Dubbningshemsidan
Recensioner
The Hills Run Red
(The Hills Run Red)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
1982 släpptes en numera ökänd rysare vid namn The Hills Run Red på biograferna, som beskrivits som den våldsammaste och mest skrämmande film som någonsin gjorts. Efter det brutala innehållet som chockade biobesökarna drogs filmen snabbt in från biograferna, och har sedan dess aldrig skådats. Filmen regisserades av Wilson Wyler Concannon, som ryktats ha använt riktigt blod vid inspelningen av filmen men som sedan dess spårlöst gått upp i rök. Alla skådespelare som medverkade i filmen har också försvunnit och aldrig medverkat i någonting annat, och märkligt nog tycks alla kända filmkopior ha förstörts. Det enda som antyder att filmen någonsin funnits är faktiskt en gammal trailer. Dessbättre är det här inte verklighet, utan istället grundpremissen bakom det amerikansk-bulgariska rysardramat The Hills Run Red som släpptes direkt på DVD över hela världen under hösten 2009 och regisserats av den ganska okända Dave Parker. Ursprungligen var det tänkt som en independentfilm gjord med minimal budget, men den har fått lite större budget efter att Warner tog över och finansierat projektet. Filmen utspelas i nutid, där den unga killen Tyler blivit besatt av denna legendariska skräckfilm. Han vill till varje pris ta reda på varför alla kopior försvunnit och förhoppningsvis även kunna se filmen. Det upptar merparten av hans vakna tid, till den grad att han försummar sin flickvän Serina. En dag får Tyler upp ett konkret spår om filmen, då han hittar åt att regissörens dotter Alexa (som spelade en av huvudrollerna i filmen) fortfarande finns och jobbar på en strippklubb inte långt ifrån staden. Han söker upp Alexa, som berättar att hennes pappa är död men att hon vet var hans hus ligger och var filmen spelats in. Hon går med på att hjälpa till, och Tyler övertalar Serina och hans kompis Lalo att följa med honom och Alexa på uppdraget. Men snart inser de att det inte var världens klokaste idé att undersöka denna film, då skräckfilmen visar sig inte vara fullt så fiktiv som man hade kunnat hoppas...
I en tid då skräckfilmer går tolv på dussinet av, så är det trevligt att The Hills Run Red faktiskt lyckas med konststycket att skapa en någorlunda originell film. Såväl känsla som upplägg har visserligen en del likheter med klassiska Blair Witch Project, men den här filmen har en tillräckligt fräsch idé för att kunna erbjuda något nytt till genren. Grundstoryn är intressant, och det är en lyckad idé som allting kretsar kring. I likhet med Blair Witch Project inleds The Hills Run Red som ett ganska stillsamt drama, och den första halvtimmen är det en ganska lugn film utan hemska scener. Det är ett lyckat drag, och gör att vi får lära känna rollfigurerna ganska väl i lugn och ro, utan att det går för snabbt framåt. Men när filmen väl kommer ihåg, så gör den det med besked. Då blir det en riktigt spännande och obehaglig film, som får ett snabbt tempo och bitvis känns riktigt otäck. Framförallt har filmen en mycket intensiv stämning och tempo, som gör att man sitter på nålar hela tiden och förblir engagerad från början till slut. Faktum är att när sluttexterna väl började rulla var jag helt slut efter den oerhörda intensitet som regissören lyckats förmedla fram tills dess. Ibland kan man dock tycka att det har gått lite för långt, för trots allt brukar de flesta rysare fungera bättre om det mellan varven blir lite lugnare, för att bättre kunna spela på kontrasterna.
