Dubbningshemsidan
Recensioner
Ping-pongkingen
(Ping-pongkingen)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Manusförfattaren och Jens Jonsson, ursprungligen från Umeå, slog igenom på allvar som regissör för TV-serien God morgon alla barn 2005, efter att han före det mestadels arbetat med kortfilmer. Tidigare i år gjorde han långfilmsdebut som regissör med den prisbelönade och kritikerrosade Ping-pongkingen. Filmen blev en succé på filmfestivaler runt om i världen, och vann bl.a. två priser på den prestigefyllda festivalen i Sundance, men hos biopubliken gick den inte riktigt lika bra. Bakom den lite skumma svengelska titeln döljer sig huvudsakligen ett relationsdrama om två bröder. Handlingen utspelas någonstans i norra Sverige - exakt var framgår inte, men filmen är huvudsakligen inspelad i Luleå och Gällivare. Rille är en överviktig och inåtriktad kille, som är suverän på pingis men inte direkt är omtyckt av klasskompisarna. Hans lillebror Erik är raka motsatsen - han är älskad av alla, social och utåtriktad. Deras föräldrar är skilda sedan länge, och mamma dejtar en ny man medan pappa är alkoholiserad och har varit frånvarande nästan hela barnens liv. Men nu ska han plötsligt flytta tillbaka till stan. Och hemligheter kommer upp till ytan, då Rille råkar höra ett privat samtal, där det verkar som att deras pappa faktiskt inte är pappa till en av bröderna. Men vem...?
Jag är inte speciellt förvånad över att Ping-pongkingen blivit så omtyckt på filmfestivaler. Det här är helt enkelt en sådan film som jurygrupper och filmfestivaler älskar, men inte nödvändigtvis vanligt folk. Det är en annorlunda och lågmäld film, som inte direkt liknar något man tidigare sett. Jens Jonsson är näst intill fulländad som regissör, och visuellt är det här en mycket imponerande film. Fotot är oerhört vackert, och den norska filmfotografen Askild Edvardsen har gjort ett strålande jobb med att ta tillvara på det norrländska landskapet och de vita och ljusa snövidderna. Bildspråket är annorlunda och starkt, och det märks att stort fokus lagts på kameravinklar, bildutsnitt och färgval. Visuellt kan det inte bli mycket bättre. Men trots allt blev jag inte helt nöjd med filmen, och jag hade väntat mig mer av en så omtalad film. Medan Jens Jonsson imponerar stort som regissör, så är han ärligt talat inte lika imponerande som manusförfattare. Jag kan inte helt sätta fingret på anledningen, men filmen berörde helt enkelt inte mig i någon högre grad. Den känns lite oengagerande, och griper aldrig tag i en på samma sätt som den faktiskt borde. Det känns lite som en osynlig hinna mellan rollfigurerna och publiken, och gör att man aldrig kommer någon av dem riktigt in på livet. De flesta rollfigurer har också blivit ganska endimensionella, och de enda som vi lär känna väl är just de två bröderna Rille och Erik. Många andra har mer blivit schablonbilder än levande människor, och ingen har blivit alltför mångbottnad. Bara en sådan sak som att vi aldrig får veta vad vare sig mamman eller pappan egentligen heter säger en hel del om djupet på dessa karaktärer. Dessutom hade jag velat se mer av klasskompisen Anja, som är en intressant karaktär men som tyvärr fått för lite utrymme. Filmen lider också av ett ojämnt tempo, som ibland blivit ganska seg och småtråkig för att nästa sekund bli djup och intressant. Den här storyn räcker ärligt talat inte till en så här pass lång film, och den borde ha klippts ner med omkring 20 minuter för att få ett snabbare och effektivare tempo. Dessutom stör jag mig på den svepande stråkmusiken, som vid några tillfällen tar överhanden och drar uppmärksamheten till sig istället för att ligga som komplement till de ganska starka scenerna. Bra bakgrundsmusik ska man inte lägga märke till, men det verkar filmteamet här ha missat. En del av dialogen har också blivit otrovärdig och konstlad, vilket förtar en del av den annars ganska realistiska känslan. De flesta av skådespelarna är okända, vilket kan vara positivt för att man ska kunna koncentrera sig mer på filmen än på ensemblen. De allra flesta gör bra ifrån sig, och Hampus Johansson är lyckad som lillebrorsan Erik. I huvudrollen som Rille syns Jerry Johansson, och jag är inte riktigt lika imponerad av honom, även