Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

I rymden finns inga känslor
(I rymden finns inga känslor)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter I rymden finns inga känslor på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 23 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Sverige, 2010
Produktionsbolag: Naive, i samarbete med Sonet Film, Dagsljus, Filmlance International & Scenkonst Västernorrland
Producent: Jonathan Sjöberg & Bonnie Skoog Feeney
Regi: Andreas Öhman
Manusförfattare: Andreas Öhman & Jonathan Sjöberg
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Simon - Bill Skarsgård Sam - Martin Wallström
Jennifer - Cecilia Forss Frida - Sofie Hamilton
Jonna - Susanne Thorsson Peter - Kristoffer Berglund
Björn - Jimmi Edlund Den 'franska' kocken - Per Andersson
Simons mamma - Lotta Tejle Simons pappa - Ingmar Virta

Svenska kortfilmer och novellfilmer (längre kortfilmer) har länge levt en ganska anonym tillvaro i Sverige, och det är få sådana som fått någon större uppmärksamhet. I ett försök att råda bot på det och dessutom få fram nya förmågor inom svensk film började Svenska Filminstitutet och Sveriges Televison 2001 ett novellfilmsprojekt, där ett antal debutanter varje år får förhandsbidrag för att producera novellfilmer (d.v.s. längre kortfilmer) - alla som fått det bidraget tävlar också varje år om Novellfilmspriset som delas ut under Göteborgs filmfestival. En av debutanterna i 2009 års novellfilmstävling var Andreas Öhman, som då låg bakom novellfilmen I rymden finns inga känslor som visats på SVT i somras. Nu har han även gjort en långfilmsversion av samma historia under samma titel, som gick upp på bio i höstas och blev Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2011 - den blev dock inte nominerad, vilket jag inte heller hade väntat mig. Nu har filmen släppts på DVD, och den har också blivit nominerad till Guldbagge för bl.a. bästa film (dock utan att vinna något).

Simon är en 18-årig kille som lider av Aspergers syndrom, och bor tillsammans med sin bror Sam och hans sambo Frida. Simons liv styrs helt av scheman och rutiner, och för att hålla koll på tillvaron måste han upprepa exakt samma rutiner varje dag. Men en dag får Frida nog av alla konstiga rutiner, och lämnar Sam. Då förstörs Simons scheman och rutiner, och han inser att han måste hitta en ny flickvän åt Sam för att schemat ska fungera igen. Känslor förstår han sig inte på, utan istället gäller det att hitta någon som vetenskapligt är en exakt matchning mot Simon...

Novellfilmen I rymden finns inga känslor var en trevlig och bra film, men jag är förmodligen inte ensam som trots allt hade mina reservationer för om storyn verkligen skulle hålla som långfilm också. Trots allt krävs det en helt annan story för att fungera som långfilm än för en knappt 30 minuter lång novellfilm; ett format som inte kräver någon större fördjupning. På sätt och vis fungerar den bra som långfilm, och på sätt och vis inte. Det är absolut en intressant story, som vi inte sett alltför mycket av förut; åtminstone inte bland svensk film. Det finns också ett visst djup, och filmen får till en fungerande blandning mellan drama och komedi. Det är hyfsat allvarligt i grunden, samtidigt som det hela tiden finns en humoristisk underton. Det är också charmigt och underhållande, och med en hyfsat unik ton som vi inte sett så ofta i Sverige och som hellre för tankarna till exempelvis Wes Andersons berättarstil.

Precis som med kortfilmen tycker jag dock att Simon framstår som lite väl överdriven med sina enorma rutiner och planering av allting. Han känns ärligt talat snarare som gravt högfungerande autistisk än Aspergers (som visserligen är en form av autism, men mild sådan). Visst inser jag att det finns många olika varianter och att en hel del som har Aspergers gärna vill följa planering och rutiner. Men det här känns lite för tillspetsat, och jag får intrycket att manusförfattarna valt att kompromissa med trovärdigheten för att få till en mer tillspetsad story och komiska poänger. Men så länge man inte tolkar Simon i filmen som en exakt representation av Aspergers syndrom (inte för att jag är någon expert på denna diagnos), så är det absolut en charmig och varm film som hela tiden underhåller.

