Dubbningshemsidan
Recensioner
Trollkarlen från Oz
(The Wizard of Oz)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska författaren L. Frank Baum (1856 - 1919) var en av sin tids mest aktiva författare, med över ett femtiotal romaner och 85 noveller i bagaget. I modern tid har han främst blivit känd för den bästsäljande barnboken Trollkarlen från Oz, som gavs ut 1900 och följdes av 13 uppföljare fram t.o.m. 1920 (de sista böckerna gavs ut efter hans död). Romanserien blev så populär så att andra författare tog över serien efter Baums död, och skrev ytterligare 26 böcker med samma karaktärer. 1902 hade en Broadway-musikal med samma tema premiär, och det följdes av en stumfilm 1914. 1939 kom sedan slutligen den inkarnation som blivit mest känd; den musikalfilmversion som Victor Fleming (mannen bakom bl.a. Borta med vinden) regisserade. Filmen vann två Oscars, och var nominerad till ytterligare 6 Oscars för bl.a. bästa film. Efter bl.a. regelbundna TV-sändningar har filmen med tiden kommit att ses som en av tidernas populäraste och mest framgångsrika filmer.
I Sverige har det tidigare funnits två olika DVD-utgåvor och ett flertal VHS-utgåvor av Trollkarlen från Oz, men lagom till filmens 70-årsjubileum har den nu släppts i en nyutgåva på DVD och dessutom den första utgåvan på Blu-Ray. I filmen får vi lära känna den unga föräldralösa flickan Dorothy, som efter sina föräldrars död bor på en bondgård i ett litet samhälle i Kansas med sin faster Em och sin farbror Henry. På gården finns också de anställda medhjälparna Hickory, Hunk och Zeke, men Dorothys bästa vän har blivit hennes trogna hund Toto. Efter att en orkan närmat sig samhället svimmar Dorothy av, och vaknar upp i ett färgglatt sagolandskap som kallas Oz. I landet bor de många lilleputtarna, men också den Onda Häxan som inte alls är lika trevlig. För att få en chans att komma hem försöker Dorothy att uppsöka landets mäktiga trollkarl, och på vägen stöter hon ihop med andra personer som också behöver trollkarlens hjälp - en levande fågelskrämma som inte har en hjärna, en plåtman som inte har ett hjärta och ett fegt lejon som saknar allt vad mod heter.
Det känns lite pinsamt att erkänna det, men jag har faktiskt aldrig sett Trollkarlen från Oz tidigare. Därför visste jag inte vad som väntade mig, men det dröjde inte länge innan jag fastnade för den. Även med dagens mått mätt, så är det här nämligen en mycket bra film, som håller riktigt bra än idag. Specialeffekterna når visserligen inte upp till dagens klass, och visst finns det vissa aspekter som ser fejkade ut. Men storyn är lika aktuell nu som den var 1939, och det är en mycket charmig och underhållande film. Manusförfattarna har också gjort en bra insats med att bredda målgruppen på den ganska barnsliga ursprungliga romanen, och filmen fungerar därför bra för både barn och vuxna. Dessutom är filmen värdefull att se i dagens läge, då det är mycket vanligt förekommande att både filmer och böcker inspirerats av just den här filmen, och innehåller referenser till den eller element som härmats från den. Faktum är att det är mer regel än undantag i modern populärkultur att hänvisa till Trollkarlen från Oz. Storyn är kanske i tunnaste laget, men det kompenseras av stämningsfull musik och bra foto. De många musikalnummer som förekommer är överlag bra, och flera sånger är riktigt fina. Den låt som hållit bäst genom åren är förstås "Over the rainbow", men det finns också flera andra riktigt lyckade sånger. De flesta sångerna för handlingen framåt på ett imponerande sätt och är tätt integrerade med storyn. Därför blir det som regel inte störande, trots det stora antalet sånger som spelas.
Det som gör att jag inte uppfattar Trollkarlen från Oz idag som samma mästerverk som det förmodligen ansågs som 1939 är det faktum att det blivit lite för många sånger. Mest påtagligt blir det när Dorothy just kommit till Oz, och lilleputtarna sjunger en rad sånger i ett slags medley som håller på i cirka en kvart. Flera av dessa sånger för heller inte handlingen framåt, och upplevs därför som lite irriterande i dagens läge. Filmen hade vunnit på att ett par av de minst effektiva och mindre stämningsfulla sångerna kunde klippas bort. Mot slutet går även handlingen lite fort framåt, och det uppstår vissa logiska luckor. Därför hade filmen också vunnit på att förlängas lite, och ge större utrymme åt de dramatiska händelserna mot slutet. Scenerna i den verkliga världen (Kansas) upplevs i dagens läge också som lite väl gammaldags och otidsenliga, men det är förstås svårt att undvika. Däremot är det fascinerande att händelserna i Oz känns lite aktuella nu som 1939, och känns inte alls ålderdomliga på samma sätt. Under förtexterna berättas det att sensmoralen i historien var lika aktuell när filmen gjordes som då boken kom ut 1900. Detsamma kan sägas än idag, för trots allt är det en fin sensmoral och ett budskap som alltid lär förbli lika aktuellt.
