Dubbningshemsidan
Recensioner
Hope Springs
(Hope Springs)
2012 års film
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Kay och Arnold är ett par i övre medelåldern som varit gifta i 31 år. Deras äktenskap har länge sjungit på sista versen - de sover i separata rum, har inte haft sex på fem års tid och har i stort sett ingen intim kontakt alls längre. Numera består äktenskapet mest av rutiner; där Kay varje morgon lagar bacon och ägg till sin man, som aldrig ens säger tack. Till sist får Kay nog, och vill göra något åt äktenskapet och få liv i det igen. Hon hittar åt en intensiv parterapi ledd av den framgångsrike dr. Feld, som håller till i det lilla samhället Hope Springs. Det är svindyrt och kostar 4 000 dollar, men Kay tror att det är deras äktenskaps sista chans. Efter mycket övertalning lyckas hon till sist få Arnold att följa med dit, och terapin tar sin början.
Det här är kanske inte världens mest originella film, och filmer om äktenskap på upphällningen har vi sett ett flertal tidigare exempel på - både bättre och sämre än Hope Springs. Men det är förstås en aldrig sinande källa av material, och ett intressant och fascinerande ämne. Filmen börjar riktigt bra. Det är charmigt, underhållande och framförallt riktigt roligt. Man får skratta högt vid ett flertal tillfällen åt de roliga replikerna och situationerna, och bitvis är det riktigt festligt; men hela tiden med en seriös underton. Det är realistiskt och verklighetstroget, och en story som många kan relatera till. Det är också välkommet med en film om någorlunda vanliga människor, som man faktiskt kan känna igen sig i, och som aldrig blivit speciellt tillspetsade eller överdrivna. Det är charmigt och underhållande, och jag uppskattar filmens lagom lågmälda stil helt utan överspel. Den första halvtimmen är det helt enkelt en både trovärdig, humoristisk och riktigt bra film.
Men sen känns det nästan som att luften går ur filmen. När väl terapin kommer igång på allvar, så blir det en ganska repetitiv och tjatig film, som mest består av prat, prat och ännu mera prat. Kay klagar över deras brist på sexualliv för terapeuten, Arnold verkar (åtminstone inledningsvis) inte bry sig särskilt mycket och de försöker att följa terapeutens råd med måttligt framgångsrika resultat. Särskilt mycket mer än så blir det inte, och det upplevs både segt och bitvis rentav halvtråkigt. Det förblir visserligen trovärdigt, men en film behöver mer än bara realism för att hålla i längden. Trots att det officiellt kategoriserats som en komedi blir det heller inte särskilt roligt. Efter den så roliga första delen försvinner nästan all humor, och det blir inte mer än småroligt vid något enstaka tillfälle. En komedi behöver mer än så för att hålla.
Samtidigt är det inte tillräckligt djupt för att fungera tillfredsställande som drama heller, utan filmen lyckas inte mer än försiktigt skrapa på ytan av problemen. Och det händer helt enkelt lite för lite, då det i en dryg halvtimme framåt i stort sett står och stampar på samma ställe. Inte blir det alltför charmigt heller längre, utan det är mest småmysigt och bitvis ganska pinsamt. Det här mittpartiet är inledningsvis intressant och fint skildrat, men dethar fått alldeles för stort utrymme tills filmen börjar kännas lika trist och slentrianmässigt som Kays och Arnolds äktenskap. Men dessbättre lyfter filmen mot slutet, då det börjar hända lite mer och det återigen blir lite roligare. Det börjar att finnas en viss charm och en större logik. Helt enkelt mer underhållande att se på, när storyn äntligen börjar ta fart på allvar. Det är räddningen för filmen, och gör att helhetsintrycket blir mer positivt än det länge känns som.
Däremot kan jag inte påstå att rollfigurerna är alltför sympatiska, och personbeskrivningarna lämnar en del övrigt att önska. Jag har också lite svårt för den heteronormativitet och framförallt de unkna stereotypa könsrollerna som skildras här, och som ger filmen en mer bister eftersmak än det nog varit menat som. Kay är ärligt talat en "dörrmatta", som varje dag lagar frukost åt sin man utan att själv äta den, och som passar upp på sin man i alldeles för hög utsträckning. Och Arnold är en gnällig och butter skitstövel, som mest bara vill se på golf på TV och varje dag äter utan att ens titta på den som lagat maten. Han öppnar visserligen upp sig lite grand allt eftersom filmen pågår, men det tar för länge för att man ska orka bry sig om honom. Man ställer sig också frågan varför det här paret inte har skilt sig för länge sen, då det uppriktigt sagt inte ser ut att finnas mycket värt att rädda i det här äktenskapet. Budskapet känns också tveksamt - att kontentan verkar vara att ändra på sig själv och göra saker man inte känner sig bekväm med; i synnerhet vad gäller Kay. Och varför hon först nu, nästan över en natt, bestämmer sig för att vilja göra något åt äktenskapet som av allt att döma varit halvdött i decennier förblir obegripligt...
Fotot är enkelt men funktionellt, men skådespelarinsatserna desto bättre. Meryl Streep är som vanligt mycket bra, och spelar Kay med en imponerande precision och med precis lagom stora nyanser. En mycket imponerande rollprestation! Inledningsvis hade jag svårare för Tommy Lee Jones, som mest gör en ganska opersonlig och stel rolltolkning; även om det åtminstone delvis beror på manuset och den hopplöst osympatiska rollen. Efter ett tag blir han dock bättre och bättre, och gör en ganska fin rollprestation helt utan tendenser till överspel. Steve Carell är betydligt mer nedtonad än vanligt, och spelar faktiskt en trovärdig terapeut helt utan tendenser till hans vanliga överspel. Det uppskattar jag, då hans vanliga karaktäristiska spel hade blivit extremt malplacerat i en film som denna. Resultatet är stabilt och äkta, men särskilt minnesvärd blir han aldrig.
Nu är jag kanske för ung och oerfaren för att till fullo kunna relatera till handlingen eller uppskatta den, för det handlar trots allt om ett äldre par och det är sannolikt en fördel om man själv levt i långa relationer för att kunna relatera till allt som tas upp. Men ärligt talat blev jag besviken på Hope Springs, som definitivt menar väl men som i slutändan inte blir särskilt minnesvärd. Det är en ojämn och bitvis riktigt bra film, men stora delar är för utdragna och trista för att det ska bli trevligt att se på. En romantisk komedi som nästan helt saknar romantik och under ganska stora delar av filmen dessutom saknar humor, samtidigt som dramat inte blivit tillräckligt djupt för att till fullo engagera. Resultatet blir en film som ärligt talat inte känns varken hackad eller malen, och det blir helt enkelt lite menlöst och platt av allting. Dåligt är det förvisso aldrig och Hope Springs är absolut en helt okej film; men jag hade väntat mig mer än så. Skådespelarinsatserna lyfter dock den lite väl händelsefattiga filmen, och gör att den ändå når upp till en sexa i betyg.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS HD 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på svenska, finska och norska; men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor, men har tyvärr ovanligt smala kantlinjer vilket gör det svårt att läsa texten under de scener som har ljusare bakgrunder. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), innan man kommer till huvudmenyn. Menyn är fin och stilren men finns bara på engelska. Avsaknaden av en inledande språkvalsmeny gör att man måste gå in under språkinställningsmenyn och välja text för att få någon textning alls.
Till skillnad från många DVD/Blu-Ray-filmer från Noble Entertainment finns här faktiskt en hel del extramaterial. Bl.a. en bakom kulisserna-dokumentär på 11 minuter, som är småtrevlig och intressant men inte mycket mer än så. Det finns också en lite egendomlig "samlevnadsguide" där en psykiater tar upp i stort sett samma saker som filmen gjort; mer eller mindre poänglöst. Det finns också ett helt okej kommentatorspår och ett par halvintressanta minidokumentärer. Slutligen även hyfsat intressanta alternativa tagningar av ett flertal scener i filmen samt ett småroligt "gag reel" med misslyckade tagningar. Sett till kvantitet finns det en hel del extramaterial, men tyvärr är det inte så mycket som erbjuder någon djupare inblick i produktionen av filmen. Tyvärr har bonusmaterialet heller ingen textning alls, vilket kan ställa till med vissa problem.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 februari 2013
Senast uppdaterad: 25 februari 2013
Recensionen har lästs 3350 gånger av 2017 personer, sedan den 24 februari 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| BD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))