Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

LasseMajas detektivbyrå - Kameleontens hämnd
(LasseMajas detektivbyrå - Kameleontens hämnd)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter LasseMajas detektivbyrå på CDON
Drama / Äventyr / Deckare / Spelfilm / Långfilm baserad på TV-serie / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 37 minuter
Genre: Deckaräventyr
Produktionsland/år: Sverige, 2008
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri, i samarbete med Sveriges Television, Gotlands filmfond & Break Even Film Invest Group
Producent: Ulf Synnerholm
Regi: Henrik Georgsson
Manusförfattare: Sara Heldt, baserat på karaktärer skapade av Martin Widmark & Helena Willis
Svensk distributör: Svensk Filmindustri AB/SF Studios
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Maja - Matilda Grahn Lasse - Teodor Runsiö
Polismästaren - Tomas Norström Katja Örn - Anna Björk
Conny - Jacob Ericksson Barbro Palm - Margareta Stone
Muhammed Karat - Hassan Brijany Siv - Rachel Molin
Sara - Emelie Rosenqvist Dino - Ola Forssmed
Krister Lönn - Michael Segerström Sally Solo - Veronica Dahlström
Ture Modig - Mats Bergman Prästen - Suzanne Ernrup

Matilda Grahn & Teodor Runsiö
Foto: Stig Hammarstedt
© 2008 AB Svensk Filmindustri

Första gången vi fick stifta bekantskap med de 10-åriga detektiverna Lasse och Maja, som startat en detektivbyrå som hjälper polisen med diverse mer eller mindre svårlösta fall, var genom en serie barnböcker skrivna av Martin Widmark och Helena Willis. Den första kom 2002, och sedan dess har det hittills blivit 15 stycken till antalet fram tills i år.Böckerna låg till grund för 2006 års julkalender på SVT, LasseMajas detektivbyrå. Det har gått två år sedan dess och nu kommer en långfilm med samma rollfigurer, som en form av fristående fortsättning på julkalendern. Precis som i TV-serien är det Henrik Georgsson, mest känd för Sandor slash Ida, som stått för regi. Brottsligheten har sjunkit kraftigt sedan 2006 års julkalender, och numera är det lugnt och fridfullt i samhället Valleby. Det är förvisso trevligt för invånarna och polismästaren, men inte fullt lika roligt för Lasse och Maja - fastän de blivit ett par år äldre än senast, så driver de fortfarande sin detektivbyrå, men har nu brist på jobb. Lasse läser hela tiden om en gammal legend om stadens grundare hertig Valle, och om hans skatt och den förbannelse som sägs vila över den. Just den här dagen är det feststämning, och man ska avslöja resultatet av omröstningen om stadens populäraste person. Polismästaren, vars namn vi aldrig fått veta, och tillika den enda polisen i staden vinner. Men när man ska avtäcka den byst på polismästaren som gjorts inför vinsten, så blir hela stan chockad - någon byst syns nämligen inte till, utan istället ett stort skelett. Nu får plötsligt Lasse och Maja mycket att göra med att undersöka saken, i synnerhet som polismästaren strax efter det börjar bete sig alltmer märkligt. Efter måttligt roliga citat i pressen om att polisen exempelvis inte vill något hellre än att sätta oskyldiga människor i fängelse, så går polismästaren snabbt från att bli stadens populäraste person till den minst populära...