Skådespelarinsatserna är överlag bra, vilket i synnerhet gäller sekvenserna i Oz. Judy Garland är lysande som Dorothy, och spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Hon är en av fåtalet rollprestationer i filmen som håller utmärkt än idag, och kan ärligt talat inte bli mycket bättre. Visserligen ser hon äldre ut än de 12 år som hon enligt uppgift ska föreställa, men eftersom åldern inte nämns i filmen och handlingen heller inte är beroende av en viss ålder så spelar det ingen roll. Jack Haley som plåtmannen och Ray Bolger som Fågelskrämman är också riktigt bra. Märkligt nog är Margaret Hamilton mycket bra som den Onda Häxan, medan hon däremot spelar för stelt och onaturligt i de riktiga scenerna i Kansas som Gulch. Då spelar hon också bitvis över, och ger lite "Åsa-Nisse"-karaktär över det hela, något man inte ser några tecken på som Häxan i Oz. Charles Grapewin (som farbror Henry) och Clara Blandick (som faster Em) spelar också lite stelt och onaturligt, och de har inga motsvarigheter i Oz. Det är ett finurligt och effektivt grepp att låta de flesta av figurerna i Oz spelas av samma skådisar som också gör rolltolkningar i den riktiga världen i Kansas, och det fungerar riktigt väl i det här fallet.
Fotot är utmärkt, och erbjuder många vackra vyer. Det är också ett effektivt och smart begrepp att scenerna i Kansas återges i svart-vit form (eller rättare sagt monokront med sepiatoner) medan scenerna i Oz är i färg. Fotot är mycket välgjort, och i synnerhet scenerna i Oz är oslagbart vackra och färgglada, fastän de scenerna lustigt nog spelats in inomhus i studio. Specialeffekterna är också förvånansvärt välgjorda, och fastän de inte kommer upp i dagens klass, så ser merparten ganska effektfulla och någorlunda realistiska ut. När Trollkarlen från Oz först kom ut, måste det ha varit en närmast magisk filmupplevelse att se den, och jag förstår verkligen varför den blivit så klassisk. Om jag hade sett filmen tidigare hade jag förmodligen varit ännu mer begeistrad av den, men fortfarande har filmen klarat tidens tand riktigt väl och är en mycket bra film. Då jag inte har någon nostalgisk känsla att luta mig tillbaka på, så väljer jag att ge den en åtta i betyg, men hade jag vuxit upp med filmen är det troligt att betyget skulle ha blivit ännu högre. Men jag är verkligen tacksam att jag äntligen gav filmen en chans, för det här är en sådan film som alla helt enkelt bör se. Jag är också övertygad om att filmen håller att ses om flera gånger, och det är få filmer från 1930-talet jag skulle säga så om.
Lagom till filmens 70-årsjubileum släpptes den nyaste specialutgåvan på DVD, som består av hela 4 DVD-skivor (!) i ett DVD-fodral. Filmen och en del extramaterial är på disc 1, medan de övriga tre skivorna bara innehåller extramaterial. Filmen återges i ursprungsformatet 4:3 med proportionerna 1,37:1, vilket innebär att minimala svarta fält lagts till upp- och nedtill till 4:3-bilden. På en Widescreen-TV blir det följaktligen halvstora svarta fält till vänster och höger av bilden. Ljudet återges i Dolby Digital 5.1 på engelska, och dessutom finns det ursprungliga monoljudet också att tillgå. Som extramaterial finns även filmens M&E-spår (Music and Effects) som ytterligare ljudspår. Det innebär ett ljudspår med enbart bakgrundsmusik och effektljud, utan dialog och sång, och det är precis sådana ljudspår som dubbningar utgår ifrån. Trollkarlen från Oz har aldrig dubbats till svenska, vilket är förståeligt men lite tråkigt då det trots allt är en barnvänlig familjefilm som även barn har glädje av. Vid den svenska premiären 1940 var det fullt förståeligt, då det förmodligen var ett främmande begrepp att dubba spelfilmer på den tiden. Men personligen hade jag gärna sett att en ny dubbning kunnat göras inför DVD-utgåvorna, då det trots allt bör finnas barn som inte är läskunniga som skulle uppskatta den. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och det märks att stort arbete lagts på restaurering av filmen. Filmer från 1939 kan nog inte bli så mycket bättre än det här, och kvaliteten är fullt jämförbar med många av dagens filmer.
När man matar in den första skivan möts man av en distributörsjingel, och direkt därefter kommer vi till huvudmenyn, som är rörlig men enbart finns på engelska. Avsaknaden av inledande språkvalsmeny medför tyvärr att man måste gå in under språkinställningsmenyn för att välja textning, och annars spelas filmen på engelska utan text. På totalt fyra DVD-skivor finns mer extramaterial än vad de flesta kommer att orka gå igenom, och följaktligen har jag heller inte orkat se allting ännu. Men överlag verkar åtminstone delar av extramaterialet intressant, med bl.a. bortklippta scener, en lång och utförlig bakom kulisserna-dokumentär och en inblick i hur restaureringen gått till. Det finns även ett kommentatorspår till filmen, som är ganska intressant och bl.a. består av bevarade arkivljud från intervjuer med olika personer som var inblandad i filmen (då de allra flesta tyvärr inte längre är i livet). Allt extramaterial är visserligen inte intressant, men med totalt runt 16 timmar (!) kan nog alla hitta något de uppskattar här. På den första skivan har allt extramaterial försetts med svensk text, förutom kommentatorspåret som inte har någon text alls. På de resterande tre skivorna finns dock ingen svensk text alls, men däremot finns engelsk text på allting som i alla fall är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 27 november 2009
Senast uppdaterad: 27 november 2009
Recensionen har lästs 5856 gånger av 3558 personer, sedan den 27 november 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
9 |
| Snittbetyg: |
 |
8,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))