Dubbningshemsidan
Recensioner
Music Within
(Music Within)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Det var inte så länge sedan handikappade hade väldigt få rättigheter i bl.a. USA, och där förståndshandikappade eller ens rullstolsbundna inte ens kunde lita på att kunna äta på restauranger. De senaste åren har stora framsteg skett på området, och 1990 upptogs en ny antidiskrimineringslag för handikappade, som varit ett stort steg i rätt riktning. En av de viktigaste personerna som bidragit till lagstiftningen var Richard Pimentel, som ägnat största delen av sitt liv åt att slåss för handikappades rättigheter och bl.a. skrivit flera böcker om hur man arbetar med handikapp. Hans livsöde står i centrum för dramat Music Within, som i Sverige släppts direkt på DVD. Här får vi lära känna Richard från hans allt annat än lyckliga barndom, som dock leder till att han upptäcker en framgångsrik förmåga att hålla tal. När han misslyckas i sitt försök att komma in på universitetet, tar han istället värvning i militären med tjänstgöring i Vietnam. Där slår en granat ner precis bredvid Richard, och han blir kraftigt hörselskadad och drabbas av permanent tinnitus. Med de hjälpmedel som funnits att tillgå 1968 finns ingenting att göra, så han kan knappt höra någonting. Han får beskedet att han aldrig lär få komma in på någon skola eller få något jobb då han i praktiken är döv, och att han inte kan räkna med att någonsin få någon meningsfull sysselsättning. Richard kan dock inte acceptera detta, utan lär sig att läsa på läppar. Han lär känna den CP-skadade men mycket intelligenta mannen Art Honeyman, som Richard av outgrundlig anledning kan höra vad han säger. Med honom och den nyblivna flickvännen Christine börjar Richard en långvarig kamp för handikappades rättigheter.
Att Music Within tar upp ett fascinerande och viktigt ämne kan inte förnekas, och det är absolut välbehövligt att se hur handikappade behandlades för inte så länge sedan. Att det är en verklighetsbaserad film förhöjer också helhetsintrycket, och visst är det ett intressant människoöde som vi får lära känna. Filmen tar också upp bra budskap och en viktig sensmoral, men utan att det blir tungt eller predikande. Manusförfattaren har valt att lätta upp den i grund och botten allvarliga storyn med en del humor, och det är ett riktigt lyckat drag som gör att det trots allt har blivit en relativt lättsam film, som man kan se utan att bli deprimerad. En del humor är visserligen ganska sjuk, men icke desto mindre rolig och jag skrattade vid ett flertal gånger. Filmen har officiellt kategoriserats som ett romantiskt drama, vilket är mycket underligt då antalet romantiska scener lätt kan räknas på ena handens fingrar. Visst finns det romantiska inslag mellan Richard och Christine, men de är av underordnad betydelse och det är utan tvekan Richards liv och öde som står i centrum. Det påverkar inte filmens kvalitet nämnvärt, men kan vara viktigt att känna till för att inte locka fel publik till filmen. Music Within är absolut en bra och intressant film, men att göra en film av ett helt människoliv är sällan oproblematiskt. Det märks tydligt här, då manusförfattarna försöker att hinna med 24 års tid under de 90 minuter som filmen räcker. Det är helt enkelt lite för mycket, och gör att man ibland får en fragmentarisk känsla. Det har blivit lite väl många tidshopp, och att hoppa så mycket som 10 år framåt i tiden tillhör inte alls ovanligheterna. När man stannar kort tid vid varje tidsperiod är det svårt att helt leva sig in, och periodvis blir filmen därför lite oengagerande. Det är tråkigt, då den vid andra tidpunkter är en engagerande och berörande film som håller intresset vid liv på ett elegant sätt. Bäst blir det under 1970-talet, då vi får stanna längst tid vid varje tidsperiod, och där vi därför hinner få en riktigt bra inblick i både Richards liv och hur tillvaron var för handikappade på den tiden. Sämst blir det mot slutet, och att visa vad som hände mellan 1988 och 1992 känns tämligen överflödigt, och tjänar egentligen inte mycket till rent storymässigt. Filmen hade därför med fördel kunnat koncentrera sig på några få år under 1970-talet, och visa perioder före och efter det på ett snabbare och mer koncentrerat sätt för att enbart få en snabb inblick. Då hade fokuset kunnat läggas på det som faktiskt blivit intressant, och det skulle genast ha blivit en bättre och mer engagerande film.
