Dubbningshemsidan
Recensioner
Säg att du älskar mig
(Säg att du älskar mig)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Filmer som på ett eller annat sätt behandlar det (tyvärr) alltid lika aktuella ämnet våldtäkter har vi sett många exempel på genom åren, men av någon anledning verkar det till största delen vara ett bortglömt ämne i Sverige. För medan antalet amerikanska filmer med detta tema, i synnerhet TV-filmer, går tolv på dussinet av; så är det väldigt ont om dylika filmer i Sverige. Varför vet jag inte, men det gör Daniel Fridells film från 2006 ännu mer aktuell och intressant, som nyligen släppts på DVD. Enligt filmens engelskspråkiga pressmaterial är den verklighetsbaserad, och bygger på händelser som inträffade i Botkyrka utanför Stockholm. Det står dock inget om det i det svenska pressmaterialet, varför jag inte är riktigt säker på vad som gäller; även om jag förmodar att det engelska pressmaterialet är sant. Merparten av filmen är inspelad i Luleå, med vissa delar i just Botkyrka. Handlingen utspelas i en invandrartät Stockholmsförort, som man kan misstänka ska föreställa Botkyrka, även om orten inte nämns vid namn i filmen. I centrum står 15-åriga invandrartjejen Fatou, som tillsammans med sina vänner tycker om att klä sig utmanande, "strippa" på skolgården och flirta med diverse killar. Men en dag går allting överstyr; klasskompisarna Raddi och Ville träffar Fatou i ett källarutrymme under läktarna vid stadens idrottsarena, och hon utsätts för en gruppvåldtäkt - samtidigt som kompisen Lamin ser på, utan att ingripa eller göra något. Efteråt har Fatou svårt att hantera det som hänt, och tycker det känns lättare att låtsas som ingenting. Men det är förstås lättare sagt än gjort.
Alltför länge har svenska filmer fått bedömas med en särskild måttstock, då det är ett faktum att de flesta svenska filmer inte kommer upp i någon vidare internationell klass. Det är trots allt få svenska filmer som kan mäta sig med ens skapliga filmer från bl.a. Storbritannien, USA och Australien. Men dessbättre finns trots allt enstaka guldkorn, som utan problem kan mäta sig med många utländska filmer; och dessbättre är denna film just ett sådant undantag. Jag hade inte alltför höga förväntningar av filmen, med tanke på att den trots allt är gjord av Daniel Fridell, som gjorde den allt annat än lyckade Blodsbröder (tidigare recenserad här) och egentligen inte har gjort någon film jag direkt fastnat för. Men här har han faktiskt lyckats, och Säg att du älskar mig är utan tvekan Daniel Fridells bästa film. Det här är en välgjord, gripande och tyvärr alltför realistisk film, som det helt enkelt inte går att tycka illa om. Dock är den allt annat än rolig, och redan 20 minuter in i filmen får vi se en av de absolut mest obehagliga och otäcka scener som någon porträtterats på film (åtminstone svensk film). Från det ögonblicket och igenom nästan hela filmen är det näst intill omöjligt att inte gråta. Jag snyftade nästan oavbrutet, och kunde inte sluta tänka på den långt efter att den slutade. Det är ett gott betyg. I filmen medverkar enbart debuterande amatörer, och ingen som syns i bild har varit professionella skådespelare. Det är ett annorlunda och vågat begrepp, men är utan tvekan smart - annars hade risken varit stor att alla tänker på skådespelarna och därför inte kan ta till sig filmen till fullo. Trots allt har vi väl alla någon gång upplevt filmer, där vi bara inte kan sluta tänka på var vi tidigare sett skådespelarna ifråga... Dessbättre är de allra flesta skådespelarna mycket lyckade, och både Haddy Jallow som Fatou, som mycket välförtjänt vann en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll, och Diza Dahlström Franzén som Kim är fullständigt strålande i sina respektive roller. Jag är dock inte riktigt lika förtjust i Stefan Mounkassa som Lamin - han gör ett lite stelt och menlöst framträdande, även om jag ärligt talat inte kan bedöma huruvida det är skådisen som brister eller om det är avsiktligt utifrån manuset.
