Dubbningshemsidan
Recensioner
Råttfångaren
(Ratcatcher)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den skotska regissören och manusförfattaren Lynne Ramsay började sin karriär som kameraman, och övergick under 1990-talet till att regissera kortfilmer. Hennes långfilmsdebut som regissör och manusförfattare blev Råttfångaren 1999, som vann många priser världen över. Hon fortsatte med Morvern Callar och efter många års uppehåll hade hennes senaste film Vi måste prata om Kevin nyligen premiär. Troligtvis är det därför som hennes debutfilm Råttfängaren nu för första gången släppts på DVD i Sverige, efter att den tidigare visats på bio och släppts på VHS 2000.
I Glasgow i Skottland år 1973 pågår sopstrejken för fullt, och när ingen sophämtning skett på nio veckor har alla gator svämmat över av illaluktande sopor. De enda som stortrivs i området är råttorna, som förökas som aldrig förr. Mitt i all denna stank växer den 12-åriga pojken James upp i ett fattigt område och enkel lägenhet, med sin mamma, pappa och två systrar. Hans mamma gör vad hon kan, medan pappan mest super och sover hela dagarna. Familjens högsta önskan är att få flytta till ett modernt och fint hus; som de lyxhus som byggs inte långt därifrån. En dag leker James nere vid sjön med kompisen Ryan, och det som inte får hända händer. Leken spårar ur, och Ryan drunknar i sjön. Men James låtsas som ingenting - går därifrån utan att vare sig ropa på hjälp eller försöka att rädda Ryan.
Råttfångaren ödslar ingen tid på introduktioner, utan kommer till kritan mycket snabbt. Inledningen är minst sagt dramatisk, och det traumatiska dödsfallet har inträffat redan efter fyra minuter. Men om filmen börjar intensiv, så fortsätter den inte på samma sätt, utan efter den starka inledningen sjunker tempot avsevärt. Det blir ett mer stillsamt drama, och först då får vi en chans att lära känna rollfigurerna. Handlingen är ganska tunn, och efter den dramatiska inledningen händer det egentligen inte så mycket mer. Allting går mycket långsamt framåt, och filmen står ofta kvar och stampar på samma ställe länge och väl. Det kan kännas lite väl tunt, och det är långt ifrån någon invecklad eller omfattande story som erbjuds. Vore man elak skulle man kunna säga att det inte finns så mycket till handling alls.
Det Råttfångaren istället har att erbjuda är stämning och atmosfär. Filmen erbjuder en utmärkt stämning, som på ett skickligt sätt lyckas att fånga den dystra miljön och hopplösheten i tillvaron. Det är lågmält och finstämt, och filmen målar också upp precis rätt tidskänsla för 1970-talet. Det är också realistiskt och jordnära, och filmens stämning och stil påminner en del om bl.a. Ken Loachs vardagsrealistiska filmer. Jag uppskattar verkligen den mycket fina stämningen och täta atmosfären, och därigenom blir filmen engagerande trots att den bitvis blivit lite väl händelsefattig.
Men i mina ögon är Råttfångaren lite väl mörk och dyster, då filmen målar upp en oerhört deprimerande stämning i stort sett utan hopp eller ljusglimtar. Det blir väldigt becksvart, och jag hade föredragit någon form av ljusglimtar för att få en något mer positiv känsla. Det blir helt enkelt lite för deprimerande och mörkt, och ett flertal scener är rent obehagliga att titta på. Man kan också tycka att filmen bitvis känns en smula osammanhängande, i och med att dödsfallet i början länge helt glöms bort och har väldigt länge ingen konkret betydelse för handlingen. Filmen har också blivit lite väl långsam, då nästan alla scener pågår lite för länge för sitt eget bästa. Det är givetvis fullt avsiktligt, och självklart ska det här inte direkt föreställa någon actionfilm, men om man inte älskar långsamma dramer så kan den här filmens mycket låga tempo fresta ens tålamod onödigt mycket.
Jag kan också känna att Råttfångaren inte blivit lika djup som den borde ha blivit, då de flesta rollfigurer förblir tämligen endimensionella. Vi får inte ens något konkret grepp om James, då vi egentligen aldrig får någon förklaring till varför James lämnar olycksplatsen utan att vare sig säga till någon eller ens försöka att rädda Ryan. Slutet känns också alldeles för abrupt och antiklimaktiskt i mina ögon, och många frågor lämnas obesvarade. Däremot är det en mycket intressant och fascinerande film, med ett påtagligt djup och intressanta teman. Det är finstämt och välgjort, och trots det låga tempot blir det nästan aldrig segt eller tråkigt.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk i kombination med en effektiv användning av färgskalor för att förmedla känslor. Allt detta gör att filmen får en unik stil och känsla, som imponerar stort. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och alla gör bra ifrån sig utan ett enda svagt kort. Däremot har jag lite svårt för den här filmens väldigt extrema skotska dialekt, som jag ärligt talat uppfattar som överdrivet och orealistiskt. Det är säkert inte det, men är man ovan vid den här mycket udda dialekten är det ändå känslan man får. Det jag fram tills nu uppfattat som kraftig skotsk dialekt är i alla fall ingenting jämfört med den här filmen...
Råttfångaren är en bra och välgjord film, som håller intresset vid liv trots en tunn story där filmen ofta står och stampar på samma ställe länge och väl. Det är långsamt, men samtidigt engagerande och oerhört stämningsfullt. Tekniskt kan det inte bli mycket bättre, men samtidigt är det något med filmen som gör att jag aldrig blir direkt överförtjust. Trots det påtagliga djupet och gripande ämnet, så lyckas filmen aldrig riktigt att beröra mig. Jag lyckas inte riktigt att sätta fingret på varför, men en bidragande orsak är förmodligen att det helt enkelt blivit lite för mörkt och dystert utan egentliga ljusglimtar. Men det är ändå en bra film, väl värd att se för de flesta och en film man inte lär glömma på länge. Men samtidigt också en film jag definitivt inte vill se om, och som aldrig riktigt grep tag i mig på samma sätt som den borde ha gjort. Men den otroliga stämningen, det vackra fotot och de imponerande skådespelarinsatserna gör att filmen ändå når upp till en sjua; och visst är det värt att se bara man inte är allergisk mot långsamma och stillsamma dramer. Lynne Ramsey uppvisar onekligen stor potential i sin debutfilm, men hade åtminstone med den här filmen fortfarande en bit kvar - jag har ännu inte sett någon av Lynnes senare filmer, och kan därför ännu inte svara på om hon lärt sig av sina misstag eller inte.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har engelskt tal och enbart svensk text; inga andra språk alls och heller ingen text för hörselskadade. Det finns heller ingen engelsk text, vilket i kombination med den oerhört svårförståeliga och kraftiga skotska dialekten lär omöjliggöra att man faktiskt ska kunna se filmen utan text. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, följt av varningstexter. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är stilren, rörlig och svenskspråkig. Menyn är enkel, och innehåller bara möjligheten att slå av och på text, välja scen eller spela filmen. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt då utländska DVD-utgåvor enligt uppgift bl.a. ska innehålla de kortfilmer som Lynne Ramsay gjorde innan den här filmen - något som sannerligen hade varit intressant att se.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 oktober 2012
Senast uppdaterad: 11 oktober 2012
Recensionen har lästs 4507 gånger av 2241 personer, sedan den 10 oktober 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))