Dubbningshemsidan
Recensioner
Philomena
(Philomena)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Den katolska kyrkan på Irland har blivit känd för att i 150 års tid driva så kallade Magdalenahem, som främst under 1940- och 1950-talet uppmärksammades för att spärra in unga ogifta tjejer som blivit gravida; och tvinga de att under slavliknande förhållanden jobba i nunneklostren. Tjejerna hade få möjligheter att komma ut, och många blev kvar på dessa anstalter livet ut. När deras barn fötts togs de ifrån mödrarna, och adopterades bort mot deras vilja; ofta mot högstbjudande till rika amerikanska par. Än idag är det många kvinnor och barn som försöker finna varandra, men motarbetas av den katolska kyrkan. Det här låter som hämtat ur valfri skräckfilm, men är faktiskt sant. Ett av dessa fall inträffade irländska Philomena Lee, och om hennes öde handlar den brittiska journalisten Martin Sixsmiths faktabok "The Lost Child of Philomena Lee" från 2009. Den blev till film 2013 i regi av Stephen Frears som tidigare bl.a. gjort The Queen. Philomena har vunnit många priser världen över, och nominerades till 5 Oscars vid Oscarsgalan 2013 för bl.a. bästa film, manus efter förlaga och kvinnlig huvudroll - den vann dock ingendera.
Den f.d. BBC-anställda journalisten Martin Sixsmith är deprimerad efter att ha förlorat sitt jobb som presstalesman för den brittiska regeringen, och nu har han planer på att skriva en bok om rysk historia. På en fest kommer han i kontakt med en ung kvinna, som uppmuntrar honom att skriva om hennes mamma; den numera pensionerade lärarinnan Philomena Lee som på 1950-talet tvingats adoptera bort en son. Martin är måttligt intresserad av detta, men går ändå med på att träffa Philomena. Hon berättar att hon i tonåren 1951 träffade en ung man på en marknad och blev gravid, varpå hennes pappa skickade henne till klostret Sean Ross Abbey i Roscrea på Irland. Efter att hennes barn fötts tvingades hon arbeta sju dagar i veckan på klostrets tvätteri, och upptäcker några år senare att nunnorna har adopterat bort hennes son utan vare sig medgivande eller upplysning. Det enda hon har kvar av sin son Anthony är ett fotografi, och utifrån det börjar hon och Martin att leta efter Anthony.
Ingen kan förneka att filmen tar upp ett viktigt ämne, och Magdalenasystrarnas ageranden på Irland under 1950-talet bör och måste uppmärksammas. Som film betraktad är Philomena också en mycket bra och lyckad film, och dess Oscarsnomineringar är absolut välförtjänta. Historien är intressant och fascinerande, och att det dessutom har hänt på riktigt gör förstås också allting ännu mer intressant. Det är ett engagerande och underhållande drama, som håller intresset vid liv hela tiden. Storyn är förvisso tämligen enkel, men tiden går ändå snabbt och det blir aldrig segt eller utdraget.
Det är en stark film, som inte kommer att lämna någon oberörd. Det är en mycket gripande film, och vid flertalet scener är det helt omöjligt att inte börja gråta. Jag grät faktiskt floder under filmen, och det är nästintill omöjligt att inte göra det. Allting är mycket berörande, och man dras in i handlingen på ett effektivt sätt. Samtidigt blir det aldrig översentimentalt, utan handlingen berättas relativt opartiskt med fokus på handling hellre än sentimentalitet.
Samtidigt har filmen också en viss lågmäld humor och vid några tillfällen får man skratta över roliga repliker och situationer. Det är ett smart drag för att lätta upp den mörka och deprimerande handlingen, och därför blir filmen förhållandevis lättsam. Det är också ett drama med många nyanser som aldrig blir svartvit. Både Philomena och Martin har blivit mångbottnade och trovärdiga rollfigurer, som vi får lära känna på ett bra sätt. Övriga rollfigurer har fått betydligt mindre utrymme, men några av dem hinner ändå få några nyanser. Allting har resulterat i en både gripande, smårolig, underhållande och mycket fängslande film - en film man heller inte lär glömma i första taget.
