Dubbningshemsidan
Recensioner
Fakiren som fastnade i ett skåp
(The Extraordinary Journey of the Fakir)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
38-åriga Ajatashatru Lavash Pate har levt hela sitt liv i en liten by i Mumbai i Indien, och har framförallt livnärt sig som gatumagiker och diverse halvskumma lurendrejerier. När hans mamma plötsligt dör känner Aja att han vill upptäcka världen, och bestämmer sig för att med ett pass och en falsk 100 eurosedel som enda tillgångar flyga till Paris. Vid ett besök på IKEA träffar han amerikanskan Marie, som bott i Frankrike i flera års tid, och han blir blixtförälskad. Men då han inte har någon bostad bestämmer han sig för att smygstanna kvar i IKEA efter stängningsdags, för att sova i ett skåp inne i affären. Olyckligt nog råkar just det skåpet skickas iväg till England under nattens gång, och när Aja väl vaknar har han redan lämnat Frankrikes gräns...
Storyn är intressant och genomarbetad, men också osannolik och tillspetsad. I stil och känsla har filmen vissa likheter med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men till skillnad från den är inte den här filmens intrig helt omöjlig utan bara osannolik. Det är alltså inte riktigt lika urspårat och tillspetsat, utan håller sig mer till en någorlunda rimlig nivå. Det uppskattar jag, och det gör att Fakiren som fastnade i ett skåp helt klart är bättre än Hundraåringen och dess uppföljare. Jag har tyvärr inte läst Romain Puértolas roman, så jag har inget att jämföra med, men filmen är i alla fall bra och underhållande.
Det är förvisso "feel-good", men ganska lyckad sådan, och det finns utan tvekan ett visst djup. Det är en väldigt charmig och underhållande berättelse, och det är både berörande, roligt och engagerande. Intresset hålls vid liv hela tiden, och det finns rikligt med charm. Här finns också ganska mycket humor, och man får skratta ganska ofta - det är förvisso långt mellan de stora skratten och klockrena poängerna, men det är småroligt ganska ofta och man småskrattar eller fnissar ofta. Jag hade i och för sig inte tackat nej till mer humor, för trots allt är mycket humor det främsta skälet till att göra så pass tillspetsade filmer, men när man faktiskt har trevligt hela tiden kan man ha överseende med det.
Man får lära känna framförallt Ajatashatru ganska väl, och han har blivit en nyanserad rollfigur som är lite "tapig" men som har tillräckligt många försonande egenskaper för att man ändå ska tycka om honom och kunna relatera till honom. Även Marie hinner få en del nyanser, medan många andra rollfigurer blivit mer endimensionella och i flera fall även stereotypa. Ett exempel är Pieter, som tyvärr blivit alldeles för stereotyp och som heller inte får mycket till personlighet. Maries rumskompis Rose känns tyvärr lite för underutvecklad, men till skillnad från Pieter är hon i alla fall klart intressant. Men jag hade velat se mer av henne, då hon hade kunnat bli en av de mest intressanta rollfigurerna i filmen med ett lite mer finslipat manus. Kan man gissa på att hon fått mer utrymme i boken...?
Precis som i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är det en invecklad och tillspetsad intrig, med många turer och många vändningar, men den här filmen håller sig i alla fall till en någorlunda jordnära nivå utan att trovärdigheten försvinner helt. Här finns ett slags sagoskimmer, och det påminner lite om en saga för vuxna, men fastän det är överdrivet och osannolikt så håller sig i alla fall allt inom rimlighetens gräns - det är verkligen inte troligt, men det som tas upp skulle kunna hända i verkligheten. Ken Scott är en lite för oerfaren regissör för att till fullo kunna handskas med den här svåra genren, och lyckas inte lika bra som exempelvis Wes Anderson, men det går helt okej ändå och resultatet är bra men inte jättebra.
Men efter ett tag blir det lite för mycket med de ständiga turerna och förvecklingarna, som upplevs något konstruerade då det blir för mycket av allt. Inte alls lika illa som i de båda filmerna som bygger på Jonas Jonassons böcker, men icke desto mindre aningen mycket för min smak. Det förekommer också en och annan logisk lucka, som inte får någon rimlig förklaring ens inom filmens premiss. En del sidohistorier får heller inte det utrymme de förtjänar, och lite för ofta förekommer rollfigurer som verkar vara viktiga men sedan går upp i rök efter någon enstaka scen utan att de ens nämns igen. Det känns lite märkligt, men det är väl troligt att även det beror på bearbetningen av den ganska tjocka boken till film - det är trots allt ingen lätt uppgift att få med allt väsentligt från en roman i en film, men en skicklig manusförfattare borde ha lyckats bättre än att åstadkomma så pass många sidohistorier som rinner ut i sanden.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk tillsammans med en del vackra vyer. Skådespelarinsatserna är bra, men sticker samtidigt inte ut som något alltför utöver det vanliga. Dhanush är bra som Aja, och spelar naturligt och övertygande, men samtidigt utan att sticka ut i mängden. Erin Moriarty är riktigt bra som Marie, och gör allt som går av rollfiguren. Men bäst är kanske ändå Sarah-Jeanne Labrosse som hennes rumskompis Rose, som är utmärkt i en liten men viktig roll. Tyvärr är hennes rollfigur lite underutvecklad, men Sarah-Jeanne gör allt som går av rollfiguren och övertygar in i minsta detalj. Kay Greidanus är helt okej som Pieter, men känns lite opersonlig och inte alltid helt naturlig, även fast jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är.
Fakiren som fastnade i ett skåp är en trevlig och underhållande film, som är charmig och välgjord med förhållandevis mycket humor. Jag kan ibland ha lite svårt för den här sortens tillspetsade sagoliknande historia, som är ganska svår att få till, men det fungerar ändå helt okej här. Här finns trots allt ett påtagligt djup, en viss spänning och en intressant om än överdriven intrig. Det är synd att lite för många rollfigurer och sidohistorier rinner ut i sanden, och att de flesta utöver huvudrollen blivit mer eller mindre stereotypa, men det kompenseras av en charmig och engagerande stil, en utmärkt stämning och en lyckad och ganska lågmäld humor. De logiska luckor och manusmissar som förekommer gör tillsammans med den lite för tillspetsade intrigen att filmen inte blir riktigt lika minnesvärd som jag hade önskat, men medan man ser filmen har man ändå trevligt hela tiden. Därför väljer jag en stabil sjua i betyg, och det är en film som hade förtjänat en översyn med manuset och en lite mer erfaren regissör men som ändå är väl värd att se för de flesta.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 augusti 2018
Senast uppdaterad: 16 augusti 2018
Recensionen har lästs 2084 gånger av 1192 personer, sedan den 16 augusti 2018
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))