Dubbningshemsidan
Recensioner
Mission: Impossible - Fallout
(Mission: Impossible - Fallout)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Fox-Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den klassiska långkörande TV-serien Mission: Impossible skapades av Bruce Geller, och producerades mellan 1966 och 1973. I serien fick vi lära känna den oberoende myndigheten Impossible Missions Force (IMF), där teamledaren Jim Phelps fick mer eller mindre omöjliga uppdrag att utföra. TV-serien gav upphov till en långfilm 1996, där Tom Cruise spelade huvudrollen och där alla rollfigurer var nya gentemot den gamla serien. Det kom uppföljare 2000, 2006, 2011 och nu senast 2015; och nu är det dags för den sjätte filmen i serien. Precis som senast är Mission: Impossible - Fallout skriven och regisserad av Christopher McQuarrie, och det är i mångt och mycket en relativt fri fortsättning på den senaste filmen.
Det har gått två år sedan händelserna i Mission Impossible: Rogue Nation, och resterna av det som en gång i tiden var Syndikatet har numera omarbetats till terroristgruppen Apostlarna. Terroristgruppen vill nu få tag i plutonium för att kunna tillverka kärnvapen, och med tre portabla anläggningar kunna slå ut en tredjedel av jordens befolkning. Ethan Hunt och hans team i IMF försöker att stoppa försäljningen i Berlin, men planen misslyckas då Ethan väljer att prioritera att rädda livet på en medlem i hans team istället för att få tag i plutoniumet. Efter det vill den nya CIA-chefen Erica Sloane inte att Ethan Hunt ensam ska ha ansvaret längre, utan tilldelar specialagenten August Walker till att följa med teamet och iaktta Ethans förehavanden.
De tidigare filmerna och TV-serien har till största delen inte varit så jättemycket att hurra för, men Mission: Impossible - Rogue Nation häromåret var inte alls så tokig. Därför hade jag kluvna förväntningar inför en ny film, men Mission: Impossible - Fallout är en ganska bra och underhållande film, som också känns som en värdig fortsättning på den förra filmen. Storyn är intressant och genomarbetad, om än lite onödigt komplicerad och tungrodd. Särskilt originellt är det inte, utan på gott och ont är det mesta sig likt sedan tidigare filmer. Men det har ändå blivit en engagerande och välgjord film, som håller intresset vid liv på ett effektivt sätt.
Precis som tidigare Mission Impossible-filmer och för all del även många av James Bond-filmerna handlar det om högteknologiska uppfinningar och vapen som inte direkt känns trovärdiga, och en del luktar science-fiction långa vägar. Men samtidigt är det en del av charmen, och det är åtminstone bitvis gjort med glimten i ögat. Det är småroligt då och då, och filmen är underhållande och charmig. Och framförallt riktigt spännande, för här finns en del riktigt hisnande actionsekvenser där man får hjärtat i halsgropen. Merparten av filmen är spännande och fängslande, och jag uppskattar att actionscenerna sällan finns enbart för sakens skull utan för att de faktiskt behövs för handlingen - på så sätt fungerar filmen bättre än de flesta actionfilmer, som bara brukar innehålla en lång rad oengagerande actionsekvenser vare sig de faktiskt har någon relevans eller inte.
De centrala rollfigurerna har fått ett hyfsat djup och känns nyanserade, och det är glädjande att så inte bara skett med huvudrollen Ethan. Benji känns däremot lite underutvecklat, och det är tråkigt att Jane som hade en så stor roll i Ghost Protocol helt lyser med sin frånvaro. Men precis som senast uppskattar jag verkligen Ilsa Faust, som är ett värdefullt tillskott till filmserien och en mångfacetterad rollfigur. Ilsa är dessutom inte det minsta endimensionell eller klichéartad, och det är mycket välkommet med en stark kvinnlig rollfigur i en actionfilm som inte alls objektifieras; det händer minsann inte så ofta. På antagonistsidan är det dock mindre gott ställt, och de rena skurkrollerna har precis som senast blivit bleka och endimensionella.
