Dubbningshemsidan
Recensioner
Minari
(Minari)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Familjen Yi har emigrerat från Sydkorea till USA, och efter att ha bott i Kalifornien i några år flyttar Jacob och Monica under tidigt 1980-tal tillsammans med sonen David och dottern Anne till Arkansas - detta för att Jacob vill satsa på eget lantbruk, då paret tröttnat på sitt måttligt glamourösa jobb med att könsbestämma kycklingar hos en lokal uppfödare (där hanar dödas omedelbart, och man bara vill behålla honor). De är fattiga och bråkar oavbrutet, vilket David och Anne tröttnat på - och att David dessutom lider av medfött hjärtfel gör knappast saken bättre. Monica pratar om att flytta, men istället bestämmer de sig för att be Monicas mamma Soon-ja att resa från Sydkorea och flytta in med dem. David är inte jättebegeistrad i sin mormor, då hon "luktar koreansk" (trots att han aldrig ens varit i Sydkorea) och inte beter sig som han förväntar sig att en mormor borde. Soon-ja har med sig frön till minari (eller selleristäkra, som det officiella svenska namnet är) - en växt som nästan uteslutande växer i Asien, som även växer i näringslös jord och som ofta äts som grönsak vid koreansk matlagning - när hon kommer, och planterar dessa vid gården i Arkansas.
Det låter kanske inte så upphetsande, och jag hade kanske väntat mig något ännu mer originellt av en Oscarsnominerad film som denna. Men Minari visade sig vara en mycket bra film, som faktiskt lyckas med konststycket att både tilltala kritiker och den breda massan. Det här är lågmält och avskalat, men samtidigt lättillgängligt utan att bli vare sig kryptiskt eller svårbegripligt. Handlingen är intressant och fascinerande, och det faktum att filmen till största delen är självbiografisk utifrån regissören Lee Isaac Chungs uppväxt i Arkansas på 1980-talet gör knappast saken sämre.
Det här är engagerande och mycket stämningsfullt, med en utmärkt atmosfär där man snabbt lever sig in i handlingen. Det är stillsamt och relativt långsamt berättat, men samtidigt blir det aldrig segt eller tråkigt - en ganska svår balansgång som få regissörer till fullo klarar av. Handlingen är också universellt gångbar, som gör att många kan känna igen sig även om man inte är invandrare. Det är också en trevlig överraskning att filmen helt undviker de vanliga klichéerna, och handlar knappt alls om främlingsfientlighet eller rasism i det nya hemlandet - något som förvisso alltid är viktigt att ta upp, men som det trots allt redan finns så många andra filmer om. Istället finns de flesta konflikter mellan de centrala rollfigurerna, där den yttre handlingen är relativt begränsad och där relationerna mellan rollfigurerna är viktigast.
Några frågetecken kvarstår dock även efter filmens slut. Jag blev exempelvis inte riktigt klok på vad det var tänkt att mormor skulle göra, då hon kommer till familjen för att "hjälpa till" - för hon verkar varken kunna laga mat, städa eller ta hand om barnen. Där finns säkert någon tanke som jag har missat, men jag är osäker på vad. Ibland kan man också känna att handlingen blir något intetsägande, för trots att det finns en del nyanser och alltid är intressant så saknas ibland det riktiga djupet. Det blir helt enkelt väldigt vardagligt, med realistisk och trovärdig dialog och en avskalad handling; men några större överraskningar eller stora vändningar blir det aldrig. Däremot uppskattar jag att dialogen till ungefär två tredjedelar är på koreanska, trots att det huvudsakligen är en amerikansk film - det är man inte van vid, där amerikaners aversion mot att läsa textremsor brukar innebära att de flesta amerikanska filmer blir på engelska vare sig det är logiskt eller inte.
Fotot är utmärkt, och det är en mycket vacker film som vinner på att ses på en stor bioduk. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och Youn Yuh-jung vann välförtjänt en Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin starka insats som den lite underliga mormodern. Minari är sammantaget en mycket bra film, som man funderar på långt efter att man lämnat biosalongen, och som lyckas med den svåra konsten att både vara lågmäld och avskalad men samtidigt lättbegriplig och lättillgänglig Ibland blir det kanske lite för vardagligt och avskalat, men samtidigt uppskattar jag den här minimalistiska stilen och den fascinerande berättelsen som berör och engagerar med enkla medel.Det här är nog min favorit av de Oscarsnominerade filmer jag sett hittills, och är minst lika bra som Nomadland - varför en stabil åtta blir det självklara betyget. Jag har för övrigt aldrig ätit minari/selleristäkra, men inte ser det särskilt gott ut inte...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 23 juli 2021
Recensionen har lästs 1412 gånger av 723 personer, sedan den 23 juli 2021
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))