Dubbningshemsidan
Recensioner
The Con Artist
(The Con Artist)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Efter att ha suttit av ett femårigt fängelsestraff för bilstölder återvänder Vince till sin hemstad Toronto. Han vill nu leva ett hederligt liv, men det är lättare sagt än gjort då han fortfarande är skyldig sin forna arbetsgivare, maffiabossen Kranski, en större mängd pengar som gick förlorade då Vince ertappades. Så mycket pengar har han inte en chans att betala tillbaka på egen hand, och därför blir han övertalad av Kranski att återigen arbeta för honom. Med en sista stor stöt - att stjäla en stor mängd bilar samtidigt - skulle Kranski få tillbaka sina pengar och Vince kan bli fri. På sin fritid roar sig Vince med att konstruera skulpturer av gamla bildelar, och av en slump råkar den framstående konstgalleriägaren Belinda få syn på en av Vince skulpturer. Hon vill att Vince ska bli konstnär på heltid åt hennes galleri, och i samband med det blir han attraherad av Belindas assistent Kristen.
The Con Artist är inte direkt någon originell film, utan storyn är av gammalt beprövat slag. Det finns en del likheter med bl.a. Gone in 60 Seconds, och överlag innehåller filmen ingenting man inte redan sett förut. Men det är en fullt funktionell och intressant story, och jag uppskattar framförallt relationen mellan Vince och Kristen som gör filmen till någonting lite mer än vanligt. Det är underhållande och engagerande, och med en viss charm. Vince har blivit en relativt mångbottnad rollfigur, och Kristen känns också äkta och trovärdig. Belinda är däremot lite väl endimensionell, och bitvis rentav irriterande. De romantiska aspekterna mellan henne och Vince är också totalt onödiga för handlingen, och borde ha antingen klippts bort helt eller utökats till att faktiskt få någon relevans. "Skurkarna" är också ganska platta och onyanserade, men det är väl å andra sidan knappast ovanligt för någon film. Den enda som egentligen hinner få någon som helst karaktärsutveckling är Vince, och han hinner heller inte utvecklas alltför mycket. Men man bryr sig ändå om honom, och därför blir man också berörd och fängslad av handlingen.
På gott och ont har The Con Artist en ganska enkel handling. Här finns inga onödiga sidohistorier och inga komplicerade intriger. Vad man ser är vad man får, och det är en lättsam underhållningsfilm som inte kräver någon alltför stor tankeverksamhet. Det gör förstås att filmen passar att ses av de flesta, och ingen behöver våndas över att de inte lyckas att förstå någonting. Men det gör också att filmen upplevs lite onödigt lättsam och får inget större djup. Det är också väldigt kortfattat och en smula förenklat, och med en speltid på ynka 1 timme 24 minuter (inklusive eftertexter) finns det knappast tid till att fördjupa sig i någonting. Det är underhållande för stunden, men ingenting man kommer att tänka på i efterhand och heller inget för den som vill utvecklas intellektuellt. Fast å andra sidan ser nog de flesta på film av andra skäl än så, och det är knappast någon som förväntar sig att en sådan här film ska vara något djupsint mästerverk.
Men så var det det här med genren... Av någon outgrundlig anledning har The Con Artist officiellt kategoriserats och marknadsförts som en komedi, och på omslaget kallas den som en thrillerkomedi. Men trots det är det ingen särskilt rolig film. Jag skrattade inte en enda gång, och ärligt talat kunde jag knappt ens hitta åt minsta antydan till humor. Då jag inte kunnat hitta något som jag ens kan tänka mig att manusförfattarna uppfattar som roligt, så vet jag ärligt talat inte om filmen har kategoriserats fel eller om det finns någon märklig humor som inte jag förstår mig på. Jag uppfattar det i alla fall inte som roligt, och längre än till ett par leenden över enstaka smålustiga situationer går det aldrig. Däremot är det en underhållande och ganska charmig film, som man har trevligt medan man ser; om än utan direkt humor. Att kalla det för en thriller är också en sanning med modifikation, för förutom en viss thrillerstämning över Vince besvärliga situation så blir det aldrig speciellt spännande. Om man istället ser på filmen som ett ganska renodlat drama med viss mild spänning, så fungerar det mycket bättre och då är sannolikheten trots allt god att man uppskattar filmen.
Foto, scenografi och musik är fullt godkända; varken mer eller mindre. Skådespelarinsatserna är relativt bra, och Rossif Sutherland är bra i huvudrollen som Vince. Sarah Roemer är utmärkt som Kristen, och Donald Sutherland är som vanligt duktig. Rebecca Romijn är bra som Belinda, men får inte mycket att arbeta med trots att hon är en av de största rollfigurerna.
The Con Artist är en underhållande och intressant film, trots att den inte är nyskapande på något sätt. Det är en lättsam film utan större djup, men där man trots allt bryr sig om Vince och engagerar sig i situationen. I och med den lite väl strömlinjeformade storyn som inte utmanar tittarna på något sätt blir filmen lite mer menlös än vad den hade kunnat bli, men det är ändå en helt okej och underhållande film. Om det nu finns någon humor i filmen och man faktiskt har rätt sorts humor för att lyckas att upptäcka och uppskatta den, så hade betyget sannolikt blivit högre, men för mig som inte lyckades att finna någon som helst humor stannar betyget på en svag sexa. Men det är enbart tack vare filmens dramadel, och ser man på filmen som en komedi är risken överhängande att man blir besviken.
Av någon märklig anledning har The Con Artist enbart släppts som hyr-DVD i Sverige, och kommer inte att släppas som köpfilm. Förvisso är det kanske inte alltför många som kommer att vilja se om filmen upprepade gånger, men då merkostnaden för att släppa filmer även som köpfilm torde vara begränsad, så är det märkligt att SF inte valt att släppa filmen via båda metoderna. Bilden är i anamorfisk Widescreen i formatet 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV och smala svarta fält upp- och nedtill på en 4:3-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyerna är fina och stilrena, men finns tyvärr bara på engelska. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, vilket är beklagligt även om det knappast är förvånande för en så pass okänd film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 31 maj 2012
Senast uppdaterad: 1 juni 2012
Recensionen har lästs 3253 gånger av 1910 personer, sedan den 31 maj 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))