Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Kvartetten
(Quartet)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Kvartetten på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Musik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 34 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Storbritannien/Tyskland, 2012
Produktionsbolag: BBC Films & Headline Pictures, i samarbete med DCM Productions
Producent: Finola Dwyer & Stewart Mackinnon
Regi: Dustin Hoffman
Manusförfattare: Ronald Harwood, baserat på en teaterpjäs av Ronald Harwood
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Jean - Maggie Smith Reginald - Tom Courtenay
Cissy - Pauline Collins Wilf - Billy Connolly
Cedric - Michael Gambon Dr. Lucy Cogan - Sheridan Smith
Anne Langley - Gwyneth Jones Bobby Swanson - Andrew Sachs
George - Trevor Peacock Nobby - Ronnie Fox
Frank White - Michael Byrne Harry - David Ryall
Olly - Colin Bradbury Felicity Liddle - Sarah Crowden
Octavia - Patricia Varley Sheryl - Shola Adewusi

Beecham House är ett seniorboende för pensionerade musiker, beläget vackert på den brittiska landsbygden. Här spelas musik hela dagarna i ända, och bland de boende finns den korrekta Reggie som undervisar ungdomar i operakunskap, den svårt gubbsjuka Wilf som stöter på allt och alla (ju yngre desto bättre) och den dementa Sissy. Beecham House går tyvärr dåligt ekonomiskt, och det enda som skulle kunna rädda seniorboendets framtid är att få in tillräckligt med donationer på den välgörenhetskonsert som husets boende håller i varje år under ledning av den egenkära dirigenten Cedric. Alla blir exalterade när den en gång i tiden enormt framgångsrika operadivan Jean flytter in på boendet; åtminstone alla utom Reggie som en gång i tiden var gift med henne och som inte direkt ser fram emot att umgås med sin exfru igen. Reggie, Jean, Wilf och Sissy spelade en gång i tiden kvartett i Verdis berömda operan Rigoletto. Alla hoppas därmed att de fyra skulle kunna återförenas i ett klassiskt sångnummer från den operan; något som säkerligen skulle bli tillräckligt populärt för att säkra hemmets överlevnad. Problemet är bara det att Jean insisterar på att hon lämnat musikbranschen bakom sig för gott, och verkligen inte vill återförnas; ens för ett enda nummer.

Kvartetten har en ovanlig premiss och miljö, och åtminstone undertecknad har aldrig sett någon film som utspelats på seniorboenden för musiker förut (finns det förresten verkligen sådana i verkligheten...?). Det är trevligt med ett fräscht grepp, men sett till upplägg och dramaturgi följer filmen istället gamla traditionella mallar. Man kan med all rätt hävda att den här miljön känns en smula tillrättalagd, då allting verkar ovanligt trivsamt och avslappnat på det här seniorboendet, men kommer man över det är det en ganska bra film som väntar.

Det är charmigt och underhållande, och jag tycker om grundstoryn. Det finns en del intressanta rollfigurer, om än kanske lite för många så att det i slutändan mest blir de fyra huvudrollerna som vi hinner komma någorlunda nära. Och av dessa känns i synnerhet Wilf som lite väl stereotypt och närmast karikatyrartad. Det är en ganska rolig film, där man får skratta en del åt en del vassa och minnesvärda repliker. Bitvis är det riktigt kul, och jag uppskattar den ovanligt trovärdiga och naturliga dialogen. Men någon jätterolig film är det inte, och det är ont om de riktigt klockrena poängerna. Man får skratta en del och småfnissa en del, men mycket längre än så går det inte och av en film som kategoriseras som en komedi hade jag väntat mig lite mer.

Ser man på Kvartetten som en dramakomedi med tyngdpunkten på drama fungerar det bättre, för det är trots allt en mysig och trevlig film gjord med värme och hjärta. Samtidigt kan man dock inte förneka att det blir en aning tunt, och filmen får heller inte riktigt det djup den hade förtjänats. Det är trivsamt och mysigt, men ändå en smula tillrättalagt och utan att tränga in på djupet hos någon av personerna. Bitvis blir det en smula för ytligt, och man kan heller inte riktigt komma ifrån det faktum att det till mångt och mycket känns som filmad teater. Att filmen bygger på en teaterpjäs känns ofta uppenbart, och det borde ha gått att få filmen att kännas lite mer levande. Slutet ger också ett lite antiklimaktiskt intryck, då filmen avbryts precis när det är som mest intressant.

Fotot är snyggt men enkelt, och det rör sig inte om något storslaget bildspråk utan enkelt men funktionellt. Musiken är fin och stämningsfull, och det förekommer en hel del vacker klassisk musik av bl.a. Bach och Haydn samt en del musik lånad från diverse operor (främst av Verdi). Skådespelarinsatserna är däremot mycket bra, och Maggie Smith är som vanligt utmärkt som Jean. Tom Courtenay är också bra som Reggie, och Pauline Collins imponerar stort i en svår om än något tillspetsad roll som Cissy. Billy Connolly spelar bra som Wilf och gör vad som går av den tyvärr lite väl stereotypa rollfiguren. En intressant och udda detalj är att de flesta biroller spelas av riktiga pensionerade musiker eller operasångare, och de allra flesta spelar riktigt bra.

Kvartetten är ingen alltför minnesvärd film, och den saknar det där lilla extra som skulle kunna göra att den sticker ut mer från mängden. Men det är en fin och annorlunda miljö, och jag uppskattar rollfigurerna och humorn. Jag hade hoppats på ännu mer humor, men det finns som finns är i alla fall ganska kul och det har blivit en mycket charmig och mysig film. Jag hade väntat mig lite mer än så här av Dustin Hoffmans regidebut, men det är ändå en underhållande och sevärd film - förmodligen mest tilltalande för äldre, men även för oss lite yngre finns det flera fina egenskaper. Avsaknaden av ett större djup gör dock att allting känns lite som en bagatell - en snygg och underhållande sådan förvisso, men likväl en bagatell - och därmed nöjer jag mig med en svag sjua i betyg.

Jag har tyvärr inte fått tillgång till DVD-utgåvan eller Blu-Ray-utgåvan för recension, och kan därför inte uttala mig om DVD-produktionen eller eventuellt extramaterial.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 21 augusti 2013
Senast uppdaterad: 22 augusti 2013

Recensionen har lästs 3420 gånger av 2043 personer, sedan den 21 augusti 2013

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SEXA - NIA - NIA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern