Dubbningshemsidan
Recensioner
Calle Malaga
(Calle Málaga)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Calle Malaga premiärvisas på Göteborgs filmfestival. Jag vet i dagsläget inte när den får ordinarie biopremiär, men då ingen svensk text fanns tillgänglig på festivalen är det antagligen en bit bort.
I det spanskspråkiga området i Tanger i Marocko bara några mil från spanska gränsen, dit många spanjorer flytt för att komma undan Franco-regimen, har den levnadsglada 79-årige pensionären María Ángeles bott hela hennes liv. Hon har levt ensam i den orimligt stora lägenheten sedan hennes make dog för 20 år sedan, och hennes dotter är sedan länge bosatt i Madrid i Spanien. María har inte haft något jobb på flera decennier, och den stora lägenheten är det i själva verket hennes dotter som äger och har betalat alla kostnader för. Men när dottern Clara går igenom en tuff skilsmässa och behöver pengar för att flytta till en ny bostad med sina barn, så återvänder hon till Tanger för att sälja lägenheten. Hon vill att María ska komma och bo med henne i Madrid, men María vill till varje pris stanna kvar i Tanger livet ut. Det enda alternativet är att flytta in på ålderdomshemmet i Tanger, men det visar sig snart inte vara särskilt roligt. Istället tar sig María där ifrån och flyttar i smyg tillbaka till sin lägenheten, där hon gör sig hemmastadd samtidigt som hon försöker gömma sig när mäklaren kommer för att visa lägenheten för presumtiva kunder. Hon tar kontakt med den lokala pantbankens ägare, för att få hjälp att få tillbaka alla sina möbler och saker.
Maryam Touzanis förra film Den blå kaftanen var en riktigt bra men lite övertydlig film. Calle Malaga är också riktigt bra, och det är ett annorlunda grepp att förlägga handlingen till det spanskspråkiga området i Marocko - det gör också att miljön och kulturen inte upplevs fullt lika annorlunda för oss européer än Den blå kaftanen, och det blir lite lättare att ta till sig av handlingen. Det är kanske inte alltför originellt i sak, men åtminstone förhållandevis nyskapande och något man inte sett så ofta av. Det är engagerande och underhållande, och filmen har en lyckad blandning mellan humor och allvar; mellan lättsam stil och svärta. Det uppskattar jag, då det gör att det aldrig blir alltför mörkt utan en fin balansgång. Här väntar inga stora skratt, men det är ofta småroligt och charmigt; samtidigt som det också finns allvar och ett bra budskap. Filmen har ett lagom tempo, och genom ett begränsat persongalleri blir det aldrig rörigt eller svårbegripligt; på samma sätt som det ibland kan upplevas med filmer från arabiska länder.
Dock är det tämligen förutsägbart, precis som med Den blå kaftanen. Det är inget stort problem i sig, då det viktigaste ändå är resan dit hellre än målet, men någon liten överraskning hade ju inte skadat. Dessutom blir det ganska övertydligt, och särskilt under den andra halvan blir det alldeles för mycket då övertydligheten inte tycks ha några gränser. Det gäller särskilt en romantisk sidohistoria, som känns mer än lovligt överdriven och som börjar anspela på romantiken på ett onödigt övertydligt sätt. Jag förstår tanken, och att det trots allt finns ovanliga drag i sidohistorien förhöjer helhetsintrycket, men mot slutet blir det ändå på tok för mycket av det goda. Man får heller inget riktigt grepp om vilka intäkter María egentligen haft, då hon trots avsaknad av jobb i flera decennier verkar ha kunnat betala för mat och allt annat nödvändigt. Bidrag eller pengar från dottern...? Slutet känns också något abrupt och ouppklarat, även om det i och för sig är skönt att slippa sockersöta lyckliga slut.
Calle Malaga är en riktigt bra och välgjord film, med ett snyggt foto och utmärkta skådespelare - framförallt är Carmen Maura strålande i huvudrollen som María Ángeles. Det är en både engagerande och underhållande film, som både är smårolig samtidigt som den är berörande och vemodig. Jag uppskattar de intressanta rollfigurerna och det föredömliga tempot, och i en tid då allt fler filmer blir invecklade och svårbegripliga är det en fördel med en ganska rakt berättad historia där man inte har några problem att hänga med. Men det är synd att filmen blivit så övertydlig, och särskilt mot slutet blir det alldeles för mycket då Maryam Touzani verkar vara fast besluten att skriva tittarna på näsan - lite märkligt och onödigt, då vi lätt hade förstått poängen utan all denna överdrivna och övertydliga stil. Men det är ändå en hyfsat minnesvärd och lyckad film, så trots en del brister är den klart sevärd och förtjänar en stark sjua i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 februari 2026
Recensionen har lästs 11 gånger av 11 personer, sedan den 4 februari 2026
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2025 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))