Dubbningshemsidan
Recensioner
Love N' Dancing
(Love N' Dancing)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
2002 var Jake Mitchell världsmästare i US Open i dansformen West Coast Swing, tillsammans med hans danspartner och dåvarande fästmö Corinne. Detta trots att Jake råkar vara näst intill döv, eller åtminstone gravt hörselskadad och klarar sig genom att läsa på läppar i kombination med hörapparat. Jake lämnade den professionella dansbranschen efter att han kände sig misstänkt på att domarna var extra vänliga mot honom på grund av hans handikapp och att han inte förtjänade att vinna. Nuförtiden jobbar han som dansinstruktör och driver en egen dansstudio tillsammans med kollegan Danielle. Jake kommer till en grundskola någonstans i USA för att föreläsa för de till en början måttligt engagerade eleverna. Där träffar han på engelskalärarinnan Jessica Donovan, som är förlovad med arbetsnarkomanen Kent som bryr sig mer om att tjäna pengar än något annat. Han jobbar som säljare i mjukvarubranschen och talar i telefon med kunder i stort sett dygnet runt. Jessica ber Jake att lära henne och Kent att dansa inför deras kommande bröllop, men tyvärr är Kent för upptagen med jobbet för att faktiskt bry sig om att komma till danslektionerna. Jessica blir istället tvingad att fara till danslektionerna själv, och när hon och Jake dansar kommer de allt närmare varandra...
Är det någon som tycker att det låter som ett originellt och djupsint mästerverk...? Förmodligen inte, och det är det inte heller. Det finns ärligt talat inte mycket originellt med Love N' Dancing, och det allra mesta känner man igen från andra filmer. Det är visserligen ingen romantisk komedi, utan tyngdpunkten ligger på drama, men filmen följer de gamla beprövade mallarna till punkt och pricka. Det är också mycket förutsägbart, och inte många överraskningar väntar i denna traditionella film där man kan förutspå det mesta som kommer att hända. Fast å andra sidan tror jag inte att särskilt många väntat sig något annat av en film som denna, och har man bara realistiska förväntningar så blir man knappast besviken. Visst är det ooriginellt och traditionellt, men det är också underhållande och charmigt.
Det finns också ett visst djup, och jag uppskattar temat och budskapet om att inte underskatta personer med funktionshandikapp. I det här fallet handlar det förstås om döva, men samma budskap skulle kunna tillämpas på det mesta. Det är en fin tanke som inte tillhör vanligheterna att man tar upp i sådana här filmer, och det gör att Love N' Dancing får en extra dimension utöver alla de traditionella dansfilmer som det går tolv på dussinet av. Visserligen ställer jag mig frågande om någon så gravt hörselskadad verkligen kan prata helt som vanligt, utan att man hör minsta lilla skillnad i tal och uttal mot personer med normal hörsel, men jag är inte tillräckligt insatt för att våga säga något med säkerhet om detta. I vilket fall som helst, så gör det inte mycket för när handlingen väl kommer igång så blir filmen riktigt engagerande och underhållande. Det finns ett visst djup och ett fint budskap, samtidigt som det är en lättsam underhållningsfilm som inte kräver någon stor tankeverksamhet. Det finns en påtaglig charm och en lagom romantisk ton, utan att det blir överromantiserande eller sockersött. Då kan man ha överseende för att storyn är väldigt bekant, och påminner om de flesta dansfilmer som gjorts genom tiderna.
Men även om filmen för ovanlighetens skull inte blir överromantiserande eller översentimental, så finns det dock andra brister med Love N' Dancing. Det mest påtagliga är att det mesta blivit lite väl övertydligt. Det gäller framförallt Jessicas fästman Kent, som blivit det mest endimensionella, egocentriska och självupptagna som världen någonsin skådat. Det är helt omöjligt att kunna känna något annat än irritation för honom, och även om det finns många arbetsnarkomaner av liknande slag så är det ju skillnad på att jobba för mycket och att framstå som helt egenkär och självupptagen. Det känns övertydligt att manusförfattaren har överdrivit Kents karaktärsdrag så att det inte ska råda någon tvekan om vem vi ska "heja på" och att på så sätt tycka det är helt rätt av Jessica att inleda en relation med Jake. Det känns onödigt och övertydligt, då vi tydligt förstår filmteamets avsikter och vem som är den bättre människan utan så tillspetsade karaktärsdrag. Det är visserligen långt ifrån ovanligt med liknande problem i filmer, men det är svagt att inte kunna göra ett triangeldrama där båda männen framstår som vettiga människor utan att någon av dem ska behöva bete sig som ett svin.