Däremot förekommer vissa logiska luckor, t.o.m. inom filmens egen premiss, och det är långt ifrån någon realistisk film. Det är givetvis fullt avsiktligt och en del av charmen, men vid några tillfällen går det ändå lite för långt. Stundtals blir det lite för krystat och långsökt, även om regissören gjort sitt bästa att man inte ska hinna tänka på det genom det rafflande tempot. Bitvis blir det också lite för mycket actionscener, då vissa (förvisso väldigt snyggt gjorda) actionsekvenser känns lite för utdragna och hinner upplevas en smula oengagerande. Självklart ska det vara mycket action i en film som denna, men ibland hamnar handlingen i skymundan då det börjar fokusera aningen för mycket på action. Däremot är det ett kul och udda drag att man istället för en biljakt den här gången satsat på en helikopterjakt...!
Jag upplever också att Mission Impossible: Fallout blivit lite för lång för sitt eget bästa, och två och en halv timme är onekligen i saftigaste laget för en film som trots allt inte har en så omfattande handling. Det är visserligen engagerande hela tiden, men storyn är lite för tunn för att fylla upp all denna tid, och periodvis blir det något utdraget. Med åtminstone en kvart bortklippt skulle det säkerligen upplevas som en bättre film, och tempot skulle bli högre. Tiden går ändå ganska fort, men bitvis blir det likväl en smula repetitivt.
Precis som i tidigare filmer i serien är handlingen onödigt komplicerad, eller kanske snarare är det en i grund och botten ganska simpel intrig som görs betydligt mer komplicerad än den behövt vara. Det är inte alltid helt enkelt att hänga med i svängarna, då många rollfigurer dyker upp från ingenstans, och det dröjer länge innan man någorlunda förstår vad det ens handlar om. Det börjar också bli lite tröttsamt att Ethan Hunt överlever precis allting, och ämnar till en massa livsfarliga vansinnigheter som i verkligheten förmodligen skulle finnas ungefär 1% chans att överleva... Så har det förvisso alltid varit i Mission Impossible, och är delvis en del av charmen, men här blir det ännu mer påtagligt då Ethan går över gränsen från modig till dumdristig. Redan efter 20 minuter har trovärdigheten nått botten, och även fast det förstås är avsiktligt hade jag gärna sett en lite större verklighetskoppling.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk, häftiga actionsekvenser och bra specialeffekter. På det visuella och tekniska planet kan det inte bli mycket bättre, och det märks att utvecklingen gått framåt de senaste åren. Jag uppskattar att det mesta spelats in på riktigt med stuntscener och praktiska effekter, och där man bara tagit till specialeffekter eller datoranimation i yttersta nödfall. Det gör stor skillnad, för det är verkligen svårt att få klassisk inspelning framför så kallad green screen att se äkta ut; och det har nog inte förekommit alls här där man verkligen gjort allt som går i verkligheten och i riktiga miljöer.
Skådespelarinsatserna är överlag bra, och Tom Cruise (som jag generellt sett inte är särskilt förtjust i) är bättre än jag hade kunnat drömma om i huvudrollen. Han spelar övertygande och lyckas att göra rollen till sin egen - och genom något slags mirakel tänker man faktiskt aldrig på att det är Tom Cruise. Men ännu bättre är faktiskt svenska Rebecca Ferguson, som återigen är utmärkt som Ilsa och lyckas att göra en mystisk rollfigur ännu mer mystisk och tvetydig genom sitt agerande. Hon spelar mycket starkt och trovärdigt, och det kan ärligt talat inte bli mycket bättre. Det märks att Rebecca kommit långt sedan Nya tider, då hon visserligen redan då var riktigt bra men inte så här fantastisk. Förhoppningsvis blir det här inkörsporten för fler roller i amerikanska storfilmer för henne, för det förtjänar hon. Jeremy Renner är bra som Brandt, men får tyvärr inte lika mycket att arbeta med här. Simon Pegg gör en stabil insats som Benji, och är bra men sticker heller inte ut nämnvärt.