Filmen har också en del mycket vidriga och otäcka scener, med mycket våld och blod som inte lär lämna någon oberörd. Av vissa scener blev åtminstone jag fysiskt illamående, och det finns en del mycket starka scener. Tanken är god, men jag tycker att det har gått lite för långt bitvis, då en del våldsscener mest verkar finnas för sakens skull och angränsar till så kallad tortyrporr. Det tycker jag inte om, och filmen hade vunnit på att tonas ner lite så att vidriga scener blir mer undantag än regel. Dessutom verkar regissören bitvis ha varit lite väl besatt av nakenscener, då vi får se ett flertal nakenscener och framförallt nakna kvinnobröst förekommer mycket frekvent. Bitvis ger det en realistisk och fin känsla, men ibland har det gått lite för långt då det innehåller nakenhet även när det faktiskt inte tillför någonting till handlingen. Rollfigurerna är relativt endimensionella, och något större djup erbjuds inte. Det finns heller inte mycket till karaktärsutveckling, men de flesta känns i alla fall någorlunda nyanserade och känns tillräckligt genomarbetade för att framstå som äkta och mänskliga. Bäst ställt är det med Tyler och Serina, som framstår som förhållandevis mångbottnade i sammanhanget. Dessutom är det överlag gott ställt även med Alexa, medan Lalo blivit mer platt. De fyra stora rollerna är i alla fall tillräckligt genomarbetade för att man ska bry sig om vad som händer, och för att intresset ska hållas vid liv.
Dessutom uppskattar jag att manusförfattaren tagit hänsyn till andra filmer och har en del referenser och driver med dessa. Bland annat tar rollfigurerna upp hur dumt många karaktärer i skräckfilmer beter sig, och varför mobiltelefoner aldrig tycks finnas eller fungera. Faktum är att i den här filmen har personerna faktiskt med sig mobiltelefoner ut i skogen, som dessutom har förvånansvärt bra täckning för att vara långt ute i ödemarken. Det är en klurig och smart detalj, som förhöjer helhetsintrycket och gör att filmen känns mer nyskapande. Det största problemet med The Hills Run Red är att nivån blivit mycket ojämn. Bäst ställt är det under den stillsamma inledningen, då vi faktiskt bryr oss om alla rollfigurer och det har blivit mycket fängslande. När den våldsamma slasherdelen inleds tappar filmen lite grand, och det blir inte riktigt lika intressant även fast filmen erbjuder en imponerande intensiv stämning och det bitvis är riktigt obehagligt. Sämst blir det i slutet, då kvaliteten sjunker avsevärt och manuset verkar alltför oklart. Då uppstår också alltfler logiska luckor och trovärdighetsproblem, och det blir genast mer oengagerande. Mot slutet känns det som att filmmakarna valt att koncentrera sig på vidriga scener på bekostnad av logik och en intressant story. Då försvinner också den hyfsat originella stilen till förmån för standardlösningar av dåligt slag. Det känns lite grand som en feg utväg, för att manusförfattarna inte kunnat eller velat få till ett övertygande slut. Det är tråkigt, för innan den sista kvarten är det faktiskt en riktigt bra film som jag trots allt blev imponerad av. The Hills Run Red erbjuder ett snyggt foto med ett starkt bildspråk. Specialeffekterna är också förvånansvärt bra, trots sin relativt låga budget, och det mesta ser riktigt realistiskt och naturtroget ut. Det är imponerande, och dessutom är det smart att filmteamet valt att satsa mer på smink och prostetiska effekter än på datoranimation - trots allt är datoranimation svårare att få naturligt, om man inte har en betydligt större budget.
Filmen består till största delen av ganska okända skådespelare, men alla gör bra ifrån sig. Tad Hilgenbrink och Alex Wyndham gör bra ifrån sig som Tyler och Lalo, och spelar trovärdigt. Ännu bättre är dock den australiensiska sångerskan Sophie Monk, som är utmärkt som Alexa och gör en minnesvärd insats som känns mycket trovärdig. Jag blev minst sagt överraskad, då hon här gör sin hittills bästa insats. Det enda problemet är att hon i slutet börjar balansera farligt nära gränsen till överspel, och det fungerar bättre under de första två tredjedelarna. Men bäst av alla är utan tvekan Janet Montgomery, som är lysande som Serina och spelar mycket starkt och realistiskt, där hon lyckas att få fram rollfigurens alla tankar och känslor med enkla medel. Det största problemet med rollbesättningen är egentligen William Sadler som regissören Concannon, trots att han spelar mycket bra och övertygande. Men han är helt enkelt lite för känd, vilket gör att den realistiska känslan går förlorad. Då han för de flesta lär förbli synonym med sheriff Valenti i TV-serien Roswell, är det verkligen svårt att ta honom på allvar i den här rollen. Då just den rollfiguren är viktigast för filmillusionen, då han ska föreställa vara en helt okänd filmregissör, så hade filmen vunnit på att välja en mer okänd skådis i den rollen. Sammanfattningsvis lider The Hills Run Red definitivt av en del brister, och det finns en del logiska luckor och brist på karaktärsutveckling. Men det viktigaste med en rysare bör trots allt vara att skrämmas, och utifrån det fungerar filmen riktigt väl. Det är både spännande och obehagligt, med en del riktigt vidriga scener som man sent kommer att glömma. Om bara filmen fått ett bättre och mer logiskt slut hade jag utan tvekan gett den en sjua i betyg, men tyvärr drar det svaga och antiklimaktiska slutet ner helhetsintrycket avsevärt och gör att jag inte med gott samvete kan ge filmen mer än en sexa i betyg. Fortfarande är det dock en ganska bra och fullt sevärd film, men jag blir besviken då den hade potential att bli betydligt bättre.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,40:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Förutom det engelska originalljudet, finns även ett spanskt, tjeckiskt och turkiskt ljudspår. Bildkvaliteten är bra, men ibland lider filmen av något för hög kontrast och dessutom förekommer en del komprimeringsartefakter i vissa scener. Som regel gör det inte så mycket, men vid vissa naturliga övergångar och scenväxlingar så medför dessa problem att det ser lite onaturligt ut. Ljudet är helt okej, men sticker inte ut som något utöver det vanliga. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken plus sju andra språk. Det finns engelsk text för hörselskadade, men tyvärr ingen vanlig engelsk text. Det finns heller ingen svensk text för hörselskadade, men det är ju tyvärr mycket sällsynt från de flesta distributörer i dagens läge. Den svenska översättningen håller hyfsad klass, men en del översättningsfel och ologiska ordval förekommer. Vid ett tillfälle har exempelvis "prints" (i betydelsen filmkopior) översatts med "trycksaker", vilket bevisar att översättaren inte verkar ha tagit hänsyn till i vilket sammanhang som repliken förekom. Texten är i minsta laget, men någorlunda lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av distributörsjingel, och därefter kommer vi direkt till huvudmenyn. Avsaknaden av språkvalsmeny medför att man måste gå in i språkmenyn under huvudmenyn för att få någon textning alls, och annars spelas filmen upp på engelska utan text.
Ett nytt irritationsmoment uppstår dock efter att man sett klart filmen. Av någon outgrundlig anledning visas då varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte helt stänger av DVD-spelaren. För att undvika att dö av tristess innan huvudmenyn visas igen, bör man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (exempelvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa de flesta andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...?
Som extramaterial hittar vi ett kommentatorspår till filmen med regissören Dave Parker, manusförfattaren David J. Schow och Robert Meyer Burnett. Det är ganska intressant och en del matnyttigt framkommer, men de tre herrarna har inte tillräckligt mycket att komma med för att hålla intresset vid liv under hela kommentatorspåret. Slutligen återfinns även en bakom kulisserna-dokumentär på hela 28 minuter, som innehåller intervjuer med de inblandade och inslag från inspelningen av filmen. Det är ganska intressant med en del matnyttig information, men ibland blir det lite för mycket skryt över de inblandade och i synnerhet regissören. Där tar det roliga slut, men fastän extramaterialet inte är alltför omfattande så får man trots allt vara nöjd då filmer som släppts direkt på DVD sällan brukar ha något extramaterial alls. Tyvärr finns ingen svensk text på extramaterialet, men bakom kulisserna-dokumentären har i alla fall engelsk text för hörselskadade vilket är betydligt bättre än ingenting. På kommentatorspåret finns dock ingen textning alls, vilket är beklagligt.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 7 januari 2010
Senast uppdaterad: 8 januari 2010
Recensionen har lästs 3794 gånger av 2140 personer, sedan den 7 januari 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))