Dubbningshemsidan
Recensioner
Vittne till ett krig
(Triage)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska krigskorrespondenten Scott Anderson har blivit känd för att i många år ha rapporterat om krig över hela världen som utrikeskorrespondent för tidningar som New York Times och Vanity Fair. Han har även skrivit ett flertal romaner, varav den första hette Triage, kom ut 1998 och kretsade kring just hans specialitet krig. Nu har denna bok blivit till film, och bakom den står den bosniska regissören och manusförfattaren Danis Tanovic som sedan tidigare främst blivit känd för den Oscarsbelönade bosniska filmen Ingenmansland från 2001 (som vann Oscar för bästa utländska film). Den här gången är filmen en irländsk-spansk-fransk samproduktion, och i Sverige fick den titeln Vittne till ett krig.
I centrum står krigsfotograferna Mark och David, som i många år har jobbat på att fotografera våldsamma krig och strider för tidningar hemma på Irland; ett jobb som kan vara både farligt och ansträngande. Handlingen utspelas 1988, då Mark och David befinner sig i den irakiska delen av Kurdistan (en region med kurder som består av delar av Irak, Iran, Syrien och Turkiet). Där pågår ännu ett krig då kurderna är i konflikt med irakierna under ledning av Saddam Hussein, och det är långt ifrån något säkert område för en fotojournalist att närvara i. När konflikten ska bryta ut på allvar följer Mark med kollegorna till Turkiet för att jaga de perfekta bilderna på krigets kärna. Men David har fått nog av våldsamheterna, och då hans fru dessutom ska föda barn vilken dag som helst bestämmer han sig för att resa hem till Dublin. Därmed skiljs deras vägar åt, och Mark vaknar snart upp på fältsjukhus skadad av granatsplitter. Han överlever mot alla odds, och tar sig hem till sitt och Elenas hus. Elena är förstås överlycklig att Mark är hemma igen, men han verkar inte längre samma man som han var när han reste. De nås dessutom av orosbeskedet att David fortfarande inte kommit hem, fastän han ska ha börjat resa långt innan Mark. Diane blir mycket orolig, och den stora frågan är vad som egentligen hänt med David...?
Ingen kan påstå att det finns någon brist på krigsfilmer i världen, även om situationen för kurder under 1980-talet har trots allt inte tagits upp i någon hög utsträckning. Men Vittne till ett krig tar upp en annorlunda vinkling, och har därför blivit relativt originell. Här är det inte krigshändelserna i Kurdistan i sig som är det främsta temat, utan snarare posttraumatiskt stressyndrom och efterverkningar av att på nära håll bevittna ett krig. Det är absolut ett intressant tema, och ett ämne väl värt att utforska. Grundstoryn är också intressant, och att få följa just krigsfotografer är en annorlunda idé.
Filmen som sådan är också riktigt bra, men det är en film som inte kommer att passa alla. När det handlar om krigsfilmer förväntar sig många att det ska vara en actionladdad thriller med många intensiva krigsscener, och omslagsbilden antyder också detta. Men så är inte fallet, utan det här är istället ett långsamt och stilla drama. Det finns minimal action enbart under filmens första halvtimme och ingen nämnvärd spänning alls. I grund och botten händer inte alltför mycket, och istället är det karaktärer och introvert utveckling som är viktigare än fysisk handling. För somliga lär filmen upplevas som seg och tråkig, men om man lyckas att sätta sig in i rollfigurerna och dess situationer och inte förväntar sig någon spännande krigsthriller, så lär man också uppskatta filmen. För Vittne till ett krig är en både intressant och engagerande film, som fascinerar och berör.
I synnerhet Mark har blivit en mångbottnad och nyanserad rollfigur, som vi får lära känna riktigt väl. Vi får se båda goda och dåliga egenskaper, och han känns äkta. Av det lilla vi får se av David framstår han också som mångbottnad. Tyvärr är det dock inte lika gott ställt med deras respektive fruar, som har blivit tämligen endimensionella och onyanserade. De får aldrig det djup de förtjänar, trots att i synnerhet Marks fru Elena är viktig för storyn. Tyvärr medför det att filmen inte riktigt får den nerv och dynamik som det hade behövts för att det mer långsamma mittenpartiet ska fungera fullt ut. Därför blir vissa scener inte riktigt lika engagerande som andra, och personkemin mellan Mark och Elena övertygar heller inte till 100%. Davids fru Diane har blivit närmast helt platt, och får inget nämnvärt djup alls. Hon har även förpassats till en oväsentlig biroll, vilket känns lite fel med tanke på att allting trots allt kretsar kring vad som egentligen hänt med David.
Periodvis kan filmen också upplevas som lite tillrättalagd, och den lider av vissa problem med trovärdigheten. Under en lång tid kan man känna att filmen blivit en smula osammanhängande, och inte riktigt har någon röd tråd. Men i slutändan visar det sig finnas en tanke bakom allt, och till sist har allting vävts ihop på ett övertygande sätt. Särskilt under den sista halvtimmen blir det periodvis riktigt gripande, och då är det nästan omöjligt att inte fälla en och annan tår. Det är också en ganska djup och tänkvärd film, och den tar upp en del moraliska frågeställningar och tankar som är svåra att glömma. Det är ingen film man glömmer i första taget, men samtidigt heller inte riktigt lika minnesvärd som jag hade önskat.
Fotot är bra, och det finns ett starkt bildspråk och en del minnesvärda scener. Filmen är till största delen inspelad i Spanien, men trots det ser scenerna i Kurdistan äkta och autentiska ut. Skådespelarinsatserna är relativt bra, där det största problemet är Colin Farrell i huvudrollen som Mark. Han gör visserligen en helt okej insats, men vid ett flertal tillfällen går han över gränsen till överspel. Tyvärr känns Colin inte tillräckligt stark som skådespelare för att kunna axla en så här pass komplicerad och svår roll, och filmen hade vunnit på en starkare och mer passande skådespelare i huvudrollen. Då är Paz Vega betydligt bättre som frun Elena, och hon spelar övertygande och trovärdigt. Christopher Lee är alltid duktig, och gör en stabil och bra insats som Joaquin. Däremot kan det kännas en smula konstlat när han ska försöka föreställa vara spanjor, vilket inte fungerar fullt ut. Jamie Sives och Kelly Reilly gör stabila och bra insatser som David och Diane, men upplevs inte som något utöver det vanliga.
Vittne till ett krig skildrar krig från en lite annorlunda vinkling, och är en både intressant, välgjord och berörande historia. Det är ett långsamt och starkt drama, som inte kommer att passa alla. Tycker man om snabba actionfilmer eller vill att det ska hända något hela tiden bör man nog hålla sig långt undan denna, men om man uppskattar lite mer introverta och tänkvärda filmer så är Vittne till ett krig väl värt att se. Det är förvisso inget mästerverk och filmen hade haft potential att bli ännu bättre utifrån samma story, men den är betydligt bättre än Oscarsvinnaren The Hurt Locker (som den också har vissa likheter med). Jag blir dock inte riktigt klok på filmens originaltitel Triage (betyder ungefär prioritering), och det är bara en enda scen som tydligt verkar ha något med titeln att göra. Då det engelska ordet också är ganska okänt för gemene man, så kan det ha bidragit till att filmen inte lockat alltför många besökare i hemlandet, och det är för en gångs skull ett klokt drag med en väldigt fri översättning av titeln i Sverige.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, vilket innebär mindre svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 6.1, men undertecknad har tyvärr inte utrustnint för att kunna testa det sistnämnda ljudspåret. Bild och ljud håller relativt hög kvalitet, men periodvis lämnar svärtan en del övrigt att önska. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, som följs av ett flertal trailers för andra filmer. Därefter kommer vi till huvudmenyn, som är stillastående och stilren men som bara finns på engelska. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt och tråkigt, om än inte helt oväntat.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 augusti 2010
Senast uppdaterad: 11 augusti 2010
Recensionen har lästs 3336 gånger av 1818 personer, sedan den 10 augusti 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))