Dubbningshemsidan
Recensioner
The Hateful Eight
(The Hateful Eight)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
I vildmarken i västra USA strax efter inbördskrigets slut håller prisjägaren John Ruth tillsammans med kusken O.B. på att frakta den efterlysta mördaren Daisy Domergue via häst och vagn till Red Rock i Wyoming till hennes rättegång och förmodade avrättning. Som prisjägare får han 10 000 dollar om han levererar henne till Red Rocks sheriff. På vägen stöter diligensen på den mörkhyade Marquis Warren; en f.d. major för nordstaterna under inbördeskriget men som även han numera försörjer sig som prisjägare. Han har med sig tre "byten" som inte längre är i livet, men som han ändå kommer att få betalt för. John Ruth är inte alls förtjust i svarta människor, och är till en början högst tveksam till att låta Marquis följa med honom i diligensen, men övertalas ändå till det. På vägen stöter de på Chris Mannix, som utger sig föe att vara Red Rocks nya sheriff på väg till sitt nya arbete. John är visserligen högst tveksam till om han verkligen är sheriff, men då det ju är han som ska betala sällskapet för bytena om han faktiskt är sheriff vågar han inte neka honom att också följa med i diligensen. Stämningen blir inte direkt världens bästa, när det framkommer att Chris Mannix råkade kämpa för sydstaterna under inbördeskriget. När en kraftig storm bryter ut tvingas gänget söka skydd i butiken Minnies Magasin efter vägen. Ägaren Minnie lyser med sin frånvaro, men mexikanen Bob har tagit över driften i hennes frånvaro. I butiken finns redan bödeln Oswaldo Mobray, cowboyen Joe Gage och sydstatsgeneralen Sandy Smithers. Stämningen blir snabbt otrygg, men då stormen är så kraftig har de inget val än att hålla till i butiken allihopa. Men har alla åtta verkligen rent mjöl i påsen...?
Trots att han hållit en lite ojämn klass mellan åren kan man inte förneka att Quentin Tarantin är en mycket talangfull regissör och manusförfattare. The Hateful Eight tillhör inte någon av hans allra bästa filmer, men är icke desto mindre en riktigt bra och lyckad film. Det är en mycket udda och förhållandevis originell film, som lånar stil och beståndsdelar från många andra håll och lyckas att åstadkomma en nyskapande helhet.
I stil och känsla har filmen en del likheter med hans förra film Django Unchained, men skillnaden är att det här inte längre finns någon tydlig protagonist. Faktum är att det inte ens finns någon renodlad antagonist, och länge vet man inte vem man egentligen ska "heja" på. Man byter åsikt om rollfigurerna flera gånger under filmens gång, och vet aldrig riktigt vad man ska tro på. Det gör att filmen får ett ovanligt dramaturgiskt upplägg, men jag är lite kluven till om det är en fördel eller nackdel - det gör filmen ovanlig och oförutsägbar, men samtidigt brukar det ofta kännas bättre om man har någon specifik person man faktiskt kan sympatisera med istället för att behöva byta åsikt stup i kvarten. Men stämningen är utmärkt, och filmen har en stark atmosfär och känsla. Det gör att man snabbt dras in i filmen, och den förblir fängslande från första till sista bildruta.
För att vara Tarantino är det ovanligt lite våld, och det dröjer runt två timmar in i filmen innan det förekommer skottlossning eller grövre våld. Mot slutet blir det mer av den varan, men till skillnad från Django Unchained förvandlas det aldrig till spaghettiwestern utan det finns faktiskt en poäng och mening med merparten av det våld som förekommer. Det finns en del groteskt våld, och ett par scener är i starkaste laget även för de tuffaste tittarna. Vid något enstaka tillfälle börjar det nästan likna splatterfilm, men till största delen finns det absolut en mening och viss tjusning med våldet. Men jag är verkligen inte förtjust i de scener där Daisy får tänder utslagna vid mer än ett tillfälle, och där det känns som att filmfotografen frossar i Daisys skador och misshandlade kropp. Det är förhoppningsvis inte menat så, men vid enstaka tillfällen känns det nästan som att Tarantino väljer att försköna kvinnomisshandel. De här scenerna är kanske tänkt att vara humoristiska, men blir ärligt talat mest osmakliga.
Som vanligt när det gäller Tarantino handlar det annars mycket om dialog - det här är till stora delar en dialogdriven film, som kretsar kring prat, prat, prat och lite våld. Men det rör sig om ytterst välskriven dialog, som är både vass, satirisk, humoristisk och mörk. Dialogen är utmärkt, och lyckas förmedla både svart humor, spänning och obehag enbart genom dialogen. Det är få manusförfattare förunnat att lyckas att skriva så vass och trovärdig dialog. Mycket förmedlas genom dialogen, och vi får veta mycket samtidigt som det återstår många frågetecken kring alla rollfigurer.
Men det är en lång film, som klockar in på en liten bit under tre timmar. Det är mycket, i synnerhet när det rör sig om en film som till tre fjärdedelar enbart utspelas i ett enda rum. Genom den fantastiska dialogen och atmosfären blir det aldrig segt, men 2 timmar 48 minuter är ändå i längsta laget och ibland upplevs filmen onödigt utdragen. Den hade nog ändå vunnit på att kortas ned en smula, för det händer trots allt inte jättemycket. Det rör sig om en begränsad yttre handling, och när det dessutom är en så begränsad miljö kan det ibland upplevas långsamt.