Dessutom reagerade jag över att huvudrollen Richard inte verkar bli nämnvärt äldre med åren, och ser ganska likvärdig ut mellan 1970 och 1992. Det gäller till viss del även Christine, men det är Richards avsaknad av åldrande som är mest påtaglig. Det känns lite onaturligt och påverkar trovärdigheten - rimligtvis bör trots allt både män och kvinnor förändras lite i utseende mellan åren. Det är förstås svårt att lösa i en film, då det är svårt att byta skådespelare utan att det blir övertydligt och det med en enda skådis givetvis finns begränsningar i vad man kan åstadkomma. Men trots allt går det att åstadkomma stordåd med bl.a. sminkning och andra hjälpmedel, och andra filmer har lyckats betydligt bättre på den punkten än vad Music Within åstadkommer. Skådespelarinsatserna är dock utmärkta, och Ron Livingston är mycket lyckad som Richard. Dessutom är Melissa George - mest känd som Angel i TV-serien Home and Away och på senare tid som Sadie i Grey's Anatomy - ett riktigt fynd, och spelar övertygande och trovärdigt. Rebecca De Mornay är förstås alltid bra som Richards mamma, men får ärligt talat inte så mycket att arbeta med här. Michael Sheen spelar bra som Art, och det är en allt annat än lätt roll som han gett sig på. Överlag spelar han riktigt naturligt och starkt, men ibland kan man skönja tecken till överspel. Jag har dock inte tillräcklig erfarenhet av CP-skador för att med säkerhet kunna uttala mig om hans beteende är till fullo trovärdigt eller inte. Fotot är bra och bildspråket effektivt, om än inte särskilt originellt. Det enda väsentliga problemet med Music Within är att filmteamet tagit sig vatten över huvud, i sitt beundransvärda försök att hinna ta upp nästan en helv livstid under en långfilm. Det är svårt nog vid riktigt långa filmer, men nära nog omöjligt vid en film som räcker ganska precis en och en halv timme. Om man istället kunnat fokusera på några år, och låtit nästan hela handlingen stanna vid 1970-talet, så hade det här kunnat bli en mycket bra film. Fortfarande är det dock en bra och intressant film, som absolut är sevärd för de allra flesta och tar upp ett viktigt budskap på ett lyckat sätt. Filmen kanske inte lyckas att förändra alla människor, men är åtminstone ett steg i rätt riktning och är något de flesta lär fundera på ett långt tag efter att sluttexterna rullat. Det är imponerande, och gör att man kan ha överseende med att det ibland blivit lite väl fragmentariskt och oengagerande.
Av någon märklig anledning har Music Within i Sverige enbart släppts som hyrfilm på DVD, och kommer inte att släppas som köpfilm. Förvisso är det här kanske inte den sortens film som särskilt många vill se upprepade gånger, men då merkostnaden för att släppa filmer även som köpfilm torde vara begränsad, så är det märkligt att SF inte valt att även släppa filmen som köp-DVD så att alla kan göra som de vill. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,85:1, vilket innebär nästan fullskärm på en Widescreen-TV och ganska smala svarta fält upp- och nedtill på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter. direkt följt av huvudmenyn som är stillastående och stilren, men som tyvärr enbart finns på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial överhuvudtaget, vilket är tråkigt. Enligt uppgift har utländska DVD-utgåvor av filmen en hel del extramaterial, såsom bakom kulisserna-dokumentär, bortklippta scener och kommentatorspår. Men tyvärr går vi miste om allt detta i Skandinavien, och det är verkligen tråkigt att inte SF kunnat licensiera det extramaterial som trots allt har sammanställts till filmen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 juni 2009
Senast uppdaterad: 25 juni 2009
Recensionen har lästs 3349 gånger av 1858 personer, sedan den 24 juni 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))