Dubbningshemsidan
Recensioner
Submarino
(Submarino)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den danska regissören Thomas Vinterberg var tillsammans med Lars von Trier initiativtagare till det så kallade Dogma-konceptet för filmskapande, och har utanför hemlandet främst blivit känt för dogmafilmen Festen 1998. Efter det har Tomas legat lågt, tills han 2003 kom ut med sin första film utanför Dammark; It's All About Love. Tillsammans med Lars von Trier låg han därefter bakom engelskspråkiga Dear Wendy 2005, och nu har han återvänt till sitt hemland igen. Thomas senaste film var det danska dramat Submarino från 2010, som bygger på Jonas T. Bengtssons roman med samma namn. Filmen vann Nordiska Rådets filmpris 2010, och blev i år nominerad till Guldbjörnen på filmfestivalen i Berlin; dock utan att vinna. Trots framgångarna visades filmen aldrig på svenska biografer, och har nu släppts direkt på DVD.
Varken Nick eller hans bror hade någon lätt uppväxt i Köpenhamn; uppväxt med en alkoholiserad mamma som mestadels var frånvarande och där de båda bröderna nästan ensamma fick ta hand om deras nyfödda lillebror. När spädbarnet plötsligt dör klandrar bröderna sig själva, och det har kommit att påverka deras uppväxt. Som vuxen lever Nick ett ensamt liv med alkoholen som tröst när han nyligen blivit frisläppt från ett fängelsestraff. Hans bror är ensamstående pappa till Martin efter att barnets mamma dött i en bilolycka några år tidigare, och själv har han stora problem med narkotikamissbruk. Nick och hans bror har inte haft kontakt på många år, men det förändras när båda två får beskedet att deras mamma dött.
Det här är sannerligen ingen glad och upplyftande film, utan en mycket mörkare och mer deprimerande film är svår att hitta. Här handlar det om mörk och dyster vardagsmisär, och i stil och känsla påminner Submarino en hel del om i synnerhet Ken Loachs filmer. Jag upplever filmen som lite väl svårsmält, då det inte uppvisas mycket till framtidshopp utan det bara blir mer och mer dystert allt eftersom filmen fortlöper. Det här helt enkelt så långt ifrån "feel-good" som man kan komma, så man måste vara på rätt humör för att uppskatta en sådan film. Men det är på intet sätt dåligt, för storyn är intressant och filmen är välgjord. Nästan allt har skildrats på ett realistiskt och trovärdigt sätt, och rollfigurerna känns mångfacetterade och trovärdiga. Märkligt nog får vi aldrig veta vad Nicks bror heter, utan han förblir namnlös hela filmen igenom. Men det fungerar faktiskt förvånansvärt väl, och det är först i efterhand som jag reagerade på detta.
Det är ett smart och annorlunda begrepp att skildra hela filmen ur båda brödernas perspektiv, så att vi först får följa Nick och därefter hans bror. Det är intressant och lyckat, för att få ett bredare perspektiv och få filmen mindre enkelspårig. Men jag kan inte förneka att filmens andra halva om brodern är mer intressant än den första delen om Nick. Historien med Nick känns periodvis lite för enkelspårig och långrandig, och dessutom framstår Nick bitvis heller inte direkt som världens mest sympatiska person. Under ett tag började filmen därför att gå lite på tomgång, och bitvis kände jag mig oengagerad då jag helt enkelt inte brydde mig om vad som skulle hända med Nick. De första 45 minuterna ger bitvis också ett något fragmentariskt intryck, med många sidohistorier och rollfigurer som senare försvinner nästan helt. Framförallt stör jag mig på Ivan, som inte känns vare sig trovärdig eller mångbottnad, och i synnerhet en nyckelscen sänker trovärdighetheten hos Submarino.
Men filmen lyfter under dess andra halva, då det istället fokuserar på brodern och hans son Martin. Dels blir storyn mer varierande och omfattande, och dels är det mer som står på spel i och med den lilla sonen. Därför bryr man om vad som händer på ett helt annat sätt, trots att brodern heller inte direkt är världens mest sympatiska. Den andra halvan känns därför betydligt vassare, trots att den är mindre originell med det gamla klassiska temat om missbruk och knarklangning. Vi har sett mycket av det förut, men det förblir ändå engagerande och intressant. Och visst berör filmen i viss mån, men inte lika mycket som manusförfattarna gissningsvis haft i åtanke, och det blir heller aldrig direkt gripande. Jag fällde inte en enda tår, trots att jag borde ha gjort det utifrån den här storyn. Kanske blev det för mörkt och dystert så att man därför blir avtrubbad; jag vet inte riktigt, då jag inte lyckas att sätta fingret på varför.
Det kan också upplevas lite för monotont, då filmen fortsätter i samma dystra stil och mönster helt utan vare sig ljuspunkter, humor eller ens större variation. Dessutom är filmen ganska förutsägbar, och jag lyckades vid ett ganska tidigt skede att förutspå hur allting skulle sluta. Vid några tillfällen förekommer också en viss övertydlig stil, vilket är onödigt. Däremot uppskattar jag filmens imponerande stämning och lågmälda stil utan översentimentalitet, vilket passar perfekt för storyn och förhöjer helhetsintrycket.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk med många mörka färger vilket bidrar till en effektiv lågmäld stil. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och Jacob Cedergren är utmärkt som Nick. Peter Plaugborg är också mycket bra som den namnlösa lillebrodern, och gör allt som går av rollen. Gustav Fischer-Kjærulff är bra som lille Martin, och även i övrigt finns det många bra rollprestationer. Den enda jag inte är riktigt förtjust i är Morten Rose som Ivan, som jag anser går över gränsen till överspel. Dock gör det sitt till att Ivan dessutom är en stereotyp och endimensionell rollfigur, så skådespelarens möjligheter att göra något av rollen är begränsade.
Submarino har egentligen ingen direkt originell handling, men med sin dystra och lågmälda stil framstår filmen ändå som relativt nyskapande. Det är en välgjord och välspelad film som särskilt under den andra halvan blir engagerande. Men filmen är också ojämn, och blir dessutom lite för deprimerande och dyster då vi knappt får se någon som helst ljusglimt. Inte för att det skulle vara ett krav för en film, men det är onekligen en fördel för att man ska orka bry sig ända fram till slutet. Submarino är ändå en helt okej och fullt sevärd film, men lämnar samtidigt inte samma bestående intryck som jag hade hoppats på och väntat mig. Filmens första 45 minuter förtjänar inget alltför högt betyg, men då det blir betydligt bättre efter det väljer jag efter moget övervägande ändå en mycket svag sjua. Men varifrån den egendomliga titeln, som aldrig förklaras eller ens nämns i filmen, kommer ifrån är bortom mitt förstånd...
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig 2-kanalig stereo. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har danskt tal och enbart svensk text; inga andra språk alls och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, följt av varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren, stillastående och svenskspråkig. Menyn är av enklast tänkbara slag, och innehåller bara möjlighet att spela filmen samt slå av och på text; inte ens scenvalsmeny finns. Följaktligen finns heller inget extramaterial alls, vilket visserligen inte är särskilt förvånande för en film som släpps direkt på DVD men ändå tråkigt då det trots allt rör sig om en prisbelönad film.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 2 januari 2012
Senast uppdaterad: 3 januari 2012
Recensionen har lästs 3658 gånger av 1889 personer, sedan den 2 januari 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))