Dubbningshemsidan
Recensioner
Precious
(Precious: Based on the Novel 'Push' by Sapphire)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den amerikanska författaren och poeten Ramona Lofton - mer känd under pseudonymen Sapphire - var ursprungligen lärarinna i skolor i bl.a. Harlem, och uppmärksammades när hennes debutroman Push gavs ut 1996. I romanen berättade hon en fiktiv historia om några av de elever hon stött på under sin tid som lärare, och den starka boken blev uppmärksammad över hela världen. 2009 blev romanen till film, i regi av Lee Daniels vars enda tidigare film som regissör var den i Sverige ganska okända Shadowboxer. För att undvika förvirring med actionfilmen Push döptes filmen om till Precious, och den premiärvisades 2009 på Sundance Film Festival där den vann det stora jurypriset för drama. Precious var nominerad till 6 Oscars inför Oscarsgalan 2010, däribland bästa film och bästa kvinnliga huvudroll, och den vann två Oscars; bästa manus efter förlaga och bästa kvinnliga biroll.
Handlingen utspelas i stadsdelen Harlem New York 1987. 16-åriga Claireece Precious Jones bor i ett av de värsta kvarteren i Harlem, och har inte haft det lätt. Hon är överviktig, kan varken läsa eller skriva och är mobbad av allt och alla - både hemma och i skolan. Hennes pappa våldtar henne regelbundet, och hennes mamma förtrycker och misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Myndigheterna märker ingenting. Nu är hon gravid för andra gången - båda gångerna har hennes egen pappa varit barnets far. Högstadieskolans rektor anser att Precious är en alltför dålig förebild för andra skolelever med två barn i 16 års ålder, och relegerar henne. Hon blir istället förflyttad till en "alternativ skola", där den originella lärarinnan Blu Rain faktiskt tar sig tid att komma till botten med vad som händer i Precious liv.
Det här är sannerligen ingen lättsam och upplyftande film. Tvärtom är det svårt att tänka sig något mycket mörkare än det här. Det är en oerhört mörk och deprimerande historia, där allting börjar becksvart och där det blir ännu värre efter ett tag. Det är en tung och svart film, och får i stort sett alla Ken Loachs filmer att framstå som glättiga och lättsamma i jämförelse. Men det blir ändå inte helt becksvart, utan i all bedrövelse finns åtminstone ett korn med framtidshopp; tillräckligt så att man inte ska bli helt deprimerad av att se filmen. Det finns också en viss charm och lågmäld humor under vissa scener, som bidrar till att lätta upp stämningen en liten aning när det annars skulle bli outhärdligt.
Dock ska man ha helt klart för sig att Precious är en jobbig film att se på - det är mörkt, dystert och skitigt; helt utan förenklingar eller lättsamma verklighetsflykter. Men tar man sig igenom den, så blir man också belönad för det är samtidigt en mycket bra film. Filmen tar upp viktiga ämnen, som förtjänar att uppmärksammas och som mig veterligen nästan aldrig har skildrats på film förut. Det är originellt och välgjort, och resultatet är en både fängslande, fascinerande och berörande film. Det är omöjligt att inte känna för Precious, och man bryr sig om vad som händer med henne. Det är en mångbottnad och tänkvärd film, som helt undviker klichéer och istället berättar historien på ett berörande och originellt sätt. Det är också en oerhört stark och gripande film, där det är nästan omöjligt att inte gråta. Jag grät under ganska många scener, och var helt färdig när sluttexterna började rulla. Jag kände mig plötsligt ganska tacksam att jag såg filmen på DVD och inte hade sett den på bio, då det inte hade varit roligt att visa sig i det här skicket offentligt.
Förutom Precious, som blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur, har dock många andra blivit något endimensionella. Det gäller inte minst hennes mamma Mary, som skildrats som det absolut mest avskyvärda som världen någonsin skådat - vidrig och helt utan försonande egenskaper. Tyvärr vet vi ju alla att sådana här hemska människor förekommer i verkligheten, men jag hoppas att det är sällsynt med personer som är så här enkelspåriga och där man inte kan hitta någon som helst positiv egenskap. Jag kan också känna att Precious blivit en smula för hemsk och mörk, då det blir lite för mycket av allting och det nästan påverkar trovärdigheten. Det stämmer säkert överens med romanen och tyvärr förekommer ju sådant här elände i verkligheten också, men det är förhoppningsvis väldigt sällsynt och när det är som allra mörkast kan filmen upplevas en smula tillspetsad.
Den verklighetsflykt som Precious tar till när verkligheten blir för hemsk, i form av drömliknande fantasiscener, tycker jag heller inte fungerar alltför väl. Det är ett smart drag att ta till den metoden under våldtäkterna för att vi ska slippa se alltför mycket av själva övergreppen - där räcker allas fantasi gott och väl - men i en del andra sammanhang upplevs fantasiscenerna lite malplacerade. En del av dessa pågår också lite väl länge, så att det börjar kännas lite för utdraget. Vid ett fåtal sammanhang kan också filmen upplevas en smula övertydlig, där ganska mycket har tillspetsats så att man inte ska kunna missa budskapet - men då filmen trots allt hela tiden håller sig till gränsen för realism, så gör det inte så mycket.
