Dubbningshemsidan
Recensioner
Northern Soul
(Northern Soul)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Northern soul var en musikstil, eller snarare musik- och danskultur, som inleddes i norra delarna av England i slutet av 1960-talet. Det innefattade huvudsakligen svart soulmusik, vanligtvis från okända artister och skivbolag, och med tiden även särskild dans. Musik från mindre skivbolag i USA spreds över England av lokala discjockeys, som ofta täckte över etiketterna på vinylskivorna på bättre låtar så att ingen annan än de själva skulle kunna veta vad det var för artister och låtar. Northern soul-kulturen har stått i centrum för modefotografen Elaine Constantine, när hon gav ut en faktabok om kulturen samtidigt som hon även regidebuterat med en fiktiv långfilm om konceptet. Northern Soul färdigställdes 2012, men på grund av rättighetsproblem dröjde det tills 2014 innan filmen kunde släppas. Den blev snabbt populär i Storbritannien och har vunnit priser, men i Sverige släpps den direkt på DVD och Blu-Ray.
Året är 1974 i en liten tråkig småstad i Lancashire i norra England. Tonårskillen John lever en monoton och tråkig tillvaro, där han vantrivs i skolan, blir mobbad av både elever och lärare (!) och dessutom inte har någon alltför bra relation med sina föräldrar. Hans föräldrar övertalar honom att besöka den lokala ungdomsgården, och fastän John till en början vantrivs stöter han där på den udda killen Matt. Han vill bli discjockey och introducerar John till northern soul. Snart blir de vänner, och drömmer om att resa till USA för att köpa hem okända skivor som skulle göra de till populära discjockeys inom northern soul-kulturen. Det innefattar dock också droger, och särskilt Matt börjar snart missbruka mer och mer knark...
Jag hade aldrig ens hört talats om northern soul när jag satte mig ner för att se filmen, och även så här i efterhand kan jag inte påstå att jag blivit särskilt mycket klokare. Jag kan tänka mig att man säkert uppskattar filmen bättre om man är mer insatt i just northern soul och tycker om det; men även för oss oinvigda är Northern Soul en underhållande film. Historien är intressant och fascinerande, och det börjar riktigt bra. Man får lära känna John på ett bra sätt, som förblir mångfacetterad och intressant.
Den första dryga tredjedelen är det en riktigt bra film, som både engagerar och berör med enkla medel och intressanta rollfigurer. Det finns rikligt med charm och en viss humor, och dessutom har allting kryddats med riktigt bra musik. Tempot är föredömligt, och det har blivit en fängslande och nyanserad berättelse. Filmen lyckas också att förmedla precis rätt tidskänsla, där allting ser ut och känns som 1970-tal in i minsta detalj.
Problemet är bara det att Northern Soul blivit en mycket ojämn film. I sina bästa stunder är den både berörande, fängslande och fascinerande. I sina sämsta stunder är den repetitiv och rentav ganska oengagerande. Tyvärr lyckas filmen aldrig riktigt komma upp i samma höga nivå som den första dryga halvtimmen igen, och efter att John har introducerats för northern soul-scenen blir intrigen tunnare och mer enfaldig. Då handlar nästan allt om musik, dans och droger; men inte alltför mycket mer än så.
Det är ett stort persongalleri, och många rollfigurer som kommer och går utan att göra mycket väsen av sig. I efterhand kommer man inte ens ihåg namnet på de flesta, och de enda rollfigurerna med någon form av substans är i princip John, Matt och Angela. Bitvis blir det ganska rörigt, med flera rollfigurer och sidohistorier som tas upp för att därefter i det närmaste glömmas bort. Det märks att fokus legat på vänskapen mellan John och Matt, då det är i stort sett det enda som faktiskt hinner redas ut - i övrigt är det många frågor som förblir obesvarade, och storyn spretar lite för mycket.
Men mellan varven är det bra, fastän filmen aldrig igen blir riktigt lika vass som under den första riktigt lyckade halvtimmen. Bl.a. sidohistorien med skolan och Johns riktigt hemska lärare - som får de misslyckade lärare jag haft under skoltiden att framstå som årets charmknuttar - är riktigt intressant, men lämnas därefter utan något avslut för att sen aldrig tas upp igen. Johns relation till sina föräldrar förblir också i mångt och mycket ett frågetecken, då de nästan helt försvinner ur handlingen efter ett litet tag.
Fotot är snyggt och musiken mycket bra. Skådespelarinsatserna är helt okej, och till stora delar rör det sig om okända eller rentav debuterande skådespelare. Elliot James Langridge är ganska bra som John, medan Josh Whitehouse i alla fall är hyfsad som Matt. Antonia Thomas är riktigt bra som Angela, och står för en av de bästa rollprestationerna i filmen; fast tyvärr får hon i ärlighetens namn inte alltför mycket att arbeta med. Steve Coogan är bra i en liten biroll som den absolut mest opassande lärare som världen någonsin har skådat.
Northern Soul är en intressant och välgjord men i slutändan alltför ojämn film. Intressanta sidohistorier får alltför litet utrymme och försvinner snabbt, medan ganska tjatiga scener med dans och framförallt knarkande får oproportionerligt stort utrymme. När det är som bäst är det riktigt bra, men när det är som sämst är det oengagerande och bitvis nästan tråkigt. Det märks att Elaine Constantine är insatt i ämnet och hon skildrar northern soul-kulturen på ett fint sätt. Tidskänslan är perfekt och nästan allt känns trovärdigt. Men vad hjälper det när filmen som sådan bara bitvis lyckas att engagera...? Northern Soul är för all del fortfarande en helt okej och sevärd film, men jag blir lite besviken då den hade kunnat bli så mycket bättre. I slutändan blir det lite för lättförglömligt, och fastän den första tredjedelen hade förtjänat att betydligt högre betyg än så, stannar helhetsbetyget på en hyfsat stabil sexa. Inte alls dåligt, men heller inte alltför imponerande.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bredbild i formatet 1,85:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska samt vanlig DTS på tyska. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på 8 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst. Det går också bättre än vanligt att läsa texten vid ljusare bakgrunder, genom att den här texten har en liten (men märkbar) skugga under sig. Därför är det bättre ställt än merparten av alla Blu-Ray-filmer, men fortfarande blir det lite svårläst vid ljusare bakgrunder. Översättningen är relativt bra, men det förekommer några märkliga ordval och enstaka grammatikfel.
När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och rörlig men som märkligt nog är neutral utan något språk alls. Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval eller att en asterisk (*) innebär bonusmaterial är knappast lika självklart. En annan egendomlig egenhet är att om man lämnar filmen i paus/stillbild mer än ett par minuter dyker en skärmsläckare upp med en roterande Universal-logga. Det är lite lurigt, för dyker den upp kan man inte längre trycka på Play-knappen för att fortsätta uppspelning utan måste istället trycka på OK-knappen.
Som bonusmaterial hittar vi en bakom kulisserna-dokumentär på hela 46 minuter (!). Den fokuserar till största delen på musik och dans, samt på inspelningen av dansscenerna. Delar av dokumentären är intressant och matnyttig, men merparten går ärligt talat långt över mitt huvud och förblir i det närmaste obegriplig. Bonusmaterialet har tyvärr ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting - och tro mig, med den ganska kraftiga dialekt som många av skådespelarna talar, så behövs verkligen textning för att ha en chans att hänga med.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 7 april 2015
Senast uppdaterad: 8 april 2015
Recensionen har lästs 3572 gånger av 1924 personer, sedan den 7 april 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| BD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))