Dubbningshemsidan
Recensioner
The Hole
(The Hole)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och producenten Joe Dante blev känd på allvar 1984 genom succéfilmen Gremlins och dess uppföljare. På senare år har han bl.a. regisserat Looney Tunes: Back in Action och han var dessutom inblandad i kultserien Eerie, Indiana. Efter sex års uppehåll från långfilmer kom han 2009 tillbaka med rysarthrillern The Hole, vars manus skrivits av Mark L. Smith som annars blivit mest känd för Vacancy och dess uppföljare. The Hole producerades i 3D och premiärvisades på Venedigs filmfestival. I Sverige gick filmen aldrig upp på bio, utan har släppts direkt på DVD och Blu-Ray 3D.
Den ensamstående mamman Susan flyttar tillsammans med sin 17-åriga son Dane och hans 10-åriga lillebror Lucas till ett nytt hus i det lilla samhället Bensonville. Dane är inte speciellt förtjust i att ha behövt flytta ännu en gång, och det enda tilltalande med det nya huset är den snygga granntjejen Julie. Susan måste jobba mycket, och därför får bröderna till stora delar klara sig själva. En dag hittar Dane, Lucas och Julie en märklig lucka i källaren, som är låst med åtskilliga hänglås. De öppnar låsen, och öppnar luckan som leder till ett stort hål. Märkligt nog verkar det mystiska hålet inte ha någon botten, för vad de än kastar ner i hålet hör de aldrig att föremålen faktiskt landar någonstans. För sent inser de att det nog inte var en så bra idé att ta bort låsen från luckan, för snart börjar obehagliga händelser att inträffa och Lucas får bl.a. problem med en clowndocka som verkar ha ett eget liv; inte så roligt för någon som är rädd för clowner...
På papperet låter upplägget inte särskilt lockande, men The Hole är en betydligt mer originell film än vad det först verkar som. Idén är intressant, och trots att filmen lånar beståndsdelar från många andra filmer har allting satts ihop till en förhållandevis nyskapande helhet. Till stor del innebär det här en återgång till gammaldags skräckfilmer på 1970- och 1980-talet, och även om man kan ha delade meningar om det, så uppskattar jag det greppet. Till skillnad från de flesta mer nutida rysare finns här inget som helst blod och väldigt lite våld. Istället fokuserar man här till allra största delen på psykologisk skräck, och det fungerar riktigt väl. De flesta människors fantasi kan lätt skapa något mer obehagligt än man faktiskt kan se, och därför fungerar det utmärkt med psykologisk skräck där vi faktiskt inte får se så jättemycket. Manusförfattaren har här insett att det mest obehagliga ofta inte är det man faktiskt får se, utan det man inte kan se. Genom den enkla grundregeln har The Hole blivit en riktigt otäck film.
Filmteamet har lyckats att bygga upp en obehaglig atmosfär och stämning, som genom effektiv användning av dimma, skuggor och vardagsobjekt blir både obehaglig och riktigt skrämmande. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så fruktansvärt otäckt att se en clowndocka... Jag satt som på nålar under hela filmen, och under stora delar fick jag kalla kårar av den imponerande obehagsstämningen som målas upp. Då och då hoppade jag till rejält, och det här är faktiskt en riktigt otäck och kuslig film som det är lätt att få mardrömmar av. Det är riktigt spännande, och filmen har ett intensivt tempo där det händer något hela tiden. Visst är det i grund och botten enkelt och bitvis klichéartat, men icke desto mindre är det fruktansvärt obehagligt, spännande och bitvis riktigt otäckt. Visserligen finns det mer otäcka skräckfilmer än denna, men det är samtidigt det mest obehagliga och kusliga jag sett på ganska länge, och det är genialiskt i sin enkelhet.
Det finns samtidigt en viss charm, och vid några scener även en viss lågmäld humor. Det är engagerande, obehagligt och stämningsfullt in i minsta detalj. De tre huvudrollerna är knappast världens mest djupsinta eller genomarbetade rollfigurer, men får åtminstone en del nyanser och känns hyfsat äkta. Det är någorlunda lätt att sympatisera med alla tre, även om jag hade lättast att identifiera mig med Julie. Det förekommer dock vissa logiska luckor, och en del av det som händer får man ingen övertygande logisk förklaring till. Men det är säkerligen heller inte meningen, och som skräckfilm betraktat fungerar det riktigt väl.
