Dubbningshemsidan
Recensioner
Steve Jobs
(Steve Jobs)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
De flesta känner väl till Steve Jobs (1955 - 2011), som var med och grundade Apple och även grundat NeXT och varit med och grundat filmbolaget Pixar. I Steve Jobs får vi i Danny Boyls regi följa tre olika nyckelhändelser i Steve Jobs liv: lanseringen av första Macintosh 1984, lanseringen av utbildningsdatorn och totalfloppen Black Cube hos NeXT (efter att Steve blivit avskedad från Apple) och slutligen lanseringen av iMac 1998. Alla delar utspelas precis innan respektive produktlansering, då Steve Jobs samtalar och bråkar med medarbetare och inte minst exflickvännen Chrisann och dottern Lisa som han (åtminstone inledningsvis) vägrar erkänna är hans barn.
Oavsett vad man tycker om Steve Jobs som person eller om Apple i allmänhet, så är det svårt att förneka att Steve var en intelligent men komplex människa. Därför är det ett tacksamt ämne att göra film om, även om man i och för sig kan tycka det är overkill med två olika filmer om honom inom loppet av bara något år... Steve Jobs löser delvis det problemet genom att inte vara någon ren biografi, utan istället tre filmer i en då filmen bara skildrar händelser precis innan tre olika produktlanseringar under olika årtal; i princip nästan som tre kortfilmer, fast med samma rollfigurer och några gemensamma punkter. Det i sig är en smart idé, just för att slippa de vanliga problemen med biografier att hinna skildra ett helt liv och göra en någon helt rättvisa under så kort tid.
Överlag är Steve Jobs därför en bra film, som engagerar från början till slut. Intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt, och man får en ganska bra inblick i Steve Jobs som person. Allt tyder också på att filmen ger en ganska rättvis bild av Steve Jobs och håller sig relativt nära verkligheten. Dock är det uppenbart att manusförfattaren Aaron Sorkin valt att flytta runt på många händelser, så att saker och dialog som i verkligheten hände vid helt andra tillfällen har koncentrerats till just de tre olika dagar som filmen skildrar. Fullt förståeligt, men det orsakar vissa trovärdighetsproblem då det knappast känns realistiskt att Steve Jobs skulle hinna med att ha samtal med dussintal olika personer och gräla om allt mellan himmel och jord bara minuter innan han ska upp på scen för att presentera ännu en överprissatt produkt som enligt honom själv är världens bästa. Men man får väl kanske leva med vissa friheter från verkligheten, om det faktiskt bidrar till att få en rättvis bild av Steve Jobs som person.
Ett problem med många biografier eller överhuvudtaget filmer som skildrar verkliga personer är att de ofta brukar rikta in sig mot ett av två håll: att antingen hjältedyrka personen ifråga utan att våga visa några negativa sidor, eller att smutskasta personerna och bara visa deras mindre smickrande sidor. I och med att det fortfarande inte var så länge sedan Steve gick bort hade jag befarat att det förstnämnda skulle bli fallet här. Men glädjande nog har Steve Jobs lyckats att frångå denna brist, och ger en nyanserad och mångfacetterad bild av Jobs som person. Vi förstår att han var en intelligent visionär, men samtidigt att han också tycks ha varit en egocentrisk skitstövel av sällan skådat slag. En svår balansgång, men filmen lyckas att visa upp både positiva och negativa sidor; även om det blir de negativa som väger över och vi bara får antydningar till varför han blivit som han blev. Bäst med filmen är scenerna mellan Steve Jobs och Lisa; den dotter som han under många år förnekat var hans. Scenerna med deras relation blir mycket intressanta och berörande, och blir utan tvekan filmens höjdpunkter. Mindre bra är att det förekommer några antydningar till att alla hans brister kan och får slätas över, bara man är tillräckligt duktig affärsmässigt; en tveksam inställning i mina ögon.
Som det mesta som Aaron Sorkin skrivit är Steve Jobs på gott och ont en mycket dialogdriven film, där allt kretsar kring prat, prat och ännu mer prat. Den yttre handlingen är begränsad, utan istället går allting ut på dialog mellan Steve Jobs och personer i hans närhet - allt på bara några få platser. Det är tur att Aaron Sorkin är så oerhört bra på just dialog, för han lyckas därigenom få fram många intressanta punkter under kort tid. Dialogen är intelligent och rapp, och här finns både humor och allvar i en lyckad blandning. Det är ingen film man kan slötitta på, utan man måste vara koncentrerad för att hinna uppfatta allt, men gör man bara det får man också sin belöning genom en mycket vass dialog - här finns mycket sarkasm och analogier, men också gripande samtal. Det blir tänkvärt och roligt, och dialogen är utan tvekan i toppklass.
Problemet är bara det att filmen upplevs onödigt "pratig", då saker som borde kunna visas på annat sätt istället uteslutande åskådliggörs via dialog. Bitvis känns det nästan som filmad teater, och även om det inte är något fel med det så ger ju filmmediet så många fler möjligheter än så. Då dialogen är mycket snabb är det heller inte alltid helt lätt att hinna uppfatta allt. Det kryllar också av närmast evighetslånga tekniska snack om operativsystem och andra detaljer som mindre datorinsatta personer lär finna mycket tråkiga. Till och med för mig som är insatt går en del över mitt huvud, och det känns lite tråkigt att inte kunna beskriva sådant här på mer begripliga sätt. Några scener pågår också lite för länge för sitt eget bästa, så att filmen ibland går över gränsen till att upplevas lite seg. De tre akterna har också lite för lika dramaturgiskt upplägg, då alla tre går ut på ungefär samma sak oavsett vad som ska lanseras. Det gör att den första akten upplevs väldigt bra, men till de senare känner man delvis att man har sett det förut.
Skådespelarinsatserna är bra, men man kan absolut ha delade meningar över porträttlikheten. Ingen kan förneka att Michael Fassbender är en talangfull skådespelare, och han gör en intressant och imponerande rolltolkning av Steve Jobs. Men särskilt lik den riktiga Jobs är han verkligen inte; varken vad gäller utseende, gester eller minspel. Självklart bör det inte vara nödvändigt att verkliga personer ser ut exakt som i verkligheten på film, men det borde ha gått att hitta någon skådespelare lite mer lik Steve Jobs då det delvis påverkar filmillusionen. Däremot är Seth Rogen utmärkt som Steve Wozniak, och det är trevligt att se en ovanligt nedtonad rolltolkning av Seth helt utan antydningar till överspel. Han är kanske inte slående lik den riktige personen heller, men betydligt mer lik än huvudrollsinnehavaren i alla fall; plus att betydligt färre lär veta hur Wozniak ser ut då han aldrig varit i offentlighetens ljus på samma sätt. Kate Winslet är också riktigt bra som Joanna. Makenzie Moss, Ripley Sobo och Perla Haney-Jardine är också riktiga fynd som Lisa i olika åldrar, där alla tre är utmärkta och dessutom ser ut och känns som samma person trots tre olika skådespelare.
Steve Jobs är en bra och välgjord film, som är underhållande och berörande. Upplägget att bara skildra tre olika dagar i nästintill realtid är ett intressant grepp, som gör att man får en bra inblick i hur Steve Jobs var som person utan att behöva råka ut för de problem som biografier oftast har genom sin struktur - trots allt är det ju i stort sett omöjligt att skildra någons hela liv rättvist under en enda film. Problemet är bara det att det blivit en så dialogdriven film, som i stort sett bara går ut på att prata, prata och till sist prata lite till. I och för sig med väldigt bra och vass dialog, men det är ändå ett onödigt tråkigt upplägg. Det fungerade väldigt bra i The Social Network, men fungerar inte riktigt lika bra här då Danny Boyle kanske inte är rätt person att hantera Aaron Sorkins dialogbaserade författarstil. Det är dock ändå en bra film som är väl värd att se, men den lider av lite för många problem för att jag ska känna mig helt nöjd, varför jag nöjer mig med en stabil sjua i betyg.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder Widescreen-bild med proportionerna 2,40:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska samt vanlig DTS på två andra språk. Bild- och ljudkvaliteten är riktigt bra, men då den första tredjedelen är inspelad på 16 mm-film blir det oundvikligen en hel del grynighet. Filmen är textad på 11 olika språk, däribland de fem nordiska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst. Det går också bättre än vanligt att läsa texten vid ljusare bakgrunder, genom att den här texten har en liten (men märkbar) skugga under sig. Därför är det bättre ställt än vid många andra filmer, men fortfarande blir det lite svårläst vid ljusare bakgrunder. Översättningen är bra, och även om jag inte håller med om alla ordval kunde jag inte upptäcka några översättningsfel.
När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter på valt språk. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och stillastående men som är neutral utan något språk alls. Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval eller att en asterisk (*) innebär bonusmaterial är knappast lika självklart. En annan egendomlig egenhet är att om man lämnar filmen i paus/stillbild i mer än ett par minuter dyker en skärmsläckare upp med en roterande Universal-logga. Det är lite lurigt, för dyker den upp kan man inte längre trycka på Play-knappen för att fortsätta uppspelning utan måste istället trycka på OK-knappen.
Som bonusmaterial hittar vi först två olika kommentatorspår till filmen; ett med regissören Danny Boyle och ett annat med manusförfattaren Aaron Sorkin tillsammans med redigeraren Elliot Graham. Jag blev tyvärr inte alltför imponerad av någondera, trots att båda spåren innehåller en del matnyttig information. Det första fokuserar främst på hur filmen tekniskt spelats in, medan den andra i alltför hög grad fokuserar på filmklipparen när jag hellre hade velat höra om manuset. Därefter hittar vi en tredelad bakom kulisserna-dokumentär på totalt 45 minuter (3 x 15 minuter), som främst består av intervjuer med regissör, manusförfattare och skådespelare. Det är ganska intressant, och vi får veta en hel del matnyttigt; även om det i vanlig ordning också innehåller en del skryt och "ryggdunkande". Bonusmaterialet har tyvärr ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 augusti 2016
Senast uppdaterad: 25 augusti 2016
Recensionen har lästs 2766 gånger av 1602 personer, sedan den 25 augusti 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))