Dubbningshemsidan
Recensioner
Fair Game
(Fair Game)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Valerie Plame Wilson (professionellt huvudsakligen känd under sitt flicknamn Valerie Plame) var anställd av amerikanska CIA mellan 1985 och 2005, och arbetade under många år som CIA-agent med ett flertal hemliga operationer utomlands. Hon blev välkänd i USA och till viss del hela världen när en journalist via uppgifter från Vita huset avslöjade hennes identitet och yrke för allmänheten. Efter det har Valerie skrivit en självbiografisk roman om sina erfarenheter, och för ett par år sedan såg vi också den huvudsakligen fiktiva filmen som utgick ifrån de verkliga händelserna med fokus på de pressetiska aspekterna från journalistens synvinkel. Nu har regissören Doug Liman, som tidigare gjort bl.a. Bourne Identity och Mr. & Mrs. Smith, regisserat dramathrillern Fair Game som mer bokstavligt berättar om de verkliga händelserna med fokus ur just Valerie Plames synvinkel.
Filmen tar sin början 2002, då Valerie Plame arbetar som hemlig CIA-agent inom deras avdelning för att stävja spridning av avancerad vapenteknologi. Efter uppgifter från Vita huset om Iraks påstått långt framskridna planer på massförstörelsevapen får CIA i uppdrag att utreda saken, men lyckas inte att hitta några uppgifter som styrker Vita husets källor. Hennes man - den amerikanska ambassadören Joe Wilson - blir med sina kontakter ombedd att resa till det afrikanska landet Niger för att utreda Vita husets teori att Niger levererat uran till Saddams regering i Irak. Han hittar inget i Afrika som tyder på att det skulle ligga någon sanning i de ryktena, och därför blir han minst sagt förvånad när presidenten och vicepresidenten använder just hans uppgifter från Afrika som anledning till att rättfärdiga invasionen av Irak. Han blir arg och skriver en insändare till tidningen där han berättar sanningen om vad han egentligen kommit fram till, och med det bryter helvetet lös. Strax därpå läcker Vita huset uppgifter till tidningar som snart går ut och berättar om hans frus identitet och yrke (ett grovt brott enligt amerikansk lag), och därmed svävar snart både hon och hennes internationella kontakter i stor fara.
Den sanna historien om Valerie Plame och förehavandena inför kriget i Irak är utan tvekan fascinerande och intressant, och det är värdefullt att få en inblick i både Valerie och Joe Wilson. I USA känner förmodligen alla till personerna väldigt väl, men här i Sverige är det inte alls lika välkänt vilket gör det intressant med skildringar om vad som hände. Såvitt jag kunnat bedöma håller också Fair Game sig nära de verkliga händelserna, vilket också förstärks av det faktum att både Valerie och Joe varit inblandade i produktionen av filmen. Det är intressant och engagerande, för att inte tala om upprörande när man vet om att det mesta i filmen faktiskt är sant.
Inledningsvis framstår filmen dock som mer än lovligt rörig, som i högt tempo presenterar en massa till synes osammanhängande rollfigurer och händelser, och det är långt ifrån oproblematiskt att hänga med och förstå vad som faktiskt händer. Med tiden klarnar det visserligen, men den första halvtimmen blir tyvärr bitvis ganska oengagerande då man helt enkelt inte hinner uppfatta vilka som är vilka. Om man är politiskt insatt och känner väl till Valerie Plane och Joe Wilson så är det säkert inga problem att hänga med, men för undertecknad som aldrig varit särskilt politiskt insatt hamnar saker och ting i ett annat läge. Men när storyn väl kommer igång på allvar blir det desto mer intressant, och särskilt under den andra halvan när filmen fokuserar mer på det privata planet än på politiska aspekter blir det mycket intressant och berörande. Visst är de politiska händelserna fascinerande och upprörande, men det är först när det får personliga konsekvenser för en specifik person som man faktiskt får se vad det lett till och kan känna något konkret. Men då blir det desto bättre, och under den sista halvan blir filmen både spännande, berörande och bitvis rentav riktigt gripande. Ibland är det t.o.m. svårt att hålla tårarna borta, och det hade jag inte väntat mig av en film som denna.
Men någon jättespännande film är det inte, och överlag är det tveksamt om den verkligen kan kategoriseras som en thriller. Ett intensivt drama med thrillerinslag är en bättre benämning, för överlag är det mer berörande och engagerande än spännande. Det är förstås inget fel med det och det finns ju inget som säger att verklighetsbaserade filmer behöver vara spännande, men man bör veta vad man ger sig in i för att inte bli besviken. Jag kan också tycka att filmen ibland känns en smula tillrättalagd, genom det faktum att enbart Valerie och Joe har blivit riktigt mänskliga och genomarbetade personligheter medan i stort sett alla andra blivit endimensionella. Man kan inte förneka att det mesta som tas upp i filmen är sant, men det känns onödigt att försöka förtydliga det hela ännu mer genom att vinkla allting mot Valerie och Joe. Det hade inte behövts, då Valeris livsöde är gripande nog utan sådana berättartekniker.
De pressetiska aspekterna tas därmed inte alls upp här och den skribent som skrev om händelserna får vi inte veta mer än efternamnet på. Vi får inte heller veta alltför mycket om förehavandena i Vita huset, och framförallt hade jag velat veta mer om presidenten och i synnerhet vicepresidentens inblandning i skandalen. Det är trots allt ett välbekant faktum att i synnerhet vicepresidenten Dick Cheney var personligt inblandad i läckan, men om honom nämns knappt ett ord utan här fokuserar allt på "mindre viktiga" personer inom regeringen, såsom exempelvis Cheneys assistent Scooter Libby som läckte uppgifterna till pressen. Det känns inte helt rätt, och därmed kan man tycka att manusförfattaren och regisserat varit en smula "feg". Mot slutet verkar också filmen glömma bort vissa intressanta sidospår, som aldrig får något egentligt avslut och som efter ett tag inte nämns något mer om. Så visst hade Fair Game vunnit på ett djupare och mer genomarbetat manus, men det är ändå en riktigt bra film som lyckas att berätta om de verkliga händelserna på ett både rättvist och engagerande sätt.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder ett effektivt bildspråk och en del snygga bildkompositioner. Men vid några tillfällen verkar regissören lite väl förtjust i skakig handkamera, även vid sådana scener där mer intima stillsammare bildkompositioner hade tjänat syftet bättre. Skådespelarinsatserna är dock utmärkta, och Naomi Watts är lysande som Valerie Plame och gör en minnesvärd och nyanserad rolltolkning som inte lämnar någon oberörd. Sean Penn är också riktigt bra som Joe Wilson, och även i övrigt spelar alla bra.
Fair Game är en förvånansvärt bra och lyckad film, och det faktum att det mesta hänt i verkligheten gör förstås det hela ännu mer fascinerande. Det gör filmen både engagerande, berörande och gripande, även om den andra halvan utan tvekan är bättre än den ganska röriga första halvan. Att filmen skildrar allt från just Valeries och Joes perspektiv gör också filmen en smula enkelspårig, och gör att andra aspekter av den så kallade Plamegate-skandalen aldrig tas upp. Därför kan Fair Game med fördel ses tillsammans med den fiktiva (men ändå i grunden baserade på samma verkliga händelser) thrillern Nothing But the Truth. Betygsmässigt når Fair Game upp till en stark sjua, men det saknas ett större djup för att motivera ett högre betyg än så. Storymässigt och tematiskt har filmen en hel del likheter med Green Zone, men lyckas dock att engagera på ett betydligt bättre sätt än den filmen gjorde.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Filmen är textad på svenska, norska och finska (dock märkligt nog inte danska), men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter spelas ett par trailers upp för andra filmer, innan vi kommer till huvudmenyn, som är stilren men endast engelskspråkig.
Det enda extramaterial som finns är ett kommentatorspår till filmen med de riktiga Valerie Plame och Joe Wilson. Det är imponerande att de verkliga personerna har ställt upp på detta, och det är riktigt intressant att höra vad de har att säga. En del matnyttigt framkommer, och det är fascinerande att lyssna på deras historier. Jag saknar dock mer information om hur nära verkligheten filmen kommer, och det är bara vid enstaka tillfällen som de kommenterar det; och då sällan längre än till ganska oviktiga detaljer om ordval och liknande. Jag vet inte om man ska tolka det som att allting stämmer överens med verkligheten eller inte, men det vore intressant att få höra det med deras ord. Ibland märker man också av att de inte har så jättemycket att säga, som gör att det förekommer en del halvlånga partier när de förblir tysta och filmljudet istället spelas upp. Kanske hade det blivit mer lyckat om regissören eller manusförfattaren kunde göra Valerie och Joe sällskap vid kommentatorspåret, för att få höra mer om filmen också. Ibland blir parets förklaringar också onödigt politiska och tekniska, och går över huvudet på många. Tyvärr har kommentatorspåret ingen textning alls, vilket kan ställa till med vissa problem då dialogen inte alltid är helt oproblematisk att förstå.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 20 april 2011
Senast uppdaterad: 20 april 2011
Recensionen har lästs 3441 gånger av 2000 personer, sedan den 20 april 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))