Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Bröderna Karlsson
(Bröderna Karlsson)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Bröderna Karlsson på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 40 minuter
Genre: Komedi
Produktionsland/år: Sverige, 2010
Produktionsbolag: Filmlance International, i samarbete med Filmpool Nord, Svensk Filmindustri & TV4 Sverige
Producent: Francy Suntinger & Lars Blomgren
Regi: Kjell Sundvall
Manusförfattare: Ulf Kvensler
Svensk distributör: Svensk Filmindustri AB/SF Studios
Klarar av Bechdel-testet: Uppgift saknas
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Niclas - Björn Bengtsson Hasse - Björn Bengtsson
Clara - Tuva Novotny Mona - Vanna Rosenberg
Lisbeth - Jessica Zandén Bo - Johan Rabeus
Jesper - Per Andersson Birgitta (receptionist) - Margareta Gudmundson
Ordningsvakten Peter - Fredrik Hiller Ordningsvakten Henrik - Jens Nilsson
Bergmark - Rolf Degerlund Polisen - Åsa Persson

Den svenska regissören Kjell Sundvall kommer ursprungligen från Älvsbyn i Norrbotten, och har även förlagt flera filmer till norrländsk miljö. Han blev känd redan 1980 med den klassiska TV-komedin Vi hade i alla fall tur med vädret, och blev under andra halvan av 1990-talet välkänd genom filmer som Jägarna och Tomten är far till alla barnen. På senare år har Kjell inte haft det riktigt lika lätt, utan har tagit sig fram genom diverse Beck-filmer och TV-serien Livet i Fagervik. Men nu är han tillbaka med en komedi av gammalt klassiskt slag, nämligen förväxlingskomedin Bröderna Karlsson som hade världspremiär på filmfestivalen i Adak och som delvis spelats in i Luleå. Medan Kjell Sundvall en gång i tiden var verksam även som manusförfattare så har han under 2000-talet inte längre skrivit manus till någon av sina filmer, och det gäller även den här gången - nu är det istället Ulf Kvensler som bl.a. legat bakom komediserien Solsidan som skrivit manuset.

Niclas är i 35-årsåldern och jobbar som advokat, men medan karriären går lysande är det inte lika gott ställt med hans privatliv. Han har länge varit singel, och har ingen familj. Han försöker att hitta partners via internet-dejting, men med måttligt bra resultat. Ljuspunkten är den nyanställda kollegan Clara, som han genast blir attraherad av och känslorna verkar vara besvarade. Då Niclas är adopterad har han aldrig träffat sina biologiska föräldrar. Detta fram tills att han blir ombedd att resa till Luleå då han står med i sin nyligen bortgångna biologiska mammas testamente. Där får han reda på at han har en enäggstvilling som han inte visste om; den svårtyglade Hasse, som mest roar sig med att ligga med varenda tjej han kan; trots att han är gift och har barn. Efter ett kort inledande möte reser Niclas tillbaka till Stockholm, men det dröjer inte länge innan Hasse dyker upp där och vill bo hos honom ett tag. Det ställer till problem för Niclas och hans relation till Clara...

Det finns absolut ingenting originellt över Bröderna Karlsson. Det är den gamla klassiska sortens förväxlingskomedi av samma slag som funnits så länge jag kan minnas, och det finns inga originella begrepp med i bilden. Men det i sig behöver inte utgöra något problem, och det finns många exempel på ooriginella filmer som ändå hållit mycket hög klass. Men tyvärr är Bröderna Karlsson inte en av dem. Grundstoryn är i sig inte alls så tokig, och det finns många fina inslag i filmen. Periodvis är det både intressant, engagerande och rentav berörande. Det är också småroligt, och visst skrattade jag vid ett hyfsat antal tillfällen.

Problemet är bara det att nivån är minst sagt ojämn genom filmen. För varje berörande och lyckad scen, så finns det lika många misslyckade scener där det bara blivit för mycket av alltihop. Det fungerar bäst i början, men när Hasse dyker upp i Stockholm börjar filmen till viss del att utvecklas till en fars, och det känns inte riktigt rätt. Filmen lider av stora trovärdighetsproblem och logiska luckor, och det blir heller inte bättre av att rollfigurerna är så tillskruvade och överdrivna. Det gäller inte minst enäggstvillingarna, som båda två känns för mycket och där ingen av de känns äkta för fem öre. Niclas är överdrivet "tapig" (tafatt), medan Hasse istället är överenergisk till bristningsgränsen så att man ibland tröttnar bara av att se på honom. Efter ett tag blir det bättre, och då börjar vi ana riktiga karaktärer och personligheter bakom klichéerna. Men vägen dit är lång och mellan varven blir det alldeles för mycket. Faktum är att den enda rollfiguren som verkligen känns äkta och som en levande människa är Clara, och jag misstänker att det inte var avsikten.

Trots de överdrivna och tillspetsade karaktärerna är filmen ibland riktigt bra, och bitvis blir det både riktigt roligt och berörande. Ibland är det mycket intressant och engagerande, och då är det lätt att känna för karaktärerna och leva sig in i filmen. Man kan heller inte förneka att det finns en del charm, och visst är det en mysig och underhållande film. Men mellan varven blir det bara alldeles för överdrivet och trovärdigheten sjunker till botten. Under en del scener känns det både oengagerande och rentav tråkigt, och vid några tillfällen tappade jag intresset fullständigt. Det har helt enkelt blivit för tillspetsat och skruvat, så att minsta lilla realism och logik försvinner helt. Det kan jag köpa om det är en väldigt rolig film där man verkligen skrattar hela tiden åt de skruvade situationerna, men det gör man inte här. Även fast det är roligt, så är det inte tillräckligt roligt för att man ska komma över de platta stereotyperna till karaktärer och alla klichéer som fullständigt haglar.

Det blir heller inte bättre av att Bröderna Karlsson är oerhört förutsägbar, och inte innehåller någon tillstymmelse till oväntade händelser. Jag lyckades att förutspå varenda handling långt innan det faktiskt hände, och ingenting nytt eller överraskande dök upp alls. Att slutet är mer eller mindre givet brukar gälla de flesta komedier, men oftast brukar det trots allt finns överraskningar under resans gång så att det därmed blir mer intressant att se. Men när man lätt kan lista ut allt som kommer att hända och när, så blir det inte alls lika roligt längre. Det har också blivit lite för lättsamt, när alla problem ibland löser sig hur enkelt som helst och där många frågetecken kvarstår. En sådan här story hade lätt kunnat bli ganska djup och gripande, men här väljer man tyvärr den enkla utvägen med lättsam underhållning. Vid de fåtal mer allvarliga scener som förekommer med tyngdpunkt på drama fungerar filmen faktiskt bäst, och med tanke på att det ska föreställa vara en komedi så bör det innebära att något inte är som det ska. Slutet är också så oerhört fantasilöst och klyschigt, så att det är svårt att känna sig nöjd.

Filmen erbjuder ett fullt funktionellt foto, som inte sticker ut från mängden. Skådespelarinsatserna är fullt godkända, men överlag är jag inte helt nöjd med de flesta skådisar. Björn Bengtsson har aldrig tillhört någon av mina favoritskådisar, men mellan varven uppvisar han absolut en viss potential. Men att spela båda huvudrollerna Niclas och Hasse verkar ha blivit för mycket för Björn, för ganska ofta ger han ett konstlat och onaturligt intryck som gör att det inte känns äkta. Han har också en förkärlek att spela över åt varsitt håll, och det känns som att han avsiktligt har överdrivit rollfigurernas ageranden till bristningsgränsen för att man ska kunna se skillnad på de båda tvillingarna. Filmen hade blivit bättre om man kunnat hitta åt någon skådespelare som kunnat ge liv åt karaktärerna med mer subtila medel, för att kunna särskilja på Niclas och Hasse utan så tydligt överspel. Däremot förtjänar filmteamet en eloge för att ha vågat satsa på en relativt okänd skådis i huvudrollen, något som definitivt inte tillhör vanligheterna i Sverige. Jessica Zandén brukar alltid spela bra, men här känns hon mer onaturlig än vanligt och balanserar också på gränsen till överspel. Det är märkligt, då hon alltid brukar göra bättre ifrån sig än så här. Vanna Rosenberg gör en stabil insats som Hasses fru, utan att sticka ut men som trots allt känns någorlunda äkta. Men den klart bästa insatsen står utan tvekan Tuva Novotny för, och hon är den enda som helt lyckas att väcka liv i sin rollfigur och spelar övertygande och trovärdigt. Tuva brukar alltid vara bra, så jag blir inte alls förvånad över att hon glänser i en trots allt inte alltför svår roll. Då är jag mer förvånad över att alla andra är sämre än vanligt, vilket rimligen bör bero på bristande regi.

Däremot är filmen fantastiskt välgjord, då Björn Bengtsson spelar båda enäggstvillingarna trots att de ofta syns samtidigt i bild. Det ser helt äkta ut, och man ser aldrig några tecken på uppenbar trickfilmning. Det måste ha krävts ett mycket hårt arbete för att lyckas med det, men å andra sidan är det knappast något nytt - Disney lyckades trots allt med exakt samma sak redan på 1960-talet i Föräldrafällan. Filmteamet förtjänar dock en eloge då ljudet är ovanligt bra. Det är tyvärr mer regel än undantag att svenska filmer har stora problem med ljudet och dialogen, som på grund av otydliga repliker och/eller dålig mixning gör det näst intill omöjligt att uppfatta allt som sägs. Det är inte perfekt här, men det är förvånansvärt bra och jag lyckades trots allt att uppfatta nästan all dialog utan större ansträngning.

Bröderna Karlsson erbjuder inte mycket nytt till genren, men är trots allt en underhållande och smårolig film som är värd att se. Men kvaliteten och nivån skiljer sig en hel del mellan olika partier, och medan det bitvis är både berörande och engagerande så blir det under andra partier alldeles för mycket så att det bara känns allmänt löjligt. Under de bästa partierna förtjänar filmen en sjua i betyg, men det kompenseras av att det när det är som värst nätt och jämnt når upp till en trea. I slutändan kan jag därför inte ge något högre betyg för hela filmen än en femma, och medan filmen förblir sevärd så är det tråkigt när det fanns potential till så mycket mer än så.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 29 juli 2010
Senast uppdaterad: 30 juli 2010

Recensionen har lästs 4063 gånger av 2319 personer, sedan den 29 juli 2010

Betyg:
Film/serie * * * * *       5
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * *       5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - TREA - NIA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern