Dubbningshemsidan
Recensioner
Whatever Works
(Whatever Works)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och manusförfattaren Woody Allen har hunnit med många filmer under sin långa karriär, och det stora flertalet har rört sig om komedier; ofta utspelade runt Manhattan. Efter några års avvikelser, då han hållit till i England eller Spanien, så är det nu dags att återvända till hans favoritstad i USA igen. Resultatet fick titeln Whatever Works, och manuset skrevs huvudsakligen för 30 år sedan för att därefter ligga i byrålådan och samla damm. Exakt varför Woody Allen valt att damma av det gamla manuset vet jag inte, men storyn är inte helt olik en del av Allens äldre komedier. I centrum står den 61-åriga Boris som är ett självutnämnt geni och varit aktuell för Nobelpriset men aldrig faktiskt fått något. Han har misslyckats med det mesta, vilket bland annat innefattar ett självmordsförsök som han alltså överlevt. Han har lämnat sin fru, och bor nu ensam i en risig men väldigt stor lägenhet i New York. Mest tillbringar han tiden med att lära ut schack till barn, vilket inte direkt är optimalt då hans undervisningsmetoder lämnar en del övrigt att önska. En dag dyker den 21-åriga och söta sydstatstjejen Melodie upp i Boris lägenhet. Hon är naiv och inte världens smartaste, och då hon rymt hemifrån behöver hon någonstans att bo i några dagar. Fastän Boris första instinkt är att göra sig av med människan, så går han till sist med på önskemålet. Melodie stannar kvar allt längre i lägenheten, och hon och Boris kommer varandra allt närmare. Trots att han är nästan tre gånger så gammal som hon så inleder de ett förhållande och gifter sig. Men snart dyker Melodies mamma upp i lägenheten, och hon är inte lika glad.
I min åsikt har Woody Allen hållit en ganska ojämn kvalitet på sina filmer; somliga har varit riktigt bra, och somliga riktigt dåliga. Med enstaka undantag har jag dock sällan varit alltför förtjust i honom, men dessbättre råkar det här vara ett av de mer lyckade exemplen. I Whatever Works känner vi visserligen igen såväl grundstoryn som en del idéer hämtade från hans andra filmer, och någon alltför originell film kan man inte påstå att det är. Man känner också tydligt igen Woody Allens unika stil, och det är mycket som känns bekant; på gott och ont. Storyn känns också lite väl gubbsjuk, och ämnet ung kvinna med betydligt äldre man börjar bli lite uttjatat. Relationen mellan Boris och Melodie blir heller inte helt trovärdig, och vi får ingen förklaring till varför någon som Melody skulle bli attraherad av en så osympatisk äldre man. Faktum är att jag länge hoppades att det inte skulle bli något sådant mellan dem, för medan allt håller sig på ett mer platoniskt stadium fungerar det hela bättre och känns mer trovärdigt. Men trots en gubbsjuka och osannolika stilen, så fungerar det hela ändå riktigt väl.
Filmens räddning stavas humor, för Whatever Works är helt enkelt en riktigt rolig film. Jag skrattade vid ett stort antal tillfällen, och det finns gott om riktigt smarta one-liners som är svåra att glömma bort. En del kommentarer är helt klockrena, och vid några tillfällen gapskrattade jag både länge och väl. Filmen har en lyckad sarkastisk och självironisk stil med lagom respektlös humor, och där lyckas Woody att hitta precis rätt ton. När det blivit så sanslöst roligt, så kan jag lätt förlåta filmen för många av dess brister. Men efter ett tag börjar man ana att manusförfattaren inte riktigt kunnat bestämma sig för vilken fot han ska stå på, när Melodies föräldrar kommer in i bilden och delvis tar fokuset ifrån själva grundpremissen. En del av poängerna känns också ganska övertydliga, och man behöver exempelvis inte vara ett geni för att lista ut att Boris gjorts som en slags parodi på Woody Allen själv. Det är mer än en likhet man upptäcker, men det är å andra sidan glädjande att han kan betrakta sig själv med glimten i ögat och utan att ta allting på alltför stort allvar.
Dock kan man tycka att storyn är i tunnaste laget, och att filmen också blivit onödigt ytlig och går inte in så mycket på djupet som det hade varit möjligt och önskvärt. När filmen passerat mittsträcket börjar den också bli ganska förutsägbar, och då är det inte längre några stora överraskningar som väntar. Man kan också tycka att det mot slutet blivit lite väl tillrättalagt, då allting ska knytas ihop lite väl perfekt. Det är heller inte perfekt att de flesta rollfigurer är ganska endimensionella och överdrivna. Boris känns som en lite väl överdriven besserwisser som är oerhört osympatisk, och Melodie har blivit mer än lovligt naiv och också ganska korkad. Ingen är heller alltför sympatiska, och den enda man egentligen känner någonting för är Melodie; trots att hon inte direkt är världens smartaste. Men att låta Boris prata in i kameran direkt med filmtittarna är en kul idé, och det räddar den något fragmentariska känslan som filmen ibland uppvisar. Filmtekniskt har filmen ett ganska snyggt foto och ett funktionellt bildspråk, som inte sticker ut men fyller sin funktion.
Vad gäller ensemblen är det glädjande att vi för en gångs skull slipper se Woody Allen själv framför kameran, något som sällan fungerar alltför väl i mitt tycke. Huvudrollen som Boris görs istället av Larry David, som spelar huvudrollen i och producerar Simma lugnt, Larry och före det var en av skaparna och producenterna bakom Seinfeld. Jag tycker inte att Larry David är alltför rolig i Simma lugnt, Larry och Seinfeld är i mitt tycke en av tidernas absolut sämsta komediserier. Men dessbättre visar sig Larry vara betydligt bättre när han inte själv skrivit eller producerat, och gör en bra insats som ett slags karikatyrartat alter ego till Woody Allen. Han är förvisso en smulka stel och är ingen suverän skådis, men det kompenseras av utmärkt komisk tajming. Evan Rachel Wood är lysande som Melodie, och spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Det skulle inte alls förvåna mig om hon blir nominerad till en Oscar nästa år för den här insatsen, och det skulle hon absolut förtjäna. Patricia Clarkson och Ed Begley Jr. är också riktigt bra som Melodies föräldrar, även om den sistnämnda egentligen inte får så mycket att arbeta med. Kort sagt finns det absolut många brister med Whatever Works, och framförallt märker man av många likheter med främst äldre filmer av Woody Allen. Men det är samtidigt en riktigt rolig film, som lockar till många skratt och därför blir underhållande trots en del trovärdighetsproblem. Något mästerverk är det inte, men ändock en riktigt lyckad film som håller till en stark sjua i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i 1,85:1, och bilden håller hög kvalitet. Nästan alla av Woody Allens filmer har enbart haft monoljud på både bio och DVD, men Whatever Works är faktiskt ett undantag till regeln. Här erbjuds istället ljud i Dolby Digital 5.1, vilket är trevligt även om det inte är något alltför upphetsande ljudspår. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, och texten är lagom stor och lättläst med en översättning som håller hyfsad klass. Tyvärr finns dock ingen engelsk text, och heller ingen text för hörselskadade och döva. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter på valt språk, innan vi direkt kommer till huvudmenyn som är engelskspråkig och stillastående. Tyvärr finns inget som helst extramaterial att tillgå, vilket är beklagligt om än inte särskilt förvånande för Woody Allens filmer. Visserligen är det inte den sortens film som är av alltför stort behov av bonusmaterial, men det hade onekligen varit önskvärt med någonting extra utöver filmen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 11 december 2009
Senast uppdaterad: 11 december 2009
Recensionen har lästs 3602 gånger av 1851 personer, sedan den 11 december 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))