Dubbningshemsidan
Recensioner
Svärdet i stenen
(The Sword in the Stone)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
Den indisk-brittiska författaren Terence Hanbury White blev mest känd för den fyrdelade romansviten Svärdet i stenen, och bestod ursprungligen av tre böcker (utgivna 1938, 1939 och 1940) för att senare sättas ihop tillsammans med en fjärde del och ges ut i gemensamt skick. T.H. baserade böckerna på de gamla legenderna om kung Arthur, men sammanställde tillsammans med en hel del eget material. Redan 1939 köpte Walt Disney filmrättigheterna till den första av böckerna, och det första arbetet påbörjades under 1940-talet. Trots det dröjde det ända tills 1963 innan Disneys tecknade klassiker Svärdet i stenen slutligen fick premiär. Det var den sista tecknade långfilmen som hann färdigställas medan Walt Disney levde, då han dog under produktionen av Djungelboken. Det var också den första Disney-filmen som de smått legendariska bröderna Richard M. Sherman och Robert B. Sherman skrev musiken till; något som senare ledde till ett långvarigt samarbete under många år. Nu har i alla fall Svärdet i stenen kommit i ny specialutgåva på DVD, något som säkert många efterfrågat då den äldre DVD-utgåvan från 2002 varit utgången en tid. Filmen utspelas omkring år 585 e Kr, och när filmen inleds har den legendariska kungen Uther Pendragon avlidit utan någon tronarvinge. Resultatet har blivit att England blivit ett laglöst land utan kung. Tanken är att ett svärd som kilats fast i en sten ska utgöra lösningen på problemet, då den som lyckas att dra ut svärdet ur stenen ska bli ny kung. Problemet är bara det att ingen ens lyckas att rubba svärdet, och efter en tid glöms det därför bort. Den 12-åriga föräldralösa pojken Arthur kallas för Pysen, och bor i slottet tillsammans med sin fosterfar sir Hector och dennes son Kaj. När han är ute med Kaj i skogen och letar efter en borttappad pil, så faller han ner genom taket till trollkarlen Merlins stuga. Merlin har kunnat förutse att Pysen ska dyka upp, och har tillsammans med sin högutbildade uggla Archimedes väntat på honom. Merlin tycker inte alls om Pysens planer på att bli väpnare åt Kaj, utan vill istället att han ska utbilda sig inom mer traditionella ämnen. Därför följer han med Pysen tillbaka till slottsborgen, och påbörjar undervisningen. Merlins undervisningsmetoder tillhör dock inte det traditionella slaget, utan innefattar att förvandla Pysen till diverse djur för att lära honom om djurriket...
Jag har inte läst T.H. Whites litterära förlaga, och kan därför inte uttala mig om hur väl filmen håller sig till den. Men att döma av de flesta andra av Disneys filmatiseringar är det troligen bara grundstoryn som bibehållits, medan ganska stora friheter gjorts vid manuset. Svärdet i stenen tillhör inte någon av Disneys bästa filmer, men i likhet med alla andra tecknade klassiker har den en charm och stil som är svår att finna i dagens läge. Grundstoryn är helt enkelt intressant och charmig, och med genomarbetade rollfigurer. Det förhöjer helhetsintrycket, och gör att man lätt har överseende med en del av bristerna. Animationen håller hög klass, och är handtecknad i lite gammaldags medeltida stil. Det fungerar riktigt väl, med ett avancerad och verklighetstroget rörelsemönster. Vissa scener är också mycket storslagna; i synnerhet en magisk kamp mellan Merlin och trollpackan Mim, som innehåller avancerade förvandlingar av ett slag som måste vara svårt att åstadkomma utan datorers hjälp. Att Disneys animatörer lyckats att skapa sådana häftiga effekter redan 1963 är oerhört imponerande, och stilmässigt påminner den scenen en del om just modern datoranimation. Det största problemet med Svärdet i stenen är att storyn ärligt talat är ganska tunn, och egentligen händer inte alltför mycket. Det har man försökt att kompensera genom mer eller mindre fristående scener där Pysen och Merlin förvandlats till olika djur. Det är roliga och spännande scener, men är ofta ganska osammanhängande, och den röda tråden är tämligen tunn. I spelfilmer hade det varit ett mycket stort problem, men dessbättre gör det inte lika mycket i tecknade filmer. Även fast det är osammanhängande, så är det ändå riktigt roligt och charmigt, och med en stor portion fantasi kommer man långt. Dessutom är filmen mycket förutsägbar, och vare sig man känner till legenden om kung Arthur eller inte så kan man enkelt lista ut slutet redan de första minuterna av filmen. Det är utan tvekan en nackdel, men är i det här fallet heller ingen avgörande akilleshäl. Med humor, spänning, charm och en mycket imponerande animation kommer man helt enkelt långt, och därför har Svärdet i stenen trots allt klarat tidens tand ganska väl. Jag upplever filmen fortfarande som nästan lika bra som när jag var barn, och väl värd att se flera gånger.