Samtidigt kan jag dock inte riktigt släppa känslan av att Philomena till viss del känns en smula övertydlig, då det trots allt är en enkel och rak historia som är lättfattlig och som heller inte kräver någon stor tankeverksamhet - här råder det ingen tvekan om vad som har hänt eller hur alla kommer att tycka. Jag tycker också att filmen känns lite för "snäll" i att den inte tydligt tar ställning mot nunnornas agerande - framförallt genom att Philomena blivit så förlåtande och snäll mot allt och alla. Visst finns hon på riktigt, men jag undrar om hon verkligen är så här extremt lugn och närmast likgiltig i verkligheten...? Hursomhelst hade hennes agerande behövt förklaras, för en sak är säker: Hade jag råkat ut för samma sak som Philomena, så hade jag inte varit i närheten av lika förstående och förlåtande mot "gärningsmännen" (=nunnorna). I slutändan återstår också flera obesvarade frågor, vilket till stor del beror på just fokuset på Philomena och Martin på bekostnad av alla andra.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk kombinerat med vissa vackra vyer. Skådespelarinsatserna är också mycket bra. Framförallt är Judi Dench strålande i titelrollen som Philomena, och spelar starkt och trovärdigt in i minsta detalj. Hon gör en mycket minnesvärd rollprestation, och hennes Oscarsnominering var fullt rättvis. Trots att Judi Dench är i god form kunde jag dock ändå inte släppa känslan av att hon ser ut att vara lite för gammal för rollfiguren och därför fick jag inte riktigt tidsaspekterna att hålla ihop logiskt. Logiskt sett bör Philomena i "nutid" föreställa vara runt 65 - 66 år gammal, men hon ser utan tvekan äldre ut än så - och mycket riktigt är skådespelerskan i verkligheten 78 år. Steve Coogan är riktigt bra som Martin, och efter alltför många överdrivna komiska roller är det trevligt att se honom göra en mer nedtonad och trovärdig roll; och det gör han riktigt väl.
Philomena är en mycket bra och välgjord film, som berör och engagerar med enkla medel. Trots en ganska simpel historia har det blivit en väldigt gripande och samtidigt ganska rolig film, som inte kommer att lämna någon oberörd och som man inte kommer att glömma på länge. Det är varmt men samtidigt dystert, och det märks att allt har gjorts med hjärta. Trots några brister är det här en av de bästa Oscarsnominerade filmerna i år, och i mina ögon markant bättre än vinnaren 12 Years A Slave. Mitt betyg landar på en stabil åtta, och jag kan inte göra annat än att rekommendera alla att se den snarast.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 1,85:1, medan ljudet finns i både DTS-HD 5.1 och Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är i minsta laget men är ändå hyfsat lättläst; fast tyvärr är kantlinjerna i tunnaste laget vilket gör texten svår att läsa vid de scener som har ljusare bakgrunder (och det finns ganska många sådana). När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter (som inte går att hoppa förbi). Därpå kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och stilren.
Som extramaterial hittar vi ett kommentatorspår till filmen med manusförfattarna Steve Coogan (tillika huvudrollsinnehavare) och Jeff Pope. Det är ganska intressant, och en del matnyttigt framkommer. Men det märks ändå att de båda manusförfattarna inte har tillräckligt mycket att komma med för att hålla intresset vid liv när de pratar under en hel film, och dessutom känns det väldigt märkligt att filmens regissör Stephen Frears helt lyser med sin frånvaro. Därefter hittar vi en bakom kulisserna-dokumentär på 25 minuter, som bl.a. innehåller intervjuer med skådespelare, regissör och manusförfattare. Det är intressant och vi får veta en del värdefullt. Det är också mycket intressant och värdefullt att vi får se intervjuer med de riktiga Philomena Lee och Martin Sixsmith. Mellan varven blir det dock lite för mycket "ryggdunkande" och skryt över alla inblandade, och framförallt Judi Dench och regissören Stephen Frears får överdrivet mycket beröm. Slutligen finns även en ursprunglig biotrailer för Philomena och trailers för två andra filmer, individuellt valbara från en meny. Extramaterialet är på engelska helt utan text, och det finns varken svensk eller engelsk text vilket kan ställa till med ett och annat problem.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 31 juli 2014
Senast uppdaterad: 1 augusti 2014
Recensionen har lästs 19810 gånger av 11627 personer, sedan den 31 juli 2014
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| BD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))