Problemet är att I rymden finns inga känslor inte lyckas att erbjuda mycket nytt som inte fanns i kortfilmen, utan det handlar snarare om samma story som förlängts med fler förvecklingar, längre dialog och fler komplikationer. Man får ingen direkt större inblick i rollfigurerna än i novellfilmen, och ingen nämnvärd fördjupning på samma sätt som jag hade önskat. Därför blir många rollfigurer mer eller mindre endimensionella, och de största nytillkomna karaktärerna gentemot novellfilmen - Simons minst sagt udda arbetskamrater - känns väldigt stereotypa och tillgjorda. Simon är också så pass "taggig" att det är svårt att känna något för honom, och filmmakarna lyckas inte riktigt att väcka sympati för honom i någon nämnvärd utsträckning. Det är inget stort problem i en halvtimmeslång film, men en långfilm ställer som regel högre krav på karaktärsutveckling och personbeskrivningar. Ibland förekommer också en del onödiga scener, och det blir bitvis onödigt utdraget när det känns som att filmmakarna varit tvungna att förlänga filmen mer än vad storyn riktigt klarar av.

Humorn håller också lite ojämn klass. Det är en smårolig film som då och då lockar till skratt, men samtidigt är det långt mellan de riktigt stora skratten och jag tror att jag skrattade lika många gånger åt halvtimmesfilmen. Då är det något som inte riktigt funkar, och jag hade gärna sett mer komiska situationer att skratta åt; gärna mer sådana än enbart just Simons beteende. I övrigt kan filmen bättre beskrivas som ett ganska lättsamt drama, och det är visserligen inget fel med det men problemet är att även dramascenerna har en lite tillspetsad och ibland närmast sagobetonad stil. Det gör att det oftast inte känns alltför realistiskt, och ofta blir det lite för konstruerat för att fungera trovärdigt. Precis som i novellfilmen känns det ibland lite förenklat, även om det är något bättre här på den punkten. Det har heller inte blivit lika djupt som jag hade önskat, utan filmen känns åtminstone bitvis något ytlig, vilket är lite egendomligt med ett så allvarligt ämne. Ofta blir det också ganska övertydligt, och det gäller bland annat de lite väl många rymdmetaforerna som upprepas till leda. Däremot uppskattar jag att filmmakarna inte tagit den alltför vanliga lösningen med lyteskomik enbart för sakens skull, och här finns ingen slapstick eller sådana inslag. Det är trevligt, och förhöjer helhetsintrycket en del. Slutet är också ändrat gentemot novellfilmen, till ett mer öppet och lite mer realistiskt sådant, vilket känns rätt i sammanhanget.

Även novellfilmen var ovanligt proffsigt gjort, med ett snyggt foto och starkt bildspråk. Det är ännu bättre i långfilmen, där både foto och scenografi håller mycket hög klass och med ett tydligt sinne för estetik. Jag tycker dock att de grafiska illustrationerna blir lite för mycket ibland, men däremot finns det mycket bra musik som passar utmärkt. Skådespelarinsatserna är också bra, och det är roligt att långfilmen har samma skådespelare som i novellfilmen. Bill Skarsgård är mycket bra som Simon, även om han här känns lite mer enkelspårig och dessutom balanserar på gränsen till överspel vid enstaka scener; något jag inte märkte av i novellfilmen och heller inte i Bills andra filmer. Martin Wallström är också bra som brodern Sam, och Sofie Hamilton är riktigt bra som (ex-)flickvännen Frida. Men förvånansvärt nog står faktiskt Cecilia Forss för den bästa insatsen i filmen som Jennifer, och hon spelar mycket charmigt och övertygande.

