Dubbningshemsidan
Recensioner
Due Date
(Due Date)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska New York-baserade producenten, manusförfattaren och regissören Todd Phillips har i första hand koncentrerat sig på förhållandevis lättsamma komedier, och ligger bl.a. bakom filmer som Road Trip, Old School och Starsky & Hutch. Senast låg han bakom den kritikerhyllade Baksmällan, som det också är på gång en uppföljare till. När han nu återigen är aktuell med en ny film handlar det om den genre han känner till bäst, och i Due Date är det en klassisk så kallad road movie som väntar. Filmen har nu släppts på DVD i Sverige.
Peter har varit på affärsresa, och är nu på väg hem till Los Angeles; till sin höggravida fru som planeras föda barn via kejsarsnitt om några dagar. Han är ute i god tid, och borde i en perfekt värld ha varit hemma flera dagar innan barnets födelse. Men på flygplatsen stöter han ihop med den aspirerande skådespelaren Ethan, och de råkar förväxla sina väskor med varandra. Som om det inte vore nog råkar Ethan dessutom få det att se ut som att båda två är terrorister, så att de blir utslängda från flygplanet och får flygförbud. Peter hinner heller inte få tag i sin väska eller plånbok, som är på väg till planets slutdestination. Utan vare sig pengar eller legitimation känner han sig därför tvingad att tacka ja när Ethan erbjuder honom att följa med honom till Los Angeles; dit Ethan vill resa för att slå igenom som skådis. Det blir en lång resa över halva USA, och det blir inte bättre av att den naiva och påfrestande Ethan lyckas driva alla till vansinne...
Todd Phillips har varit en lite ojämn regissör och manusförfattare, men de flesta av hans filmer har inte varit alltför imponerande. Till skillnad från resten av världen är jag inte heller alltför imponerad av Baksmällan, och därför var det med blandade känslor jag satte mig ner för att se Due Date. Jag måste medge att grundpremissen är lyckad, trots att det långt ifrån är originellt. Grundstoryn är utmärkt, och lyckas för en gångs skull att ge en trovärdig förklaring till bilresan och dessutom etablera en tidspress för att komma fram. Genomförandet är det dock lite så och så med, även om filmen bitvis fungerar riktigt bra. Det finns absolut en viss charm, och det är hela tiden intressant. Man vill veta vad som ska hända, och även om utgången känns ganska given så är vägen dit oförutsägbar. Det förblir också engagerande och underhållande.
Problemet är att det helt enkelt inte är alltför roligt. Visst finns det en viss humor, och jag skrattade då och då. Men det är väldigt långt mellan de klockrena skämten, och oftast går det inte längre än till småroliga situationer som möjligen kan locka till ett och annat småfniss. Alltför ofta känns skämten också ganska krystade, och det känns ofta överdrivet tillspetsat för sakens skull. För efter en lovande start känns storyn efter ett tag lite för överdriven och tillspetsad, när precis allt som kan gå fel ska gå fel. Det i sig behöver inte utgöra något stort problem, om det bara är tillräckligt roligt så man verkligen får skratta åt det. Men när det går lång tid mellan de stora skratten, så känns den tillspetsade storyn lite för mycket. Humormässigt är det ungefär samma slags humor som i Baksmällan, som jag inte heller tyckte fungerade alltför väl. Faktum är att Todd Phillips tidigare, och betydligt mer utskällda, film Road Trip var betydligt roligare där man faktiskt fick skratta en hel del. Manusförfattarna här verkar också vara alltför förtjusta i billig "kiss och bajs"-humor, och det kan bli ganska tröttsamt efter ett tag.
Rollfigurerna är heller inte alltför sympatiska, och ingen känns alltför mångbottnad. Ethan har blivit lite för osympatisk och frustrerande, så att det bitvis nästan är jobbigt att se på honom. Han beter sig mer eller mindre som en jubelidiot hela filmen igenom, och känns inte äkta för fem öre. Det är verkligen svårt att känna något för en sådan karaktär. Peter är i grunden säkerligen en vettig människa, och till en början är det lätt att sympatisera med honom. Men allt eftersom filmen fortlöper blir han tyvärr mer och mer osympatisk och vid några tillfällen rentav elak. I slutändan har vi alltså två huvudroller som man inte bryr sig nämnvärt om eller sympatiserar med, och då är det också svårt att bli alltför imponerad. Den enda jag verkligen kände för var Peters fru, men tyvärr får vi bara se henne i några få scener. Trots det är dock ändå filmen ganska underhållande och smårolig, så jag hade trots allt trevligt medan jag såg den.
