Dubbningshemsidan
Recensioner
Midsommar
(Midsommar)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Dani studerar på universitet i USA, men har stora svårigheter att gå vidare med livet efter att hennes syster och båda hennes föräldrar dött under mystiska omständigheter. Hon får inte heller mycket till stöd från sin alltmer frånvarande pojkvän Christian, som länge tänkt göra slut med henne men som inte har mage att göra det efter tragedin. Christians skolkamrat Pelle övertalar honom att följa med hem till sin hemort Hårga utanför Bollnäs i svenska Hälsingland för att fira midsommarafton där - han är uppvuxen i ett kollektiv, där de vart 90:e år har ett stort midsommarfirande som pågår i nio dagar med många särskilda seder. Festprissen Mark och den mer seriösa plugghästen Josh följer med, och Christian känner sig tvingad att för artighetens skull bjuda med även Dani; väl medveten om att hon knappast kommer att tacka ja. Men nu råkar hon faktiskt göra det, i tron att miljöombyte ska hjälpa henne att komma över sorgen och kanske också väcka liv i den slumrande relationen med Christian. Dani, Christian, Mark och Josh blir snabbt välkomnade i den märkliga byn, där alla är vitklädda och nästan alla är blåögda. För sent inser dem att kollektivet snarare kan beskrivas som en sekt, och att deras gammaldags midsommarfirande är mer gammaldags än man kunnat ana och innehåller många våldsamma och groteska traditioner; och där det inte alls är givet att alla kommer överleva midsommarfesten...
Ari Aster är onekligen en talangfull regissör, och fjolårets Hereditary var bra. När han nu valt att förlägga handlingen till Sverige och sikta in sig på "traditionsenligt" svenskt midsommarfirande är det svårt att inte bli intresserad. Midsommar (som faktiskt är originaltiteln) är inte alls felfri, men är överlag en riktigt bra film som man inte lär glömma eller kunna släppa taget om på länge.
Historien är intressant, och här finns en fascinerande och närmast unik premiss som man knappast sett på film tidigare. Resultatet är en udda och originell film, som engagerar på ett ovanligt lyckat sätt. Efter en något trevande inledning dröjer det inte länge förrän man sitter som klistrad, och vågar sen inte släppa bioduken med blicken. Det är fängslande och minnesvärt, och här finns något att hämta för de flesta - åtminstone så länge man låter bli att hämta inspiration från filmens händelser till verkligheten...
Det är spännande och obehagligt, och filmen har en utmärkt stämning som förmedlar en krypande psykologisk skräckkänsla på ett effektivt sätt utan att ta till mycket till våld. Filmen tar god tid på sig att berätta sin historia, och tempot blir aldrig snabbt; men icke desto mindre förblir det intressant där man sakta börjar inse mer och mer om Hårga-bornas måttligt traditionella midsommarfirande. Här finns också en del charm och en gnutta humor, och överlag är det en både skruvad och minnesvärd film som inte lär lämna någon oberörd. Förmodligen fungerar filmen ännu bättre för amerikaner, i och med att den driver en del med svenska traditioner på ett sätt som vi svenskar finner märkligt - men även för oss finns här mycket att hämta i och med Ari Asters minnesvärda film, som hej vilt blandar svenska myter, sägner, fornnordiska traditioner och rent påhitt.
Men att kalla Midsommar för en skräckfilm är att göra både filmen och tittarna en björntjänst, för alltför läskigt blir det ärligt talat aldrig. Det är obehagligt, skruvat och sjukt, och här finns en krypande obehagskänsla och en viss spänning. Det är så extremt att det som skildras nästan får The Handmaid's Tale att framstå som normal... Men speciellt läsligt blir det aldrig, och man hoppar aldrig till i biofåtöljen. Inte heller förekommer särskilt mycket av det man förväntar sig av rysargenren, såsom våld och blod. Det gör att filmen fungerar för en bredare publik, och inte bara de som uppskattar skräckfilmer. Likaså förtjänar Ari Aster en eloge för att försöka gå ifrån genrens traditionella inslag, då det här är så långt ifrån en "slasher" som man överhuvudtaget kan komma. Det är också en trevlig överraskning att fokusera på dagsljus och ljusa scener, istället för att som vanligt i skräckfilmer förlägga allting i mörker där man knappt ser vad som händer. Men problemet är förstås att genom att marknadsföra filmen som en skräckfilm lär det till stora delar vara just skräckfilmsfanatiker som går och ser filmen, och de lär nog bli besvikna då filmen som sagt inte är alltför otäck - eller rättare sagt det är otäckt på sitt sätt, men inte på ett skräckfilmsaktigt sätt.