Många av Disneys äldre klassiker har dubbats om och försetts med nya röster på senare tid, men dessbättre gäller detta inte Svärdet i stenen - detta trots att flera nyare filmer än så har dubbats om. Trots att DVD-utgåvan försetts med 5.1-ljud, får vi fortfarande njuta av den ursprungliga svenska dubbningen från 1964. I likhet med många andra Disney-filmer under samma tidsperiod, var det den nu sedan länge bortgångne Martin Söderhjelm som stod för översättning och regi. Som Pysen hör vi Peter Schildt, som på den tiden var barnskådis innan han blev en framstående regissör. Där är det betydligt bättre ställt i den svenska versionen än i den amerikanska originalversionen, då det i originalet är hela tre olika skådespelare som spelar Pysen, mellan olika scener. Det märks tyvärr väldigt tydligt, då det medför att det hörs att Pysen ibland passerat målbrottet och ibland inte (i värsta fall t.o.m. under samma scen!). Den svenska rösten är relativt lik den yngsta av de tre originalrösterna, men har en lite för ljus och svag röst. Han är inte särskilt lik den originalröst som passerat målbrottet, men det är förstås bara positivt. Som Merlin hör vi Lars Ekborg. Han är riktigt lik originalets Karl Swenson, men hans röst är lite mer speciell och lite vassare än originalversionens något mer alldagliga röst. Ugglan Archimedes spelas av Guy de la Berg (numera troligen mest känd som Nalle Puhs nuvarande röst), i en av hans tidigaste dubbningsroller. Han har en lite mörkare röst än originalet, men är ändå riktigt lyckad och bibehåller rätt röstkaraktär och känsla. Kaj spelas av Sven Lindberg. Han är inte alltför lik originalet, då originalrösten är ganska hes medan Sven har en lite mer normal röst. Han behåller dock rätt röstkänsla, och har ärligt talat en behagligare röst än i originalversionen. Som Sir Hector hör vi Ingvar Kjellson, som låter riktigt lik originalrösten, om än med marginellt ljusare röst. Trollpackan Mim spelas av Isa Quensel. Hon är lik originalrösten, även om hon låter något yngre än originalet och har en något för ljus röst. Hon behåller dock rätt röstkaraktär och känsla, och måste utan tvekan ses som mycket lyckad i rollen. Som Pelinore hör vi dubbningsveteranen Hans Lindgren. Han har en lite mörkare och mer speciell röst än originalet, men låter ändå relativt lik och gör en utmärkt insats med rätt känsla och karaktär. Köksan spelas av Hanny Schedin, som gör en fullt godkänd insats men har markant mörkare röst än originalet och inte riktigt behåller rätt röstkaraktär. Som Black Bart hör vi Sture Ström, som har en lite mer speciell röst än originalet men är ändå riktigt duktig och behåller rätt karaktär och känsla.
Den svenska översättningen håller relativt hög kvalitet, även om undertecknad inte haft tid eller ork att detaljstudera hela originalversionen och jämföra med den svenska versionen. Det mesta låter bra och naturligt, men givetvis förekommer en del gammaldags och högtidliga uttryck då dubbningen trots allt gjordes 1963. Men trots allt ska ju filmen föreställa utspela sig redan under 500-talet, och därmed måste det ju till relativt gammaldags språk för att behålla rätt tidskänsla. Helt tidsenligt språk är förstås inte möjligt - då skulle knappast någon förstå ett ord av vad som sägs - men Martin Söderhjelm har valt en vettig kompromiss som innebär ungefär lika gammaldags språk som originalversionen, vilket innebär dialog som hör hemma lite före filmen spelades in. Dock förekommer vissa slarviga misstag och översättningsfel. Det mest uppenbara är att Pysens "I've got six demerits" har översatts med "Jag har fått tre anmärkningar". Det låter mycket onaturligt, eftersom vi scenen innan fått höra sir Hector säga att Pysen fått 3 + 3 anmärkningar. Jag förstår ärligt talat inte hur Martin kunnat begå ett sådant misstag. I en annan scen har "Ten more demerits" översatts med "Femton anmärkningar", vilket förstås är lika galet men i det fallet spelar det mindre roll då anmärkningarna inte har någon direkt relevans i handlingen. Ett annat problem är att "Your pupil" ibland översatts med "Din lärjunge" och ibland med "Din elev", vilket verkar lite inkonsekvent. Jag hade absolut föredragit det sistnämnda i samtliga fall. Merlins "You're the headmaster now" har översatts till "Du är skolmästare nu", vilket jag heller inte är helt förtjust i. Skolmästare kanske var ett fullt vedertaget ord 1963, men i dagens läge hade rektor absolut varit att föredra. Ett annat problem är trollpackan Mims regler under trollkarlsduellen; "No make-believe things like pink dragons and stuff". Det har i den svenska versionen blivit "Inga fantasidjur som drakar eller sånt". Det låter förvisso inte viktigt, men längre fram visar det sig att hennes formulering trots allt har en viss betydelse, och därför borde Martin ha behållit anmärkningen kring rosa drakar.
Jag är heller inte helt förtjust i att sir Hectors uppmaning till Pysen, "Report to the cook!" har översatts med "Gå bort till ditt kök!". Bara för att Pysen har tjänstgöring i köket, så kan man ju knappast påstå att det är hans kök. Därför vore det absolut bättre med "Gå bort till köket" eller det mer bokstavliga "Anmäl dig till kocken". Det förekommer även översättningsfenomen som garanterat är avsiktliga, men som i dagens läge framstår som felaktiga. När Merlin ska beskriva vad film är säger han exempelvis "That's something like television. Without commercials". Det har i den svenska översättningen blivit "Nånting i stil med TV. Men utan länkfel". Det är fullt förståeligt, då det 1963 inte fanns kommersiella TV-kanaler i Sverige och reklamavbrott därför var ett relativt okänt fenomen, men översättningen framstår ändå som lite konstlad och onaturlig. Martin Söderhjelm har dock gjort många fina saker också, och många ordvitsar och trollformler har översatts på ett bra och smart sätt. Vid åtminstone ett tillfälle har han t.o.m. hittat på ett ganska fyndigt skämt i den svenska versionen som inte finns med i originalversionen, berörande krut i en scen. Av någon anledning förekommer en produktionsmiss i den svenska versionen, i form av en replik i originalversionen som helst saknas i den svenska dubbningen. I originalet säger en person en gång "Then come on, prove it. To the stone with you!". Den repliken är helt borta i den svenska versionen, och vi hör bara bakgrundsljudet. Det låter lite onaturligt, även fast repliken inte är jätteviktig i sammanhanget. Jag förmodar att det måste ha blivit någon miss vid inspelningen eller mixningen, och att den här repliken trots allt var översatt i det svenska manuset.
Munrörelserna i den svenska dubbningen stämmer generellt riktigt väl, och det känns aldrig störande. Läppsynken är visserligen inte 100-procentig, men i de flesta scener stämmer munrörelserna väl. Det här känns som en bra kompromiss mellan bra munrörelser och bra översättning, för givetvis är det i de flesta fall omöjligt att kunna åstadkomma båda två till fullo.
Såvitt jag vet har Svärdet i stenen aldrig haft någon svensk bildversion, åtminstone inte på VHS eller DVD. De äldre VHS-utgåvorna hade engelskspråkiga förtexter och sluttexter, med lista på svenska röster efter filmens slut. Detsamma gäller på DVD, där filmens titel i början översatts med hjälp av textremsor medan resten av filmen är orört. Efter filmens slut görs ett programmerat uthopp till en lista på svenska röster och studiocredits. Dock verkar listan inte ha korrekturlästs ordentligt, och exempelvis Hanny Schedin stavas på listan som Hanny Sjödin.
När Svärdet i stenen ursprungligen visades på bio i Sverige 1964, var ljudet enbart i mono. Detsamma gäller alla VHS-utgåvor och den första DVD-utgåvan från 1999. Till den här och den förra DVD-utgåvan har ljudet istället mixats om till 5.1-ljud. Sådana ommixningar är inte helt okomplicerade i Sverige, då det till så här pass gamla dubbningar inte finns bevarat separata ljudband med dialog avskilt från musik och effektljud, utan bara i form av en färdig slutmix. Att utifrån detta mixa om till surroundljud är långt ifrån enkelt och inte helt lyckat, och därför har det svenska ljudspåret fått ganska bristfällig kvalitet. Dialogen och sången låter burkig, ihålig och lite diskantfattig, medan musik och effektljud låter normala. Det här är alltså en följd av Disneys centrala policy att alla klassiker ska släppas med 5.1-ljud, och tyvärr är det inte mycket som går att göra åt det här. Med denna policy hade alltså det enda alternativet varit att dubba om filmen med nya skådespelare, för att på så sätt kunna göra en bra 5.1-mix. Av två onda ting anser jag och säkerligen även de flesta andra att det trots allt vore betydligt värre med en ny dubbning, och därför är alltså denna ommixade lösning med bristfällig teknisk kvalitet att föredra. Fast det bästa hade förstås varit om Disney utöver 5.1-ljudet även kunnat förse DVD-utgåvan med ett ursprungligt svenskt monoljud utan ommixning, för att på så sätt kunna erbjuda det bästa av båda världar. Så har hänt med bl.a. Askungen, så det hade onekligen varit önskvärt om så skett även här. Ljudet på VHS-utgåvorna var i mono, och var alltså av betydligt bättre kvalitet än DVD-ljudet - visserligen varken stereo eller surroundljud, men dialogen var klar och ren.
Sammanfattningsvis är Svärdet i stenen en charmig och rolig film, även om storyn är ganska tunn och den röda tråden bitvis svag. Men med humor och förstklassig klassisk animation kommer man långt, och alla Disneys tecknade klassiker har en charm som är svår att uppbringa i dagens läge. Därför är även denna värd att se om flera gånger, även om den inte tillhör någon av Disneys bästa filmer. Dubbningen håller hög kvalitet, med bra skådespelare och läppsynk. Betyget sänks av att vissa röster inte är alltför lika originalrösterna och vissa misstag i översättningen. Men dessa äldre dubbningar som bl.a. Martin Söderhjelm gjorde är ändå bättre än mycket som går att hitta i dagens läge, och därför blir man alltid lika glad när så här pass gamla dubbningar får vara kvar och inte har dubbats om.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 22 april 2009
Senast uppdaterad: 23 april 2009
Recensionen har lästs 7105 gånger av 4246 personer, sedan den 22 april 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Röster |
|
7 |
| Inlevelse |
|
9 |
| Översättning |
|
7 |
| Munrörelser |
|
8 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
8 |
| Snittbetyg: |
 |
7,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))