Filmen är som bara 11:e film genom tiderna inspelad i Ultra Panavision på 70 mm, vilket innebär det ovanligt breda formatet 2,76:1 (en normal bioduk i dagens läge är på ca 2,35:1). Under utomhusscenerna utnyttjas detta bredare format till fullo, och filmen har ett fantastiskt foto med vackra vyer och ett starkt bildspråk. Men när man en halvtimme in i filmen förflyttas inomhus försvinner en del av poängen med det bredare formatet, och då finns inte längre någon tydlig fördel gentemot mer traditionella bildformat. Fotot är visserligen fortfarande mycket bra, men det handlar inte längre om några vackra vyer.
Skådespelarinsatserna är mycket bra, och det är en imponerande ensemble som Tarantino har fått ihop. Samuel L. Jackson är ovanligt bra som Warren, och Jennifer Jason Leigh är utmärkt som Daisy. Kurt Russell är också riktigt bra som John. Jag blev dock inte lika imponerad av Walton Goggins, som visserligen är helt okej som Mannix men känns lite opersonlig och ofokuserad mellan varven. Han är det svagaste kortet i ensemblen, medan alla andra spelar mycket bra.
The Hateful Eight är en riktigt bra och minnesvärd film, som trots att den till största delen utspelas i ett enda rum under en närmast groteskt lång tid ändå lyckas att engagera. Det är humoristiskt, mörkt, obehagligt, tänkvärt och hyfsat spännande. Men nära tre timmar är ändå lite för mycket, i synnerhet för en så pass pratig film som mer fokuserar på dialog än på yttre handling. Det finns också vissa antydningar till sexism, och jag upplever också slutet något antiklimaktiskt. Genom dessa brister når filmen inte upp i samma fantastiskt höga klass som exempelvis Inglourious Basterds, men The Hateful Eight är ändå en riktigt lyckad film som är väl värd att se. Är man inte så mentalt stark måste man kanske blunda under ett par scener, men det är ändå en film som passar för nästan alla och till sist väljer jag en svag åtta i betyg.
På bio visades The Hateful Eight ursprungligen i en förlängd turnéversion (som turnerade mellan olika amerikanska städer) på ganska precis tre timmar i analogt 70 mm-format, men i Sverige var det bara en enda visning i Stockholm som faktiskt var i det formatet och längden. På Blu-Ray och DVD är det enbart den "vanliga" versionen som återges, samma som på digitala biografvisningar, vilket visserligen innebär rätt bildformat men att knappt tio minuter klippts bort utifrån 70 mm-versionen. Då jag inte sett den versionen vet jag inte om de saknade scenerna är viktiga eller ens intressanta, men hursomhelst är det beklagligt att man inte får välja önskad version på Blu-Ray.
Blu-Ray-utgåvan består av två skivor, där disc 1 enbart innehåller filmen och disc 2 innehåller bonusmaterial. Bilden är i Widescreen med proportionerna 2,76:1, vilket överensstämmer med 70 mm-formatet som använts. Det är en väldigt bred bild, och gör att man i praktiken måste ha en Widescreen-TV - med en 4:3-TV går merparten av bildytan bort av svarta fält, och det lär bli ganska irriterande att titta på. Ljudet är i DTS-HD 5.1 på engelska. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är tyvärr lite för liten och kantlinjerna är tunna, vilket gör det något svårläst under ljusare partier; men det är ändå en hyfsat lättläst text. Den svenska översättningen håller en hyfsat hög klass, och jag kunde inte upptäcka några nämnvärda översättningsfel. När man matar in båda skivorna möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter (som inte går att hoppa förbi). Därpå kommer man direkt till huvudmenyn, som är lätt rörlig och stilren men tyvärr endast engelskspråkig.
Som bonusmaterial på disc 2 hittar vi först en fem minuter lång bakom kulisserna-dokumentär, som främst består av intervjuer med Tarantino och några av skådespelarna. En del matnyttig information förekommer, men inslaget går inte in tillräckligt på djupet och fokuserar dessutom lite för mycket på att beskriva rollfigurerna. Därefter hittar vi en 8 minuter lång minidokumentär om filmformatet Ultra Panavision 70, som består av ungefär lika stora delar intressant information och allmänt skryt. Tyvärr går inslaget över gränsen till att okritiskt förmedla reklam för företaget Panavision, men innehåller därutöver en del matnyttigt. Till sist finns också fem trailers för andra filmer, individuellt valbara från menyn, men det är väl tveksamt om det kan klassas som bonusmaterial. Tyvärr har bonusmaterialet ingen textning alls. Jag ställer mig också frågande om det verkligen var nödvändigt med en extra skiva bara för att rymma det här kvartslånga bonusmaterialet - hade det inte gått att klämma in på samma skiva som filmen...?
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 22 oktober 2016
Senast uppdaterad: 22 oktober 2016
Recensionen har lästs 2770 gånger av 1478 personer, sedan den 22 oktober 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| BD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))