Dubbningshemsidan
Recensioner
Hur många lingon finns det i världen?
(Hur många lingon finns det i världen?)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
I Sverige är det fortfarande relativt ovanligt med kvinnliga filmregissörer. En av fåtalet heter Lena Koppel, och har blivit mest känd för Bombay Dreams och Rallybrudar. Hennes senaste film har fått den kryptiska titeln Hur många lingon finns det i världen?, och berättar den i grund och botten sanna historien om uppkomsten av Glada Hudik-teatern; en framgångsrik amatörteatergrupp med huvudsakligen utvecklingsstörda vuxna som Pär Johansson grundade 1996. Pär har själv varit med och skrivit manus till filmen, och nu har filmen också släppts på DVD.
I centrum står 27-årige Alex i Gävle, som är oerhört oansvarig och egocentrisk, och har misslyckats med det mesta. Han är skådespelare till yrket, men har aldrig lyckats behålla något jobb någon längre tid och bryr sig inte om att faktiskt lära sig repliker. Han bor tillsammans med sin sambo Sara och deras dotter Josefin, men Sara börjar tröttna på att han inte tar något som helst ansvar för vare sig dottern eller hemmet och bl.a. hämtar Josefin flera timmar för sent från dagis. När Sara till sist får nog och lämnar honom bestämmer sig Alex för att tills vidare flytta hem till sin hemstad Hudiksvall och där bo hos sin bror. Han uppsöker Arbetsförmedlingen för att få ett nytt teaterjobb, men något sådant finns inte i Hudiksvall. I brist på annat tackar han därför ja till det enda lediga jobb som finns i staden som inte kräver särskild utbildning; som personlig assistent på dagcentret Paradiset för utvecklingsstörda. Där jobbar han under ledaren Hanna, och varje dag är hårt schemastyrt. När Alex börjar lära känna personerna på Paradiset börjar han också att ifrågasätta de meningslösa uppgifter de utvecklingsstörda tvingas utföra, med vedklyvning och skoknytarkurser år ut och år in. När han ser att de utvecklingsstörda faktiskt har talang hittar han på att anmäla dem till en talangjakt i TV. Men det är något som inte ses med blida ögon av deras föräldrar och anhöriga...
Jag hade mina farhågor inför filmen; inte minst genom den minst sagt egendomliga titeln. Men Hur många lingon finns det i världen? är faktiskt en bra film. Att få höra om Glada Hudik-teaterns uppkomst är intressant och fascinerande, och trots att karaktärsnamn har ändrats och att huvudrollen här heter Alex (mot verklighetens Pär) känns det uppenbart att storyn är en lätt förtäckt version av den verkliga historien. Det är en bra idé, och visst är det trevligt att synliggöra en grupp i samhället som vanligtvis inte får mycket utrymme. Det är en charmig och underhållande film, som hela tiden engagerar.
Filmen har huvudsakligen marknadsförts som en komedi, vilket är lite egendomligt för alltför roligt är det nämligen inte. Visst är det en smårolig film, där man får skratta då och då. Men det är långt mellan de stora skratten, och oftast går det inte längre än till småfniss. Av en komedi lär man fordra mer än så. Däremot fungerar filmen betydligt bättre som drama, genom ett allvarligt och intressant ämne som skildrats på ett varmt och lättsamt sätt. Dock förekommer en del klichéer och stereotypa rollfigurer, och grundstoryn är heller inte särskilt originell. Visserligen har det inte funnits filmer om just Glada Hudik-teatern tidigare, men upplägget och storyn i stort har man sett många gånger förut. Dessutom har Oskar Linnros (visserligen ganska fina) låt "Från och med du" överanvänts till bristningsgränsen, vilket blir lite tröttsamt efter ett tag.
Alex karaktärsutveckling känns heller inte helt trovärdig, i synnerhet för den relativt korta tid som det här utspelas. Inledningsvis framstår han som det mest oansvariga som världen någonsin skådat, vilket gör det svårt att känna något för honom. Med tiden utvecklas han till att bli en väldigt osjälvisk och ansvarsfull person, och den utvecklingen går lite orealistiskt snabbt i mina ögon. Det hade förmodligen blivit mer realistiskt och trovärdigt om hans inledande karaktärsdrag kunnat tonas ner en smula, så att förvandlingen inte blivit fullt så här extrem. Detsamma gäller Katarinas utveckling, som är närmast makalös från att i början inte kunnat säga ett ord. Det känns som avsiktligt tillspetsat för dramatikens skull, och blir inte särskilt realistiskt.
Överlag känns filmen onödigt tillrättalagd och övertydlig, och det är onödigt då den verkliga historien i grund och botten är så intressant. Manuset känns också lite slarvigt, med en del sidohistorier som aldrig får en chans att utvecklas. Det gäller bl.a. Alex sambo och dotter, som inledningsvis spelar en stor roll men som sedan slarvas bort och nästan försvinner helt. I och med att alla egennamn ändrats, så ställer jag mig också lite frågande till hur nära verkligheten filmen kommer, och hur mycket utöver namnen som har ändrats. Jag hade föredragit om filmen hade kunnat berätta hela den sanna historien utan fiktiva inslag.
