Dubbningshemsidan
Recensioner
The Dictator
(The Dictator)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den brittiska komikern och skådespelaren Sacha Baron Cohen slog igenom på allvar 1998 som rollfiguren Ali G, och blev känd genom en annorlunda intervjuteknik där han intervjuar kändisar utklädd till rollfiguren utan att intervjuoffren vet om det. Sacha fortsatte sin karriär med den prisbelönade filmen Borat, om en reporter från Kazakhstan som även där utgick ifrån att vanliga människor och kändisar ofrivilligt medverkade utan att veta om att det faktiskt rört sig om en fiktiv karaktär. Häromåret fortsatte Sacha med samma upplägg med filmen Brüno, men när det nu är dags för en ny film från samma team har upplägget ändrats. Nu rör det sig istället om mer traditionell spelfilm med uteslutande betalda skådespelare, och resultatet är komedin The Dictator.
Det fiktiva landet Wadiya i Mellanöstern styrs med järnhand av den iskalla diktatorn amiral general Aladeen, som inte drar sig en sekund för att båda bomba andra länder och avrätta alla medarbetare som verkar minsta lilla tveksam till Aladeens ageranden. Omvärlden har länge oroat sig för att Wadiya har kärnvapen i landet, och inte blir det bättre när Aladeen ska tala inför världspressen och inte lyckas att säga att de inte har kärnvapen utan att börja gapskratta. Efter den händelsen insisterar FN att Aladeen måste komma till New York och tala om hur det ligger till. Men väl i New York ersätter Aladeens närmaste man Tamir diktatorn med en minst sagt korkad dubbelgångare, som kan ta Aladeens plats inför FN och göra om landet till demokrati - på så sätt kan Tamir tjäna storkovan på att sälja landets oljefynd till Kina. När Aladeen inser vad som håller på att ske måste han genast stoppa dubbelgångaren för att inte förlora makten över sitt hemland, och då måste han ta hjälp av den feministiska veganen Zoey vars affär råkar leverera mat till FN.
Sacha Baron Cohen har i mina ögon hållit en väldigt ojämn klass på sina filmer, och framförallt Brüno tyckte jag var snudd på katastrofalt usel. Därför var det med blandade känslor jag satte mig ner i biosalongen för att se The Dictator. Men glädjande nog är det här en avsevärt bättre film än Brüno, och även om det långt ifrån är något mästerverk, så är det en ganska trevlig film med ett absurt och skruvat upplägg.
På gott och ont har Sacha nu övergett sin traditionella stil med att filma hur vanliga människor reagerar mot enstaka skådespelare, och det här är istället en mer sedvanlig spelfilm utan dokumentärupplägg. Det gör förstås att upplägget inte blir lika originellt och det blir heller inte fascinerande på samma sätt när man vet att alla som medverkar är skådespelare som följer ett givet manus. Men istället har manusförfattarna haft bättre möjligheter att kunna styra storyn och manuset, och tvingas inte ta till överspel och överdrivet beteende för att "locka" offren att bete sig som filmteamet vill; något som i synnerhet Brüno så uppenbart led av. Därför blir The Dictator inte alls lika grov och tillspetsad, och trots en mycket udda och skruvad story så blir det ändå lite mer nedtonat. Det uppskattar jag, och det blir betydligt mer engagerande och underhållande när inte alla spelar över till bristningsgränsen.
Överlag är det här en riktigt rolig film, med en hel del lyckade satiriska poänger och vitsar som faktiskt fungerar. Jag skrattade ganska ofta, och även om de flesta humoristiska poänger inte är särskilt raffinerade eller intelligenta, så lyckas filmen med sin avsikt och underhåller med en överlag väl fungerande humor. Som satir är det bitvis aningen "snällt", men filmen fungerar ändå helt okej och är underhållande att titta på. Men bitvis går manusförfattarna lite för långt, med en del lite väl opassande humor och slag långt under bältet. Jag uppskattar att filmen blivit extremt politiskt inkorrekt och inte känns tillrättalagd för fem öre, men humorn är ojämn och vid en del tillfällen blir det lite för osmakligt för undertecknad. Det här teamet drar sig inte för att driva med precis allt och alla - alltifrån mörkhyade till terroristattentat - och även om mycket av det som tas upp förtjänar sina slängar, så blir det bitvis för långt under bältet så att det upplevs mer äcklande än roligt. Ibland verkar också Sacha Baron Cohen lite väl förtjust i billig "kiss och bajs"-humor, och har man passerat tonåren är det nog inte alltför troligt att man uppskattar de billigaste poängerna. Humorn är alltså minst sagt varierande, där omkring 40% är väldigt roligt, 35% ganska roligt och 25% totalt osmakligt. Men det är ändå ett rejält steg i rätt riktning från Brüno, där jag tyckte att 95% av humorn var smaklös.
De flesta rollfigurer är tämligen endimensionella, och några större nyanser erbjuds inte. En hel del är också mer eller mindre stereotypa, även om det i ärlighetens namn också har utnyttjats i handlingen och är uppenbarligen fullt avsiktligt. Delvis är filmen också ganska förutsägbar, även om några överraskningar väntar. Men det är hela tiden underhållande och med en del charm. Tempot är föredömligt, och med en speltid på ovanligt korta 1 timme 24 minuter hinner det aldrig bli utdraget eller segt. Fast å andra sidan hinner det heller aldrig fördjupas i någon högre utsträckning.
Fotot är fullt funktionellt, men sticker inte ut som något utöver det vanliga. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Sacha Baron Cohen balanserar som oftast på gränsen till överspel, men håller sig oftast på rätt sida av gränsen och gör en ganska bra rollprestation. Anna Faris är mycket bra som Zoey, och även i övrigt är det stabila och övertygande skådespelarinsatser.
The Dictator är en udda och skruvad film, som är så långt ifrån politiskt korrekt som man överhuvudtaget kan komma. Det är en ganska charmig och rolig film med en del riktigt lyckade satiriska poänger, men humorn är ojämn och ibland blir det lite för osmakligt. Även fast man kan driva med precis allting i världen, så betyder det inte att det alltid är en bra idé att göra det. Det blir heller inte riktigt lika fascinerande och originellt än Sacha Baron Cohens tidigare filmer, i och med att hans säregna berättarteknik med riktiga människor ute i världen nu har lämnats till förmån för en mer hederlig fiktiv spelfilm. Det är ändå en ganska bra och välgjord film som är fullt sevärd, men den är lite för ojämn för att kunna motivera ett högre betyg än en stark sexa. Det är dock ändå många gånger bättre än Brüno, så i jämförelse med den filmen är det här snarast ett fullfjädrat mästerverk...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 maj 2012
Senast uppdaterad: 16 maj 2012
Recensionen har lästs 3515 gånger av 1877 personer, sedan den 16 maj 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))