Dubbningshemsidan
Recensioner
Infinitely Polar Bear
(Infinitely Polar Bear)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Det är slutet av 1970-talet, och Cameron Stuart är bipolär (manodepressiv) och bor i Boston - efter ännu ett psykotiskt utbrott får han sparken från jobbet, och hans fru Maggie måste försörja båda honom och deras båda döttrar Amelia och Faith. Maggie vill att de ska få det bättre ekonomiskt, och vill att deras barn ska kunna flyttas till en bättre skola än den dåliga skola i ett osäkert slumkvarter där de just nu går. Hon bestämmer sig därför för att börja studera ekonomi på Columbia University i New York, så att hon efter utbildningen ska kunna få bra jobb. Men det är chanslöst för den redan fattiga familjen att få någon form av stabilt boende i New York, så därför måste Cam stanna kvar i Boston och ta hand om döttrarna medan Maggie ensam studerar i New York. Amelia och Faith älskar sin pappa, men att bo med den instabila och bipolära Cam är allt annat än lätt; då han roar sig med att överge döttrarna mitt i natten och diverse andra måttligt säkra tilltag...
Storyn låter kanske inte så upphetsande, och dessutom lär väl de flesta bli konfunderade över den långsökta titeln som definitivt inte handlar om isbjörnar (titeln får sin förklaring, men bara om man är bra på engelska och lyssnar noga på all dialog). Men Infinitely Polar Bear är faktiskt en riktigt bra film, som tar upp ett viktigt ämne och gör det på ett fint sätt. Det märks att det är en till största delen självbiografisk film över regissören Maya Porbes uppväxt, för filmen känns mycket trovärdig och autentisk. Man kan väl på goda grunder också förutsätta att den håller sig ganska väl till vad som verkligen hände, då Maya själv både regisserat och skrivit manus till filmen samt att hennes man Wally Wolodarsky producerat den.
Det har blivit en intressant och engagerande film, som tar upp ett viktigt och fascinerande ämne på ett naturligt och finstämt sätt. Det mesta känns äkta och naturligt, vilket också bidrar till en utmärkt stämning igenom hela filmen. Trots ett allvarligt och ganska mörkt ämne har filmen aldrig blivit becksvart, utan lyckas på ett skickligt sätt att hela tiden kännas lagom ljus - så att den är mörk men samtidigt hoppfull igenom hela händelseförloppen. Det är en känslosam och berörande film, och bitvis är det omöjligt att hålla tårarna borta. Samtidigt spelar filmen aldrig någonsin på känslosträngar, och upplevs aldrig sentimental. Jag uppskattar den här lågmälda stilen, som känns ärlig och avskalad; utan att någonsin upplevas manipulerande.
Resultatet är en riktigt mysig och charmig film, som är smårolig samtidigt som det är ett seriöst drama. Här finns mycket värme och bra budskap, samtidigt som det är en relativt lättsam underhållningsfilm och blir aldrig så tung som liknande filmer annars ofta kan bli. Rollfigurerna har också blivit ovanligt mångbottnade och nyanserade, och de flesta känns trovärdiga och samtidigt intressanta. Pappa Cam har därför aldrig blivit så stereotyp som han lätt annars kunnat bli, utan man fortsätter att tycka om honom trots att han beter sig minst sagt märkligt. Mamma Maggie syns mindre i sammanhanget, men får i alla fall en del nyanser och blir aldrig ett objekt på samma sätt som kvinnor i filmer annars ofta blir. Båda döttrarna känns också nyanserade och äkta, även om den äldre dottern Amelia blivit ännu mer mångfacetterad - kanske på grund av det faktum att det är hon som ska föreställa regissören Maya Forbes som ung.
Infinitely Polar Bear är en riktigt bra och dessutom hyfsat originell film på många sätt och vis. Men periodvis känner jag mig något tveksam till skildringen av Cams manodepressivitet. Nu har jag absolut ingen erfarenhet av bipolär sjukdom, så jag kan inte bedöma hur äkta det här är, men ibland tycker jag att hans beteende känns lite överdrivet. I och med att filmen är självbiografisk betvivlar jag inte att det mesta överensstämmer med vad som verkligen hänt, men ibland kan autentiskt beteende uppfattas som orealistiskt på film när det faktiskt inte är det; då det är så lätt hänt att realistiskt beteende framstår som stereotypt för utomstående. Just därför är det ibland en fördel om man "tonar ner" verkligheten en liten aning på film, och det här är ett sådant fall.
Ibland kan man också tycka att filmen inte skildrar tillräckligt mycket svärta, då Cams beteende visserligen är jobbigt men sällan direkt farligt på något sätt, så att alltså hela situationen inte uppfattas så hotfullt som det kanske var meningen. Men det skulle å andra sidan lätt kunna leda till att filmen upplevs som för deprimerande och becksvart, så det är ett tveeggat svärd. I början går det också onödigt snabbt framåt, då filmen snabbt hoppar förbi partier som egentligen är viktiga (framförallt Cams vistelse på mentalsjukhuset); kanske för att få ner speltiden.
Infinitely Polar Bear är en riktigt bra och underhållande film, som är fängslande och intressant - det är charmigt och småroligt, samtidigt som det är berörande och känslosamt på ett naturligt sätt utan att det någonsin blir översentimentalt. Det är överlag trovärdigt och känns äkta, vilket säkerligen beror på att det är en så personlig film för regissören Maya Forbes som själv har genomlevt allt. Men en och en halv timme är ärligt talat inte så lång tid för att berätta om både uppväxt och manodepressivitet, och kanske borde filmen ha förlängts en smula för att hinna ta upp fler aspekter. Ibland känns också Cams beteende något överdrivet (vilket det dock inte alls behöver vara), vilket i kombination med Mark Ruffalos överspel gör att filmen ibland upplevs något konstlad; vilket är beklagligt i och med att det trots allt rör sig om en självbiografi. Jag blev därför inte riktigt lika begeistrad av filmen som man skulle kunna tro, men det är ändå utan tvekan en riktigt lyckad och välgjord film; och en imponerande regidebut av Maya Forbes. Visst hade manuset vunnit på att finslipas en smula, men det är ändå en film väl värd att se för alla, och som förtjänar en mycket stark sjua i betyg.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder Widescreen-bild med proportionerna 1,78:1 (fullskärm på en Widescreen-TV) och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska (originalspråk) och tyska. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på de skandinaviska språken samt tyska, hindi, turkiska och engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen svensk text för hörselskadade, och heller ingen vanlig engelsk text. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst, men tyvärr är kantlinjen svag och det finns ingen skugga alls; vilket gör att det blir svårläst vid ljusare bakgrunder.
När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel, och därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter kommer man till huvudmenyn, som är stillastående och stilren men som bara finns på engelska. Tyvärr spelas en lite irriterande ljudeffekt på menyn varje gång man markerar något alternativ; något som inledningsvis är effektfullt men som efter en stund mest blir irriterande. Det finns ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textspråk. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Efter att man spelat upp filmen visas varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt på engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, men däremot uppskattar jag att Sony Pictures flyttat varningstexterna till efter filmen istället för före den som alltid varit fallet på DVD. Dessutom är det förstås mycket tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med.
Som bonusmaterial hittar vi först ett kommentatorspår till filmen med regissören och manusförfattaren Maya Forbes, hennes make tillika filmens producent Wally Wolodarsky och huvudrollsinnehavaren Mark Ruffalo. Det är ganska intressant, och vi får veta mycket matnyttigt om både produktionen av filmen och om Mayas riktiga uppväxt. Ibland tycker jag dock att Mark Ruffalo tar överhanden något, då jag hellre velat höra mer av Maya; och ibland kommer också onödigt långa utläggningar om i slutändan tämligen ovidkommande ämnen. Men det är ändå ett ovanligt intressant kommentatorspår, och det här är faktiskt första gången på ganska länge som jag orkat lyssna igenom ett helt kommentatorspår för en hel film utan att stänga av.
Därefter hittar vi en "Q&A" (offentlig frågestund) i samband med filmens premiär på Los Angeles filmfestival, där en moderator intervjuar Maya Forbes, Wally Wolodarsky, deras dotter Imogene Wolodarsky, Mark Ruffalo och Zoe Saldana. Även det är intressant, och vi får veta ganska mycket matnyttigt; även fast jag tycker att moderatorn hoppar förbi de mest intressanta frågorna kring Mayas uppväxt onödigt snabbt. Det är också tråkigt att Imogene kommer till tals väldigt sällan under det 10 minuter långa inslaget. Tyvärr har hela det här inslaget dålig ljudkvalitet, och det låter som kraftig distortion hela tiden. Hur det kunnat inträffa vet jag inte, men jag var i alla fall tvungen att slå på den engelska texten för hörselskadade för att ha en chans att uppfatta vad alla sade - utan text är det praktiskt taget omöjligt att uppfatta talet.
Vidare hittar vi några bortklippta scener på totalt fyra minuter - den första av dessa är intressant, då det förklarar vad som hände med den hund som medverkar under några få minuter av filmen, men de övriga tillför egentligen inte mycket alls. Det sista inslaget, som ska utspelas i slutet av filmen, är dock egentligen intressant då det förklarar en av de frågor man ställt sig; men samtidigt förstår jag varför det klippts bort då det inte alls fungerar lika bra som slut. De övriga scenerna däremellan är egentligen poänglösa, och med väldigt svag koppling till filmen som sådan. Slutligen återfinns även en ursprunglig biotrailer av filmen, vilket är precis så spännande som det låter... Tyvärr har bonusmaterialet ingen skandinavisk textning, men det finns i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 mars 2016
Senast uppdaterad: 17 mars 2016
Recensionen har lästs 2757 gånger av 1574 personer, sedan den 17 mars 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))