Dubbningshemsidan
Recensioner
Step Up - Revolution
(Step Up Revolution)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
På senare år har filmer som kretsar kring musik och dans blivit allt vanligare och populärare. En av dessa filmer var 2006 års Step Up i regi av Anne Fletcher och med manus av Duane Adler och Melissa Rosenberg, som trots dålig kritik blev en stor framgång. Det har öppnat upp för möjligheter till uppföljare, och 2008 kom filmen Step Up 2: The Streets. Två år senare var det dags för den tredje filmen i serien, och 2012 var slutligen tiden mogen för en fjärde film i serien; Step Up - Revolution. Här rör det sig om helt nya huvudroller, även om några få rollfigurer från tidigare filmer återses i mindre biroller. Filmen spelades in i 3D, men på DVD får vi nöja oss med vanlig hederlig 2D-version.
Den här gången utspelas handlingen i Miami. Staden har på sistone "terroriserats" - eller underhållits, beroende på hur man ser på saken - av en så kallad "flash mob"-grupp; d.v.s. en grupp människor som till synes "spontant" börjar dansa på offentliga platser. Då danserna här innefattar att hoppa på främmande människors bilar är somliga måttligt förtjusta, och polisen letar intensivt efter gärningsmännen. Gruppen kallar sig för "The Mob", och leds av dansaren Sean. De filmer sina offentliga danser för att lägga ut på YouTube, och deras mål är att vinna den tävling som YouTube precis håller på att arrangera där det första klipp som får mer än 10 miljoner träffar vinner 100"000 dollar. Sean och flera av de andra dansarna jobbar på ett lyxhotell, och får reda på att en affärsman har planer på att riva hela bostadsområdet där Sean och hans vänner bor för att bygga köpcentra. På en fest träffar Sean den nyinflyttade Emily, och de inleder ett förhållande. Emily får reda på Seans hemlighet och går med i flash mob-gruppen - men de andra i gruppen vet inte om att Emilys pappa råkar vara precis samma affärsman som håller på att riva bostadsområdet...
Jag har alltid generellt tyckt väldigt bra om dansfilmer, och Dirty Dancing är än idag min absoluta favoritfilm alla kategorier. Den första Step Up var en bra om än ooriginell film, medan uppföljarna inte imponerade riktigt lika mycket. Till den fjärde filmen i serien handlar det alltså om så kallade flash mobs, och själv har jag aldrig förstått vitsen med det. Kanske börjar jag bli för gammal och tillhör fel generation, men jag har väldigt svårt att se poängen med sådana fenomen och det framstår i mina ögon mest som "i vägen". Den inställningen är förstås inte världens bästa förutsättning för Step Up - Revolution, men bara man kommer över den lilla detaljen är det en bra och underhållande film.
Genom inriktningen på flashmobs har filmen blivit lite mer nyskapande, och erbjuder någonting nytt till filmserien utan att följa i tidigare fotspår. Precis som tidigare är det ingen regelrätt uppföljare, utan en ny handling med till största delen nya rollfigurer. Den enda egentliga kopplingen till tidigare filmer är att Moose (som varit med i alla de tidigare filmerna, men hade störst roll i Step Up 3) förekommer i en mindre biroll. Av de nya huvudrollerna är Emily den mest mångbottnade, och den som man främst kan sympatisera med och relatera till. Sean har i alla fall fått en del nyanser, medan resten av flashmob-dansarna förblir tämligen endimensionella. Men å andra sidan är det väl inte i första hand för personbeskrivningar och karaktärsutveckling som man ser dansfilmer, och de flesta lär nog inte ha förväntat sig någon jättedjup film heller.