Däremot förtjänar regissören Lee Daniels en eloge för att ha kunnat regissera en så gripande film utan att ta till översentimentalitet. Precious förblir förhållandevis lågmäld och nedtonad, och blir aldrig sentimental på något sätt. Här spelas det aldrig på känslosträngar, utan filmen håller sig hela tiden på rätt sida av gränsen och berör utan manipulation och känslostråkar. Det är skickligt gjort, och i fel händer hade det här kunnat bli fruktansvärt översentimentalt. Då det dessutom har blivit en så stark, trovärdig (tyvärr) och engagerande film är det ärligt talat svårt att hitta särskilt mycket att klaga på.
Fotot är snyggt, och filmen lyckas att skildra det "skitiga" Harlem på ett stilfullt och snyggt sätt, även om bildspråket i sig kanske inte tillhör det mest originella. Klippningen är utmärkt, och musiken är också passande. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Den vid inspelningstillfället debuterande Gabourey Sidibe, nuförtiden mest känd som Andrea i TV-serien The Big C, är fullkomligt lysande i huvudrollen som Precious. Hon spelar naturligt, övertygande och starkt; helt utan överspel. En mycket minnesvärd rollprestation som ärligt talat inte kan bli bättre, och i mina ögon borde han absolut ha vunnit den Oscar för bästa kvinnliga huvudroll som hon blev nominerad till. Stå-uppkomikern Mo'Nique är mycket bra som mamman Mary, och hon lyckas att göra en mycket svår roll på ett realistiskt och snyggt sätt. Visst balanserar hon på gränsen till överspel vid enstaka scener, men håller sig överlag på rätt sida, och det är en väldigt svår och otacksam roll hon gör. Paula Patton är bra som lärarinnan Blu Rain, och hon gör en överlag naturlig och realistisk rolltolkning även om hon vid enstaka sammanhang kan kännas en smula tillrättalagd. Mariah Carey gör en bra och naturlig insats som socialarbetaren Ms. Weiss, även om hon inte får alltför mycket att arbeta med.
Precious är en mycket bra och välgjord film, som tar upp ett viktigt ämne på ett realistiskt och fängslande sätt och med ett bra budskap. Resultatet är både intressant, berörande och gripande in i minsta detalj, men det är samtidigt en becksvart film som är rentav jobbig att titta på. Men trots några få brister är resultatet mycket imponerande, och det är en stark och minnesvärd film som alla bör se. Nu. Betyget kan därför inte bli något annat än en åtta, och det ska bli intressant att se vad Lee Daniels kan åstadkomma i framtiden.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på svenska, norska, finska och isländska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Den svenska texten håller relativt hög klass, men däremot har jag svårt för den form av svenska slang som översättaren har försökt att utnyttja som översättning för den amerikanska ovårdade Harlem-slang som Precious talar i ("va'" istället för "vara", o.s.v). Det må vara fullt naturligt i talad form, men ser minst sagt skumt ut skriftligt och att försöka översätta amerikansk slang när det inte finns några direkta motsvarigheter känns ologiskt. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, följt av språkvalsmeny och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), som direkt följs av en introduktion av filmens regissör Lee Daniels inspelat vid premiärvisningen på Stockholms filmfestival 2009. Tyvärr har denna introduktion ingen textning. Därefter kommer man till huvudmenyn, som är enkel och stilren men som bara finns på engelska.
DVD-utgåvan innehåller faktiskt en hel del extramaterial, fastän det är ganska undangömt på DVD-omslaget. Först hittar vi en 18 minuter lång minidokumentär om rollbesättningen och skådespelarna. Det är bitvis intressant och en del matnyttigt framkommer, men tyvärr känns regissören Lee Daniels lite väl oseriös med en del internskämt som ingen annan än honom själv lär förstå. Bitvis går inslaget heller inte tillräckligt in på djupet. Därefter hittar vi en minidokumentär om själva tanken bakom filmen och produktionen, som är ganska intressant att titta på. Vidare får vi se en minidokumentär om de exekutiva producenterna Ophrah Winfrey och Tyler Perrys inblandning med filmen, som ger en minst sagt antiklimaktisk känsla då inslaget avslöjar att de crediterats som producenter trots att de faktiskt inte var inblandade i filmen förrän åtminstone den första offentligt visade testversionen var klar.
Vidare återfinns en 9 minuter lång minidokumentär om bearbetningen av den litterära förlagan, som är hyfsat intressant men tyvärr inte går in tillräckligt på djupet. Vi får inte veta några detaljer om vad som skiljer från romanen, och heller inte veta vad som är verklighetsbaserat och inte. Vi hittar därefter en bortklippt scen från filmen, som är berörande men egentligen inte tillför speciellt mycket. Allting som tas upp i denna scen finns redan med på annat håll i filmen, så för att minska övertydligheten var det klokt att klippa bort den. Slutligen finns även ett reportage från visningen på Stockholms filmfestival, där vi får se dels intervjuer med regissören Lee Daniels och dels intervjuer med "vanligt folk på gatan". Det är förstås kul att se extramaterial från Sverige när det är en amerikansk film, men i övrigt tillhör det här inslaget inte särskilt mycket. Tyvärr har extramaterialet ingen textning alls, vilket är beklagligt även fast det dessbättre går hyfsat bra att förstå det mesta som sägs om man bara har någorlunda kunskaper i det engelska språket.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 juli 2012
Senast uppdaterad: 27 juli 2012
Recensionen har lästs 4235 gånger av 2423 personer, sedan den 26 juli 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
 |
7,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))