Dubbningshemsidan
Recensioner
Kyss mig
(Kyss mig)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Internationellt är kvinnliga regissörer långt ifrån någon bristvara nuförtiden, men i Sverige har det gått trögare och det finns bara ett fåtal aktiva kvinnliga regissörer. En av dem är Alexandra-Therese Keining, som debuterade med Hot Dog 2003 som Sveriges hittills yngsta regissör och manusförfattare. Åtta år senare kommer plötsligt hennes andra film; dramat Kyss mig som till viss del bygger på producenten Josefine Tengblads liv. Filmen har varit i planeringsstadiet länge men har haft svårt att få finansiärer, men nu har det äntligen blivit verklighet. Kyss mig har redan uppmärksammats på flera filmfestivaler runt om i världen, och hade biopremiär i juli 2011. Nu har den släppts på DVD.
Lasse fyller 60 år, och har i samband med det förlovat sig med Elisabeth efter att båda två tidigare varit i andra förhållanden. På deras förlovningsfest träffas deras respektive barn för första gången; Lasses dotter Mia och Elisabeths dotter Frida. Mia är nyförlovad med pojkvännen Tim, och Frida är sambo. Men trots detta blir Mia och Frida nästan omedelbart attraherade av varandra, och när känslorna inte går att stoppa inleder de ett förhållande. Men Mia har samtidigt svårt för att släppa sitt nuvarande liv, och vågar inte säga något till Tim.
Grundstoryn är måhända inte världens mest originella, och i grund och botten finns exempelvis en hel del likheter med den brittiska romantiska komedin Imagine Me and You; om än något mer tillspetsat. Fast å andra sidan är just den pärlan en film jag alltid varit väldigt svag för, och som förmodligen inte alltför många andra svenskar har sett. Om det inte vore för det homosexuella temat, så skulle Kyss mig nästan se ut som vilken romantisk dramakomedi som helst. Men jag kan inte förneka att den här storyn är väldigt intressant och dessutom ett viktigt ämne att ta upp. Visserligen borde det inte vara så provokativt eller märkvärdigt med homosexuella relationer på film i dagens läge, men tyvärr är ju verkligheten en annan. Inom svensk film har det ju heller verkligen inte funnits många filmer om lesbiska relationer. Jag kommer faktiskt inte ihåg en enda förutom Fucking Åmål 1998, så då är det ju verkligen hög tid. Och den traditionella grundstoryn har också definitivt en fin tanke - att skildra att homosexuell kärlek är precis likadan som heterosexuell dito.
Trots att svensk film i mina ögon sällan når upp till några alltför höga nivåer, så blev jag faktiskt väldigt imponerad av Kyss mig. Det är en intressant och fascinerande historia, och ämnet har skildrats på ett finkänsligt och lagom lågmält sätt som verkligen känns äkta. Det förblir engagerande och fängslande från början till slut, och trots en relativt tunn story går tiden fort och det blir aldrig segt eller tråkigt. Ämnet har behandlats med stor medkänsla och respekt, och det finns en hel del värme och charm. Rollfigurerna har blivit förhållandevis mångbottnade, och framförallt Mia och Frida känns nyanserade och äkta som det är lätt att känna för. Även föräldrarna Lasse och Elisabeth känns äkta, och det är en trevlig omväxling. Det enda egentliga problemet med personbeskrivningarna är att Mias fästman Tim blivit lite väl endimensionell och stereotyp, och det verkar nästan som att filmteamet ansträngt sig för att få honom att kännas tråkig. Kanske är det gjort för att Frida ska framstå som ett bättre val för Mia, något som i så fall känns en smula övertydligt, men jag hade gärna sett en lite mer genomarbetad rollbeskrivning även av Tim.