Vissa karaktärer känns tyvärr lite väl stereotypa, och dessutom verkar vissa scener - i synnerhet rättegångsscenerna - väl förenklade och nedkortade. Dessutom irriterade jag mig över det ständiga grova språket och extrema slangorden bland nästan samtliga ungdomar. Visst kan det tänkas att det trots allt förekommer på en del håll i Sverige, men det känns inte helt trovärdigt att i stort sett samtliga personer pratar på det sättet här. Dessutom kan man anmärka på att filmen känns ganska mörk och deprimerande, och vi får egentligen inte svar på några frågor eller något egentligt slut - men å andra sidan är det nog nödvändigt för att verkligen framstå som realistiskt. Det är också omöjligt att inte känna igen sig i en del aspekter av handlingen - visserligen har jag gudskelov aldrig blivit utsatt för något sånt här, men jag vet av egen bister erfarenhet att lärare och skolpersonal som regel är fullständigt blinda och inte märker någonting av vad som försiggår på skolor. Trots allt känns filmen mycket realistisk och gripande, och det är omöjligt att inte bli tagen av filmen och händelseförloppen. Om man letar internationellt sett finns det visserligen snäppet bättre filmer med liknande story, men med undantag av Fucking Åmål är det här förmodligen den bästa svenska filmen som någonsin gjorts. Kort sagt är det här en film som alla borde se; men tyvärr misstänker jag att de som mest skulle behöva se filmen och ta till sig budskapet sannolikt är precis den målgrupp som kommer att sky filmen som pesten... När jag såg filmen på bio strax efter premiären kunde de manliga tittarna i biosalongen lätt räknas på ena handens fingrar, och jag är tyvärr misstänksam att det troligen är representativt även för Sverige i stort.
Nästan alla svenska filmer lider av ett stort problem: det är ofta problematiskt att höra vad som sägs. Antingen är det dåligt mixat, så att dialogen dränks av musik och annat; eller också talar skådespelarna otydligt - ofta även en kombination av dessa. Jag är inte säker på varför, men det är tyvärr ett faktum att det som regel går lättare att hänga med i amerikanska filmer utan text än svenska filmer utan text (trots språkskillnaderna); och då är det verkligen något som inte är som det ska. Det är heller aldrig lika svårt att höra vad som sägs i svenskdubbade utländska filmer som i svenska filmer. Säg att du älskar mig är tyvärr inget undantag, men är trots det bättre än många andra svenska filmer. När jag såg filmen på bio hade jag en del problem att uppfatta vad som sades under filmens första 20 minuter, men efter ett tag blev det bättre och efter det gick det oftast bra att höra allt. På DVD kändes det lite svårare att höra, kanske på grund av att jag bara har tillgång till en vanlig stereo-TV medan filmen som vanligt är mixad för Dolby Digital 5.1. Fortfarande finns det dock många värre exempel, men det var i alla fall tillräckliga problem för att jag skulle välja att ha textningen påslagen under hela filmen.
DVD-utgåvan från Noble Entertainment är mycket enkel som sådan. Bilden är i anamorfisk Widescreen i 1,85:1, och har hyfsad kvalitet. Det finns två ljudspår, båda på svenska - ett i Dolby Digital 5.1 och ett i DTS (som jag tyvärr inte kunnat lyssna på). Filmen har vanlig textning på svenska, norska, danska och finska och engelska. Observera att den svenska texten är vanlig text som enbart återger dialogen (utan tillägg), och någon textning för hörselskadade finns inte. Märkligt och svagt att år 2007 ge ut en svensk film på DVD, utan att ta med svensk text för hörselskadade. Dessutom lider alla textningsspåren av ett litet problem - de är något osynkade, och ligger hela tiden ungefär en halv sekund efter ljud och bild. Det är visserligen inte tillräckligt för att de ska bli oanvändbara, men man märker trots allt av det och ibland blir det lite irriterande. Textningen är även avsedd för Widescreen-TV, och blir därför väldigt långsmal på en 4:3-TV. Har man en mindre standard-TV, kan det därför bli något besvärligt att läsa texten. Just därför tycker jag det är att föredra att anpassa textningen för 4:3 hellre än 16:9 - eller ännu bättre tillhandahålla båda varianterna (något som är fullt tekniskt möjligt) - men så har alltså inte gjorts här.
Skivan inleds med distributörslogga, följt av språkvalsmeny och relativt korta varningstexter. Därefter visas några trailers (som dock går att hoppa förbi), innan vi kommer till huvudmenyn. Menyn är enkel och stillastående, och är uteslutande på engelska. Bortsett från de påtvingade trailersen, finns det tyvärr inget som helst extramaterial. Det är mycket tråkigt att en ny svensk biovisad film från 2006 inte har något som helst extramaterial - det borde vara en absolut självklarhet. Jag hade åtminstone gärna sett exempelvis kommentatorspår och intervjuer med de inblandade om exempelvis filmidén och huruvida det är verklighetsbaserat som det ena av pressmaterialen anger. Visserligen är det här inte en sådan film som är i stort behov av extramaterial, men någonting borde man kunna förvänta sig av en så pass ny och omtalad film. En så här bra film hade verkligen förtjänat en bättre DVD-utgåva än så här, med extramaterial och riktig textning för hörselskadade.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 mars 2007
Senast uppdaterad: 30 mars 2007
Recensionen har lästs 4941 gånger av 3051 personer, sedan den 5 december 2007
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
2 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Kristoffer Jonsson - torsdag den 4 juni 2009 kl. 01:39:
den e helt okey men diza dahlström e jätte snygg hehehe :D:D:D:D:D
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))