Mission: Impossible - Fallout är en ganska bra och underhållande film, som dock blivit lite för lång för sitt eget bästa och vid några tillfällen också känns onödigt rörig. Det är mycket action, ibland lite för mycket, men dock kombinerat med en intressant och vettig grundstory som någorlunda håller ihop logiskt. Därför är filmen fullt sevärd för de flesta, men inget jag lär fundera över lång tid i efterhand. Har man sett någon av de tidigare filmerna i serien, eller för all del även James Bond, vet man ungefär vad som väntar; och även här rör det sig om lättsam underhållning som är trevlig medan man ser den men som inte erbjuder något alltför stort djup eller ens blir alltför minnesvärd. Jag tycker dock ändå filmen blev något bättre när jag såg om filmen, och väljer därför att höja mitt tidigare betyg till en stabil sjua; trots att förra Rogue Nation nog ändå var strået vassare. Men det är absolut inte dåligt, och personer som uppskattar actiongenren mer än jag kommer förmodligen älska Mission Impossible: Fallout.
Filmen gick upp på svenska biografer i både 2D- och 3D-version. Jag fick tyvärr inte möjlighet att se 3D-versionen på bio, och på Blu-Ray släpps filmen märkligt nog inte alls på Blu-Ray 3D utan "bara" på vanlig Blu-Ray och Ultra-HD Blu-Ray. Vågar man gissa att det betyder att 3D-versionen förmodligen inte var alltför imponerande...? Då filmen - i likhet med majoriteten av alla nyproducerade filmer - inte är inspelad i 3D utan efterhandskonverterad, så känns det som en inte alltför vågad gissning att 3D-effekterna förmodligen inte var alltför mycket att hänga i granen.
Blu-Ray-utgåvan består av två skivor, där den första bara innehåller filmen och kommentatorspår och den andra innehåller allt övrigt bonusmaterial. Den första skivan innehåller bild i Widescreen med proportionerna 2,39:1, medan ljudet är i Dolby Atmos 7.1 på engelska, med en kärna i Dolby TrueHD för bakåtkompatibilitetens skull. Ljudspåret verkar dock vara mastrat eller konfigurerat annorlunda än de flesta andra Blu-Ray-filmer med Dolby Atmos-ljud, för medan de flesta filmer spelas upp direkt i Dolby TrueHD om man inte har Atmos-stöd på sin hemmabioreceiver, var jag här tvungen att gå in och experimentera med Blu-Ray-spelarens avancerade finesser innan jag till sist lyckades få något annat än stereoljud. Lite besvärligt och märkligt. Allra bäst hade det varit om man för kompatibilitetens skull också kunnat ta med ett ljudspår i DTS-HD, då det stöds av alla Blu-Ray-spelare och receivers utan krångligheter. Dessutom finns fyra dubbade ljudspår i Dolby Digital 5.1. På den andra skivan med bonusmaterial finns endast engelskt ljudspår i stereo (lite synd att inte få 5.1-ljud på i alla fall en del av bonusmaterialet), men undertexter på hela 25 språk.
Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och jag uppskattar att bakhögtalarna används flitigt; men lite synd att nästan all dialog ligger i centern. Filmen är textad på 10 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken, och dessutom finns både vanlig engelsk text samt engelska för hörselskadade; trevligt och alltför sällsynt nuförtiden. Tyvärr finns dock ingen svensk text för hörselskadade - något som en gång i tiden var förhållandevis vanligt, men som alla distributörer tyvärr slutat med nuförtiden (vid allt utom svenska filmer). Texten är lagom stor och relativt lättläst, men kantlinjerna är ganska tunna. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel, varpå man får välja språk från en enkel språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter på valt språk, innan man direkt kommer till huvudmenyn som är stillastående men stilren. När man spelat filmen visas en kort skriftlig anti-piratpropaganda på fem sekunder innan man kommer tillbaka till menyn.
På den första skivan finns två olika kommentatorspår - ett med regissören/manusförfattaren Christopher McQuarrie och huvudrollsinnehavaren Tom Cruise, och ett mer tekniskt inriktat spår med Cristopher McQuarrie och filmklipparen Eddie Hamilton. Det första spåret innehåller en del intressant och matnyttigt, och det märks att Christopher och Tom trivs tillsammans. Men tyvärr blir det lite för oseriöst och flamsigt, med mycket internskämt som ingen annan än dessa två är förstå något av. Det andra kommentatorspåret blir istället lite torrare, och personligen tycker jag inte något av de två är alltför mycket att hurra för. Till sist finns också ett så kallad "Isolated Music Track"; d.v.s. ett ljudspår som bara innehåller bakgrundsmusiken helt utan dialog och effektljud. Det är med andra ord ungefär som M&E-spåret (som används vid dubbning), fast utan ljudeffekter.
På den andra skivan hittar vi först och främst en sjudelad bakom kulisserna-dokumentär på totalt hela 53 minuter - ett bredare inslag om handling, rollfigurer och inspelning, ett inslag om inspelningen av det fallskärmshopp som förekommer i filmen, ett om inspelnigen i Grand Palais i Paris, ett om inspelningen av biljaktscenen i Paris, ett inslag om ett fall från en helikopter, ett inslag om helikopterjakten och inspelning på Nya Zeeland och till sist ett inslag om inspelningen i Norge om en brant klippvägg. Mycket är inriktat på praktiska och tekniska detaljer kring inspelningen, och det är överlag ganska intressant. Här finns mycket att hämta, och även om inte alla inslag går riktigt så långt in på djupet är det ovanligt fascinerande. Men i vanlig ordning förekommer lite för mycket skryt över de inblandade och allmänt "ryggdunkande", och jag är ärligt talat lite skeptisk till sanningshalten i uppgiften att Tom Cruise gjort alla stuntscener själv utan stuntman (som påstår här)...
Vidare hittar vi ett montage av bortklippta scener på fyra minuter utan dialog, vilket ärligt talat blir ganska poänglöst att bevittna. I "Foot Chase Musical Breakdown" på fem minuter ger kompositören Lorne Balfe oss en inblick i musiken vid en av actionsekvenserna i filmen, där vi får lyssna på individuella instrument och hur de sätts ihop. Är man musikintresserad blir det hyfsat intressant, men någon djupare inblick får vi inte. I "The Ultimate Mission" på tre minuter får vi en kort sammanfattning av bonusmaterialen, där Tom Cruise berättar om hur mycket han älskar filmserien och om utmaningarna vid inspelningen. Det ger inte speciellt mycket att lyssna på, utan handlar mest om skryt över att man fått ihop en så tekniskt komplicerad inspelning. Därefter hittar vi handtecknade bildmanus till fyra scener, som man får bläddra fram via fjärrkontrollen - kanske intressant för de som håller på med filminspelning, men för oss andra ger det inte så mycket. Till sist hittar vi också en ursprunglig biotrailer, vilket är precis så spännande som det låter. Glädjande nog har nästan allt bonusmaterial svensk text, och för det förtjänar Paramount en stor eloge, då de flesta andra distributörer sedan länge slutat att texta bonusmaterial på de skandinaviska språken. De enda undantagen är kommentatorspåren (som har engelsk text, men inte svensk) samt bildmanusen och biotrailern (som helt saknar textning).
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 2 augusti 2018
Senast uppdaterad: 27 januari 2020
Recensionen har lästs 2346 gånger av 1340 personer, sedan den 2 augusti 2018
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))