Men förutom den lilla detaljen blev jag väldigt länge helt tagen av filmen, som berör och griper tag i tittaren med enkla medel och utan att kännas översentimentalt. Bitvis är det riktigt gripande, och vid ett flertal scener kunde jag inte hålla tårarna borta. Samtidigt är filmen ganska rolig, och trots att det inte huvudsakligen är en komedi så förekommer ett antal roliga repliker och situationer som lockar till en del skratt. Allting har också skildrats på ett realistiskt och trovärdigt sätt, som till största delen är fri från stereotyper och klyschor. Det märks att filmen varit personlig för producenten Josefine Tengblad, och förmodligen är den delvis självbiografiska bakgrunden en viktig anledning till att filmen blivit så finkänsligt och trovärdigt skildrad. Det är också en ganska vågad film, och här förekommer ett par lesbiska sexscener som är ovanligt tydliga. Det har inte alls blivit så subtila som vanligt, då homosexuella sexscener tydligen fortfarande är ett känsligt ämne på många håll. Sexscenerna känns äkta och är ovanligt finkänsligt gjorda, och jag är imponerad över att något sådant äntligen har blivit av även i Sverige. Jämfört med TV-serien The L Word blir det visserligen lite mer diskret, men med europeiska mått mätt är det ganska ingående scener. Men det är fortfarande skildrat på ett smakfullt sätt, så att det aldrig känns överdrivet provocerande eller malplacerat. Och faktiskt heller inte särskilt utdraget, till skillnad från väldigt många andra sexscener på film.
Under en väldigt lång stund finns ärligt talat inte mycket att klaga på hos Kyss mig, och jag blev mer och mer imponerad av filmen. Men tyvärr kan detsamma inte sägas om slutet, vilket drar ner helhetsintrycket en smula. Det blir ett par komplikationer för mycket vilket sänker trovärdigheten, och den sista kvarten uppstår plötsligt ett antal onödiga klichéer. Och de romantiska filmer som slutat med scener på en flygplats är redan nu alldeles för många, och jag hade verkligen önskat att de sista scenerna kunnat göras om till att bli mer trovärdiga och mindre klichéartade. Det är tråkigt att Alexandra-Therese Keining verkar ha haft svårt att knyta ihop säcken och få till ett bra slut, för de första 90 minuterna är Kyss mig en mycket bra film med väldigt få brister.
Fotot är mycket bra, och filmen har ett effektivt bildspråk med smarta vinklar och ett imponerande sinne för detaljer och estetik. Ingenting har lämnats åt slumpen, och trots den låga budgeten är fotot bättre än i de flesta svenska filmer. Skådespelarinsatserna är överlag också mycket bra, vilket verkligen inte tillhör vanligheterna i svenska filmer. Ruth Vega Fernandez är fantastisk som Mia, och spelar oerhört övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Det kan inte bli bättre, och efter att Ruth så länge fått nöja sig med obetydliga biroller i filmer är det verkligen glädjande att hon äntligen fått en huvudroll värdig hennes talang. Liv Mjönes är också utmärkt som Frida, och gör en minnesvärd och stark rollprestation med enkla medel. Att Ruth och Liv dessutom har så otrolig personkemi gör knappast saken sämre, och medför att alla scener där de båda medverkar tillsammans känns nästan magiska. Lena Endre spelar som vanligt bra som Elisabeth, och Joakim Nätterqvist gör allt som går av den ganska stereotypa och otacksamma rollen som Tim. Producenten Josefine Tengblad är också riktigt bra som Fridas sambo Elin, även om jag tycker att hon fått för lite utrymme. Det största problemet med ensemblen är egentligen Krister Henriksson som Mias pappa Lasse. Han spelar visserligen bra, men efter att han i så många år främst medverkat i Wallander är det omöjligt att inte tänka på Kurt Wallander när man ser honom. Att han dessutom spelar med nästan exakt samma gester och minspel i Wallander och därför känns som samma rollfigur gör heller inte saken bättre. Det hade helt enkelt fungerat bättre med en mindre känd skådespelare, även fast det inte alls är något fel på Krister Henrikssons skådespelartalang.
