Dubbningshemsidan
Recensioner
Dream House
(Dream House)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Bokförläggaren Will Atenton säger upp sig från sitt välbetalda men stressiga arbete i New York City, för att flytta med sin fru Libby och deras två döttrar Trish och Dee Dee till ett mindre samhälle i Connecticut. Huset de flyttar in i ser idylliskt och perfekt ut, men har stått övergivet i fem års tid. Det dröjer inte länge innan märkliga händelser inträffar - döttrarna svär att de sett okända människor titta in genom fönstret, tonåringar verkar komma och gå som de vill till husets källare och till råga på allt försöker okända bilar att köra på Will. Till sist inser Will och hans familj varför ett så fint hus stått övergivet så pass länge. För fem år sedan blev hela familjen som bodde i huset brutalt mördade. Polisen var övertygad om att maken Peter Ward hade mördat sin egen fru och sina barn, men de lyckades aldrig att bevisa det och gärningsmannen är fortfarande på fri fot...
På papperet kan Dream House framstå som en typisk traditionell rysarthriller, och till en början är det precis så det ser ut också. Men allt eftersom filmen fortlöper inser man att det första intrycket var felaktigt, och det utvecklas till att bli en ganska intelligent och invecklad psykologisk dramathriller. Filmen har en del likheter med bl.a. Shutter Island, och även om det också har gjorts förut så blir det betydligt mer originellt än vad den första halvtimmen velat göra gällande.
Problemet är att filmen känns närmast schizofren, och är snarare två filmer i en. Den första halvan är en hyfsat traditionell thriller med vissa obehagliga rysarinslag. Där har filmen en riktigt lyckad psykologisk skräckstämning, och det är engagerande och obehagligt. Filmen är hyfsat spännande och har ett föredömligt intensivt tempo. Det är både underhållande och fängslande, samtidigt som det finns ett visst djup. Tiden går fort, och man sitter överlag på helspänn genom den allt annat än originella men ändå riktigt lyckade stämningen och obehagskänslan.
Men efter ungefär halva filmen förändras allt. En (åtminstone för mig) oväntad vändning uppstår, och efter det förvandlas hela filmens karaktär till en intelligent och psykologisk dramathriller. Den tidigare rysarstilen försvinner helt och hållet, till förmån för en slags "pusselfilm" som närmast kan beskrivas som en märklig blandning mellan Shutter Island och TV-deckare. Problemet är att det känns osammanhängande när filmen så totalt byter stil från en scen till nästa, utan någon form av övergång eller förvarning. Den oväntade vändningen kommer oerhört abrupt, och den "aha!"-upplevelsen som filmmakarna säkert har tänkt sig uteblir till förmån för någon slags märklig "Vad i hela fridens namn...?"-känsla. Att lägga oväntade vändningar i slutet av en film är fullt förståeligt och ofta smart, men det finns ett skäl till att det vanligtvis sker just i slutet. Att vändningen här inträffar efter bara halva filmen känns lite märkligt, och även fast det visar sig ha en förklaring så kan jag inte låta bli att känna att det inte längre känns riktigt lika engagerande som under filmens första 45 minuter.
Det förekommer också vissa logiska luckor, och jag får inte allting att hänga ihop logiskt. Men det blir aldrig tråkigt, utan filmen förblir hyfsat engagerande och intressant. Med några ovanliga idéer blir Dream House också förhållandevis originell, och det är i och för sig trevligt med någonting annat än det vanliga "skräckfilm med hemsökta hus"-upplägget som jag ganska länge trodde att det här var. Ett av problemen med Dream House ligger förmodligen i marknadsföringen, då filmen marknadsförts som en rysarthriller och omslaget också får filmen att se ut som en skräckfilm. Därmed finns det en överhängande risk att filmen lockar till sig fel målgrupp, och förväntar man sig en skräckfilm blir man besviken då det under filmens andra halva inte längre ens finns någon obehagsstämning. Om man istället förväntar sig en intelligent och ganska invecklad psykologisk dramathriller där man hela tiden måste tänka själv, så upplevs filmen betydligt bättre och blir trots allt ganska bra.
Fotot är bra, men sticker inte ut nämnvärt och erbjuder inget originellt bildspråk. Skådespelarinsatserna överlag bra. Daniel Craig är bra i huvudrollen, även om han ibland känns lite opersonlig. Då blev jag mer imponerad av både Rachel Weisz och Naomi Watts, som är utmärkta som Libby och XXX. Systrarna Taylor och Claire Geare är också riktigt bra som de två döttrarna, och är bättre än man brukar kunna förvänta sig av barnskådisar i den åldern. Dream House är en hyfsat originell film, även om det förekommer en hel del likheter med några andra filmer. Det är underhållande och oförutsägbart (åtminstone fram tills vändningen), men det känns lite märkligt och osammanhängande då filmens första och andra halva är så totalt olika varandra till synes utan logik. Och även om den andra halvan blir mer ovanlig, så blir det också mindre engagerande än den väldigt lyckade inledningen. Det är svårt att sätta betyg på en så ojämn film, men till sist väljer jag en stark sexa, trots att filmens första halva utan tvekan hade förtjänat ett högre betyg än så.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,40:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 6.1. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra, men utmärker sig inte som något utöver det vanliga. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är i minsta laget men relativt lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, innan vi får se på några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer vi direkt tll en engelskspråkig huvudmeny som är stillastående och stilren. Huvudmenyn är enkel, och innehåller bara möjlighet att spela filmen i Dolby Digital 5.1 och i DTS. Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt men knappast förvånande för en film som inte visats på bio i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 april 2012
Senast uppdaterad: 27 april 2012
Recensionen har lästs 3666 gånger av 2084 personer, sedan den 26 april 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))