om han är duktig. Han spelar lite väl känslolöst och intetsägande, och verkar för det mesta ganska nollställd. Visst förstår jag att det är avsiktligt att rollfiguren inte ska visa några enorma känslor, men jag tycker helt enkelt att han gått en smula för långt här - han framstår mer som omänsklig än som inåtriktad i en del fall, och det tror jag inte var avsikten. Det kan dock lika väl vara regissörens fel som skådespelarens; jag vågar ärligt talat inte säga. Alicia Stewen är mycket bra som Anja, och den mer erfarne Georgi Staykov gör bra ifrån sig som pappan. Så Ping-pongkingen har onekligen stora brister, men det finns också mycket som är bra. Filmen lyckas på ett skickligt sätt att blanda drama och komedi, och det är periodvis ganska roligt samtidigt som det också är djupt och intressant. Visuellt utmärker sig filmen genom starkt foto och genomtänkta bildsnitt hela filmen igenom. Men även om den är annorlunda, så utmärker den sig inte lika mycket storymässigt. Det händer inte riktigt tillräckligt mycket för att hålla intresset vid liv hela tiden, och jag stör mig på de många endimensionella och platta rollfigurerna. Som långfilmsdebut är Ping-pongkingen trots allt lovande, om bara Jens jobbar mer på manuset nästa gång. Det är mycket möjligt att Jens Jonsson är på väg att bli en mycket skicklig filmmakare. Men han är långt ifrån där än, även om det här utan tvekan är en fullt sevärd och hyfsad film. Längre än till en svag sexa räcker det dock inte, och jag börjar sakta undra om alla lyriska recensenter och jurygrupper kanske sett en annan film än jag...
DVD-utgåvan kommer i ett DVD-fodral med papphölje där titeln skrivits med guldfärg. Bilden återges i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Förutom filmens ljudspår finns även syntolkning för synskadade på svenska, något vi sannerligen inte ser till varje dag. Filmen är textad på svenska, norska, danska och finska. Den svenska texten kallas på både meny och omslag för "Svenska för hörselskadade", men det är en sanning med modifikation. I själva verket rör det sig nämligen om ren svensk text, där enbart dialogen textats. Det framgår alltså inte vem som säger vad, inte ens när rollfigurerna inte syns i bild, och det upplyses heller inte om viktigare ljud och annat. Det är trevligt för oss hörande, som behöver ha text påslagen för att komma runt det ständiga problemet med ohörbar dialog och dåligt ljud i svenska filmer, men mindre roligt för hörselskadade och döva. När man matar in DVD-skivan, möts man av distributörsjingel som direkt följs av varningstexter på svenska. Därefter visas trailers för ett flertal andra filmer, som dock går att hoppa förbi. Därefter kommer man till huvudmenyn, som är svenskspråkig. Om man med piltangenterna bläddrar ner till alternativet "Syntolkning", så kommer en speakerröst som berättar att man ska trycka Enter för den syntolkade versionen. Det är smart, men hur är det egentligen meningen att synskadade ska veta att de först måste trycka på nedåtpil för att komma till det menyalternativet...? På DVD-skivan finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt. Något som inte är uppenbart vid en första anblick är dock att det i DVD-fodralet ligger ett pappershäfte, som består av en skriftlig intervju med Jens Jonsson samt stillbildsfotografier från filmen. Intervjun är ganska intressant, men blir ibland lite väl pretentiös. Ibland ställer man sig också frågan om han verkligen menar det han skriver, eller om det ska föreställa vara ironi, med uttalanden om att exempelvis Oscarsnominerade There Will Be Blood är en mycket humoristisk och rolig film... Hursomhelst, så hade det verkligen varit att föredra att få denna intervju i muntlig form på själva DVD-skivan, för att läsa skriftliga intervjuer tillför trots allt inte fullt lika mycket som att verkligen få se och höra någon prata. Dessutom tycker jag att någon form av material från inspelningarna, såsom exempelvis bortklippta scener, borde finnas bevarade vid så nya filmer som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 19 december 2008
Senast uppdaterad: 20 december 2008
Recensionen har lästs 4214 gånger av 2272 personer, sedan den 19 december 2008
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))