Dubbningshemsidan
Recensioner
Miles Ahead
(Miles Ahead)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den amerikanska musikern, trumpetaren och kompositören Miles Davis (1926 - 1991) känner nog de flesta till, och han har spelat stor betydelse för musikbranschen samtidigt som han också led av narkotikaproblem under många års tid. Trots Miles många insatser har vi inte fått se eller höra mycket om honom på film, men det har skådespelaren Don Cheadle (känd från bl.a. Iron Man-filmerna) försökt att ändra på genom den verklighetsinspirerade men till största delen fiktiva filmen Miles Ahead, som även innebär Dons debut som regissör och manusförfattare. I Sverige släpps filmen direkt på DVD och Blu-Ray.
Handlingen tar sin början 1979, då Miles Davis har lyst med sin frånvaro de senaste fem åren. Han blir uppsökt av journalisten Dave, som ska göra en artikel om Miles karriär. Miles blir måttligt intresserad av det, men är ännu mindre intresserad av sitt skivbolag Columbia Records. Columbia är angelägna att Miles kommer igång med musiken igen, i synnerhet som de vet att han gjort inspelningar som varken kommit skivbolaget eller allmänheten tillhanda, men Miles vill verkligen inte att någon ska höra de aktuella banden. Under tiden tänker han tillbaka på sin karriär och framförallt sitt förhållande med sin f.d. fru Frances.
Det är absolut värdefullt att få lära känna Miles Davis lite bättre, och fastän mycket som tas upp är påhittat så bidrar det ändå till att teckna en någorlunda rättvis bild av vem Miles Davis var. Storyn är intressant och genomarbetad, och vi får veta ganska mycket om Miles som person. Både Miles och Frances har blivit mångfacetterade rollfigurer, och till viss del har även Dave fått en del nyanser. Några alltför djupsinta personporträtt rör det sig inte om, men det räcker för att vi ska lära känna de flesta någorlunda väl.
Överlag är det också en engagerande film, som håller intresset vid liv hela tiden. Det är underhållande, småroligt och mellan varven även hyfsat charmigt. Det finns också ett visst djup, och vi får veta ganska mycket om Miles Davis och hans karaktärsdrag. Bitvis är det också gansma spännande, och det är onekligen en omfattande historia som målas upp. Inte helt oväntat finns även mycket bra musik, och tycker man om Miles Davis får man sitt lystmäte med många av hans låtar; varav de flesta framförs av den riktiga Miles i form av autentiska inspelningar.
På gott och ont har Miles Ahead tagit sig stora friheter från verkligheten, och även fast personligheterna tycks överensstämma med de riktiga personerna så är den största delen av storyn fiktiv och en slags gissning av vad som hade kunnat ha hänt under de fem år då Miles slutade spela offentligt. Flera av rollfigurerna är också påhittade, och bl.a. har journalisten Dave inte funnits på riktigt; vilket förstås innebär att hela premissen går ifrån allt man vet av vad som egentligen hänt. Självklart behöver inte en film strikt följa verkligheten, och de av Miles Davis släktingar som fortfarande är i livet har tydligen samtyckt till manuset och historien. Därmed bör man väl kunna dra slutsatsen att karaktärerna i sig överensstämmer med verkligheten, även om själva händelserna inte gör det.
Men det medför samtidigt att man hela tiden ställer sig frågan vad som egentligen hände under den här tidsperioden, och varför de riktiga händelserna inte hade dugt att få se istället för den här fiktiva berättelsen. Det är en sak när en film är uppenbart påhittad och inte skildrar verkliga personer (eller åtminstone inte under deras rätta namn), men det blir lite problematiskt när en film skildrar personer som har funnits under sina riktiga namn samtidigt som man inte alls kan lita på att händelserna har hänt i verkligheten. Jag är inte helt förtjust i det upplägget, även fast jag samtidigt förstår att det i det här fallet vore svårt att begränsa en film till verkligheten, när inte mycket är känt om den här tidsperioden som skildras.
Filmen har också en icke-linjär berättarteknik, vilket på ren svenska innebär att den växlar mellan "nutid" (1975) och vad som hänt tidigare; i form av tillbakablickar som vävs in i handlingen. Det är värdefullt att få skildra vad som hänt tidigare, då man därigenom får en betydligt bättre inblick i Miles Davis och även vad som hänt med Frances. Till största delen har övergången mellan nutid och dåtid skett på ett snyggt och effektivt sätt, och genom händelseförloppen förstår man ganska väl vad som är tillbakablickar trots att ingen skillnad sker i foto eller bildspråk mellan de olika tidsperioderna och det heller inte förekommer några textskyltar om när det vi får se hände.
Men ibland blir det tyvärr lite för rörigt och osammanhängande, och vid en del tillfällen har övergången till tillbakablickarna inte skett på ett helt övertygande sätt. Ibland växlas det så snabbt mellan tillbakablickar och nutid så att man knappt ens hinner se vad som händer, och då försvinner en del av poängen. Jag hade velat att filmen kunnat stanna upp en längre tid inom varje tidsperiod, så man faktiskt hinner se och uppfatta allt, utan att växla så snabbt. Då hade det förmodligen upplevts mer sammanhängande, och helhetsintrycket hade blivit bättre. Jag ser helt enkelt ingen anledning att växla så ofta mellan nutid och dåtid, och fastän det ofta sker på ett naturligt sätt (när Miles tänker tillbaka) så kan vissa övergångar inte förklaras lika enkelt.
Ibland går det också lite för långt, då en del av de nutida scenerna upplevs lite för tillspetsade och överdrivna. Det gäller bland annat ett par scener som ser ut som vilken biljakt som helst, vilket i och för sig kan fungera bra i många filmer, men skär sig lite för mycket från den här filmens premiss och känsla.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk och övertygande scenografi som verkligen ser ut och känns som 1970-tal. Skådespelarinsatserna är också riktigt bra. Don Cheadle (som också regisserat och skrivit manus) är riktigt bra som Miles Davis, och även fast han kanske inte är jättelik den verkliga förlagan så gör han en övertygande rollprestation och kommer tillräckligt nära den verkliga personen så att det aldrig ska upplevas konstlat. Emayatzy Corinealdi är också mycket bra som Frances, men får inte lika mycket att arbeta med. Ewan McGregor är som vanligt bra som Dave, men karaktären får inte alltför många bottnar och det märks att det här är en helt fiktiv rollfigur.
Miles Ahead är en välgjord och underhållande film, som är lagom lågmäld och berättar om Miles Davis utan övertydlighet eller översentimentalitet. Vi får se båda positiva och negativa egenskaper hos Miles, om än fler negativa; men trots det lyckas man till viss del att känna med Miles trots att mycket han gör är minst sagt förkastligt. Här finns många nyanser och bottnar, trots att filmen ändå tonar ner de värsta aspekterna kring Miles kvinnomisshandel. Men det är en engagerande och fascinerande film, som håller intresset vid liv. Samtidigt har den ibland blivit onödigt rörigt, och berättartekniken kring att så ofta växla mellan nutid och tillbakablickar känns ibland onödig och tillför inte så mycket. Jag hade också velat veta vad som egentligen hände under den här perioden i Miles liv, istället för den här påhittade historien, och jag är lite kluven till greppet att berätta en till största delen fiktiv historia om en verklig person. Därför blev jag inte riktigt så imponerad över filmen som jag hade önskat, men det är ändå en film väl värd att se; i synnerhet om man tycker om Miles Davis musik. Mitt betyg stannar därför på en hyfsat stabil sjua.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder Widescreen-bild med proportionerna 2,39:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska samt tre dubbade ljudspår. Bild- och ljudkvaliteten är bra, men bilden är dock ganska grynig; något jag gissar har att göra med kamerorna som använts. Filmen är textad på 12 olika språk, däribland de fem nordiska språken samt engelska. Tyvärr finns dock varken svensk eller engelsk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, med en tydlig skugga och kantlinje.
När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel, och därefter visas ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa över). Därefter kommer man till huvudmenyn, som är stillastående och stilren men som bara finns på engelska. Det finns ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textspråk. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Efter att man spelat upp filmen visas varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt på engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, men däremot uppskattar jag att Sony Pictures flyttat varningstexterna till efter filmen istället för före den som alltid varit fallet på DVD. Dessutom är det förstås mycket tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med.
Som bonusmaterial hittar vi först ett kommentatorspår med regissören, manusförfattaren och tillika huvudrollsinnehavaren Don Cheadle samt manusförfattaren Steven Baigelman. Vi får veta en del matnyttigt och bitvis är det intressant, men alltför stor vikt läggs åt tekniska detaljer kring inspelning och inspelningsplatser, vilket förmodligen inte lär intressera alltför många. Det märks också att de båda herrarna inte har tillräckligt mycket att komma med för att prata under en hel film, och periodvis blir kommentatorspåret t.o.m. tyst (bara filmljudet kvar). Därefter hittar vi en 20 minuter lång minidokumentär vid namn "Becoming Miles Daves", som består av intervjuer med regissör, skådespelare och släktingar till Miles Davis. Det låter lovande, men tyvärr läggs alltför stor vikt åt att höja Miles musikaliska talang till skyarna, och särskilt mycket om filmens produktion eller ens om den riktiga Miles får vi inte veta. Bitvis är det visserligen intressant, men överlag är det här inslaget en besvikelse och blir snabbt tjatigt att lyssna på. Därefter hittar vi en så kallad "Qamp;A" (Questions and Answers; offentlig frågestund) på 15 minuter från filmens premiärvisning på Sundance med regissören och några av skådespelarna. En del av frågorna som ställs känns ganska poänglösa, men bitvis är det riktigt intressant och vi får veta en del matnyttigt. Till sist återfinns också en ursprunglig biotrailer, vilket är precis lika spännande som det låter. Tyvärr har bonusmaterialet varken skandinavisk eller engelsk text, vilket kan ställa till med en del problem även om man behärskar engelska väl.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 augusti 2017
Senast uppdaterad: 8 augusti 2017
Recensionen har lästs 2645 gånger av 1518 personer, sedan den 8 augusti 2017
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))