Jag har aldrig läst någon av böckerna med LasseMajas detektivbyrå, och har heller inte för avsikt att någonsin göra det. Jag såg heller inte mycket av 2006 års julkalender - efter en första titt verkade det för barnsligt, så jag gav upp efter bara något avsnitt. Kanske dömde jag ut serien för fort, då jag faktiskt tyckte om LasseMajas detektivbyrå - Kameleontens hämnd. Någon märkvärdig storfilm är det förvisso inte, men den är trevlig och underhållande. Storyn känns inte lika barnslig som jag hade väntat mig, och heller inte lika barnslig som det lilla jag såg av julkalendern. Visst är det tydligt att det i första hand är en barnfilm, men det fungerar relativt väl även för vuxna. Handlingen är trots allt ganska engagerande och intressant, och det är ganska genomarbetat. Någon tekniskt imponerande film är det knappast. Allting är sig likt sedan julkalendern, och det syns tydligt att allting är inspelat i studio. Det gör att utomhusmiljöerna ser väldigt konstgjorda och artificiella ut, och förväntar man sig en helt verklig film blir man besviken. Men det fungerar ändå riktigt väl, och blandningen mellan gammaldags och modern miljö är ganska effektfullt, samtidigt som man inte stör sig nämnvärt över avsaknaden av s.k. location-tagningar. Det är helt och hållet samma skådespelare som i 2006 års julkalender, och det är trevligt. Fortfarande spelas därför Maja och Lasse av Matilda Grahn och Teodor Runsiö (den sistnämnda ganska aktiv som dubbningsskådis, med bl.a. en större roll i Hannah Montana) - de är förvånansvärt duktiga, och även om de hade tjänat på att arbeta lite mer med inlevelsen, så är de över förväntan och bättre än många andra barnskådisar. Tomas Norström är också bra som polismästaren, och de flesta andra spelar också bra. Det största problemet med rollbesättningen är Anna Björk i den nya rollen som polissekreteraren Katja. Även om hon är godkänd, så spelar hon lite för stelt och konstlat, vilket tyvärr gör att romansen mellan henne och polismästaren inte känns helt trovärdig. Filmens största problem är att den blivit ganska seg och utdragen, och i synnerhet vissa scener känns som rena upprepningar och som att handlingen står och stampar på samma ställe. En speltid på 1 timme 37 minuter är helt enkelt lite för mycket för den här trots allt ganska tunna storyn, och då det ibland blir segt och utdraget till och med för oss vuxna, så befarar jag att många barn kommer att få svårt att sitta stilla. Det rimmar lite dåligt med målsättningen att filmen i första hand ska vara en barnfilm. Det hade därför varit önskvärt att korta ner filmen med omkring en kvart, för att få bort några upprepningar och få till en lite snabbare och mer effektiv handling. Jag störde mig också över en sidohandling mellan Lasse och Maja som påbörjas, men som aldrig får något slut eller leder någonstans. Det känns lite irriterande, och förmodligen är det ännu värre för barnen - har man sagt A, får man trots allt lov att också säga B. Som vuxen kan man också irritera sig över att filmen blivit väldigt svartvit i sitt upplägg - alla rollfigurer är antingen helt goda eller helt onda, och några mellanting finns inte. Därför blir det ibland lite väl karikatyrartat. Men medan det är närmast oacceptabelt i vuxenfilmer, så är det trots allt förståeligt vid filmer för den här målgruppen - det är nog nödvändigt för att även kunna fungera för de yngsta barnen. LasseMajas detektivbyrå - Kameleontens hämnd lider onekligen av en del brister, och den lär aldrig vinna några filmpriser. Men trots det är det ändå en rätt bra film, som är både charmig, smårolig och lite spännande. Det Den är väl värd att se även för fullvuxna, vilket gör att det har blivit en passande film för alla åldrar. Den är tillräckligt bra för att jag ska bli allvarligt intresserad av att se 2006 års julkalender, vilket dessbättre är fullt möjligt då den släpptes på DVD för en tid sedan. För mig som 31-årig man stannar betyget på en stark sexa, men för barn är det förmodligen på sin plats att höja betyget lite.

De flesta svenska filmer lider tyvärr av stora problem med ljudet och dialogen. Det är oftast problem att höra vad som sägs - antingen talar skådespelarna otydligt, eller också är filmerna dåligt mixade. Ibland förekommer också kraftiga dialekter som ytterligare försvårar. Vad det här beror på har jag inte lyckats att lista ut, i synnerhet som svenska dubbningar av utländska filmer aldrig har samma problem. Till min stora förvåning visade sig dock LasseMajas detektivbyrå - Kameleontens hämnd vara bättre än de allra flesta svenska filmer på den fronten, och det var i stort sett aldrig något problem för mig att höra vad som sades. Det här är första gången jag inte irriterat mig på det på bio, utan kunde njuta av filmen utan att störa mig på att inte kunna uppfatta dialogen. Förmodligen beror det här på att filmen är inspelad i studio, vilket trots allt ger helt andra förutsättningar än utomhusfilmning, men det bevisar i alla fall att svenska filmmakare kan få till bra ljud om de bara vill.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 december 2008
Senast uppdaterad: 19 december 2008

Recensionen har lästs 8021 gånger av 4513 personer, sedan den 18 december 2008

Betyg:
Film/serie * * * * * *      6
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - SEXA - FYRA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

Tony - tisdag den 30 juni 2009 kl. 08:37:
Mycket bra film

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern