Dubbningshemsidan
Recensioner
Not Fade Away
(Not Fade Away)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Året är 1964, Douglas Damiano bor med sin hårda pappa, sin hysteriska mamma och hans förhållandevis osynliga lillasyster Evelyn. Doug är musikintresserad, och blir alltmer intresserad av hans kompis Eugenes band som han just bildat. I ett försök att komma närmare hans kärleksintresse Grace erbjuder han sig att bli trummis i bandet, och tillsammans med gitarristen Wells inleder de sin inte alltför framgångsrika artistkarriär...
Storyn låter kanske inte så märkvärdig, och framförallt inte speciellt originell. Men Not Fade Away är faktiskt en bra film, och jag blev positivt överraskad. Historien är relativt enkel men ändå intressant och fascinerande, och det har blivit en engagerande film. Det finns ett visst djup, samtidigt som det hela tiden är underhållande. Framförallt är stämningen utmärkt, och filmen är mycket stämningsfull och finstämd på ett naturligt sätt. Därför dras man in i handlingen på ett effektivt sätt; ett intresse som sedan hålls vid liv hela tiden. Allting känns realistiskt och jordnära, och det är inte alls förvånande att stora delar av filmen är självbiografisk utifrån regissörens liv. Det är trovärdigt, fängslande och fascinerande på ett enkelt men ändå effektivt sätt. Det gör att det är nästan omöjligt att tycka illa om filmen, som skildrar intressanta händelser på ett charmigt och verklighetstroget sätt. Tidskänslan är också utmärkt, och speglar 1960-talet in i minsta detalj. Allt detta låter bra, och det är det också.
Problemet är att filmen också blivit lite spretig och rörig, och det är inte alltid helt enkelt att hålla isär vem som egentligen är vem. Många av rollfigurerna får inte tillräckligt utrymme för att man ska hinna lära känna de ordentligt, och detta i kombination med ett lite spretigt upplägg gör att det inte alltid är okomplicerat att uppfatta vad som händer och med vem. Att ett par av bandmedlemmarna också har lite snarlika utseenden gör heller inte saken bättre. Många av birollerna, och framförallt resten av Dougs familj, har också blivit tämligen stereotypa och endimensionella. Däremot uppskattar jag verkligen Grace, som är en intressant och nyanserad rollfigur även om hon tyvärr inte riktigt får tillräckligt med utrymme. Hennes syster Joy är i grund och botten intressant, men har fått på tok för lite utrymme. Filmens slut lämnar också en hel del övrigt att önska. Inte nog med att det är ouppklarat och öppet, det kan jag köpa om det har gjorts på ett fint sätt, det har dessutom blivit både långsökt och konstlat - något som förtar en del av filmens fina stämning och lämnar en allmänt antiklimaktisk känsla.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk och en utmärkt tidskänsla. Musiken är utmärkt, och filmen har en hel del mycket passande och finstämd musik som passar perfekt in i handlingen. Det var faktiskt länge sedan jag såg en film med ett så starkt och lyckat soundtrack. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och jag uppskattar filmteamets fokus på förhållandevis okända skådespelare - det gör underverk för realismen och den biografiska känslan. John Magaro, Will Brill och Jack Huston är bra som bandmedlemmarna, och spelar alla naturligt och trovärdigt. James Gandolfini är som vanligt bra, men får inte alltför mycket att arbeta med i den ganska stereotypa rollen som Dougs pappa Pat. Men den bästa insatsen i filmen står faktiskt den unga australiensiska skådespelerskan Bella Heathcote för i rollen som Grace. Hon är fullkomligt lysande, och gör en minnesvärd och naturlig rollprestation med enkla medel.
Not Fade Away är en stämningsfull och fascinerande film, som underhåller samtidigt som det är någorlunda tänkvärt. Det är intressant, trovärdigt, charmigt och välgjort; men tyvärr har filmen också blivit onödigt rörig och spretig. Jag skulle också verkligen vilja veta hur David Chase resonerat med det minst sagt konstruerade och onaturliga slutet. Men i och med filmens utmärkta stämning och atmosfär blir ändå helhetsintrycket positivt, och det är en film väl värd att se för de allra flesta som förtjänar en stabil sjua i betyg.
Jag har tyvärr inte fått tillgång till DVD-utgåvan för recension, och kan därför inte uttala mig om DVD-produktionen eller eventuellt extramaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 oktober 2013
Senast uppdaterad: 17 oktober 2013
Recensionen har lästs 2994 gånger av 1675 personer, sedan den 16 oktober 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))