Vet man vad man ger sig in i, så fungerar det ganska väl. Det är underhållande och charmigt, och efter en trög och oengagerande inledning med en alltför lång flashmob-dans blir det en ganska engagerande film där man faktiskt bryr sig om vad som händer. Det finns inte mycket till humor, och storyn är enkel med en del klichéer. Men det finns en fin stämning, ett vettigt (om än enkelt) budskap och rikligt med charm. Det förekommer också en del ganska snygga och engagerande dansscener, även om ett par av dem pågår lite för länge för sitt eget bästa. Det gäller framförallt den avslutande dansen, som nästan börjar kännas evighetslång... Men jag uppskattar budskapet och det faktum att det åtminstone finns ett visst djup här. Till skillnad från många andra dansfilmer handlar det inte bara för rollfigurerna om att bli känd, utan om att faktiskt bli hörd och ha ett konkret budskap. Det är förvisso inte alltför originellt och något jättestort djup erbjuds inte, men för genren är det ändå ovanligt bra. Det gör att Step Up - Revolution blir underhållande att se på, och tiden går ganska snabbt. Man har helt enkelt kul framför TV:n, och allting har gjorts med hjärta och värme. Det kompenserar åtminstone till viss del för något bristande dialog, många klichéer och en överlag förutsägbar story.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder ett enkelt men funktionellt bildspråk. Dansscenerna är mycket snyggt koreograferade. Skådespelarinsatserna varierar men är överlag helt okej. Kathryn McCormick är riktigt bra som Emily, och spelar övertygande och trovärdigt. Ryan Guzman är helt okej som Sean - han spelar en smula opersonligt och lär inte vinna någon Oscar i första taget, men är fullt godkänd ändå. Australiensiska Cleopatra Coleman är ganska bra som Penelope, och Peter Gallagher är som vanligt bra som Emilys pappa. Resten av ensemblen är helt okej; ingen riktigt bra men heller ingen dålig. Alla dansar bra, och till skillnad från en del av de tidigare filmerna i serien ser man här inga uppenbara tecken på att andra personer än de faktiska skådespelarna utfört danserna (d.v.s. så kallade dance doubles, eller stuntdansare).
Step Up - Revolution är ingen direkt storslagen eller alltför minnesvärd film, och det är en bra bit kvar till samma nivå som exempelvis Dirty Dancing eller ens Save the Last Dance. Den här filmen är heller inte riktigt lika bra som den första filmen i serien, men däremot lite bättre än tvåan och trean. Det är underhållande, charmigt och bitvis berörande; och vid ett par scener lyckades jag inte hålla tårarna borta. Mycket mer än så kan man väl inte begära av en så pass bekant genre, och då gör det inte så jättemycket att det både är stereotypt, förutsägbart, klichéartat och en smula utdraget. Kort sagt är det långt ifrån något mästerverk, men vet man vad som väntar och har tyckt om de tidigare filmerna i serien blir man knappast besviken. Mitt betyg stannar på en mycket svag sjua, men då filmen faktiskt är bättre och mer engagerande än Step Up 3 så blev jag ändå positivt överraskad.
DVD-utgåvan innehåller endast filmens 2D-version, och 3D-versionen lyser med sin frånvaro. Det är dock fullt förståeligt, då den primitiva 3D-formen som stöds på DVD (gammaldags röd-gröna plastglasögon) inte är särskilt mycket att hurra för, och dessutom gör att färgerna försvinner nästan helt. Bilden är i anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, vilket på ren svenska innebär att hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS, även om undertecknad inte haft möjlighet att avlyssna det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. Den svenska översättningen håller ganska god klass, men det förekommer ett fåtal mindre översättningsfel. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer man till en minimal huvudmeny, som bara innehåller möjlighet att spela filmen i DTS eller i Dolby Digital. Av någon märklig anledning finns varken språkinställningar eller scenvalsmeny att tillgå från huvudmenyn, vilket är en nackdel. Det gör också att man från menyn inte kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man starta filmen från huvudmenyn och sen stänga av texten via fjärrkontrollen efter att filmen startat. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt men inte särskilt förvånande.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 mars 2013
Senast uppdaterad: 9 mars 2013
Recensionen har lästs 3818 gånger av 2309 personer, sedan den 8 mars 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))