Dubbningshemsidan
Recensioner
Pathology
(Pathology)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den tyska regissören och manusförfattaren Marc Schölermann har framförallt blivit känd i Europa för att ha regisserat en mängd musikvideor, men har också skrivit och regisserat några kortfilmer i hemlandet. Till hans långfilmsdebut har han sökt sig till USA, och har utgått ifrån många människors fascination kring dödsfall och rättsläkare. Här får vi lära känna ST-läkaren Ted Grey, som tillfälligt måste lämna sin fästmö Gwen för att specialisera sig på universitetssjukhuset i New York. Han har valt patologi som inriktning, och tänker alltså bli rättsläkare. Lärarna på sjukhuset tycker genast om Ted med sin stora anatomiska kunskap, men de andra ST-läkarna är inte direkt överförtjusta i honom. Det gäller i synnerhet Jake Gallo, som tycks sakna empati och genast tycker illa om Ted. Trots det bjuder han dock in Ted till en liten lek som fem av ST-läkarna leker. De försöker helt enkelt att turas om att mörda okända personer på måfå, medan de andra försöker att lista ut dödsorsaken (!). Snart har Ted kommit för djupt in för att kunna ångra sig, och även han tvingas snart att delta i leken och döda folk...
Pathology är onekligen en sjuk och absurd film, som inte liknar något man tidigare skådat. Det är en originell film, med en idé som faktiskt är riktigt intressant. Den tar upp intressanta tankar på människors beteenden och moral, och i grund och botten finns faktiskt ett djup som många andra liknande filmer saknar. Filmen ger också en intressant och någorlunda trovärdig inblick i rättsläkare och patologiyrket. Specialeffekterna är välgjorda, och filmen ser därför äkta ut med en del riktigt färgstarka och makabra obduktionsscener, som är allt annat än behagliga att titta på. Därför kan jag inte förneka att Pathology i grunden är en intressant psykologisk thriller, som har ett ovanligt djup och ett flertal intressanta rollfigurer. Men överlag blev jag ändå besviken över filmen, som med samma grundstory hade kunnat bli storslagen, men misslyckas med att träffa målet. Det största problemet är att vi aldrig får någon förklaring till varför dessa ST-läkare börjat med denna sjuka lek, som rimligen bör tala emot deras yrke om att lösa mord. Trots allt måste det finnas någon anledning varför - även sociopater och psykopater har orsaker till det de gör, även fast det oftast är orsaker som vanligt folk inte lär förstå sig på. Man får heller ingen trovärdig klarhet i varför Ted fortsätter att delta i "leken", och själv kommer på tanken att mörda folk. Han verkar trots allt relativt normal, och den inblick vi får i rollfiguren ger inga tecken på att han skulle vara någon psykopat. De flesta vanliga människor hade trots allt sannolikt kontaktat polisen så fort de insåg vad deras kollegor egentligen höll på med, och absolut inte gå så långt som att själv börja mörda folk utan anledning. När han kommit tillräckligt djupt in är det förståeligt att det är försent att kunna göra något, men de flesta tror jag inte skulle låta det komma så långt, utan skulle dra sig ur innan de själv börjat mörda okända människor. Det här leder till att ingen av de centrala rollfigurerna har blivit sympatiska, och känner man ingen sympati för de inblandade blir det ärligt talat lite tråkigt. Den enda normala och sympatiska personen i filmen är Teds fästmö Gwen, men hon har å andra sidan blivit tämligen endimensionell och får tyvärr inte lika stort utrymme som det hade varit önskvärt.
Man kan också undra om det inte finns några poliser i New York, då ingen verkar reagera över alla människor som försvinner spårlöst. Även folk som "ingen kommer att sakna" lär väl trots allt bli anmälda som försvunna förr eller senare. Om vi även fått se poliser som utrett saken, för att se om deras mord verkligen är lika perfekta som de själva anser, så hade det här kunnat bli en riktigt spännande och bra film.Allt det här gör tyvärr att trovärdigheten snabbt sjunker till botten. Storyn är också ganska tunn, och egentligen händer inte tillräckligt mycket för att motivera en långfilm på 90 minuter. Detta i kombination med de osympatiska karaktärerna gör att det aldrig blir särskilt spännande, och det är bara i undantagsfall som det verkligen blir engagerande. Trots godkända karaktärsporträtt och i grunden intressanta rollfigurer, så finns det heller inte mycket till karaktärsutveckling. De sista 20 minuterna blir det ännu värre, då realismen sjunker ännu mer och det mesta blir allmänt tråkigt. Men allt är inte negativt; fotot håller hög klass, och filmen har ett intressant och starkt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag bra, där de två starkaste korten utan tvekan är Alyssa Milano (mest känd från Förhäxad) som Gwen och Lauren Lee Smith (känd från CSI) som ST-läkaren Juliette. Båda dessa gör trovärdiga och starka rolltolkningar, och det är framförallt mycket roligt att återse Alyssa Milano, som tyvärr inte får så många roller som jag hade önskat. Milo Ventimiglia är godkänd i huvudrollen, och spelar någorlunda trovärdigt, men gör ett lite blekt intryck och sticker inte ut riktigt lika mycket som man hade önskat. Dock lyckas man att glömma hans tidigare rollprestationer och istället sätta sig in i den här rollen, vilket trots allt är ett tecken på en viss kvalitet. Michael Weston spelar ganska bra som Jake Gallo, men periodvis spelar han över. Jag kan heller inte förneka att Pathology tar upp ett intressant ämne, och storyn är innerst inne riktigt bra. Nackdelarna gör dock att det blir svårt att ta filmen på allvar. Alla nackdelarna hade inte gjort något om det här var menat som en komedi, men nu är det inte det utan en seriös thriller, och då blir det genast värre. Jag tycker ändå att det är en fullt sevärd film, inte minst för att det i grund och botten trots allt tar upp en del riktigt intressanta frågeställningar, och därför kan vara värt att fundera över. Men har man svårt att leva med orealistiska filmer, där man måste "koppla bort verkligheten" så gör man nog klokast i att avstå.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är anpassad för Widescreen-TV - därför blir den ihoptryckt och avlång på en 4:3-TV, och kan därför bli något svårläst på mindre TV-apparater. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon huvudmeny visas. Faktum är att det inte ens finns någon huvudmeny på skivan - trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det är ett lite egendomligt begrepp, som ärligt talat är lite irriterande. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny. Förvisso går det bra att navigera till filmens olika scener genom att bläddra mellan kapitlen, men det är ju inte lika enkelt och smidigt för att hitta åt en viss scen som via en överskådlig meny. Inte för att jag brukar använda scenvalsmenyer särskilt ofta, men när man väl behöver det så saknar man trots allt funktionen... Det gör också att man inte från menyn kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen när filmen börjat. Det finns heller inget som helst extramaterial på skivan, vilket jag tycker är tråkigt. Det hade varit intressant att få veta mer om hur regissören och manusförfattarna resonerat, men tyvärr får vi ingen sådan klarhet. Enligt uppgift har filmens amerikanska DVD-utgåva en hel del extramaterial, men tyvärr går vi miste om allt detta i Skandinavien. Det är verkligen tråkigt att inte Nordisk Film kunnat licensiera det bonusmaterialet även för denna utgåva, och det börjar vara irriterande att vi så ofta går miste om bra extramaterial på DVD-utgåvor i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 27 maj 2009
Senast uppdaterad: 27 maj 2009
Recensionen har lästs 3417 gånger av 1872 personer, sedan den 27 maj 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
|
4 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))