Dubbningshemsidan
Recensioner
It Comes at Night
(It Comes at Night)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Världen har drabbats av en mycket smittsam och farlig sjukdom, som verkar drabba nästan alla utan något känt botemedel. Det gifta paret Paul och Sarah har isolerat sig i sin sommarstuga ute i skogen tillsammans med tonårssonen Travis, för att slippa drabbas. Sarahs pappa Bud har dock blivit sjuk, och därför måste paret döda honom och bränna upp liket för att förhoppningsvis slippa bli smittade själva. En dag försöker en främling att bryta upp den låsta stugan. Han heter Will, insisterar på att han är frisk och att han bara varit ute efter vatten till sin familj. Paul är minst sagt skeptisk, men går till sist med på att låta Will, hans unga fru Kim och deras femåriga son Andrew att flytta in hos dem i stugan så att de kan skydda sig från omvärlden tillsammans. Men att leva helt isolerade är inte problemfritt, och det blir inte heller bättre av att i synnerhet Paul är misstänksam mot allt och alla.
Det låter måhända inte särskilt originellt, och visst har man sett många av beståndsdelarna förut, men It Comes at Night är betydligt mer nyskapande än man skulle kunna tro; och bra och välgjord så länge man inte förväntar sig fel slags film. Det marknadsförs som en skräckfilm, men det är att göra filmen en björntjänst för någon rysare i egentlig mening är det inte. Det rör sig istället om en lågmäld psykologisk thriller, som har en obehagskänsla men som aldrig blir direkt otäck eller läskig. Förväntar man sig en skräckfilm lär man bli besviken, men å andra sidan gör det att filmen fungerar bra även för de som inte tycker om traditionella skräckfilmer.
Här finns en krypande obehagsstämning och mellan varven är det hyfsat spännande, men läskigt är det inte och överlag är det mer en psykologisk thriller än rysare. Man hoppar aldrig till och blir heller aldrig direkt rädd, utan det handlar mer om stämning och atmosfär. Det är en oerhört lågmäld och avskalad film, och här finns inga monster eller zombies. Vad det är för slags sjukdom som tycks ha drabbat världen - pest, någon annan naturlig sjukdom eller rentav något övernaturligt - framgår aldrig. Det är heller inte det centrala, utan här handlar det mer om paranoia och rädslor; och vad som händer om man blir rädd för allt och alla. Det är ganska tänkvärt, och här finns många bottnar och ett påtagligt djup. Det är engagerande, och trots ett lågt tempo hålls intresset vid liv hela tiden.
Filmen har ett litet persongalleri och begränsade miljöer, då merparten av filmen utspelas i några få rum i ett hus och det i stort sett bara medverkar sex rollfigurer i hela filmen. Rollfigurerna hinner få en del nyanser, men alltför mångfacetterade karaktärer rör det sig inte om - här får vi bara veta det mest nödvändiga om var och en, och inte mycket mer än så. Det är en ganska stillsam film, och här händer egentligen inte så mycket. Samtidigt blir det aldrig segt eller tråkigt, och efter alltför många filmer där man knappt hinner andas är det en trevlig omväxling med en lugnare film som väcker eftertanke.
Jag blir dock inte riktigt klok på vad Trey Edward Shults egentligen velat säga med filmen, och budskapet blir ibland något förvirrande. Det finns absolut ett djup, men ibland känns det som att budskapet är att man inte ska lita på någon annan än sig själv; och vilken värld skulle det bli då...? Det uppstår lite för många frågetecken, och även när eftertexterna börjar rulla är det mycket man fortfarande undrar över. Jag hade helt enkelt velat veta lite mer. Dessutom är det en väldigt deprimerande film, som man nästan tappar livslusten av att se - lite för deprimerande för mig, som gärna hade velat se någon liten ljusglimt. Filmen känns också lite för "macho" och kan därför få en något sexistisk underton; inte minst som det alltid är de manliga rollfigurerna som är aktiva och de kvinnliga mer passiva.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt bildspråk som aldrig visar mer än nödvändigt - precis tillräckligt för att ens egen fantasi ska fylla i resten. Av någon anledning varierar dock bildformatet mellan olika scener i filmen, och är ibland traditionell Cinemascope i 2,35:1 för att ibland bli smalare än så genom svarta fält upp- och nedtill på bioduken. Exakt varför lyckades jag inte bli klok på, då jag inte kunnat finna någon logik i vilka scener som är i vilka format. Musiken bidrar också till att förmedla en utmärkt stämning, utan att ta överhanden.
Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Joel Edgerton är mycket bra i en svår roll som Paul. Christopher Abbott är också riktigt bra som Will. Carmen Ejogo och Riley Keough är också riktigt bra som deras fruar, men de får onekligen mindre att arbeta med. Jag blev inte riktigt lika imponerad av Kelvin Harrison Jr. som Travis, som gör en fullt godkänd rolltolkning men som ärligt talat känns något stel och opersonlig.
It Comes at Night är en bra film, som är både djupsint och underhållande; och det är en trevlig omväxling med en psykologisk rysarthriller som inte går ut på att skrämma folk eller åstadkomma skrämmande effekter. Likaså är det en trevlig omväxling att helt slippa zombies och annat dylikt, som ärligt talat lite för många filmer har tagit till. Här rör det sig snarare om en mild och krypande obehagsstämning, men filmen har en utmärkt atmosfär och stämning som gör att man dras in i filmen. Det är tänkvärt och med många bottnar, men jag blir lite kluven över budskapet och vad regissören egentligen har velat säga. Man får heller inte veta lika mycket om rollfigurerna som jag hade velat, och ibland kan man tycka att det blivit lite för lågmält. Men det största problemet är kanske att marknadsföringen och trailers lär locka till sig fel publik; den publiken som vill ha regelrätta skräckfilmer. Det blir heller inte bättre av den ologiska titeln, för det är egentligen inget som kommer på natten; om det ens är något som kommer alls... Men om man uppskattar minimalistiska och långsamma psykologiska thrillers lär man uppskatta It Comes at Night, som är ganska smal men som fungerar bra för rätt målgrupp. Alltför minnesvärd är den dock inte, och därför nöjer jag mig med en hyfsat stabil sjua i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 juli 2017
Senast uppdaterad: 1 juli 2017
Recensionen har lästs 2555 gånger av 1454 personer, sedan den 1 juli 2017
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))