Dubbningshemsidan
Recensioner
Jojo Rabbit
(Jojo Rabbit)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Fox-Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Det andra världskriget börjar sakta närma sig sitt slut, men det har inte påverkat Tysklands propagandamaskin och Hitlerjugend är populärare än någonsin. En av dess medlemmar är 10 åriga Johannes Beztler, kallad Jojo, som bor med sin mamma i Berlin samtidigt som hans pappa är försvunnen. Han är ensam. förutom sin kompis Yorki och sin låtsaskompis Adolf Hitler (!). Inte blir saken bättre på Hitlerjugends träningsläger, ledd av nazikaptenen Klenzendorf och Fräulein Rahm - som ska lära pojkar hur man använder vapen och flickor hur man föder barn - då Jojo inte har mage att döda en kanin på uppmaning och därmed får öknamnet "Jojo Rabbit". Jojos hela tillvaro förändras när han en dag när hans mamma är borta hör ljud från övervåningen, och upptäcker att hans mamma gömmer en judisk tonårstjej i ett dolt rum i huset. Då Jojo har indoktrinerats i nazi-Tysklands propaganda och trott på allt som Hitlerjugent lärt honom om judar, så blir han både rädd och chockad; och hans låtsaskompis är inte till någon större hjälp...
Att göra en satir och komedi om andra världskriget är minsann ett udda drag, och även i övrigt finns mycket udda och skruvat i Taika Waititis Jojo Rabbit. Men det fungerar riktigt bra, och har blivit en mycket bra och minnesvärd film. Storyn är intressant och i grunden realistisk, fast tillspetsat och överdrivet in absurdum. För somliga blir det säkert för mycket, men jag tycker balansen mellan satir, humor och allvar fungerar bättre än väntat. Därför blir det hela tiden fängslande och engagerande, då man inte kan slita blicken från TV-skärmen.
Det är riktigt roligt, och man får skratta ganska ofta åt den absurda dialogen, den ovanligt lyckade slapsticken och inte minst den vassa satiren över både krig och fördomar i allmänhet. Någon enorm skrattfest är det måhända inte, och det är bara några gånger man gapskrattar - men småfniss eller hyfsade skratt väntar i merparten av alla scener, och redan det är ju bättre än majoriteten av alla renodlade komedier. Det finns också rikligt med charm, och här finns både hjärta och värme. Det är tänkvärt och med många bottnar, samtidigt som det också fungerar ypperligt som lättsam underhållning för stunden.
Att göra satir är ingen lätt uppgift, och att balansera mellan olika genrer är det inte så många som lyckats med till fullo. Men dessbättre är Taika Waititi bättre än de flesta regissörer på det, och lyckas att få till en perfekt balans mellan humor och allvar; mellan satir, komedi och krigsdrama. Det finns många bottnar och inget är helt svart eller vitt, då nästan ingen rollfigur är helt god eller ond; vilket är en trevlig omväxling. Det gör att filmen griper tag i tittarna på ett effektivt sätt, och det är både charmigt, tänkvärt och skruvat.
Men Taika Waititi har en udda humor, som inte kommer att passa alla. För det här är en riktigt skruvad satir, som tillhör det mest tillspetsade som världen någonsin skådat. Det gäller att förstå sig på den här sortens satir, vilket förmodligen inte alla kommer lyckas med. Ibland blir det för mycket med slapstick, som trots allt sällan fungerar helt tillfredsställande, och jag hade gärna sett ett lite större fokus på mer intelligent humor.
Jag är heller inte helt förtjust i en scen där Jojos mamma spelar både sig själv och Jojos pappa under en middag, som är en bra idé men som tyvärr inte fungerar lika bra i praktiken. Men det rör sig dessbättre bara om en enda scen, medan resten av filmen bättre lyckas få till en lyckad balans. Det finns också en del klyschor, vilket förstås är helt avsiktligt men som ändå gör att den originella stilen inte känns riktigt lika originellt i slutändan. Sen blir det förstås lite märkligt att tyska rollfigurer talar engelska med mer eller mindre påtaglig tysk brytning, vilket påverkar trovärdigheten men som ändå inte blir riktigt lika påtagligt som i andra filmer i och med den satiriska stilen.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk med både vackra vyer och en utmärkt bildkomposition. Skådespelarinsatserna är utmärkta, och Roman Griffin Davis är ett riktigt fynd i huvudrollen som Jojo. Han gör en stark och imponerande insats i en svår roll med många bottnar. Scarlett Johansson är i vanlig ordning också utmärkt som hans mamma, och gör allt som går av den viktiga men ändå något begränsade rollen. Thomasin McKenzie är utmärkt som Elsa, och gör en minnesvärd insats i vad som förmodligen är hennes bästa insats hittills under sin karriär. Regissören själv, Taika Waititi, spelar Adolf Hitler och gör en förvånansvärt bra insats. Visst är utseendet inte direkt slående likt Hitlers, och han får den tyske diktatorn att framstå som mer löjeväckande och töntig än direkt farlig - men det är säkerligen också fullt avsiktligt, och fungerar riktigt bra i sammanhanget. Sam Rockwell är också mycket bra som nazikaptenen Klenzendorf, och Rebel Wilson är förstås alltid bra i en liten men kul biroll.
