Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Hallonbåtsflyktingen
(Vadelmavenepakolainen)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Hallonbåtsflyktingen på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 32 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Sverige/Finland, 2014
Produktionsbolag: Matila Röhr Productions Oy & Eyeworks, i samarbete med Film i Väst, YLE & Sveriges Television
Producent: Patrick Ryborn & Ilkka Matila
Regi: Leif Lindblom
Manusförfattare: Daniel Karlsson & Erik Ahrnbom, baserat på en roman av Miika Nousiainen
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Mikko - Jonas Karlsson Maria - Josephine Bornebush
Lotta - Frida Hallgren Rille - Björn Bengtsson
Mikael - Erik Johansson Greta - Suzanne Reuter
Jorma - Jarmo Mäkinen Nahid - Nour El-Refai
Tiina - Armi Toivanen Malin - Hanna Ullerstam
Sanna - Lisbeth Johansson Föreståndaren - Anna Bjelkerud
Mikkos pappa - Tommi Korpela Mikkos mamma - Yasmine Garbi
Chefen - Maria Kulle Sakkari - Kari-Pekka Toivonen
Arbetsförmedlaren - Jonna Ekdahl Stefan - Lars Andersson
Gunilla - Marie Delleskog Bilföraren - Johan Hedenberg
Mikko som barn - Jonas Leivo Sakkari som barn - Vili Alitalo

Mikko Virtanen är en finsk man, men har alltid känt sig svensk. Han hatar allting med Finland och älskar allt som har att göra med Sverige. På Finlandsbåten bestämmer han sig för att begå självmord, men råkar stöta på en annan man som också haft samma tanke - den svenska psykologen Mikael Andersson. De går med på att inte ta livet av sig, utan att Mikko istället ska få överta Mikaels identitet och äntligen bli svensk. Mikaels enda familj är hans dementa mamma, och därför räknar han inte med att någon ska reagera över att han inte längre ser ut som vanligt. Mikko beger sig därför till Mikaels hemstad och till sjukhuset där Mikaels mamma finns, men hon reagerar genast på att det faktiskt inte är Mikael. Där råkar också Mikaels syster, som inte träffat varandra på decennier, finnas. Men då Mikael inte varit någon trevlig eller charmig bror, så går hon trots allt med på att spela med i spelet och låta Mikko förbli Mikael. Men det är inte helt lätt för finsk att låtsas vara svensk eller undvika alla brytningar - och ännu svårare att låtsas vara svensk psykolog...

Jag har inte läst Miika Nousiainens roman och har därför inget att jämföra med, men Hallonbåtsflyktingen har en kul och förhållandevis originell premiss. Det är minst sagt långsökt, och det finns inte mycket trovärdigt i den här överdrivna storyn; men det är förstås heller inte avsikten. Resultatet är en helt okej och ganska lyckad film, men som samtidigt inte imponerar riktigt så mycket som jag hade hoppats på. Manusförfattaren lyckas förmedla en del finurliga poänger kring typiskt svenskt och finskt beteende, och överlag är det ganska charmigt.

Det är underhållande och hyfsat roligt, och man får skratta en del åt de situationer och repliker som uppstår. Fast några stora skratt väntar inte, utan det rör sig nästan uteslutande om småroliga poänger - man får fnissa ganska ofta och nån gång skratta lite mer än så, men längre går det aldrig och de riktigt stora skratten uteblir helt. Det i sig är inget stort problem, men trots ett visst budskap och ett flertal vettiga poänger fungerar filmen inte riktigt tillfredsställande som drama - premissen är helt enkelt lite för otrolig för att man ska kunna ta den på allvar.

Dessutom är Mikko inte någon alltför sympatisk rollfigur, utan känns överdrivet tafatt och allmänt jobbig i sin absurda besatthet i att undvika allting minsta lilla finskt. Om det gjorts för komisk effekt hade man kunnat köpa hans beteende, men ofta blir det inte jätteroligt utan det märks att en del poänger som filmteamet försökt att göra missar målet. Den enda av de större rollfigurerna som känns riktigt trovärdig och har fått någorlunda nyanser är Maria, medan Lotta tyvärr känns alltför endimensionell trots en stor roll. Det blir heller inte bättre av att allting är väldigt förutsägbart, och det mesta går ganska lätt att förutspå ända fram till det oundvikliga slutet.

Skådespelarinsatserna är överlag bra, men jag ställer mig frågande till vissa rollbesättningsval. Jonas Karlsson är onekligen en talangfull skådespelare, och han är ganska bra i huvudrollen som Mikko; men exakt hur finsk han är låter jag vara osagt. Jag talar inte ett ord finska, så jag kan inte bedöma hur bra de finska replikerna låter, men åtminstone för mina otränade öron låter det bra. Men finlandssvenskan känns inte alltid helt trovärdig, och dessutom har hans finska brytning en tendens att komma och gå lite som den vill; något som inte enbart kan förklaras med rollfigurens försök att dölja den... Att man inte istället valt en tvåspråkig finsk skådespelare för rollen kan rimligtvis inte bero på något annat än att filmbolaget desperat vill ha kända namn att kunna skylta med på filmaffischen. Josephine Bornebusch är som vanligt bra som Maria, och spelar övertygande och trovärdigt helt utan överspel. Frida Hallgren gör allt som går av en tyvärr lite för tunn rollfigur. Nour El Refai är mycket bra i en liten men intressant biroll som Nahid, och jag hade velat se betydligt mer av henne.

Hallonbåtsflyktingen är en ganska bra film, som hela tiden underhåller och som dessutom har en föredömlig längd så att det aldrig blir segt eller utdraget. Men det blir tyvärr sällan så roligt som manusförfattarna nog haft i åtanke, och även fast ett flertal individuella scener fungerar riktigt bra håller filmen som helhet inte ihop riktigt lika väl - ibland är den röda tråden minst sagt tunn, och Mikko har också blivit lite för jobbig varför man sällan kan känna mycket annat än irritation för honom. Dessutom måste man förstås lyckas att koppla bort verkligheten utan att irritera sig på logiska luckor, för den här premissen har inte särskilt mycket till verklighetsanknytning. Men trots de påtagliga bristerna är det ändå en helt okej film, som är värd att se om man tycker om lättsam svensk underhållning. Efter moget övervägande nöjer jag mig med en stark sexa i betyg, men det är ju inte så tokigt det heller...

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 9 oktober 2014
Senast uppdaterad: 10 oktober 2014

Recensionen har lästs 3714 gånger av 2269 personer, sedan den 9 oktober 2014

Betyg:
Film/serie * * * * * *      6
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - ÅTTA - TREA - NOLLA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern