Dubbningshemsidan
Recensioner
Revolutionary Road
(Revolutionary Road)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den amerikanska författaren Richard Yates (1926 - 1992) skrev ett flertal böcker under sin livstid, men blev mest känd för Revolutionary Road från 1961. Drygt 45 år senare har boken slutligen blivit till film; i regi av engelsmannen Sam Mendes, som tidigare blivit känd för Oscarsbelönade American Beauty och Road to Perdition. Här börjar handlingen i slutet av 1940-talet, då den unga April träffar den jämnåriga Frank och de blir kära. Sju år senare är de gifta, har två barn och bor i en förort till Connecticut på en gata vid namn Revolutionary Road. Frank är någorlunda nöjd med tillvaron, fastän han har ett kontorsjobb som han inte alls tycker om. April är inte lika nöjd, utan tycker inte alls om att vara hemmafru, och att hon tvingats överge sina tidigare drömmar om att bli skådespelare. Då kommer April på en lysande idé - de bör flytta till Franks gamla favoritstad Paris, där hon kan skaffa jobb medan han kan stanna hemma med barnen samtidigt som han listar ut vad han egentligen vill göra. Det låter inte så märkvärdigt i dagens läge, men var förstås en helt annan femma 1955... Med viss tvekan går Frank med på det, men idén tas inte alls emot väl av grannar och vänner. Det orsakar konflikter mellan April och Frank, som börjar bråka mer och mer, och som gör April än mer desperat att komma ifrån sitt inspärrade liv.
Jag har tyvärr inte läst Richard Yates roman, och faktum är att jag inte ens hört talats om den innan filmen kom. Därför kan jag inte bedöma hur väl filmen håller sig till boken, utan kan bara bedöma filmen som sådan. Utan hänsyn till boken är Revolutionary Road dock en riktigt bra film, som tar upp ett intressant ämne på ett bra sätt. I grund och botten är det en ganska tunn story, men samtidigt finns ett djup och det är ett allvarligt vardagsämne som regissören tar upp på ett skickligt sätt. Visuellt och estetiskt är det en storslagen film, med övertygande foto, ett starkt bildspråk och realistisk scenografi. Filmteamet har på ett övertygande sätt lyckats att förmedla 1950-talskänsla med relativt enkla medel, och det ser mycket trovärdigt ut. Trots gammaldags miljö är det lätt att leva sig in i situationen för paret, och därför hålls intresset vid liv merparten av tiden. Filmen har också ett bra budskap, och har blivit tänkvärd och intressant. Det syns att fokuset ligger på April i första hand, och hon har också blivit en mycket mångbottnad och mänsklig rollfigur. Det är lätt att sätta sig in i hennes situation, och man kan riktigt känna hennes ökade frustration över allting. Det är tyvärr inte lika gott ställt med Frank som blivit ganska endimensionell, och egentligen får man inget konkret grepp om honom eller hans beteende. Han beter sig till största delen ärligt talat som ett svin, och särskilt stort djup får han aldrig. Inledningsvis gör det inte så mycket, och den första timmen förblir filmen ändå berörande och engagerande, och intresset hålls vid liv med enkla medel samtidigt som det mesta känns realistiskt. Men mot slutet tar allt melodrama tyvärr överhanden lite väl mycket, och det känns som att regissören tappar greppet lite. Han verkar inte längre veta vilket ben han ska stå på, och det gör att man börjar tappa intresset över handlingen. Stundtals blir det också ganska segt, av flera olika skäl. Delvis beror det på att handlingen är ganska tunn, och att det inte händer tillräckligt för att motivera den här långa speltiden. Men det beror också på regissören, som ibland förlängt scener mer än nödvändigt, och har en irriterande tendens att låta irrelevanta och intetsägande sekvenser pågå för länge. Ibland blir det också allmänt påfrestande att bevittna Franks labila beteende, och allt valsande fram och tillbaka som i slutändan inte uppnår mycket. Det må vara realistiskt, men det är inte särskilt kul att se på.
Man kan också fråga sig var parets två barn egentligen håller hus, då de alltför ofta tycks lysa med sin frånvaro och aldrig verkar finnas i närheten när grälen börjar. Oftast nämns de överhuvudtaget inte, så ibland börjar man undra om manusförfattaren har glömt bort den lilla detaljen. Visst förstår jag att barnen inte är relevanta för den centrala handlingen, utan att det ska handla om Franks och Aprils relation. Men det påverkar samtidigt trovärdigheten, och gör att filmen ibland känns lite konstlad och konstruerad. Det verkar trots allt knappast troligt att barnen skulle vara borta varenda kväll, och när paret grälar som mest högljutt lär inga barn i världen kunna sova sig igenom det. Åtminstone en del av bristerna kompenseras dock av de storslagna skådespelarinsatserna. Leonardo DiCaprio gör en stark och bra insats som Frank, men det syns att det är Kate Winslet som får stå för det tyngsta lasset. Hon gör en strålande insats, och spelar både trovärdigt och starkt. På ett mycket imponerande sätt lyckas hon att förmedla karaktärens alla känslor och tankar, utan att behöva uttrycka de med ord. Att hon inte blev Oscarsnominerad för sin rollprestation är för mig en gåta, då det inte kan bli mycket bättre. Michael Shannon spelar också riktigt bra i en biroll som han blev Oscarsnominerad till, men så jättemärkvärdig är trots allt inte hand rollprestation. Även i övrigt är det bra skådespelare, där alla spelar bra men där ingen direkt sticker ut. Musiken är också mycket passande, och Thomas Newmans bakgrundsmusik imponerar stort och lyckas att förstärka stämningen utan att ta överhanden. Revolutionary Road är utan tvekan en bra film, som tar upp ett intressant ämne på ett bra sätt. Den första timmen var jag också riktigt imponerad, men under den andra halvan och i synnerhet den sista halvtimmen började jag tappa intresset och nackdelarna blev allt fler. Jag tillhör en av fåtalet personer i världen som inte blev alltför imponerad av Sam Mendes Oscarsbelönade storfilm American Beauty. Även om Revolutionary Road upplevs som bättre än den, så kan jag inte helt instämma i alla lovord som den fått. Trots allt finns en del brister, och med samma grundstory borde filmen ha kunnat bli betydligt bättre. Men att det är en bra film kan jag inte förneka, och den är absolut sevärd för de allra flesta. Filmen är också ganska tänkvärd och tar upp en del viktiga ämnen, även om inte alla filmens budskap är lika relevanta nu som när boken skrevs. Jag vill inte se om filmen i första taget, men kommer heller inte att glömma den på ett tag.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 2 juni 2009
Senast uppdaterad: 3 juni 2009
Recensionen har lästs 3624 gånger av 1989 personer, sedan den 2 juni 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))