Midsommar är på gott och ont en lång film, som tar god tid på sig att introducera premissen och rollfigurerna. Den klockar in på nästan två och en halv timme, vilket får ses som väldigt långt för genren. Ärligt talat kanske lite för långt, för fastän det aldrig blir segt så börjar filmen bitvis gå lite på tomgång och upplevs något repetitiv. Inte heller blir det bättre av att filmen mot slutet börjar spåra ur i lite väl onödiga och utdragna groteska inslag, men ändå slutar väldigt abrupt och lämnar ett flertal frågor obesvarade.
Trots den långa speltiden förblir också många av rollfigurerna underutvecklade och stereotypa - inte bara svenskarna, som är avsiktligt stereotypa, utan även Christian, Mark och Josh som stämmer in på varenda stereotyp och kliché som förekommer kring amerikanska collegestudenter. Den enda som faktiskt känns helt äkta och nyanserad är Dani, som följaktligen också blir den enda man faktiskt till fullo känner för och sympatiserar med. Trots hennes stora problem blir Dani därför det mest "normala" man kan komma i den här filmen, och det närmaste en fast punkt som vi någonsin kommer till. Det känns lite olyckligt att inte spela mer på igenkänning än på klassiska stereotyper och fördomar.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk, som satsar mycket på subtila effekter såsom blommor som rör sig, bilder som böljar och andra milda hallucinationer. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Klart bäst är Florence Pugh, som är utmärkt i huvudrollen som Dani och gör en stark och trovärdig rollprestation. Man kan nästan ta på hennes sorg med händerna, och hon förblir övertygande, naturlig och lågmäld; där man förstår vad hon tänker och känner även när det inte framkommer via dialog. Jack Reynor är riktigt bra som Christian, och spelar övertygande och naturligt, men lyckas ändå inte riktigt väcka liv i sin rollfigur på samma sätt som Florence gör; något som dock åtminstone delvis beror på manuset. Vilhelm Blomgren är också bra som Pelle, och gör vad som går av den ganska stereotypa och något underutvecklade rollfiguren. William Jackson Harper och Will Poulter är helt okej, men övertygar inte till 100% och lyckas heller inte väcka liv i sina ack så stereotypa rollfigurer.
Midsommar är en riktigt bra och välgjord film, som är spännande, obehaglig, fascinerande och fängslande. Det är så intressant att man inte vågar slita blicken från bioduken, samtidigt som det också bitvis är så groteskt och obehagligt att man knappt vågar titta. Men obehagligt är inte samma sak som läskigt, och särskilt otäck blir aldrig Midsommar, varför den inte kan ses som någon typisk rysare; utan snarare ett rysardrama med tyngdpunkten på obehagligt drama. Här finns mycket att hämta, och den minnesvärda filmen fungerar bra även för de som inte brukar uppskatta skräckfilmer. Men samtidigt kan man också skönja tecken på att Ari Aster valt att prioritera yta och ton framför själva berättelsen, som trots den väldigt långa speltiden blir i tunnaste laget. Man hade nog vunnit på att finslipa manuset istället för att satsa så mycket på de visuella aspekterna, och jag tror också filmen hade vunnit på att kortas ned lite grand - trots allt är nästan två och en halv timme i saftigaste laget. Men trots bristerna är det en riktigt bra film, som inte kommer lämna någon oberörd och som man inte kommer glömma på mycket länge, varför jag väljer en stark sjua i betyg. Och en sak är klar - om några amerikaner planerat in semesterresor till Sverige när coronapandemin blåst förbi, så lär de snabbt överge de planerna efter att ha sett den här filmen; och fastän jag intellektuellt vet att det är påhitt skulle jag inte heller våga mig på att besöka Hårga i Hälsingland i första taget...
På bio visades filmen tyvärr bara med svensk text vid engelskspråkig dialog. Vid svenskspråkig dialog saknades textning helt, vilket ställde till med vissa problem då rollfigurerna inte alltid talar helt tydligt. Det är visserligen inte så mycket viktig svenskspråkig dialog, men tillräckligt för att det ska bli irriterande och även tillräckligt för att hörselskadade inte kunde tillgodogöra sig innehållet på bio. På DVD och Blu-Ray lider filmen av motsatt problem - det enda svenska textspåret som finns där innehåller textning av all dialog, inklusive den svenskspråkiga dialogen. Men där kan man alltså istället inte välja bort svensk text av svenskspråkig dialog, utan det är allt eller inget som gäller. Det är dock ändå betydligt bättre än motsatsen, och då mängden svenskspråkig dialog är begränsad kommer det förmodligen inte störa särskilt många. Det är dock ingen textning för hörselskadade, så texten på Blu-Ray innehåller inga beskrivningar av viktiga läten, vem som säger vad eller dylikt - den är således långt ifrån optimal för hörselskadade, utan främst avsedd för oss med normal hörsel men som ändå kan behöva svensk text av allt för att uppfatta all dialog.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 9 juli 2019
Senast uppdaterad: 15 juni 2020
Recensionen har lästs 2600 gånger av 1499 personer, sedan den 9 juli 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))