Däremot har både Jessica och Jake blivit mångbottnade och nyanserade rollfigurer, som känns äkta och som det är lätt att sympatisera med. Bland birollerna finns det en del kul och intressanta rollfigurer, men ingen får något nämnvärt djup. Jag hade framförallt velat se mer av Jakes kollega Danielle, som är intressant men som tyvärr blivit en smula för endimensionell. Detsamma gäller f.d. danspartnern Corinne, som inte får det utrymme hon förtjänar. Det förekommer också ett fåtal trovärdighetsproblem, som i vissa fall nästan kan klassas som logiska luckor. Det gäller framförallt vad Jake hör och inte hör, som känns ganska inkonsekvent. Det känns exempelvis osannolikt att någon med grav hörselskada, som i en del fall inte ens kan föra normala samtal, kan tala i telefon helt obehindrat och utan minsta lilla svårighet. Jag är återigen ingen expert, men även med hörapparat känns det osannolikt; i synnerhet om man jämför med andra scener i filmen.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men knappast särskilt originellt bildspråk. Filmen är också välgjord, där de flesta dansar själva i dansscenerna och de flesta andra dansare vi ser förutom de två huvudrollerna faktiskt är professionella dansare. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Amy Smart är som vanligt mycket bra i huvudrollen som Jessica, och jag uppskattar verkligen att Amy lyckas att göra varje roll till sin egen så att man aldrig jämför med hennes andra rollprestationer genom åren. Tom Malloy är också riktigt bra som Jake, och Billy Zane gör förmodligen allt som går av den otacksamma och endimensionella rollen som Kent. Amy och Jake har också en påtaglig personkemi, men tyvärr har hon inte lika stark personkemi med Billy Zane vilket gör att man ställer sig frågan hur hon någonsin kunnat falla för honom. Det är också trevligt att återse den alltid lika skickliga Caroline Rhea som Jessicas lärarkollega Bonnie, även fast det är 100% omöjligt att inte tänka på Hilda i Sabrina tonårshäxan när man ser henne. Leila Arcieri är också mycket bra som Danielle, och hon gör allt som går av den tyvärr lite väl endimensionella och outvecklade rollfiguren.
Det är inte mycket originellt med Love N' Dancing, även om jag uppskattar det ovanliga temat med en döv (eller åtminstone gravt hörselskadad) dansare. Det är också förutsägbart och sedvanligt på alla sätt och vis, och något alltför stort djup finns inte. Men så länge man vet vad man ger sig in i och uppskattar genren, så blir man knappast besviken. Det är engagerande, underhållande, charmigt och bitvis även småroligt; även om filmen aldrig riktigt griper tag i mig. Det är inget jag skulle vilja se om i första taget (men kanske efter ett tag), men jag ångrar absolut inte att jag sett den. Betygsmässigt når Love N' Dancing upp i en sjua, och filmen är i mina ögon fullt jämförbar kvalitetsmässigt med exempelvis Baz Luhrmanns klassiker Strictly Ballroom, men det är en bra bit kvar till den i mina ögon bästa dansfilmen genom tiderna; Dirty Dancing.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1 (fullskärm på en Widescreen-TV), och ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig 2-kanalig stereo. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, norska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är enkel och stilren men som bara finns på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt men knappast förvånande för en så pass okänd film som denna som inte visats på bio i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 19 januari 2012
Senast uppdaterad: 20 januari 2012
Recensionen har lästs 3435 gånger av 1741 personer, sedan den 19 januari 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))