Jag tycker heller inte att filmen alls blivit så berörande och gripande som det borde ha blivit utifrån samma story, men jag lyckas inte riktigt att sätta fingret på varför. Det är bara under de sista scenerna som det verkligen blir berörande, men riktigt gripande blir det aldrig. Jag tycker att den borde ha kunnat bli det, och mest troligt varit meningen att den skulle bli, men exakt var filmmakarna misslyckats är jag inte säker på. Däremot lyckas filmen att engagera och väcka intresse, och det gör den på ett bra sätt. Jag blev i alla fall mer intresserad av Glada Hudik - en teatergrupp jag inte visste särskilt mycket om innan - efter att ha sett filmen, och då får man på sätt och vis anse att filmmakarna lyckats med filmen.
Filmen erbjuder ett snyggt foto med en del vackra vyer, men tyvärr verkar Lena Koppel lite väl förtjust i helikoptervyer över Hudiksvall, som har överutnyttjats tills det börjar kännas smått störande. Skådespelarinsatserna är bra, och jag uppskattar att filmteamet valt att satsa på inte alltför kända skådespelare, vilket ökar den realistiska känslan. Sverrir Gudnason är bra, fast det är svårt att inte jämföra med hans rollfigur i Wallander. Vanna Rosenberg är också bra, men däremot är Claes Malmberg lite för känd för att fungera trovärdigt som Kristinas överbeskyddande pappa. Han balanserar också på gränsen till överspel, vilket är olikt honom. Att låta riktiga utvecklingsstörda amatörskådisar från Glada Hudik göra ett antal roller är ett vågat drag, men det fungerar faktiskt riktigt väl och alla gör bra ifrån sig. Då kan man ha överseende med att vissa repliker känns lite konstlade och onaturliga. Ibland blir det dock inte helt lätt att höra vad alla säger, och i synnerhet Maja Carlsson (Kristina) talar väldigt otydligt, varför det ibland är näst intill omöjligt att uppfatta vad hon säger. Jag önskar verkligen att åtminstone vissa repliker hade kunnat textas på bio - det kan inte vara meningen att man ska sitta och undra vad någon just har sagt. Då är det bättre ställt på DVD, då man kan slå på textning för hörselskadade; något som tyvärr är ett måste för att få fullt utbyte av filmen. Däremot är det omöjligt att inte bli imponerad av Ellinore Holmers fantastiska sångröst, då skådisarna själva sjunger i filmen och särskilt hon har en sångröst som är få förunnat.
Hur många lingon finns det i världen? är egentligen ingen märkvärdig film, och man kan tycka att ambitionen varit onödigt låg. Storyn är välbekant och det finns gott om klyschor. De flesta förblir tämligen endimensionella, och av de utvecklingsstörda får vi exempelvis inte veta särskilt mycket. Den enda rollfiguren som känns helt mångbottnad är Alex, men han genomgår istället en orealistiskt stor karaktärsutveckling. Men däremot har filmen på ett fint sätt lyckats att skildra en fascinerande verklig historia och ta upp ett intressant ämne. Det har dessutom skett utan att det känns som att utvecklingsstörda exploateras eller spektakelgörs; något som annars vore lätt hänt vid en komedi om ett sådant här ämne. Men så är det heller ingen alltför humoristisk film, och förväntar man sig en regelrätt komedi blir man nog besviken.
Men trots att filmen inte blivit fullt så gripande eller minnesvärd som jag hade önskat, så blev jag ändå nöjd med Hur många lingon finns det i världen?, och anser att filmen trots allt är bra. Det är en trevlig film, som duger gott och väl som underhållning för stunden och lite till. Betygsmässigt når filmen upp till en sjua, men det saknas något för att jag ska känna mig helt nöjd. Men det största problemet är nog att få någon större mängd människor att vilka se en film med en så egendomlig och intetsägande titel, och som dessutom tar upp ett ämne som förmodligen inte intresserar alla. Det finns trots allt fortfarande fördomar mot utvecklingsstörda i samhället, och även om filmen har som ambition att vilja göra något åt det, så hjälper det inte om de som faktiskt behöver det inte ger filmen en chans. Jag lyckas för övrigt heller inte att se någon som helst logik till den märkliga titeln, så varifrån den kommer är bortom mitt förstånd...
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Det finns även syntolkning för synskadade, vilket säkerligen är uppskattat. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på norska, danska och finska samt svensk text för hörselskadade. Texten är lagom stor och lättläst, men tyvärr förekommer några missar då enstaka meningar glömt bort att textas eller att texten försvinner mitt i en mening. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter innan vi direkt kommer till huvudmenyn, som är enkel och stilren och för en gångs skull på svenska.
Som extramaterial finns en bakom kulisserna-dokumentär, som bl.a. består av intervjuer med regissören Lena Koppel samt ett par av amatörteaterskådisarna från Glada Hudik. Det är hyfsat intressant och en del matnyttigt framkommer, men tyvärr verkar filmteamet ha fokuserat mer på roliga anekdoter från inspelningen än på konkret intressant material om själva produktionen. Det blir inte riktigt tillräckligt djupt, och jag hade velat veta mer om tanken bakom filmen och likheten med verkligheten. Dessutom talar ett par av Glada Hudik-skådisarna ganska otydligt, och framförallt är det näst intill omöjligt att uppfatta vad Maja Carlsson (som spelade Kristina) säger i inslaget. Tyvärr har inslaget ingen textning alls, vilket är svagt och framförallt irriterande då man hade behövt text för att förstå vad somliga säger.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 mars 2011
Senast uppdaterad: 16 september 2011
Recensionen har lästs 9357 gånger av 5401 personer, sedan den 17 mars 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))