Fotot är snyggt, även om bildspråket inte direkt når några nya höjder. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Robert Downey Jr. spelar bra och naturligt, och gör en fin nedtonad rolltolkning. Zach Galifianakis spelar i princip exakt samma rollfigur som i Baksmällan, men gör en helt okej insats. Han balanserar ibland på gränsen till överspel, men spelar ändå ganska bra. Michelle Monaghan är bra som Peters fru; en roll som tyvärr blivit ganska undangömd och hon bara förpassats till några få scener.
Due Date är långt ifrån originell, och storyn har en hel del likheter med i synnerhet den klassiska filmen Raka spåret till Chicago. Det är den klassiska sortens road movie utan något nämnvärt djup, men som ändå förblir underhållande och engagerande. Men det är svårt att bli direkt överbegeistrad av en komedi som inte blir mer än smårolig då och då. Faktum är att den roligaste scenen kommer inte förrän precis i slutet - en klockren nyproducerad scen från TV-serien Two and a Half Men, och det var nog också första gången jag skrattade högt under filmen. I slutändan är det en smårolig och trevlig film med viss humor men också ganska osympatiska rollfigurer, och resultatet är en film som är väl värd att se men som åtminstone inte undertecknad skulle vilja se om. Ungefär i samma klass som Baksmällan eller rentav snäppet sämre, och därför nöjer jag mig med en svag sexa i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,40:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är riktigt bra. Filmen är textad på bl.a. de fyra skandinaviska språken plus engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska översättningen håller ganska hög klass, om än med enstaka missar. Texten är i minsta laget, men är ändå ganska lättläst. När man matar in DVD-skivan möts man av distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny (eller egentligen landsval). Av någon outgrundlig anledning finns det ett 50-tal länder fördelade på tre sidor att välja mellan på menyn - många fler än vad som verkligen erbjuds i textnings- eller dubbningsväg. Väljer man Sverige, kommer det därefter att visas en reklamfilm för HD-formatet Blu-Ray samt en trailer för en annan film, som båda går att hoppa förbi. Vi möts därefter av huvudmenyn, som är enkel och stillastående, och tyvärr bara finns på engelska. Märkligt nog tycks språkvalet i början bara påverka vad som ska visas innan menyn, och påverkar inte vilket språk som filmen kommer att visas på. Även om man väljer Sverige som land så visas filmen som standard utan text. För att välja textning, måste man gå in under "Languages" från huvudmenyn, och där välja ljudspår och textspår.
Ett nytt irritationsmoment uppstår efter att man sett klart filmen. Av någon outgrundlig anledning visas då varningstexter på 40 olika språk (!), trots att majoriteten av dessa inte ens finns med på skivan och att den här DVD-utgåvan inte säljs i något land där man talar merparten av språken. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Det går heller inte att hoppa förbi dessa överhuvudtaget, varken genom att gå till nästa kapitel, genom att trycka på menyknappen eller ens genom att spola på bild. Har varningstexterna börjat visas, så går ingenting att göra på drygt sex minuter, om man inte helt stänger av DVD-spelaren. För att komma runt detta oerhörda irritationsmoment bör man därför komma ihåg att avbryta filmen innan varningstexterna börjar visas, genom att trycka på DVD-spelarens menyknapp innan filmen visats helt klar (förslagsvis under den avslutande Warner-loggan i slutet av eftertexterna). Varför ska det vara så svårt att följa de flesta andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...?
Som extramaterial hittar vi en så kallad gag reel med misslyckade tagningar på totalt 6 minuter. Det är småroligt och lite kul att se på, men så mycket mer än så blir det aldrig. Där tar det roliga slut, och mer extramaterial än så finns tyvärr inte. Det finns ingen svensk text på extramaterialet, men däremot finns engelsk text som i alla fall är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 maj 2011
Senast uppdaterad: 18 maj 2011
Recensionen har lästs 3757 gånger av 2243 personer, sedan den 17 maj 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))