Väldigt länge är The Hole en både stämningsfull, obehaglig, spännande och otäck film där man ärligt talat inte kan begära särskilt mycket mer. Psykologisk skräck när den är som bäst, och ett utmärkt exempel på hur man kan bygga upp obehagsstämning utan våld eller blod. Problemet är bara det att manusförfattaren och regissören inte lyckas att bibehålla samma stil hela vägen. Den sista kvarten börjar filmen sakta men säkert att spåra ur, när den psykologiska skräckstilen får ge vika till förmån för mer fysisk skräck. Då uppstår allt fler trovärdighetsproblem, och det känns inte helt äkta. Det blir heller inte alls lika otäckt längre när filmteamet helt plötsligt visar lite för mycket, och överger den enkla men effektiva stilen för att istället nästan förvandlas till en fantasyfilm. Det är inte nödvändigtvis något fel med det, men det känns inte riktigt som samma film som det vi sett under den första dryga timmen. I takt med att filmmakarna börjar visa allt mer, blir det heller inte riktigt lika otäckt som det varit fram tills dess. Mot slutet blir det också lite för uppenbart att filmen spelats in i 3D, då vissa scener tar till billigt effektsökeri på ett lite väl uppenbart sätt. När man då faktiskt inte ser filmen i 3D, så kan det upplevas en smula menlöst och tunt.
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk med effektiv användning av skuggor, reflektioner och dimmor för att förmedla precis rätt känsla och stämning. Klippning, musik och ljud är också utmärkt, och filmen lyckas att förstärka den obehagliga stämningen med precis lagom mängd ljudeffekter och kuslig musik, men utan att ljudet tar överhanden. Skådespelarinsatserna är överlag bra, även om ingen lär vinna någon Oscar de närmaste åren. Chris Massoglia är bra som Dane, och Haley Bennett är mycket bra som granntjejen Julie. Nathan Gamble är helt okej som Lucas, men i likhet med många andra barnskådisar i samma ålder känns han inte riktigt helt naturlig. Det är inget man kan sätta fingret på konkret, men tillräckligt för att det inte ska kännas 100% äkta. Teri Polo är som vanligt bra, men får inte särskilt mycket att arbeta med som mamman.
Med en film där alla huvudrollerna är barn eller tonåringar, och som dessutom på många håll i världen marknadsförts som en familjefilm, är det lätt att få intrycket att The Hole inte är något för vuxna. Men så är definitivt inte fallet, utan det här är en riktigt bra och otäck film som lär skrämma eller åtminstone orsaka kalla kårar hos de allra flesta. Jag skulle sannerligen inte rekommendera den här filmen för barn eller yngre tonåringar, då jag som passerat tonåren för decennier sedan tyckte det var tillräckligt obehagligt och kusligt. Faktum är att det här definitivt är otäckare än de flesta mer våldsinriktade rysare som kommit de senaste åren. Det är också riktigt underhållande, men något större djup finns inte. Om det inte hade varit för den sista kvarten hade jag kanske rentav övervägt en åtta i betyg, men helhetsintrycket dras ned av det lite mer uddlösa och fantasyinriktade slutet, och därför nöjer jag mig i slutändan med en sjua. Men det är fullt sevärt och hyfsat minnesvärt ändå, bara man inte är alltför räddlivad av sig.
Av någon märklig anledning har The Hole bara släppts i vanlig 2D-version på DVD och i 3D-version på Blu-Ray. För att kunna se Blu-Ray-utgåvan måste man alltså ha en 3D-TV och en 3D-spelare, och någon vanlig 2D-version finns inte att tillgå på Blu-Ray överhuvudtaget; varken i samma förpackning eller på annat håll. Då jag i dagsläget inte har någon 3D-TV har jag istället tvingats nöja mig med vanlig DVD, där det istället inte finns någon 3D-version. DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1, vilket innebär att hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig stereo, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, norska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stillastående, stilren och engelskspråkig. Det finns tyvärr inget extramaterial alls, vilket är beklagligt om än inte alltför förvånande.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 juli 2012
Senast uppdaterad: 27 juli 2012
Recensionen har lästs 3829 gånger av 2233 personer, sedan den 26 juli 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))