Dubbningshemsidan
Recensioner
A Quiet Place
(A Quiet Place)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Året är 2020, och på många ställen i världen härjar mystiska varelser som dödar allt de kommer åt. Varelserna är blinda men har extremt bra hörsel, samtidigt som de tycks ha någon form av skyddsrustning. Enda chansen att hålla sig vid liv är därför att hela tiden vara väldigt tyst. En av de (kanske få?) kvarvarande familjerna någonstans i USA är familjen Abbott, bestående av den höggravida Evelyn, hennes man Lee, deras unga son Marcus och deras döva tonårsdotter Regan. Hela familjen har haft svårt att komma över att den yngsta familjemedlemmen, 4-åriga Beau, blivit dödad av de mystiska varelserna efter att ha lekt med leksaker lite för högljutt. Familjen har nu försökt vänja sig vid att leva i total tystnad, och kommunicerar enbart via teckenspråk. Pappa Lee har i åratal försökt att laga Regans trasiga cochleaimplantat, men då det inte direkt är så lätt att få tag i reservdelar längre har det varit lättare sagt än gjort. Nu närmar sig de onda varelserna allt mer, och hittills har familjen inte lyckats hitta någon svaghet hos varelserna...
A Quiet Place är något så ovanligt som en rysare på teckenspråk, nästan helt utan talad dialog. Här finns totalt runt 10 repliker dialog under hela filmen, och i övrigt är det uteslutande amerikanskt teckenspråk och kroppsspråk som gäller. Det låter udda, men fungerar bättre än väntan och passar bra in i den här premissen. Storyn är intressant och genomarbetad, och även fast upplägget kanske inte är helt originellt så är ändå premissen förvånansvärt nyskapande.
Resultatet är en riktigt bra film, som förblir fängslande från första till sista bildruta. Det är spännande och intensivt, och filmen har en utmärkt skräckstämning samtidigt som den är förhållandevis lågmäld. Här finns en övertygande psykologisk skräckkänsla, samtidigt som man får se en del i bild. Men den är relativt förskonad från våld och blod, och istället får man använda sin fantasi. Det fungerar bättre än väntat, och genom premissen kring tystnad används ljud på ett mycket effektivt sätt. Det finns stämningshöjande musik och en del överraskande ljud, samtidigt som även tystnad spelar en viktig roll för handlingen; som sig bör med den här handlingen.
Jag uppskattar också det ovanliga greppet kring kommunikation på teckenspråk, som tillsammans med den avskalade och lågmälda stilen bidrar till att skapa en film som är mer originell än man skulle kunna tro. Här finns en tacksam intensitet, varför det blir både spännande, obehagligt och bitvis riktigt läskigt. Men det är överlag en ganska lågmäld rysare, med få "hoppa till"-effekter och där fokuset ligger på obehagsstämning hellre än på riktigt otäcka scener. Persongalleriet är också minimalt, och totalt rör det sig om fem skådespelare i hela filmen. Det låter oroväckande, men även det fungerar bättre än väntat. Jag uppskattar också att filmteamet för en gångs skull gjort en lagom lång film, som inte innehåller en massa utdragna sekvenser utan håller sig till en och en halv timme; vilket passar perfekt för den här handlingen.
På gott och ont har A Quiet Place en begränsad handling, då allting enbart handlar om en enda familj. Det medför att vi inte får veta någonting som inte denna familjen vet, som gör att man inte får veta mer än det allra mest nödvändiga för premissen. Var varelserna kommer ifrån, hur många andra som lever och exakt hur globalt problemet är får vi aldrig någon riktig klarhet i. På sätt och vis hade jag velat veta lite mer, men å andra sidan får det kanske bäst effekt när man inte berättar alltför mycket; trots allt uppstår det ofta problem när skräckfilmer ska försöka berätta för mycket som ofta kan få motsatt effekt.
Man kan också ställa sig frågan hur det kan komma sig att familjen fortfarande har ström, och det verkar finnas gott om ström till alla tänkbara elektroniska apparater. Betyder det att det trots allt fortfarande finns personal på kraftverken som är vid liv, eller var kommer strömmen ifrån...? Då generatorer lever om så pass mycket vore det heller knappast realistiskt för familjen att själv ordna strömmen via generatorer, då det borde locka till sig monstren fortare än kvickt... Det finns också en och annan logisk lucka, men överlag håller sig ändå filmen inom rimlighetens gräns.
Fotot är snyggt, och filmfotografen har lyckats få till en effektiv klaustrofobisk känsla, så att det nästan känns som att man själv är på plats där. Skådespelarinsatserna är också bra. Emily Blunt är som vanligt utmärkt, och gör en stark och imponerande rollprestation som Evelyn med enkla medel. John Krasinski gör en stabil och fin rollprestation som Lee, och han gör absolut inget fel men imponerar ändå inte alls på samma sätt som Emily. Däremot har de en övertygande personkemi, vilket alltid är ett plus. Oväntat nog står dock den döva unga skådespelerskan Millicent Simmonds (vars enda tidigare roll varit i prisbelönade Wonderstruck) för filmens allra bästa rollprestation, och hon är fantastisk som Regan. Hon spelar naturligt och trovärdigt in i minsta detalj, och det gör förstås också sitt till att hon faktiskt är döv på riktigt och vanligtvis kommunicerar med teckenspråk; det gör under för trovärdigheten. Noah Jupe är bra som Marcus, och även om han inte gör något alltför stort väsen från sig så upplevs han mer naturlig än många andra barnskådespelare.
A Quiet Place är en riktigt bra och ovanlig film, som är obehaglig och lite lagom otäck samtidigt som den är förhållandevis nyskapande. Jag uppskattar de ovanliga greppen kring både tystnad och användningen av teckenspråk, och därigenom lyckas filmen att åstadkomma någonting nytt för genren. Det är spännande och intensivt, och genom den föredömligt korta längden blir det aldrig långsamt eller utdraget. Märkligt nog nämns ingen rollfigur vid namn under hela filmen, men ändå har de namn som listas på sluttexterna. Varför kan man fråga sig, men att ingen nämns vid namn är hursomhelst inget som förtar helhetsintrycket. Filmen förmedlar effektivt en klaustrofobisk och psykologisk skräckkänsla, samtidigt som det finns en krypande obehagskänsla och det bitvis blir riktigt läskigt. Visst finns några brister och jag hade gärna velat veta ännu mer, men överlag fungerar det riktigt bra och det är en film väl värd att se även för de som vanligtvis inte uppskattar skräckfilmer. Därför väljer jag efter moget övervägande en svag åtta i betyg, och jag blir positivt överraskad att man kunnat få till en så lyckad och annorlunda skräckfilm med en del sällan prövade grepp.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 5 april 2018
Senast uppdaterad: 5 april 2018
Recensionen har lästs 2277 gånger av 1262 personer, sedan den 5 april 2018
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))