Dubbningshemsidan
Recensioner
Ninja Cheerleaders
(Ninja Cheerleaders)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
April, Courtney och Monica är vid en första anblick tre helt vanliga vackra högskolestudenter. De är hejarklacksledare, går första året på Los Lomas Malas kommunala högskola och hoppas kunna komma in på ett finare universitet till nästa år. För att få pengar till det extraknäcker de som strippor på en nattklubb på kvällarna. Men tjejerna är inte bara hejarklacksledare och strippor; det ingen vet om är att de dessutom är utbildade ninjor, där de studerat under sin sensei Hiroshi. Hiroshi är dessutom ägare av nattklubben där de strippar. Men en dag blir deras sensei kidnappad av maffiabossen Victor Lazzaro, och då blir det upp till April, Courtney och Monica att försöka rädda honom.
Premissen bakom Ninja Cheerleaders låter minst sagt absurd, men till min förvåning fungerar det faktiskt. Trots att tematiken i sig knappast är ny, så framstår filmen som förhållandevis originell och upplevs lite grand som en frisk fläkt. Tempot är föredömligt, och trots en något tunn story förblir filmen engagerande nästan hela tiden. Det finns en hel del charm, och jag uppskattar att filmteamet tagit filmen på lagom stort allvar - därför är det mesta gjort med glimten i ögat, men förblir ändå förhållandevis trovärdigt. Det är en svår balansgång, men fungerar ganska väl här. Därför blir det både kul, fartfyllt och underhållande.
Men att kalla Ninja Cheerleaders för en actionkomedi är att utmana ödet i mina ögon. Alltför roligt blir det aldrig, och jag skrattade bara ett par gånger under hela filmen. Det finns ett antal småroliga poänger, men man skrattar nästan aldrig högt och de klockrena poängerna lyser helt med sin frånvaro. Vanligtvis går det inte längre än till leenden eller på sin höjd småfniss, och av en komedi brukar jag fordra lite mer än så. Visserligen är det mesta gjort med glimten i ögat, men det är inte samma sak som att det verkligen är roligt. Som action fungerar det däremot bättre. Filmen innehåller ett antal snyggt koreograferade och charmiga actionsekvenser, som påminner en del om Quentin Tarantino med sitt snygga underhållningsvåld. Bitvis blir det ganska våldsamt, men då filmen aldrig tar sig själv på jättestort allvar fungerar det ändå bra och det blir aldrig för våldsamt. Då filmen riktar sig till en lite mer ungdomlig publik blir det några av de mer våldsamma sekvenserna som vi inte får se så mycket av, utan där en del av våldet hamnar utanför bilden. Men den balansgången tycker jag ändå fungerar ganska bra, då man kan föreställa sig allting ganska väl och det därför inte finns någon anledning att visa varenda millimeter av det något förskönade våldet. Och det blir hela tiden lagom våldsamt, så att filmen ändå förblir engagerande och man kan försvara det mesta av våldet; inte helt olikt just en del av Quentin Tarantinos filmer.
Det är charmigt och underhållande, och jag uppskattar filmens feministiska underton med starka och självsäkra kvinnliga rollfigurer som inte sitter och väntar på att bli räddade; en alltför vanlig brist i många filmer. Trots att de flesta av rollfigurerna förblir tämligen endimensionella så sympatiserar man ändå med de tre huvudrollerna och bryr sig om vad som händer med dem. Det är hyfsat förutsägbart, men det finns några oväntade vändningar. Jag uppskattar också det höga tempot, där det händer någonting hela tiden och där filmteamet för en gångs skull inte gått i den alltför vanliga fällan att göra filmen betydligt längre än nödvändigt.
Länge är det både underhållande och kul (om än inte i bokstavlig humoristisk bemärkelse), men mot slutet känns det som att manusförfattaren och regissören haft lite för bråttom att avsluta filmen. De sista fem minuterna blir det lite väl förenklat, och slutet känns väldigt abrupt. Då filmen blivit överdrivet kort, sluttexterna börjar rulla redan efter 1 timme 12 minuter, så hade Ninja Cheerleaders vunnit på att förlängas lite grand för att få till ett mer tillfredsställande och trovärdigt slut. Missförstå mig inte, den här storyn är inte avancerad nog för att hålla som en lång episk tretimmarsfilm, men lite mer än en timme och en kvart borde inte vara för mycket begärt. Det känns lite som att mycket rinner ut i sanden, och slutet lämnas dessutom lite för öppet med tanke på att det sannolikt aldrig varit planerat någon uppföljare.
Dessutom innehåller Ninja Cheerleaders ett par lite för utdragna stripteasenummer, som egentligen inte tillför någonting annat än att visa hur snygga skådisarna är. Trots att Monica, April och Courtney ska föreställa vara strippor får vi heller aldrig se några nakenscener. De stripteasenummer som förekommer går aldrig längre än till underkläder, och ingen av tjejerna blir ens toppless. Det gör förvisso ingenting för handlingen, men det känns lite egendomligt att blanda in sidohandlingen om strippor utan att de faktiskt ser ut att vara strippor. Om nu filmmakarna inte vill visa någon nakenhet (vilket jag har full förståelse för; inte minst med tanke på de märkliga censurreglerna i USA) så ser jag ingen anledning att faktiskt blanda in handlingen om att tjejerna är strippor - att de är hejarklacksledare räcker gott för storyn i sig.
Fotot är fullt funktionellt, men sticker inte ut som något utöver det vanliga. Skådespelarinsatserna är helt okej, men ingen lär vinna någon Oscar den närmaste tiden. Trishelle Cannatella, Ginny Weirick och Maitland McConnell är trots allt ganska bra i huvudrollerna, och George Takei (fråm bl.a. Star Trek) är kul att återse. Ninja Cheerleaders är en minst sagt udda film, men trots en absurd premiss fungerar det faktiskt ganska väl. Visst finns det en hel del brister och alltför humoristisk är filmen inte, men det är ändå en charmig och underhållande film. Det är inget man kommer ihåg långt i efterhand, men den duger gott som lättsam underhållning för stunden. Bara man inte förväntar sig någon djup Oscarsvinnare så blir man sannolikt hyfsat nöjd, och jag tror inte många har sådana förväntningar utifrån en titel som denna...
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, vilket innebär att hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Ljudet är i både Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, norska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), innan man kommer till huvudmenyn. Menyn är stillastående och stilren men finns bara på engelska. Det finns tyvärr inget extramaterial alls, vilket är lite tråkigt även om det här kanske inte är den sortens film där man behöver så jättemycket extramaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 juli 2012
Senast uppdaterad: 27 juli 2012
Recensionen har lästs 3780 gånger av 2159 personer, sedan den 26 juli 2012
Betyg: |
Film/serie |
|
6 |
DVD-produktion |
|
4 |
Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg