Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Synecdoche, New York
(Synecdoche, New York)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Synecdoche, New York på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 59 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: USA, 2008
Produktionsbolag: Likely Story, Projective Testing Service & Sidney Kimmel Entertainment
Producent: Charlie Kaufman, Anthony Bregman, Spike Jonze & Sidney Kimmel
Regi: Charlie Kaufman
Manusförfattare: Charlie Kaufman
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg (fast viss tveksamhet råder)
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Caden - Philip Seymour Hoffman Hazel - Samantha Morton
Claire - Michelle Williams Madeleine - Hope Davis
Adele - Catherine Keener Olive - Sadie Goldstein / Robin Weigert
Maria - Jennifer Jason Leigh Tammy - Emily Watson
Sammy - Tom Noonan Ellen - Kat Peters / Dianne Wiest
Ellens mamma - Deirdre O'Connell Dr. Eisenberg - Josh Pais
Frances - Rosemary Murphy Skådis som spelar Frances - Alice Drummond

Den amerikanska producenten och manusförfattaren Charlie Kaufman har blivit känd genom manus till mer eller mindre udda filmer, såsom Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Adaptation och I huvudet på John Malkovich. Nu har han även tagit steget över till registolen, och hans regidebut fick det lite kryptiska namnet Synecdoche, New Yorkj. I centrum står teaterdirektören Caden Cotard, som driver ett mindre teatersällskap i den lilla staden Schenectady, och lägger ner all sin fritid på teaterpjäserna. Hans fru Adele vill pröva lyckan som konstnär i Tyskland, och väljer därför att tillfälligt resa dit tillsammans med deras gemensamma dotter Olive. Men de blir borta längre än planerat, och kommer aldrig tillbaka. Flera år senare har Caden fortfarande svårt att glömma Adele och Olive. Han vinner oväntat det prestigefyllda MacArthur-stipendiet som ger honom en större summa pengar, under förutsättning att pengarna används till någonting som gagnar andra. Han bestämmer sig därför för att resa till New York City, och där sätta upp världens största teaterpjäs - en pjäs om honom själv och hela omgivningen, som håller till i en gigantisk lagerlokal som mest liknar en miniatyrversion av New York. Han gifter om sig med skådespelerskan Claire, och hon får spela sig själv i pjäsen. Han anlitar skådespelare som spelar både honom själv och alla han känner. Åren går, och pjäsen blir större och större, men fortfarande utan att spelas en enda gång för allmänheten. Under tiden börjar Caden mer och mer att tappa fattningen, och snart blir det omöjligt att skilja på verkligheten och pjäsen...

Alla som sett någon av de filmer som Charlie Kaufman skrivit manus till, lär förstå att hans regidebut inte direkt är någon traditionell lättsam film. Istället hör Synecdoche, New York bland det mest originella och udda som världen någonsin skådat. Det här liknar ingenting man tidigare sett, utan är helt nyskapande och mycket bisarrt. Det är en mycket rörig och svårfattlig film, och därigenom lär den inte uppskattas av alla. Här kryllar det av dold symbolik, undermeningar, dubbelbottnade budskap och kryptiska detaljer; och att förstå mer än en bråkdel av allt som händer är förmodligen för mycket begärt. Det är ändå lätt att fascineras och beröras av den originella filmen, och det dröjde inte länge innan jag fastnat för den. Även fast jag fick koncentrera mig till fullo för att ha en chans att förstå någonting, så var den ändå så intressant och djup att jag smälte ganska snart. Många scener är riktigt roliga, och ibland kiknade jag nästan av skratt. Andra perioder är både berörande, fängslande och minnesvärda. En del scener är smått genialiska, medan andra är alldeles för kryptiska för sitt eget bästa. Det blir aldrig särskilt gripande, och jag har svårt att känna något för huvudrollen. Han är alldeles för udda och neurotisk för det, utan det känns mer tragikomiskt än gripande. Då hade jag lättare att känna sympati för de flertal kvinnor som har centrala roller, som visserligen bitvis beter sig underligt, men som känns mänskliga och mångbottnade. I synnerhet Claire hade jag velat se mer av, då hon känns som den mest levande av rollfigurerna, men ibland verkar manusförfattaren ha glömt bort henne då hon periodvis hamnar i skymundan. Men under filmens första halva tyckte jag ändå att det var en riktigt bra film, som höll intresset vid liv och trots många kryptiska detaljer ändå förblev relativt engagerande och underhållande. Men därefter börjar den sakta men säkert att spåra ur, och den redan svårfattliga storyn blir tio gånger värre, samtidigt som man börjar undra om det egentligen finns någon tanke bakom allt. Ibland känns det som att det inte ens finns någon röd tråd igenom hela filmen, och jag undrar om ens Charlie Kaufman själv förstår allting. Det har helt enkelt blivit ganska ofokuserat och splittrat. Särskilt den sista halvtimmen har blivit förvånansvärt seg och intetsägande, och då blir det överlag ganska oengagerande. Den sista halvtimmen framkommer heller inte mycket nytt, utan det rör sig mest om upprepningar och förtydliganden av poänger som redan framförts på mer intelligenta sätt tidigare i filmen.

Visuellt är det en intressant men inte lika originell film som man hade kunnat vänta sig. Bildspråket är effektivt och fyller sin funktion, men är inte direkt nyskapande. Skådespelarinsatserna är dock utmärkta, och alla spelar naturligt, starkt och trovärdigt. Philip Seymour Hoffman gör en av sina bästa rolltolkningar någonsin, och dessutom blev jag mycket imponerad över den alltid lika duktiga Michelle Williams (för de flesta mest känd från ungdomsserien Dawson's Creek) som Claire. Även Samantha Morton spelar utmärkt som Hazel, och egentligen finns inte ett enda svagt kort när det gäller ensemblen. Catherine Keener är dock underutnyttjad, och har trots att hon klassats som huvudroll vid marknadsföring egentligen en ganska liten roll och gör inte mycket väsen av sig. Synecdoche, New York är utan tvekan en välgjord och intressant film, och en del scener är riktigt genialiska. Men ibland blir den lite för rörig och svårfattlig för sitt eget bästa, och man börjar misstänka att Charlie Kaufman kanske är lite för intelligent. Det blir ibland lite överpretentiöst, och filmen hade vunnit på att tonas ner. Den borde också ha kortats ner markant, och två timmar är i mesta laget för en sådan här film. I synnerhet bland den sista halvtimmen hade man kunnat vara ganska hårdhänt med klippningen, för då börjar det gå på tomgång. Kanske är det inte så lyckat att Charlie Kaufman får fria händer som både manusförfattare och regissör. Han borde nog koncentrera sig på att bara skriva manus, så att någon annan åtminstone periodvis kan sätta koppel på honom. Det här är förmodligen en sådan film som behöver ses om för att man ska förstå mer, och kanske upplevs den som bättre när man gjort det. Samtidigt tycker jag dock inte att det ska vara nödvändigt att se en film flera gånger för att förstå själva handlingen. Förmodligen finns lika många åsikter om Synecdoche, New York som det finns människor i världen, och det här är en typisk sådan film där åsikterna bland både recensenter och tittare kommer att gå isär rejält - somliga älskar den, och somliga kommer att hata den. Det är fullt förståeligt, och därför kan man tycka att det blir lite poänglöst att läsa recensioner om den. Det jag kan säga är att om man är allergisk mot kryptiska och röriga filmer är det nog säkrast att man avstår. I övriga fall bör man absolut se filmen, men samtidigt förbereda sig på att man kanske inte alls kommer att tycka om den. Jag tyckte det var en bra film, men inte alls det mästerverk som många har velat göra gällande. Att sätta betyg på sådana originella filmer är allt annat än lätt, men då jag anser att originalitet trots allt bör premieras väljer jag trots allt en sjua i betyg, fastän den sista halvtimmen definitivt inte hade förtjänat ett så högt betyg.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 12 juli 2009
Senast uppdaterad: 13 juli 2009

Recensionen har lästs 3229 gånger av 1768 personer, sedan den 12 juli 2009

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - FYRA - TREA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern