Dubbningshemsidan
Recensioner
The Skeleton Twins
(The Skeleton Twins)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Tvåäggstvillingarna Milo och Maggie stod en gång i tiden varandra nära, men har nu inte haft någon kontakt alls på tio års tid. Maggie är gift med Lance och lever ett fridfullt liv, medan Milo aldrig blivit särskilt framgångsrik med någonting. En dag har Maggie precis tänkt att ta en massa tabletter, men blir avbruten av ett telefonsamtal från ett sjukhus - hennes bror Milo har nämligen försökt begå självmord genom att skära upp handlederna, men misslyckats och lever fortfarande. Maggie övertalar Milo att tills vidare flytta hem till henne och maken Lance hus i en liten förort till New York. Därmed får Maggie och Milo chansen att ta upp varför de tappat kontakten.
På papperet låter det kanske inte så märkvärdigt, och såväl upplägg som premiss är knappast särskilt originellt. Men ibland kan skenet bedra rejält, och så är definitivt fallet med The Skeleton Twins. Filmteamet har nämligen lyckats att ta ett bekant upplägg och utifrån det skapa en förhållandevis nyskapande och udda film. Resultatet är i sin enkelhet närmast genialisk, och är en mycket bra film som övertygar från början till slut. Det är engagerande, tänkvärt och berörande. Imponerande nog har manusförfattarna också lyckats att göra en film som är lika humoristisk och lättsam som den är dramatisk och djupsint. Det är en svår balansgång, då det alltför ofta blir att även de seriösa scenerna uppfattas oseriösa, men här har de båda debutanterna lyckats att pricka av precis rätt ton. Det här är en riktigt rolig film, där man får skratta ganska ofta åt de klockrena replikerna och humoristiska situationerna.
Periodvis är det väldigt roligt, och då och då väntar stora gapskratt. Lika ofta är det fängslande, tänkvärt och berörande. Filmen griper tag i tittarna, och vid en del tillfällen är det närmast omöjligt att inte fälla tårar. I fel händer hade det här kunnat bli väldigt osmakligt och misslyckat, för trots allt är det riskabelt att ens ämna till att skämta om självmord, men The Skeleton Twins har fått en perfekt balans; där det är lika ofta är roligt som gripande - men där humorn aldrig sker på bekostnad av trovärdigheten eller "för sakens skull". Det är också en mycket lågmäld film, som inte berättar mer än nödvändigt utan där man får dra sina egna slutsatser om bl.a. tvillingarnas uppväxt utifrån några snabba tillbakablickar och nedtonad dialog.
Det har blivit en ovanligt nyanserad och mångfacetterad film, där ingen är helt svartvit utan alla uppvisar många nyanser. Tvillingarnas mamma har visserligen blivit lite väl stereotyp, men det är å andra sidan en liten och i sammanhanget ovidkommande roll; och jag blev positivt överraskad av skildringen av både Lance och Rich - två karaktärer som i andra händer väldigt lätt hade kunnat bli endimensionella och stereotypa. Allting är underhållande, charmigt och engagerande, och intresset hålls vid liv med enkla medel.
Huvudsakligen är det här en karaktärs- och dialogdriven film, där allting kretsar kring rollfigurer och dialog, med något begränsad yttre handling. Visst händer det saker, men inte jättemycket. Därför är det en typisk sådan film som inte kommer att passa alla, och tycker man om fartfyllda och intensiva filmer lär man sannolikt tycka att det här blir ganska tråkigt. Jag tillhör dock inte en av dessa, utan hade fullt utbyte av filmen hela tiden.
Dock förekommer ett par lite väl utdragna scener, som står och stampar på samma ställe lite för länge, och därför lätt kan kännas lite väl utdragna. Det gäller bl.a. en maskeradscen på Halloween, vars syfte är något begränsat och där scenen pågår något för länge för sitt eget bästa. Man kan också tycka att manusförfattarna hanterat självmordshistorien på ett något lättvindigt och förenklat sätt, där allting ska "lösa sig" relativt snabbt och utan att tappa den humoristiska undertonen. Men det är förstås ett svårlösligt problem, för ska man skildra självmord på ett 100% realistiskt och äkta sätt skulle man knappast hinna med något mer under filmen; och den skulle dessutom bli oerhört dyster. Därför tycker jag det här ändå är en rimlig kompromiss, så att filmen blivit både rolig, charmig, deprimerande och djupsint - och det är väl inte ofta man kan säga allt detta om en och samma film...?
Fotot är mycket bra, och filmen har ett närmast poetiskt bildspråk med mycket symbolik men utan att det någonsin blir pretentiöst. Det finns också mycket bra och passande musik, och dialogen är utmärkt. Skådespelarinsatserna är utmärkta. Den alltid lika talangfulla Kristen Wiig är utmärkt som Maggie, och gör en trovärdig och lagom nedtonad rollprestation som känns helt naturlig. Bill Hader, som annars inte brukar tillhöra någon av mina favoriter, är mycket bra som Milo och gör utan tvekan en av sitt livs bästa rollprestationer. Bill brukar annars ofta ha en förkärlek att spela över, men här gör han en ovanligt nedtonad och lågmäld rollprestation helt utan minsta antydan till överspel. Även Luke Wilson är riktigt bra som Maggies man Lance, och Joanna Gleason är kul i en liten biroll som tvillingarnas minst sagt egendomliga mamma.
The Skeleton Twins liknar egentligen inget man tidigare sett, utan manusförfattarna och regissören har lyckats att ta ett bekant upplägg och vända det till något nytt. Resultatet är en mycket bra och lyckad film, som man dras in i snabbt och som man förblir engagerad av från första till sista bildruta. Det är både roligt, charmigt, djupsint, tänkvärt, deprimerande och nyanserat; och det är en oerhört imponerande bedrift att lyckas att få ihop så många beståndsdelar till en enda film utan att det upplevs oseriöst eller konstlat. Filmen känns dessutom trovärdig och med rollfigurer som man verkligen bryr sig om; och mycket mer än så kan man väl knappast begära av en film. Kanske hade den vunnit på att förlängas en smula för att på så sätt hinna fördjupas ännu mer, för en och en halv timme är trots allt inte mycket tid för att hinna lära känna alla på allvar.
Men det här är ändå en så lyckad film att jag med gott samvete kan rekommendera den för nästan alla. Så länge man inte har något emot dialogdrivna filmer lär man tycka om denna, och The Skeleton Twins var ärligt talat bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Perfekt är det visserligen inte, men tillräckligt minnesvärd och finstämd för att jag inte ska tveka att ge filmen en stabil åtta i betyg. Att den blev nominerad till jurypriset på Sundance förvånar mig inte alls, och om det funnits någon rättvisa borde filmen även ha blivit nominerad till en eller flera Oscars.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,40:1, och ljudet är i DTS-HD 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på de skandinaviska språken samt italienska, spanska och engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor, men tyvärr är kantlinjerna något smala vilket gör det svårt att läsa texten vid de scener som har ljusa bakgrunder. Den svenska textningen håller relativt hög klass utan nämnvärda översättningsfel.
När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel, och därefter kommer man direkt till huvudmenyn; som är stillastående och stilren men som bara finns på engelska. Det finns ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja språk. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Efter att man spelat upp filmen visas varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt på engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, men däremot uppskattar jag att Sony Pictures flyttat varningstexterna till efter filmen istället för före den som alltid varit fallet på DVD. Dessutom är det förstås mycket tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med.
Som bonusmaterial hittar man först två olika kommentatorspår till filmen. På det första hörs regissören och manusförfattaren Craig Johnson tillsammans med de båda huvudrollsinnehavarna. Det märks att de själva har roligt, men trots vissa ljusglimtar blir spåret överlag för oseriöst. På det andra kommentatorspåret medverkar Craig tillsammans med den andra manusförfattaren Mark Heyman och producenten Jennifer Lee. Där ligger tyngdpunkten på storyn och manuset, och fastän det ibland blir i tunnaste laget är det betydligt mer intressant. Därefter hittar vi en kvartslång bakom kulisserna-dokumentär, som är ganska intressant med en hel del matnyttigt om än med lite för mycket skryt över de inblandade. Nästa inslag heter "Sweet Moves" och består bara av dansscener i två minuter - helt poänglöst och tillför absolut ingenting.
Vidare återfinns ett stort antal bortklippta scener på totalt 15 minuter, tillsammans med valbart kommentatorspår med regissören. De är intressanta att titta på och vissa scener är även ganska roliga, men ingen är särskilt viktig för handlingen så det är förståeligt att de klippts bort. Den här utökade versionen av apoteksscenen tycker jag dock är så pass rolig att den borde ha fått vara kvar i filmen. Sen hittar vi ett antal misslyckade tagningar, som är småroliga men inte mycket mer än så. Till sist återfinns några improviserade "outtakes" - en scen om havssköldpaddor är ganska rolig, men de övriga är helt poänglösa och den sista känns som att den pågår i en hel evighet helt utan poäng. Där tar det roliga slut, och den här filmen har ovanligt mycket bonusmaterial men med en minst sagt varierande nivå - allt från riktigt intressant till helt värdelöst. Tyvärr har extramaterialet bara spansk och italiensk textning - varken svensk eller engelsk text finns att tillgå - och det ställer till med en del problem, även om man är bra på engelska, då somliga pratar ganska otydligt och det inte är självklart att uppfatta vad alla faktiskt säger.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 6 juli 2016
Senast uppdaterad: 6 juli 2016
Recensionen har lästs 2697 gånger av 1485 personer, sedan den 6 juli 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| BD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))