I rymden finns inga känslor är absolut en charmig, underhållande och trivsam film, som både är smårolig och tar upp ett intressant ämne. Men samtidigt erbjuder filmen inte riktigt det djup jag hade önskat, och det känns inte mycket djupare eller mer innehållsrikt än i den kortare förlagan. Därför tycker jag personligen att storyn passade bättre i kortfilmsformat, och det är väl något tveksamt om man kan rekommendera en film på 83 minuter när samma story kunde förmedlas på 28 minuter. Men det är ändå trevlig underhållning för stunden och därför en fullt sevärd film, även om den inte känns tillräckligt märkvärdig eller djup för att man ska komma ihåg den långt i efterhand. Därför har jag lite svårt att förstå hur I rymden finns inga känslor kunde bli nominerad till en Guldbagge för bästa film, och det gjordes utan tvekan bättre svenska filmer under 2010 (även om det inte varit något särskilt starkt svenskt filmår).

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen i formatet 1,85:1, vilket på ren svenska innebär att i stort sett hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Det finns även syntolkning för synskadade, vilket säkerligen uppskattas av somliga. Filmen har vanlig engelsk text samt svensk text för hörselskadade, och därutöver finns ett ytterligare textspår med svensk text vid engelskspråkig dialog vilket ologiskt nog visas om man väljer "Ingen text" från menyn. Textningen är lagom stor och lättläst. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, och direkt därpå kommer man till huvudmenyn, som är stilren, effektfull och svenskspråkig. Ett irritationsmoment är att det av någon anledning inte visas något räkneverk när man ser filmen, och det går inte att se vare sig hur mycket man sett eller hur mycket som återstår av filmen. Dessa funktioner är istället tomma, och det enda som går att utläsa är kapitelnumret. Jag vet inte exakt hur det här problemet egentligen uppstår, men det är i alla fall irriterande. Det är inte helt ovanligt att extramaterial lider av detta problem, men det är sällsynt att detsamma gäller även själva huvudfilmen. Här gäller det både film och extramaterial, och det blir ganska störande när man är van vid att kunna se hur mycket som gått eller hur mycket som återstår av filmen.

Som extramaterial finns en rad intervjuer med riktiga personer som lider av Aspergers syndrom, som berättar om sin vardag och eventuella likheter med filmen. Det är ganska intressant, och man får åtminstone en hyfsad inblick i dessa personers liv och till viss del även diagnosen som sådan. Därefter hittar vi en bakom kulisserna-dokumentär, som huvudsakligen består i några utdrag ur inspelningen av vissa scener följt med kortare kommentarer från skådespelare och personal. Tyvärr blir man inte alltför mycket klokare av det här inslaget, och det finns inga regelrätta intervjuer med exempelvis regissören som jag hade uppskattat. Dessutom lider inslaget av en ojämn ljudnivå och att somliga talar ganska otydligt, varför det ofta blir svårt att uppfatta vad alla säger. Vidare återfinns ett flertal bortklippta scener, varav somliga är småroliga att se på men de allra flesta känns fullständigt poänglösa. Somliga framstår som riktigt löjliga, och jag förstår verkligen varför scenerna klippts bort. En större fråga är hur de någonsin kunde spelas in, då många av dessa inte bör ha sett lovande ut ens i manusform. Därefter hittar vi några s.k. bloopers (misslyckade tagningar), som är småroliga men inte mycket mer än så. Slutligen finns också en ursprunglig biotrailer, som är precis lika spännande som det låter. Tyvärr finns ingen textning vid extramaterialet, vilket är en påtaglig nackdel när det ofta är svårt att uppfatta vad åtminstone en del personer säger.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 januari 2011
Senast uppdaterad: 27 januari 2011

Recensionen har lästs 6695 gånger av 4083 personer, sedan den 26 januari 2011

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - NOLLA - ETTA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

Krigarn - söndag den 20 mars 2011 kl. 10:13:
Hur vet du att aspies "lider" av Aspergers syndrom?

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern