Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Bitchkram
(Bitchkram)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Bitchkram på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 37 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Sverige, 2012
Produktionsbolag: Filmlance International, i samarbete med Sonet Film, Sveriges Television, Naive, CinePost Studios & Film i Västernorrland
Producent: Bonnie Skoog Feeney
Regi: Andreas Öhman
Manusförfattare: Andreas Öhman & Jonathan Sjöberg
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Kristin - Linda Molin Andrea - Fanny Ketter
Linn - Mathilda von Essen Gustaf - Adam Lundgren
Arthur - Antoni Norén Almén Neo - Fabian Fourén
Daniel - Jens Ohlin Tennis-Dennis - Kristoffer Berglund
Kristins och Linns mamma - Susanne Barklund Kristins och Linns pappa - Jacke Sjödin
Nicklas - Isac Nyström Taxichauffören - Mats Qviström

18-åriga Kristin bor i ett samhälle utanför Sundsvall, och vill till varje pris bort från hålan hon bor i - och ännu mer bort från hennes jobbiga storasyster Linn. Hennes stora dröm är att flytta till New York, och hon har sparat pengar till resan i åratal; en resa som ska bli av morgonen efter skolavslutningen från gymnasiet. Hon lyckas t.o.m. att få jobb som krönikör på lokaltidningen, där hon ska få betalt för att skriva krönikor om storstadslivet i New York varje vecka. Men allt går inte som planerat, då skolavslutningsfesten blir lite vildare och mer alkoholinriktad än hon tänkt sig. Efter att ha festat med sitt senaste engångsligg Gustaf hamnar Kristin hos Gustafs 16-åriga lillasyster Andrea; en lite udda och introvert tjej som inte är mycket för festande. Kristin bestämmer sig för att hålla sig vaken under de fåtal timmar som återstår tills flygplanet lyfter tillsammans med Andrea. Men inte helt oväntat somnar de båda, och Kristin kommer för sent till flygplatsen. Flygbolaget lovar att sätta Kristin på väntelistan för kommande flyg om det skulle ske någon avbokning, men fram tills dess måste hon trots allt ta vägen någonstans. Hon har inte mage att berätta för föräldrarna eller storasystern Linn om vad som hänt, i synnerhet inte efter att Linn slagit vad med alla kompisar om att Kristin är hemma igen före midsommar, och bestämmer sig därför för att tills vidare bo hemma hos Andrea och Gustaf. Men hon kan förstås inte gärna berätta för chefredaktören på lokaltidningen att det inte kommer att kunna bli någon krönika, utan måste istället försöka fejka New York-vistelsen och skriva krönikor om hennes New York-upplevelser utanför Sundsvall - åtminstone fram tills dess att flygbolaget hör av sig...

Det kommer knappast som någon alltför stor överraskning att merparten av alla svenska filmer som produceras inte håller någon alltför imponerande klass; åtminstone inte med internationella mått mätt. Alltför ofta rör det sig om "lagom" filmer som inte sticker ut tillräckligt - dramer som inte är tillräckligt berörande, thrillers som inte är tillräckligt spännande, komedier som inte är tillräckligt roliga, o.s.v. Men Bitchkram är faktiskt ett undantag till regeln, och är en mycket bra film. Trots att tematiken är av gammalt hederligt slag har filmen förhållandevis originell, och det är en mycket underhållande och intressant film. Det är oerhört charmigt och trevligt att se på, och det har blivit en mysig film som samtidigt erbjuder ett påtagligt djup.

Kristin har blivit en förvånansvärt mångbottnad och nyanserad rollfigur, som känns äkta och som vi får se både goda och dåliga sidor hos. Manusförfattarna har på ett imponerande sätt fått Kristin att bli mänsklig och charmig, så att man hela tiden tycker om henne och kan relatera till henne, trots att hon åtminstone delvis är förhållandevis osympatisk. Det är en väldigt svår balansgång, och alltför ofta går det fel då man mer irriterar sig över rollfigurerna än kan identifiera sig med dem; men det här är mycket snyggt och elegant gjort där det faktiskt fungerar. Ni som sett Disney Channel-serien Magi på Waverly Place vet precis vad jag pratar om; där man hela tiden tycker om Alex hur dumt och osympatiskt hon än beter sig. Precis på samma sätt fungerar det med Kristin, där man hela tiden tycker om henne och kan relatera till henne hur hon än beter sig. Andrea har också blivit en nyanserad och intressant rollfigur, och vänskapen mellan Andrea och Kristin träffar hela tiden helt rätt. Gustaf hinner åtminstone få en del nyanser, fast det är utan tvekan de kvinnliga rollfigurerna som utvecklats mest.

Däremot blir jag lite besviken på karaktärsbeskrivningen av Kristins storasyster Linn, som inte hinner bli mer än ganska svartvit och ibland rentav elak. Jag hade velat veta mer om varför Linn och Kristin blivit sådana ovänner, och det kändes som att någonting saknades i manuset. Alla som har syskon vet ju visserligen att man ofta inte direkt är bästa vänner med sina syskon, men det här känns ändå lite överdrivet och jag satt hela tiden och väntade på att få någon form av förklaring till den enorma enemositet som genomsyrar deras relation.

Men det Bitchkram däremot lyckas med är humorn. Det är en riktigt rolig och underhållande film, och jag skrattade oftare än jag hade velat erkänna. Här förekommer många roliga repliker och situationer, och jag skrattade ofta och väl. Ibland är det bara småroligt, men nästan lika ofta är det sanslöst roligt då man nästan kiknar av skratt. Det var länge sedan jag skrattade så här pass mycket av en svensk film, och det är verkligen en trevlig omväxling med en svensk komedi som faktiskt är väldigt rolig. Jag uppskattar också att det rör sig om lagom intelligent humor - här finns ingen som helst "slapstick"-komik och heller ingen billig "kiss och bajs"-humor; men samtidigt är det heller aldrig överpretentiöst utan lagom sofistikerat som de allra flesta kan skratta åt.

Samtidigt är det en berörande och förhållandevis djupsint film, som griper tag i tittarna med en lagom vemodig stil. Här finns en seriös underton bakom allt, och det gör att filmen fungerar lika bra som både drama och komedi; en svår balansgång som inte många filmer har lyckats med. Det är fängslande och träffsäkert, och det är lätt att relatera till rollfigurerna och dess ageranden. Filmen innehåller för ovanlighetens skull en trovärdig tonårsskildring, som inte nedvärderar tonåringar på samma sätt som alltför ofta sker, utan faktiskt tar tonåringar och deras problem på allvar. Det är berörande och realistiskt på ett fint sätt, samtidigt som det också blivit mycket stämningsfullt och med en imponerande atmosfär.

Dock lider Bitchkram av en viss övertydlighet, och det förekommer ett flertal aspekter som känns övertydliga och lite lätt överdrivna. Man behöver inte direkt vara ett geni för att lista ut vilket budskapet är eller vad som ska hända, och ibland känns det nästan som att sensmoralen bankas in i tittarna. Det är tråkigt och onödigt, då filmen i övrigt lyckas med att inte nedvärdera ungdomar på ett så väldigt fint sätt. Det är också ganska förutsägbart, och några enorma överraskningar väntar inte. Jag kan också tycka att luften nästan går ur filmen mot slutet, och efter en väldigt lyckad dryg första timme blir det inte riktigt lika charmigt eller bra under den sista halvtimmen; där också merparten av all humor försvinner. Det är lite tråkigt, även fast slutet både känns bra och inte så bra på samma gång.

Fotot är lysande, och filmen erbjuder ett starkt bildspråk i kombination med en imponerande estetik och scenografi. I likhet med I rymden finns inga känslor kan det dock ibland bli lite för mycket av den varan, när det ibland fullkomligt kryllar av symbolik och dylikt. Musiken är också mycket bra och passande, och klippningen är rapp - kanske rentav aningen för rapp. Jag blev också imponerad över den ovanligt träffsäkra dialogen, som känns trovärdig på ett sällsynt lyckat sätt; långt ifrån den styltiga dialogen som alltför ofta genomsyrar svensk fil.

Skådespelarinsatserna är lite ojämna, men överlag riktigt bra. Linda Molin är fullkomligt lysande som Kristin, och spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Hon lyckas på ett perfekt sätt att få alla att relatera till Kristin och även tycka om henne, hur osympatisk hon än är. Linda var suverän i Apflickorna, och bevisar med denna film att hon är en av de absolut bästa skådespelarna som finns att tillgå i Sverige. Fanny Ketter är minst lika bra som Andrea, och gör en fantastisk rollprestation i en svår roll, där man känner för henne precis hela tiden. Adam Lundgren är helt okej som Gustaf; varken mer eller mindre. Mathilda von Essen är bra som Kristins syster Linn, och gör allt som går av en tyvärr lite väl endimensionell rollfigur. Jag blev inte lika imponerad över Antoni Norén Almén som Arthur, som tyvärr bitvis spelar lite stelt och konstlat även om det mellan varven fungerar ganska bra. I dubbningssammanhang är det också intressant att notera att Kristins mamma spelas av dubbningsveteranen Susanne Barklund. Hon gör bra ifrån sig, men medverkar märkligt nog bara i några få scener.

Bitchkram är en mycket bra och lyckad film, som underhåller och roar med en imponerande humor, enorm charm och samtidigt påtagligt djup. Det är stämningsfullt, kul och engagerande; och det är hög tid med en svensk film som tar ungdomar på allvar och skildrar en trovärdig tonårstillvaro. Det är nog tveksamt om Sverige sett någon lika träffsäker ungdomsfilm sen Fucking Åmål, men tyvärr når Bitchkram inte riktigt upp i den nivån. Men det är en minnesvärd, trevlig och mycket underhållande film; väl värd att ses för de allra flesta. Det är visserligen i första hand avsett för ungdomar, men jag hade fullt utbyte av filmen hela tiden och blev imponerad. De äldre personer som närvarade vid recensionstillfället blev dock inte riktigt lika imponerade, så även fast filmen är sevärd för alla vågar jag nog påstå att den fungerar bättre ju yngre man är. Intellektuellt inser jag givetvis att filmen har sin beskärda del av brister, men då man har så trevligt medan man ser den samtidigt som man blir berörd väljer jag att sätta betyg med hjärtat hellre än hjärnan, och ger därför Bitchkram en svag åtta i betyg.

Jag har inte fått tillgång till DVD-utgåvan eller Blu-Ray-utgåvan för recension, och kan därför tyvärr inte uttala mig om DVD-produktionen eller extramaterial.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 2 april 2013
Senast uppdaterad: 3 april 2013

Table './recensioner/bes@1ikslogg' is marked as crashed and last (automatic?) repair failed