Dubbningshemsidan
Recensioner
Måste gitt
(Måste gitt)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Metin är en ung kriminell smågangster i Stockholms undre värld, som mestadels livnär sig på att pantsätta billiga Rolex-kopior och liknande. Han bor i Stockholmsförorten Jordbro, där Turkiska föreningen ordnar inofficiella förhör och domstolar och där det svenska domstolsväsendet mestadels är verkningslöst. Metin har hållit på med mer eller mindre påtagliga olagligheter i många år, men till skillnad från de flesta andra kriminella råkar han dessutom anteckna allt han företar sig i en dagbok - helt öppet skriver han om alla han rånat och alla olagligheter som han och hans vänner varit inblandade i. Han har inte ens tänkt tanken på att skriva under kodord, utan skriver allt i klartext. Efter att Metin sökt till Scenskolan och gjort en minst sagt misslyckad audition råkar han tyvärr glömma dagboken i auditionrummet. Lena Endre hittar den och blir imponerad över texten - så imponerad att hon inte ger tillbaka boken, utan istället ger den till en vän som är bokförläggare, och som nu vill publicera hans bok. Metin inser att han är död om boken, med alla namn på brottslingar och gangsterbossar i klartext, ges ut; så nu är goda råd dyra om att få tag i boken...
Måste gitt har en intressant premiss, och har blivit en förhållandevis nyskapande film. I stil och framförallt miljö finns en del likheter med Snabba cash, men till skillnad från där finns här också glimten i ögat och lite humor. Det fungerar förvånansvärt väl, och gör att stämningen lättas upp. Det har blivit en underhållande och charmig film, med en del intressanta rollfigurer. Jag är i och för sig måttligt förtjust i sådana här kriminella miljöer, men det gör i alla fall att det blir en helt annan miljö än de flesta av oss är van vid. Det är hyfsat engagerande, och genom en intressant story och ett relativt genomarbetat manus hålls intresset vid liv. Filmen har en tacksam intensitet och tempo, där det händer något hela tiden och det aldrig blir en lugn stund. Det fungerar ganska bra, då det trots allt är både underhållande och spännande. Här finns ett visst djup och substans, samtidigt som det också är lättsamt underhållande.
Men det märks att det här i första hand är en underhållningshistoria, som åtminstone till viss del kan klassas som "feel good". I och för sig inget fel med det, men därmed får filmen heller inte alls samma tyngd och djup som exempelvis Snabba cash. Framförallt känns ganska många av rollfigurerna som stereotypa, och flera är rena vandrande klichéerna. Det är främst Metin som känns någorlunda nyanserad och som man faktiskt bryr sig om, medan många andra känns mer ditplacerade för att tjäna ut stereotyper än för att de behövs för historien. Till viss del lyckas filmen i och för sig att använda sig av just stereotyper för att få fram poänger, men det känns lite övertydligt då de flesta inte känns som levande människor. Mest påtagligt är det med Puma, som känns som en karikatyr över varenda fördom man kan tänka sig om bokförläggare; på tok för mycket för att ta på allvar...
Historien är också lite svår att ta på allvar, utan känns en smula för långsökt. Det mest uppenbara är förstås hur någon kan vara så korkad att han går runt och antecknar alla kriminella förehavanden i en dagbok i klartext, helt utan någon form av säkerhet - så dum kan väl ändå ingen vara i verkligheten...? Även i övrigt beter sig Metin periodvis mer än lovligt dumt, och en del av hans beteenden känns ologiska; samtidigt som han mellan varven ändå framstår som relativt smart. Det skär sig helt enkelt lite mellan varandra, varför även Metin blir svår att ta på allvar. En del rollfigurer blir också alltför underutvecklade, och hade förtjänat ett större utrymme. Det mest påtagliga fallet är sekreteraren Nathalie, som i grund och botten är intressant men vars sidohistoria aldrig tar vägen någonstans utan står och stampar på samma ställe.
Jag tycker heller inte riktigt att dialogen övertygar fullt ut, utan känns som lite för "street smart" för sitt eget bästa. Det är i och för sig en tajt dialog, men efter ett tag blir det för mycket av det goda, då var och varannan mening innehåller könsord och/eller svordomar enbart för sakens skull; och dessutom lite för många oförklarade ord från så kallad Rinkeby-svenska. Är jag ensam som inte tycker det är rimligt att behöva veta vad allt sådant betyder...?
Fotot sticker inte ut som något alltför märkvärdigt, men fyller väl sin funktion. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Can Demirtas är riktigt bra i huvudrollen som Metin, och gör en naturlig och övertygande rollprestation. Jörgen Thorsson är dock sämre än väntat, och spelar över i rollen som Puma - antingen det, eller så är hans onaturliga spel avsiktligt... Shebly Niavarani är bra som Omar, och Madeleine Martin gör allt som går av den tyvärr alltför underutvecklade rollen som Nathalie. I övrigt rör det sig till stora delar om ganska okända eller rentav debuterande skådespelare, som är av minst sagt varierande nivå och gör allt från riktigt bra till ganska konstlade rollprestationer. Då det är nästan hopplöst att minnas vem som är vem i efterhand väljer jag att inte gå vidare in på detaljer än så här.
Måste gitt är en ganska bra och underhållande film, som är spännande och har ett visst djup samtidigt som det finns en del humor. Jag uppskattar försöket att kombinera Stockholms undre värld med en mer lättsam "feel good"-premiss, istället för att allt ska bli riktigt lika becksvart och deprimerande som i Snabba cash. Det finns absolut en del smarta finesser här, och jag betvivlar inte att filmteamet haft de bästa avsikter bakom Måste gitt. Samtidigt blir jag dock inte direkt stormförtjust, genom de stereotypa rollfigurerna, Metins korkade beteende och trovärdighetsproblemen.
Allt detta hade man kunnat köpa om det faktiskt hade blivit en riktigt rolig film, men det är det inte. Trots att den kategoriseras som komedi blir det snarare lite småroligt här och var - tillräckligt för att småfnissa vid några tillfällen, men inte tillräckligt för att någon ska skratta högt. I slutändan känns det därför lite som att det här varken blir hackat eller malet, men samtidigt är det absolut ingen dålig film utan är både underhållande och väl värd att se. Men tyvärr heller inte lika minnesvärd som jag hade önskat, utan jag väljer till sist en stabil sjua i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 januari 2017
Senast uppdaterad: 16 januari 2017
Recensionen har lästs 3257 gånger av 1889 personer, sedan den 16 januari 2017
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))