Dubbningshemsidan
Recensioner
Känn ingen sorg
(Känn ingen sorg)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den svenska sångaren och låtskrivaren Håkan Hellström anses som en av Sveriges mest kritikerrosade artister, och har blivit känd för sina innehållsrika men på sina håll också kontroversiella sångtexter. Nu har Håkans sånger blivit till film, i form av dramamusikalen Känn ingen sorg. Filmen, som bygger på Håkan Hellströms sånger och sångtexter, är regisserad av Måns Mårlind och Björn Stein och manuset har Cilla Jackert skrivit.
Den unga killen Pål är en talangfull musiker, och vill helst av allt jobba med musik. Det går dock inte så bra, då Pål har kraftiga sociala problem och bl.a. inte klarar av att stå på scen. Han har ändå sedan barndomen umgåtts med kompisarna Johnny och Lena. Johnny är knarklangare, och Lena är MMA-boxare som är hemligt förälskad i Pål. Men det märker inte han, inte minst efter att Johnnys bekanta Eva dyker upp i hans liv. Eva spelar med i ett band, och försöker övertala Pål att börja som trummis i bandet.
Jag är inte alltför insatt i Håkan Hellström eller hans musik, och fastän jag hört en del av hans låtar så är jag långt ifrån någon expert. Det tillhör helt enkelt inte riktigt min genre, och trots hyfsade sångtexter har jag därför aldrig riktigt fastnat för hans musik. Det är förstås inte de bästa förutsättningarna inför Känn ingen sorg, men dessbättre är det ändå en bra film. Storyn är relativt tunn men samtidigt intressant, och håller ihop vare sig man har hört Håkans låtar eller inte. Det är charmigt och småroligt, och vid ett flertal tillfällen lyckas filmen att beröra med sina djupa ämnen som skildrats på ett finstämt sätt. Därför är det överlag engagerande och underhållande, med en del fiffiga detaljer och ett flertal minnesvärda scener.
Tvärtemot vad somliga påstått är det här ingen renodlad musikal. Det rör sig snarare huvudsakligen om ett drama, men som kryddats med en hel del musik - somliga i form av bakgrundsmusik och somliga i form av att rollfigurerna sjunger; vanligtvis på naturlig väg men i enstaka fall genom att de brister ut i sång oprovocerat. Den här blandningen fungerar ganska bra i det här fallet, då vi får höra en del bra musik samtidigt som det väsentliga trots allt är handlingen och musiken utgör en förhållandevis liten del av filmen.
Men det här sättet att bygga upp en film på befintliga låtar brukar vanligtvis orsaka ett och annat problem - alla som sett Beatles-musikalen Across the Universe vet nog precis vad jag menar - och det här är tyvärr inget undantag. Här ligger problemet i att tyngdpunkten verkar ha varit att till varje pris pressa in så många referenser till Håkan Hellströms texter som det överhuvudtaget är möjligt; vare sig de faktiskt passar in i handlingen eller inte. Det gör bitvis att historien och inte minst dialogen upplevs konstruerad, då allting gjorts för att få så många av Håkans låtar och sångtexter som möjligt att passa in. Och då jag ändå inte direkt är något Håkan Hellström-fan, så kan jag bara gissa hur många ytterligare referenser som funnits som jag inte uppfattat... Det här gör att manuset ibland blivit både rörigt och konstlat, och framförallt under den första kvarten blev jag riktigt besviken. När filmen kommer igång på allvar blir det betydligt bättre, men fortfarande förekommer onödigt många referenser och intvingade sånger. Dessutom är filmen ganska övertydlig, och alltför ofta skriver manusförfattaren oss på näsan på ett lite väl onödigt och uppenbart sätt.
Pål har fått en del nyanser, och är en intressant rollfigur som man bryr sig om. Men jag tycker att filmteamet har överdrivit hans sociala problem och klantighet lite för mycket, som gör att trovärdigheten sjunker. Att han är lite tafatt och har svårt att fungera socialt kan man köpa - det förekommer ju trots allt i verkligheten - men därifrån till de Tourettes-liknande symptomen, då Pål verkar kunna säga och göra precis vad som helst, är ganska stort. Och när han till och med lyckas att av misstag tända eld på en nattklubb har det gått alldeles för långt. Kvinnoporträtten är det också lite si och så med. Båda de kvinnliga rollfigurerna Lena och Eva är mer eller mindre stereotypa, men Lena hinner i alla fall få några nyanser och framstår som en vettig människa. Eva däremot tillhör det mest stereotypa och endimensionella som världen någonsin skådat. Hela poängen verkar vara att skildra Eva som en mystisk och vacker, men i slutändan mer eller mindre ouppnåelig, kvinna; och filmteamet verkar mest intresserad av att filma hennes kropp på ett ytterst objektifierande sätt.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk. Det finns även bra specialeffekter vid några halvmagiska scener som fungerar riktigt bra. Musiken är helt okej, och vi får höra ett flertal av Håkan Hellströms låtar. Mycket trevligt för alla hans fans, men jag kan inte påstå att jag blir riktigt lika begeistrad. Skådespelarinsatserna är bra. Adam Lundgren är mycket bra som Pål, och gör en imponerande rollprestation som trots de många överdrivna dragen inte upplevs som överspel. Josefin Neldén är utmärkt som Lena, och gör allt som går av den intressanta men i slutändan något underutvecklade rollfiguren. Disa Östrand är bra som Eva, men får ännu mindre att arbeta med då ilmen objektifierar Eva på ett så övertydligt sätt. Jonathan Andersson är bra som Johnny, och Tomas von Brömsén fungerar faktiskt också ganska bra som Påls farfar Rolle.
Känn ingen sorg är en underhållande och bra film, som håller intresset vid liv med hjälp av intressanta rollfigurer och bra musik. Det är också välgjort med bra skådespelare, men det är utan tvekan manuset som är filmens svagaste punkt. Att försöka tvinga in så många referenser till Hellströms texter som möjligt fungerar lite si och så, och ibland blir det både konstlat och dessutom övertydligt. Men det är för all del charmigt och berörande, och med det kommer man ganska långt. I slutändan är jag därför ändå rätt nöjd, och Känn ingen sorg är en film väl värd att se - men som tyvärr också hade kunnat bli så mycket bättre. Mitt betyg stannar därför på en stabil sjua, och visst kan det vara värt att ta en titt på den här intressanta filmen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 13 december 2013
Senast uppdaterad: 13 december 2013
Recensionen har lästs 4368 gånger av 2638 personer, sedan den 13 december 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))