Kyss mig är visserligen en relativt traditionell film, och likheterna med i synnerhet Imagine Me and You är slående. Men filmen har samtidigt en fascinerande och realistisk story, och tar upp ett viktigt ämne. Därför är det helt enkelt en viktig film, som alla bör se. Jag uppskattar också att filmen för nästan första gången i svensk filmhistoria skildrar homosexuella relationer på ett realistiskt och vardagligt sätt, utan att göra om det hela till en renodlad komedi. Och att detta är den första svenska filmen om lesbisk kärlek på 13 års tid känns ärligt talat ganska skrämmande, och det är verkligen hög tid. Överlag är Kyss mig helt enkelt en mycket bra film, som både berör, underhåller och engagerar in i minsta detalj. Den sista kvarten drar dock ned helhetsintrycket lite grand, men fram tills dess är allting så bra att det enda rättvisa betyget på filmen blir en svag åtta.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig stereo. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen har vanlig textning på norska, danska och finska samt svensk text för hörselskadade, fast i ärlighetens namn är dövtextningen mest en vanlig textning och innehåller såvitt jag kan avgöra inga ljudbeskrivningar eller information om vem som säger vad. Tacksamt för oss hörande, då filmen har samma stora problem med hörbar dialog som de flesta svenska filmer, men knappast lika tacksamt för döva och hörselskadade. Textningen är i alla fall lagom stor och lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyn är på svenska, och känns lite ologiskt gjord. Här finns nämligen ingen traditionell språkinställningsmeny, utan istället bara alternativen "Spela filmen", "Spela filmen med svensk text för hörselskadade", "Spela filmen med Dolby Digital 5.1" och "Spela filmen med 2.0" på en enda meny. Hur ska man då göra för att exempelvis både välja ljudspår och slå på text för hörselskadade...? Rätt svar är att först välja ljudspår, vilket direkt leder tillbaka till samma meny, och sen välja något av de översta alternativen för att verkligen starta filmen. Tyvärr finns heller ingen språkvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en specifik scen i filmen.
Som extramaterial finns totalt 14 stycken inspelningsdagböcker från inspelningen av filmen, som är en form av bakom kulisserna-inslag som skildrar inspelningen av specifika scener. Bitvis är det hyfsat intressant, men efter ett tag blir det ganska tråkigt och jag hade föredragit mer traditionella intervjuer med regissör, producent och skådespelare. Det här känns också lite för mycket, och jag tröttnade efter några stycken. Tyvärr har dessa produktionsdagböcker ingen textning alls, vilket är lite svagt. Dessutom pratar i synnerhet producenten Josefine Tengblad (vilket är den vi främst får se i de flesta av inslagen) bitvis ganska otydligt, vilket gör att det ibland inte är helt oproblematiskt att faktiskt uppfatta vad hon säger. Därefter hittar vi en musikvideo med en av låtarna från filmen "Love Steam". Det är visserligen en fin låt som heller inte är särskilt känd, men som musikvideo betraktat blir det lite tråkigt då vi aldrig får se någon av sångarna som sjunger utan hela musikvideon bara består av bilder från filmen. Därefter återfinns en soundtracklista med samtliga låtar som spelats i filmen, som man dessutom kan klicka på för att få höra låten ifråga direkt från menyn. Ett trevligt och fint initativ, som fler borde ta efter. Slutligen finns även en skriftlig biografi över regissören/manusförfattaren Alexandra-Therese Keining och producenten Josefine Tengblad. De är inte alltför uttömmande och är relativt händelsefattiga, men jag uppskattar däremot att man inte glömt bort producenten (och bara fokuserat på regissören) som i så många andra fall.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 15 december 2011
Senast uppdaterad: 16 december 2011
Recensionen har lästs 4741 gånger av 2671 personer, sedan den 15 december 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))