Jojo Rabbit är en mycket bra och välgjord film, som lyckas att blanda en rad olika genrer på ett sällsynt lyckat sätt. Det är en vass satir, som både är rolig samtidigt som det fungerar som allvarligt drama - ett utmärkt sätt att lätta upp stämningen, och gör att filmen passar många. Här finns både hjärta, värme och smärta, och det är riktigt roligt, charmigt och underhållande. Mycket mer än så kan man knappast förvänta sig av en satir om andra världskriget, och det är länge sedan jag såg en så lyckad film om det ämnet. Genom den originella stilen lyckas filmen också att väcka nytt liv i en överanvänd genre och bekant tema - trots allt finns det ju ingen brist på filmer om andra världskriget, men den här är bättre än de flesta. Ibland blir det lite för mycket med slapstick-elementen, men förutom det är det en mycket lyckad och minnesvärd film som håller att ses om både en och två gånger. Det var en av de bästa filmerna som nominerats till Oscar i år, och även fast jag till viss del förstår att den inte vann (Parasit är kanske ändå strået vassare) så är den minst näst bäst av de 9 filmerna och en film väl värd att se för de allra flesta. Den passar inte alla, men tycker man om udda och skruvade filmer är det ett givet val, varför jag efter moget övervägande väljer en stark åtta i betyg. Se den!
Blu-Ray-utgåvan innehåller bild i Widescreen med proportionerna 1,85:1 (nästan fullskärm på en Widescreen-TV), medan ljudet är i DTS-HD 5.1 på engelska. Dessutom finns dubbade ljudspår i Dolby Digital 5.1 på tyska, franska, spanska, italienska och kinesiska. Det finns också engelsk syntolkning för synskadade, vilket säkerligen är mycket uppskattat i engelskspråkiga länder, men i Skandinavien är det väl kanske mer tveksamt hur många synskadade som förstår engelska så obehindrat att de får fullt utbyte av ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, även om bakhögtalarna inte riktigt används så flitigt som jag hade uppskattat; plus att dialogen nästan uteslutande ligger i centerkanalen. Filmen är textad på 11 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Texten är lagom stor och relativt lättläst, men kantlinjerna är ganska tunna varför det inte alltid är helt oproblematiskt att läsa texten vid en del av de ljusare partierna. Den svenska översättningen är bra, och även om jag inte håller med om alla ordval, så hittar jag inga översättningsfel eller misstag.
När man matar in BD-skivan möts man av en kort distributörsjingel. Direkt därpå kommer man till huvudmenyn, som är rörlig och engelskspråkig. Avsaknaden av inledande språkvalsmeny medför att man, för att kunna se filmen på något annat sätt än engelska utan text, måste gå in i menyerna och välja textning; något som kanske inte är helt oproblematiskt om man inte behärskar engelska. Väljer man att spela filmen visas korta engelska varningstexter före filmen och varningstexter på valt textningsspråk efter filmen - det känns kanske som lite "tårta på tårta", men vi slipper i alla fall se varningstexter på samtliga språk representerade på skivan på samma sätt som 20th Century Fox alltid gjort på DVD.
Som bonusmaterial hittar vi först ett kommentatorspår till filmen med regissören Taika Waititi, plus att vissa av skådespelarna medverkar via telefon under vissa scener. Det märks att Taika har ett udda sinne för humor, ännu mer påtagligt än i själva filmen, vilket inte kommer passa alla. Annars har han en del intressant och matnyttigt att komma med, men inte tillräckligt mycket varför han ibland är tyst i flera minuter i sträck där man istället får höra filmljudet. Att skådespelare får komma till tals via telefon fungerar också lite si och så, och det hade varit bättre om åtminstone någon av skådespelarna hade kunnat vara på plats med honom i studion. Mycket av det som kommenteras har heller ingen direkt koppling till just de scener vi får se när han säger det. Vidare hittar vi tre bortklippta scener på nio minuter, som är intressanta att se men som ärligt talat känns utdragna och lite för löjliga - allting känns som utfyllnad och fungerar inte så bra i praktiken som det förmodligen gjorde på papper; så det är fullt förståeligt att de klippts bort. Sen hittar vi tre minuter med misslyckade tagningar, vilket är småroligt men inte mycket mer än så.
Då är nästa inslag betydligt bättre - en halvtimmeslång bakom kulisserna-dokumentär vid namn "Inside Jojo Rabbit", som består av intervjuer med regissören, en av producenterna, några av skådespelarna samt andra inblandade. Det är riktigt intressant och med en hel del matnyttigt, och jag uppskattar att vi får veta så pass mycket om både produktionen, tanken och förlagan. Men Taika Waititi har ett udda sinne för humor, som nog inte alla kommer förstå sig på och som märks minst lika tydligt i bonusmaterialet som i den färdiga filmen. Dessutom förstår jag mig inte riktigt på vitsen med att vissa intervjuer och inslag återges i svartvit och raspig form i 1940-talsstil... Till sist hittar vi också en ursprunglig biotrailer och en tidig teasertrailer, vilket är precis så spännande som det låter. Glädjande nog har allt bonusmaterial svensk text (liksom norsk, dansk och finsk), vilket är alltför sällsynt nuförtiden - 20th Century Fox förtjänar en stor eloge som fortfarande textar bonusmaterial på de skandinaviska språken, som de flesta andra distributörer slutat med för åtskilliga år sedan.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 2 juni 2020
Senast uppdaterad: 2 juni 2020
Recensionen har lästs 1776 gånger av 977 personer, sedan den 2 juni 2020
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
 |
7,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))